GÀstbloggare: Carina Brage, LiU-alumn frÄn lÀrarprogrammet i Norrköping
NĂ€r jag fick förfrĂ„gan om att skriva ett gĂ€stinlĂ€gg pĂ„ den hĂ€r bloggen blev jag jĂ€tteglad, tĂ€nkte först vad ska jag skriva om men jag satte mig vid datorn och skrev direkt frĂ„n hjĂ€rtatâŠ
Jag studerade pÄ lÀrarprogrammet pÄ Campus Norrköping, jag var en av 97:orna, utbildningen var ny, tematisk och med PBL, vilket passade mig vÀldigt bra. Det var en kreativ arena, lÀrarna var entusiastiska, kreativa och flexibla.
NĂ€r jag började min lĂ€rarkarriĂ€r efter examen 2002 sĂ„ upplevde jag tidigt att klassrummet var för trĂ„ngt. Vi mĂ„ste ut tĂ€nkte jag,  ut och lĂ€ra pĂ„ andra arenor Ă€n klassrummets. Sagt och gjort, eleverna tyckte att de var lediga nĂ€r vi lĂ€mnade klassrummet, en del av mina kollegor ifrĂ„gasatte hur jag skulle hinna nĂ„ mĂ„len i mina Ă€mnen eftersom jag inte var i klassrummet hela tiden. FörĂ€ldrarna var bekymrade pĂ„ första förĂ€ldramötet – vi Ă€r oroliga för att vĂ„ra barn Ă€r lediga sĂ„ mycket, dom hinner inte sĂ„ lĂ„ngt i matteboken pĂ„ dina lektioner âŠ.
Jag tröstade dem med att sĂ€ga att – ni har vĂ€rldens bĂ€sta ungdomar, alltsĂ„ ingen anledning till oro. Jag gjorde ett misslyckat försök med att förklara och visa min planering med syfte och mĂ„l med min undervisning, kopplat till lĂ€roplanen. Jag försökte verkligen förklara att deras underbara ungdomar verkligen inte var lediga bara för att vi lĂ€mnade skolan. Som sagt, min förklaring togs inte emot av förĂ€ldrarna, vi bestĂ€mde istĂ€llet att vi ses ute i skogsdungen pĂ„ ett extrainsatt förĂ€ldramöte. Vi âlekteâ periodiska systemet, kĂ€nde pĂ„ hĂ€vstĂ„ngsprincipen med hela kroppen, gjorde en teknisk tidsaxel och vi hittade pi och negativa tal var helt plötsligt jĂ€tteroligt och flera förĂ€ldrar sa â tĂ€nk om vi hade fĂ„tt lĂ€ra oss pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet. All prestige försvann nĂ€r vi trĂ€ffades ute och gjorde samma undervisningsmoment som deras barn hade gjort nĂ€r de var ledigaâŠ
Carina Brage
Efter det förĂ€ldramötet sĂ„ ifrĂ„gasattes inte min undervisning meraâŠ
Vi hade roligt i lĂ€randet, (det finns en dold tradition att man inte ska ha roligt i skolan) sammanhangen blev tydliga och att lĂ€ra om till exempel fotosyntesen inomhus eller att lĂ€ra etologi pĂ„ en annan plats Ă€n i en djurpark Ă€r för mig en omöjlighet.  MĂ„nga elever fick andra roller nĂ€r vi lĂ€mnade klassrummet.  Jag tror att jag sjĂ€lv ocksĂ„ fick en mera avslappad lĂ€rarroll ute, nĂ„gonting hĂ€nder nĂ€r man rör pĂ„ sig. Resultat i de nationella proven vittnade om att eleverna hade mycket goda kunskaper, (och att de inte alls var lediga bara för att vi lĂ€mnade klassrummetâŠ).
Att anvÀnda nÀrliggande arenor för lÀrande var mycket lÀrrikt och intressant, cykelverkstan, mekaniska verkstan, djurparken och dungen utanför skolan blev arenor för lÀrande som kÀndes i hela kroppen och att konkretisera naturvetenskapliga och matematiska fenomen. Jag har inte nÄgonstans i lÀroplanen sett att man mÄste vara inne i klassrummet för att lÀra. Den största utmaningen som vi lÀrare har Àr nog att hitta elevernas lust att lÀra hÀr och nu. Det gÀller ocksÄ att vÄga som lÀrare, vÄga bryta traditioner. Har man lust och engagemang sÄ tror alla fall jag att det blir bÄde lÀttare och roligare att lÀra sig nya saker.
FörhĂ„llandet mellan en cirkels omkrets och diametern, ja pi finns ……
Jag började jobba pĂ„ Linköpings naturskola 2004, Naturskolans motto Ă€r att lĂ€ra in ute jag ville att flera elever skulle fĂ„ möjlighet att lĂ€ra efter det mottot, komma ut frĂ„n skolan och lĂ€ra utan vĂ€ggar. Till naturskolan kommer flera hundra elever med sina lĂ€rare/Ă„r för att lĂ€ra till exempel om naturen i naturen, matematik, sprĂ„k, geologi, ekologi, energi, hantverk, och om olika kretslopp, utomhus med hela kroppen och flera sinnen. Min upptĂ€ckt var att mĂ„nga lĂ€rare kommer till naturskolan en eller ett par gĂ„nger om Ă„ret., vilket Ă€r jĂ€ttebra, men att besöka naturskolan blev mera som en âhappeningâ som helt avvek frĂ„n övrig undervisning.
LÀrarna bör istÀllet fÄ utbildning, idéer och verktyg för ett kontinuerligt lÀrande pÄ en annan arena Àn klassrummets. Sagt och gjort, Calluna utbildning blev ett nytt affÀrsomrÄde i Calluna AB, dÀr jag just nu jobbar som verksamhetschef. Jag jobbar frÀmst med att inspirera lÀrare genom fortbildningar och visa pÄ hur man kan jobba pÄ andra arenor, för lÀrande, hÀlsa och kreativitet genom att lÀmna klassrummet.
Syftet Ă€r att lĂ€randet utomhus ska förstĂ€rka det som finns i lĂ€roböckerna. Min upplevelse nĂ€r jag jobbade pĂ„ skolan var att det fanns vĂ€ldigt lite idĂ©er och tips om vad man kunde göra utomhus för att lĂ€ra. Detta resulterade i att jag skrev en bok om âAtt lĂ€ra teknik uteâ. Jag fick den möjligheten för att jag Ă„r 2004 blev utnĂ€mnd till Ă„rets tekniklĂ€rare av teknikföretagen.Â
Att konkretisera lĂ€randet Ă€r enklare utanför klassrummet, att eleverna kĂ€nner att det berör – lĂ€randet ska vara kul och kittla i magen, det Ă€r viktiga ingredienser för ett hĂ„llbart lĂ€rande, tror jag. Sverige behöver flera som blir intresserade av de naturvetenskapliga Ă€mnena och vi behöver ocksĂ„ kreativa tekniker. VĂ„ga vidga klassrummet, skratta mycket och lĂ€r pĂ„ andra arenor Ă€n i klassrummet, Ă€r mitt tips.
