Arkiv för March, 2011

15 people like this post.

GÀstbloggare: Staffan Bonnier, LiU-alumn frÄn Datavetenskap

”Vad vill du minnas nĂ€r du blir gammal?” Jag brukar ibland stĂ€lla mig frĂ„gan nĂ€r jag ska vĂ€lja hĂ€r i livet. Det kan gĂ€lla smĂ„ eller stora val. Ska jag jobba en stund till eller istĂ€llet berĂ€tta godnattsagor för barnen? Ska familjen ta sitt pick och pack och flytta utomlands? Inte sĂ€llan innebĂ€r svaret att man fĂ„r bryta tangentens riktning. Förhoppningsvis utan att helt tappa fotfĂ€stet i tillvaron.

I Augusti 1982 sitter jag i en bil pÄ vÀg söderut frÄn Stockholm. Jag Àr pÄ vÀg att flytta hemifrÄn. Det kÀnns nytt och spÀnnande. I bagaget ligger en sovsÀck och en resvÀska med lite klÀder. VÀgen bÀr till Linköping. Jag ska börja lÀsa Datavetenskap, en alldeles ny utbildning vid LiTH med sikte pÄ teori och praktik som möter den vÀntade framtida mjukvaruexplosionen. Det ska dröja ytterligare nÄgra mÄnader innan nÄgon föreslÄr att utbildningen ska kallas C istÀllet för det första, trevande Dv. Och det ska dröja ytterligare nÄgra Är innan C-linjen har blivt en fullfjÀdrad ubildningslinje med elever i alla Ärskurser. Men inget av detta tÀnker jag pÄ dÀr vi susar fram söderut pÄ E4:an. Jag vet bara att flytten till Linköping Àr början pÄ en ny period i livet, en period vÀrd att minnas. Och det pirrar i magen av förvÀntan.

I Januari, 2010 sitter vi hela familjen, fru, döttrar och jag sjÀlv pÄ ett flygplan vÀsterut. Allt kÀnns Äterigen nytt och spÀnnande. I bagaget ligger aningen för mÄnga resvÀskor. Och nÄgonstans lÄngt under oss guppar ett fartyg omkring pÄ Atlanten med vÄrt bohag i en container. Huset i Göteborg har vi tömt. Vi ska flytta och bo nÄgra Är i Kalifornien. DÀr ska jag arbeta pÄ Ericssons nya enhet i Silicon Valley. Barnen ska börja i allmÀn s.k. public school trots sina nÀstan obefintliga kunskaper i engelska. Leila, min fru, har fÄtt tjÀnstledigt och ser fram emot att Äter fÄ uppleva Kalifornien, dÀr hon bodde nÄgra Är som tonÄring. Det pirrar nog lite i allas vÄra magar.

Ericssons kontor i Silicon Valley ligger i f.d. Redbacks lokaler. I början av 2007 förvĂ€rvade Ericsson Redback, ett företag med s.k IP-routrar (vĂ€xlar för datatrafik) i sin produktportfölj. I planen ingick att anvĂ€nda Redbacks router som plattform för Ericssons Gateway i dom nya 4G/LTE-nĂ€ten för mobil datatrafik. Denna Gateway skulle ocksĂ„ bli den första produkt att utvecklas i samarbete mellan ”det gamla” Ericsson och det nyförvĂ€vade bolaget, med ett sjĂ€lvklart fokus pĂ„ att bibehĂ„lla Ericssons marknadsledande position inom mobilnĂ€t, och samtidigt leda den s.k. konvergensen mellan mobila och fasta nĂ€t.

