M89a fast i USA?

4 people like this post.

Gästbloggare: Anders Robertson, LiU-alumn från Maskinteknik

Så det kan gå: en M89 (med fokus på materialteknik) som fastnat (?) i USA med jobbet fokuserat på försäljning, marknadsföring och business! Det var kanske inte vad man såg framför sig när man tog det stora beslutet att börja plugga på LiTH. Troligtvis ett av de bästa beslut nånsin i mitt inte alltför varken långa eller korta liv. Hur hamnade jag här?

Anders Robertson

När det var dags att börja leta exjobb sÃ¥ tittade man runt och funderade, och de hade nÃ¥t som lät intressant pÃ¥ Volvo i Göteborg. Jag hade alltid gillat bilar och Göteborg skulle ju enligt ryktet var ett trevligt ställe, sÃ¥ varför inte? Göteborg visade sig vara ett trevligt ställe och exjobbet gick bra och ledde till anställning. Jobbade med materialteknink pÃ¥ Volvo i Göteborg i tvÃ¥ Ã¥r innan en intressant möjlighet dök upp – ett Ã¥r hos Sveriges Tekniska Attacheer i Detroit. Det lät ju hur spännande som helst och det var det ocksÃ¥. Jag var forfarande utlÃ¥nad frÃ¥n Volvo sÃ¥ jag spenderade halva min tid i Detroit med uppdrag för Volvo och andra hälften med andra konsultuppdrag. Kändes stort att flytta till USA och fÃ¥ möjlighet att jobba med den typ av uppdrag jobbet förde med sig. Kontoret var lokaliserat i Ann Arbor som förutom Sveriges Tekniska Attacheers kontor huserar University of Michigan. Ett universitet som, även med Amerikanska mÃ¥tt mätt, är ett relativt stort universitet. Det kändes nästan som man fÃ¥tt en förlängning pÃ¥ sin egen studenttid, var det dÃ¥ bara ca tvÃ¥ Ã¥r sedan jag tagit examen. Kollegorna pÃ¥ kontoret var i samma sits och med ca 50 000 studenter runt hörnet kändes det ganska lätt att passa in. Mycket utvecklande och spännande bÃ¥de professionellt och privat, framförallt dÃ¥ jag ocksÃ¥ träffade jag min blivande fru just här.

Ett år blev två i Detroit innan stegen styrdes till Los Angeles eller, mer specifikt, Volvos Monitoring and Concept Center, VMCC, i Camarillo strax norr om Los Angeles. VMCC  fokuserar på framtidsstudier och avancerad design och mitt jobb inriktatades på framtida material och drivlinor för bilindustrin. Jag skulle nog kunna skriva ett par inlägg bara om jobbet på VMCC men jag nöjer mig med att säga att jag hade förmånen att vara med att starta upp projekt P28 eller XC90. Lyckades också med bedriften att gifta mig här. Då min fru är från Chicago, och jag från Sverige, tyckte vi det var rätt att låta båda våra familjer och vänner resa en sväng. Vi hade en härlig cermoni på stranden in Santa Barbara med 60 vänner och bekanta.

Anders med familj

Efter två år på VMCC så styrdes kosan till Volvo Cars of North Americas (VCNA) huvudkontor som precis var i färd med att flyttas från New Jersey till Irvine i södra Los Angeles. Större delen av min tid på VCNA har varit på produkt- och businessidan, vilket innebar arbete med kommande eller nuvarande bilar och bilprojekt, bestämma utrusning, paket, priser med mera för att få en god affär. Mycket spännande. De sista tre-fyra åren har jag spenderat med något som kallas Overseas Delivery, vilket innebär att en amerikansk kund köper en Volvo här borta men istället för att hämta upp bilen hos återförsäljaren så flyger vi över kunden till Göteborg för upphämtning av bilen. Flygbiljetter ingår, ett par hotel nätter, samt självklart ett besök på fabriken och en Svensk köttbullelunch! Skapar oerhört nöjda och lojala kunder, som pratar om sina erfarenheter med vänner och bekanta. Vår bästa markandsföringskanal är tidigare kunder. Det har varit speciellt intressant nu med social media och se hur vårt budskap har fungerat på Facebook. Jobbet innebär ansvar för allt inom denna säljkanal, försäljning, orderläggning, logistik, marknadsföring, PR, vinst, personal, utbilning av återförsäljare mm. Det känns många gånger som att man inte är riktig bra på nåt men har bra koll på det mesta. Känns det kanske bekant?

Hur har då LiTH-tiden och utbildningen kommit till användning för mig? Personligen har jag inte löst en trippel integral sedan tiden som teknolog. Men en bra utbildning är ju en enorm dörröppnare, den ger en möjligheter som annars inte skulle vara inom räckhåll. Dessutom bygger det självförtroendet. Inget är omöjligt med lite tid och ibland en rejäl dos jävlar anamma. Och det är ju många gånger inte den tekniska förmågan att kunna lösa en komplicerad ekvation som är viktig, utan tankesättet som krävs för att lösa den. Hur man angriper ett problem och hittar en lösning. Det har varit mycket viktig för mig.