Gästbloggare: Carina Brage, LiU-alumn från lärarprogrammet i Norrköping
När jag fick förfrågan om att skriva ett gästinlägg på den här bloggen blev jag jätteglad, tänkte först vad ska jag skriva om men jag satte mig vid datorn och skrev direkt från hjärtat…
Jag studerade på lärarprogrammet på Campus Norrköping, jag var en av 97:orna, utbildningen var ny, tematisk och med PBL, vilket passade mig väldigt bra. Det var en kreativ arena, lärarna var entusiastiska, kreativa och flexibla.
När jag började min lärarkarriär efter examen 2002 så upplevde jag tidigt att klassrummet var för trångt. Vi måste ut tänkte jag, ut och lära på andra arenor än klassrummets. Sagt och gjort, eleverna tyckte att de var lediga när vi lämnade klassrummet, en del av mina kollegor ifrågasatte hur jag skulle hinna nå målen i mina ämnen eftersom jag inte var i klassrummet hela tiden. Föräldrarna var bekymrade på första föräldramötet – vi är oroliga för att våra barn är lediga så mycket, dom hinner inte så långt i matteboken på dina lektioner ….
Jag tröstade dem med att säga att – ni har världens bästa ungdomar, alltså ingen anledning till oro. Jag gjorde ett misslyckat försök med att förklara och visa min planering med syfte och mål med min undervisning, kopplat till läroplanen. Jag försökte verkligen förklara att deras underbara ungdomar verkligen inte var lediga bara för att vi lämnade skolan. Som sagt, min förklaring togs inte emot av föräldrarna, vi bestämde istället att vi ses ute i skogsdungen på ett extrainsatt föräldramöte. Vi ”lekte” periodiska systemet, kände på hävstångsprincipen med hela kroppen, gjorde en teknisk tidsaxel och vi hittade pi och negativa tal var helt plötsligt jätteroligt och flera föräldrar sa – tänk om vi hade fått lära oss på det här sättet. All prestige försvann när vi träffades ute och gjorde samma undervisningsmoment som deras barn hade gjort när de var lediga…
Carina Brage
Efter det föräldramötet så ifrågasattes inte min undervisning mera…
Vi hade roligt i lärandet, (det finns en dold tradition att man inte ska ha roligt i skolan) sammanhangen blev tydliga och att lära om till exempel fotosyntesen inomhus eller att lära etologi på en annan plats än i en djurpark är för mig en omöjlighet. Många elever fick andra roller när vi lämnade klassrummet. Jag tror att jag själv också fick en mera avslappad lärarroll ute, någonting händer när man rör på sig. Resultat i de nationella proven vittnade om att eleverna hade mycket goda kunskaper, (och att de inte alls var lediga bara för att vi lämnade klassrummet…).
Att använda närliggande arenor för lärande var mycket lärrikt och intressant, cykelverkstan, mekaniska verkstan, djurparken och dungen utanför skolan blev arenor för lärande som kändes i hela kroppen och att konkretisera naturvetenskapliga och matematiska fenomen. Jag har inte någonstans i läroplanen sett att man måste vara inne i klassrummet för att lära. Den största utmaningen som vi lärare har är nog att hitta elevernas lust att lära här och nu. Det gäller också att våga som lärare, våga bryta traditioner. Har man lust och engagemang så tror alla fall jag att det blir både lättare och roligare att lära sig nya saker.
Förhållandet mellan en cirkels omkrets och diametern, ja pi finns ……
Jag började jobba på Linköpings naturskola 2004, Naturskolans motto är att lära in ute jag ville att flera elever skulle få möjlighet att lära efter det mottot, komma ut från skolan och lära utan väggar. Till naturskolan kommer flera hundra elever med sina lärare/år för att lära till exempel om naturen i naturen, matematik, språk, geologi, ekologi, energi, hantverk, och om olika kretslopp, utomhus med hela kroppen och flera sinnen. Min upptäckt var att många lärare kommer till naturskolan en eller ett par gånger om året., vilket är jättebra, men att besöka naturskolan blev mera som en ”happening” som helt avvek från övrig undervisning.
Lärarna bör istället få utbildning, idéer och verktyg för ett kontinuerligt lärande på en annan arena än klassrummets. Sagt och gjort, Calluna utbildning blev ett nytt affärsområde i Calluna AB, där jag just nu jobbar som verksamhetschef. Jag jobbar främst med att inspirera lärare genom fortbildningar och visa på hur man kan jobba på andra arenor, för lärande, hälsa och kreativitet genom att lämna klassrummet.
Syftet är att lärandet utomhus ska förstärka det som finns i läroböckerna. Min upplevelse när jag jobbade på skolan var att det fanns väldigt lite idéer och tips om vad man kunde göra utomhus för att lära. Detta resulterade i att jag skrev en bok om ”Att lära teknik ute”. Jag fick den möjligheten för att jag år 2004 blev utnämnd till årets tekniklärare av teknikföretagen.
Att konkretisera lärandet är enklare utanför klassrummet, att eleverna känner att det berör – lärandet ska vara kul och kittla i magen, det är viktiga ingredienser för ett hållbart lärande, tror jag. Sverige behöver flera som blir intresserade av de naturvetenskapliga ämnena och vi behöver också kreativa tekniker. Våga vidga klassrummet, skratta mycket och lär på andra arenor än i klassrummet, är mitt tips.
Homepage