Hösten 2007 fick jag uppdraget att leda och”landa” systemarkitekturen för denna Gateway, ett uppdrag som jag tog emot med stor ödmjukhet och respekt. Systemarkitekturen Ă€r dĂ€r teknik och organisation möts. Den bestĂ€mmer inte bara centrala produktegenskaper, utan ocksĂ„ mjukare aspekter som ansvarsfördelning och samarbetsformer över organisationsgrĂ€nser. HĂ€r gĂ€llde det att dra maximal nytta av, och kombinera det stora mobilnĂ€tskunnandet inom Ericsson med det stora IP-kunnandet hos Redback, och samtidigt varsamt hantera skillnader i synsĂ€tt pĂ„ hur man bygger produkter, arbetssĂ€tt och annat. En fantastisk utmaning, med tuffa deadlines, företagskulturer som möts, tidsskillander och geografiska avstĂ„nd.

Under 2010 lanserade flera stora operatörer 4G/LTE med Ericssons Gateway i sina nÀt. DÀr ingick dom tvÄ första 4G/LTE-nÀten i USA, liksom vÀrldens första 4G/LTE-nÀt i kommersiell drift.

Jag Àr oerhört tacksam, och ocksÄ lite stolt, att tillsammans med sÄ mÄnga duktiga och energiska mÀnniskor pÄ bÀgge sidor om Atlanten ha utvecklat en central produkt i nÀsta generations mobilnÀt. Och att vÀldigt konkret ha fÄtt uppleva kraften i ett vÀl fungerande samarbete. En fantastisk erfarenhet, och definitivt nÄgot jag vill minnas pÄ Älderns höst.

Man kan förstÄs frÄga sig hur studierna i Linköping passar in i detta. Jag lÀste den s.k. teoretiska inriktningen pÄ C-linjen, fortsatte sedan som doktorand i gruppen för logikprogrammering vid IDA, och avslutade med ett Är som post doc i Paris, med fokus pÄ automatiserad, formell verifiering av programvara (Àven detta ett Är vÀrt att minnas). Kan tyckas en ganska teoretisk bakgrund, vÀsenskild frÄn produktutveckling vid Ericsson.

Men skillnaderna finns mest pĂ„ ytan. Abstraktion, pedagogik och mĂ€nskliga relationer Ă€r centrala ingredienser i arbetet som systemarkitekt. Att abstrahera, eller ”se skogen trots alla trĂ€d” var ett genomgĂ„ende tema pĂ„ C-linjen. LikasĂ„ att presentera och förklara, inte minst med ett extraknĂ€ck som kursassistent. Sist, men definitivt inte minst, ser jag sĂ„ hĂ€r i efterhand hela den sociala tillvaro som studentlivet erbjuder som en oerhört vĂ€rdefull skola i sig. Arbetslivet, speciellt i större organisationer, handlar sĂ„ mycket mer om mĂ€nniskor och mĂ€nskliga relationer Ă€n man kanske tror dĂ„ man sitter pĂ„ en förelĂ€sning eller pluggar inför nĂ€sta tenta.

Staffan Bonnier

Det har nu gÄtt ett drygt Är sen vi flyttade hit. Tiden gÄr enormt fort, kanske för att man upplever sÄ mycket. Silicon Valley Àr en smÀltdegel av olika kulturer. Att bo och leva hÀr Àr utvecklande pÄ mÄnga plan, inte minst för barnen. Det ger ocksÄ tillfÀlle att uppleva Kaliforniens natursköna miljöer. Att arbeta vid Ericssons enhet i Silicon Valley har givit mig helt nya perspektiv. Enheten Àr sjÀlva navet i Ericssons migrering mot nÀsta generations nÀtverkslösningar, och sjÀlvklart Àr det spÀnnande att fÄ vara en del i den utvecklingen.

Nu Àr det dags att sluta skriva och istÀllet gÄ och berÀtta en godnattsaga för mina flickor. Snart Àr dom för stora för sagor. Och kanske blir dessa lugna stunder tillsammans trots allt nÄgra av mina viktigaste och mest glÀdjefyllda minnen nÀr jag blir gammal.

1 people like this post.

Text och foto: Maria Karlberg

Ett brett erfarenhetsutbyte om alumniverksamhet Àr mÄlet med nystartade Café Alumni. Drygt 20 personer deltog i första trÀffen den 30 mars.

Deltagarna kom frÄn flera hÄll: den centrala alumniverksamheten, fakulteterna och studenternas alumniutskott. NÄgra arbetar med alumnifrÄgor i dag, andra var nyfikna och ville veta mer. Alla intresserade Àr vÀlkomna till Café Alumni, förklarade alumniansvarig Camilla Smedberg nÀr hon hÀlsade vÀlkommen.

Linda Olofsson frÄn varumÀrkesbyrÄn Identx var inbjuden för att presentera resultaten av en fokusgruppundersökning med alumner. Vad tycker de före detta studenterna om LiU och alumniverksamheten? Varför ska nya studenter vÀlja LiU?

Linda Olofsson

– Kvalitet och relevanta utbildningar Ă€r de viktigaste skĂ€len som lyfts fram. Man talar ocksĂ„ om ett universitet som Ă€r lagom stort, som Ă€r öppet och fritt och vĂ„gar experimentera. Studentlivet Ă€r en annan viktig faktor. LiU har Sveriges bĂ€sta mottagning av nya studenter enligt alumnerna, sade Linda Olofsson.

Generellt tycker alumnerna att alumniverksamheten Ă€r bra och viktig. Men förbĂ€ttringspotential finns ocksĂ„, nĂ€r det gĂ€ller att marknadsföra den mer och berĂ€tta om ”what’s in it for me”.

Ett gott exempel pÄ alumniverksamhet stÄr I-sektionen för. Raoul Joshi, ordförande för Sektionen för industriell ekonomis alumniutskott, berÀttade om hur studenterna arbetar ideellt med alumnifrÄgor och ordnar aktiviteter dÀr gamla och nya I-are möts. Alumnerna bidrar bland annat med vÀrdefulla idéer om hur utbildningen ska utvecklas och marknadsföras. Till exempel jobbar sektionen nu pÄ alumnernas initiativ för att en examen frÄn industriell ekonomi ska bli mer internationellt erkÀnd.

Raoul Joshi

Vi som arbetar med alumniverksamheten centralt pÄ LiU tar gÀrna emot idéer till kommande Café Alumni. NÀsta café planeras i juni.

4 people like this post.

Text och foto: Maria Karlberg

Kön ringlade lÄng utanför nÀr det var dags för alumnitrÀff lördagen den 26 mars pÄ Visualiseringscenter C i Norrköping. TrÀffen var fullbokad och nÀra 200 LiU-alumner dök upp för att ta del av den senaste tekniken pÄ visualiseringsomrÄdet.

Alla fick en namnlapp och ett glas bubbel och snart fylldes lokalen av ett glatt sorl nĂ€r de före detta LiU-studenterna bekantade sig med varandra och Ă„terknöt gamla vĂ€nskapsband. Flera kom i par – att trĂ€ffa sin livskamrat under studietiden Ă€r inte helt ovanligt. Det fanns ocksĂ„ familjer som kom tillsammans och mĂ„nga olika Ă„ldrar och utbildningsbakgrunder var representerade, frĂ„n civilingenjörer till sjukgymnaster.

– Verkligen en alumnitrĂ€ff över grĂ€nserna, det Ă€r jĂ€tteroligt, konstaterade Camilla Smedberg, ansvarig för alumnifrĂ„gor vid LiU.

Tre Mellbergs deltog: Kristoffer, som lÀst industriell ekonomi med internationell inriktning Kristoffer, som lÀst industriell ekonomi med internationell inriktning, mamma Monica som studerat beteendevetenskap och pappa Rolf, alumn frÄn teknisk fysik och elektroteknik.

– Visualiseringscentret har blivit omtalat och jag skulle Ă€ndĂ„ till Östergötland den hĂ€r helgen, sĂ„ det passade bra, sade Kristoffer, som Ă€r konfigurationsarkitekt pĂ„ Tacton Systems i Stockholm.

– Det Ă€r kul med en utstĂ€llning dĂ€r man fĂ„r pröva pĂ„, röra och ta i saker, fyllde Monica i. Hon Ă€r studievĂ€gledare vid Tekniska högskolan och har arbetat pĂ„ LiU i 22 Ă„r.

Monica och Kristoffer Mellberg

För att alla skulle fÄ plats att se pÄ film i domteatern delades deltagarna upp i tvÄ grupper. Det var en specialvisning som bjöds. NÄgra minuter frÄn 3D-filmen Sea Monsters inledde och följdes av Allt vi Àr, centrets första egenproducerade domförestÀllning som rör sig sÄvÀl ute i kosmos som ner till universums minsta bestÄndsdelar. SlutklÀmmen var en interaktiv rymdresa dÀr publiken fick bestÀmma kursen och bland annat besöka Mars och ett par av Jupiters mÄnar.

Medan en grupp var i domen, vandrade den andra runt i utstÀllningen. DÀr kunde man se en virtuell obduktion, kÀnna pÄ ett bultande hjÀrta och tÀvla i vem som var bÀst pÄ att bevara lugnet och inte bli stressad. Det sistnÀmnda visualiserades med en boll som obönhörligen kom nÀrmare nÀr pulsen gick upp.

En buffé och ytterligare en stunds samvaro avslutade alumnitrÀffen, som fick höga betyg av deltagarna.

”Jag gick dit för att jag ville se Visualiseringscentret, men det var sĂ„ trevligt sĂ„ nu kommer jag nog att fortsĂ€tta gĂ„ pĂ„ alumnitrĂ€ffar för att frĂ€mst trĂ€ffa andra alumner”, löd en av kommentarerna i utvĂ€rderingen.

Se fler bilder frÄn trÀffen pÄ Facebook

4 people like this post.

GÀstbloggande alumn: Frida Södermark, LiU-alumn frÄn gymnasielÀrarprogrammet

År 1997, direkt efter gymnasiet började jag gymnasielĂ€rarutbildningen i Linköping, Ă€mnena matematik och historia. Oj, det vara alltsĂ„ redan pĂ„ nittiotalet, och jag som inte ens kĂ€nner mig lite gammal. Visst var det kĂ€mpigt att börja plugga direkt men jag hade ingen annan plan och lĂ€rare ville jag bli. Som tur var erbjöd studentlivet mycket annat och jag hade fantastiska Ă„r pĂ„ HerrgĂ„rÂŽn, i Baljan och med min sektion. 1999 Ă„kte jag som Erasmus student till Berlin och föll pladask. Det blev min favoritplats och dit har jag alltid Ă„tervĂ€nt.

Min passion till den staden gjorde att jag tog ett Ärs studieuppehÄll som jag Àgnade Ät jobb pÄ restaurang i Berlin och ett par mÄnaders resa genom Afrika med rosa bussarna. Nu hade jag hittat min andra passion, resandet, som det ocksÄ skulle bli mer av. 2003 tog jag ut min examen, flyttade hem till Norrköping, och insÄg snart att det inte var sÄ lÀtt att fÄ arbete. Eller det fanns jobb, men pÄ friskolor, men dÀr ville jag inte jobba. Man hade hört skrÀckhistorier om kursare som blivit utbrÀnda efter bara nÄgra mÄnader. Nej kommunalt skulle jag jobba, och under tiden springvickade jag och Äkte sedan ett halvÄr till Nya Zealand och Sydostasien. VÀl hemma fanns det fortfarande inte nÄgra kommunala jobb i Norrköping och pendla ville jag inte. Tja, jag fick vÀl testa hur det var dÄ, att jobba pÄ en friskola. Augusti 2005 började jag pÄ John Bauergymnasiet som redan dÄ var en vÀl etablerad skola i Norrköping. DÀr möts jag av ett fantastiskt kollegie och en stor frihet gÀllande min egen undervisning och inflytande i skolans utformning i stort.

 

Frida Södermark

Under Ären har skolan vÀxt och Àr en av Norrköpings största skolor med ett brett urval av program. VÄra elever trivs och kollegorna stöttar varandra, för visst Àr det oftast vÀldigt mycket att göra. NÄgot jag vÀrdesÀtter högt Àr den frihet jag har att kunna planera min tid utanför undervisningen. Jag har varit utomlands i princip varje lov sedan jag började jobbade och har besökt Australien, Kenya, Egypten, Italien, Marocko, Abu Dhabi, Madeira bland mÄnga andra hÀrliga resmÄl. Jag behöver denna ventil för att trivas hemma och pÄ jobbet.

Hösten 2006 skulle vi som friskvÄrdsaktivitet springa Höstmilen med jobbet. Det Àr terrÀnglopp pÄ 11 km som löps i skogen utanför Norrköping. Jag tÀnkte att det kunde vara en bra idé att testa 10 km innan loppet och gav mig ut pÄ milspÄret i Vrinneviskogen. DÀr trÀffar jag en kille som frÄgar vilken klubb jag tillhör. Klubb, jag? I sÄdana Àr det ju bara proffs som springer. Men eftersom en kollega ÀndÄ skulle börja springa i GoIF Tjalve sÄ hÀngde jag pÄ. Alla hade löpartights och jag tÀnkte att det skulle jag aldrig köpa, sÄg ju inte klokt ut. Men jag blev fast, helt sÄld, och insÄg att jag kunde ju faktiskt springa. Ett halvÄr senare stod jag pÄ startlinjen till Stockholm Marathon, och hade nu hittat min tredje passion, löpningen. Jag fullföljde loppet ovÀntat bra och hade nu fÄtt blodad tand.

Utan att jag riktigt sjÀlv mÀrkte det adderades det fler och fler löppass i veckan, och mina resultat blev bÀttre och bÀttre. 2010 kunde jag utan att jag riktigt förstod det sjÀlv kalla mig elitlöpare. Jag hade Àven dÄ sedan ett halvÄr tillbaka utöver klubbtrÀningarna trÀnat tillsammans med LiU:s elitsatsning med Peter Holgersson som trÀnare. Denna trÀning tog mig ytterligare en nivÄ. Men sÄ var det ju detta med heltidsjobb och trÀning 8-9 gÄnger i veckan. Faktum Àr att det gÄr att fÄ ihop alldeles utmÀrkt utan att missa alltför mycket av det övriga sociala livet, vilket för mig Àr vÀldigt viktigt. Livet blir ett pussel, men ett roligt sÄdant, dÄ man fÄr sÄ mycket energi av en sportig livsstil.

Det hade nu blivit sommar 2010 och jag hade jobbat pÄ John Bauergymnasiet i fem Är. Min fjÀrde passion Àr att fÄ vara i klassrummet och fÄ jobba med dessa fantastiska ungdomar. Jag har aldrig tvivlat pÄ att jag valt rÀtt yrke Àven om jag frÄn och till vill göra andra saker. Men arbetsdagen Àr ofta hÄrt belastad, trÀningen tog mycket tid, och jag behövde ett brake för att hitta ny inspiration. Det Àr dÄ jag bestÀmmer jag mig för att be om tjÀnstledigt under vÄrterminen och Äka tillbaka till Berlin. Till min glÀdje fÄr jag ett ja och höstterminen betas i rask takt av, dessutom med ett personbÀsta i New York Marathon, 02:54:49, lycka efter allt jobb jag lagt ned. Innan Berlin passade jag Àven pÄ att Äka pÄ trÀningslÀger I Kenya, dÀr jag trÀnade med vÀrldslöpare pÄ hög höjd.

I skrivande stund har jag varit i Berlin i tvÄ mÄnader och allt börjar falla pÄ plats. Jag Äkte hit utan jobb och boende för jag Àr av den Äsikten att allt sÄdant löser sig, och enklast nÀr man Àr pÄ plats. MÄnga frÄgar vad jag gör i Berlin, Àr jag hÀr för löpning eller jobb? Jag har alltid sagt till mig sjÀlv att nÄgon mer gÄng i livet ska jag bo i Berlin och det passade helt enkelt bra nu. NÀr jag har den förmÄnen att ha ett halvÄrs paus frÄn ett stressigt liv hemma vill jag endast jobba deltid och dÄ faller det sig naturligt att jag kan trÀna mer. SÄ svaret Àr bÄde och. Jag jobbar som nattvakt i ett mamma/barnprojekt dÀr det bor unga mammor som behöver  hjÀlp med att ta hand om sina barn innan de kan slussas ut i egna boenden. Jag ger dessutom hemundervisning i matematik samt undervisar lite svenska. Jag Àr medlem i en löparklubb dÀr jag fÄr draghjÀlp i trÀningen och trÀffar likasinnade.  TyvÀrr har jag varit skadad den sista tiden men Àr pÄ vÀg tillbaka. Bor gör jag i ett spÀnnande kollektiv med sex personer i olika Äldrar och med olika bakgrunder. Berlin har ett otroligt stort utbud av allt sÄ det finns alltid nÄgot att göra.

Brandenburger Tor

Jag Ă€r vĂ€ldigt glad att jag har fĂ„tt möjligheten till detta halvĂ„r dĂ€r jag kan kombinera mina fyra passioner – Berlin, resor, löpning och undervisning. Cirkeln Ă€r sluten, jag Ă€r tillbaka i min favoritstad, men ser Ă€ven fram emot att komma hem till Norrköping med ny energi nĂ€r den tiden kommer. Fast först ska jag njuta av denna tid, och nu börjar solen vĂ€rma, det Ă€r vĂ„r, jippi!

Titta gÀrna in pÄ min privata blogg ocksÄ om du har lust DÀr kan man lÀsa mer om löptrÀning och livet i den fantastiska staden Berlin i allmÀnhet!
http://www.sportviminns.se/bloggar/fridablogg

6 people like this post.

GÀstbloggare: Marcus Hansson, LiU-alumn frÄn AffÀrsjuridiska programmet

HallÄ! Marcus heter jag och jag lÀste AffÀrsjuridiska programmet och tog examen i juni 2010. NÀr jag fick förfrÄgan om jag kunde skriva ett gÀstinlÀgg hÀr pÄ bloggen, gjorde jag som mÄnga andra kanske gjorde nÀr de fick frÄgan; jag spanade in gamla inlÀgg för att möjligtvis hitta lite infallsvinklar. Men vad ska jag skriva om? Jag har precis (nÄja) gÄtt ut och jag har inte en lÄng rad av anstÀllningar som jag kan delge er alla. SÄ mitt blogginlÀgg kommer att behandla lite dÄ, lite nu och lite senare.

Efter avslutade gymnasiestudier i VÀnersborg gjorde man en klassiker och jobbade, sparade cash och drog ut och reste. Jag pluggade upp nÄgra betyg, jobbade, sparade mer cash, tog MC-kort och köpte motorcykel. Tog mig i kragen, sökte utbildning och flyttade till Linköping. Juridik har jag alltid varit intresserad av och utbildningen tyckte jag passade som handen i handsken. Vad sÀger man om studieÄren dÄ? De gick pÄ tok för snabbt. Jag kommer framförallt minnas alla vÀnner man trÀffade under tiden som student.

Under studietiden jobbade jag pĂ„ Östgöta Brandstodsbolag, dels för det extraklirret i kassan som jobbet inbringade, dels för att fĂ„ erfarenhet frĂ„n nĂ„got mer Ă€n grovjobb i en industri. Jag var under andra Ă„ret Ă€ven faddergeneral under nolle-p och medlem i Juristgruppen. Visst kunde man engagerat sig mer i föreningar och dylikt, men det var inget jag prioriterade. Efter examen fick jag jobb pĂ„ ett företag som heter Coeli, men dĂ€r trivdes jag inte och slutade snabbare Ă€n jag hann sĂ€ga vĂ€rdepappersbolag.

I dag heter min arbetsgivare HyresgÀstföreningen, dÀr jag jobbar som förhandlare. Vad innebÀr det dÄ? Jo det innebÀr kort att jag förhandlar hyrorna för hyresgÀster boendes hos bÄde allmÀnnyttan (kommunalt Àgda bolag) och privata hyresvÀrdar. Det Àr inte bara vÄra medlemmar utan alla som bor i hyresrÀtt som vi förhandlar Ät. I dagslÀget har jag ansvaret för sex kommuner, hur mÄnga antal lÀgenheter har jag inte koll pÄ, men 10 000 Àr det nog i alla fall.

Vad jag inte hade kunskap om Ă€r hur mycket politik som rĂ„der inom det hĂ€r med bostĂ€der, i synnerhet bostadspolitiken inom hyresrĂ€tten.  Att bo i en hyresrĂ€tt Ă€r, för det mesta, inte en permanent bostad för vanliga “Svenssons”, det Ă€r bara en fas man gĂ„r igenom nĂ€r man flyttar första gĂ„ngen, börjar plugga, separerar eller om pappa inte betalar. Man ska Ă€ga sitt boende, det Ă€r nĂ„got man strĂ€var efter. Ändock Ă€r cirka tre miljoner svenskar bosatta i hyresrĂ€tter runtom i landet. Det innebĂ€r sĂ„ledes att jag representerar alla samhĂ€llsklasser, nĂ„got som jag finner mycket stimulerande.

Arbetet var ocksĂ„ mer komplext Ă€n vad jag trodde frĂ„n början; baserat pĂ„ vissa faktorer skall jag kunna bestĂ€mma vad en hyra för en viss specifik lĂ€genhet Ă€r, nĂ„got som kan lĂ„ta enklare Ă€n vad det Ă€r, en viss faktor ska generera en summa i kronor och ören. Vad Ă€r dĂ„ en skĂ€lig hyra? Det Ă€r vid denna frĂ„ga dĂ„ politiken Ă„ter igen gör entrĂ©, speciellt dĂ„ man diskuterar lĂ€gets betydelse i hyran. Jag sjĂ€lv Ă€r kluven i frĂ„gan, man Ă€r Ă€ndĂ„ inmatad med marknadsekonomins starka kraft; Ă€r det stor efterfrĂ„gan torde hyran vara högre. Vad som jag inte hĂ„ller med om och som Ă€ven Ă€r grunden till att vi inte har marknadshyror i Sverige Ă€r att om vi skulle lĂ„ta marknaden styra helt och hĂ„llet, leder det i sin tur till att lĂ€genheter i centrala innerstan blir förbehĂ„llet höginkomsttagare, och de med lĂ€gre inkomst blir ”utdrivna” ut till ytteromrĂ„den, segregationen ökar. RĂ€tt eller fel, vad tycker du? FrĂ„gan Ă€r oerhört intressant.

Vad ligger i horisonten dÄ? Det vet jag inte och det Àr blandade kÀnslor. Mitt mÄl med mitt arbetsliv Àr att jag hela tiden fÄr mer ansvar och uppgifter som utmanar mig hela tiden. Jag vill att mitt jobb ska vara sÄ kul att jag inte vill gÄ hem ifrÄn det. Var, nÀr och hur ÄterstÄr att se, och det Àr vÀl tjusningen. Just nu ska jag bara njuta av min förÀldraledighet, dÄ jag blev stolt pappa till en liten Clara den 17:e februari. Lite bloggande blev det pÄ BB, men vad gör man inte LiU:s alumner! Nu börjar livet!

Marcus och Clara