Arkiv för February, 2012

4 people like this post.

GÀstbloggare: Tina Lindell, vice ordförande och alumniansvarig vid TBi-sektionen

NÀr jag valdes till vice ordförande för sektionen för Teknisk Biologi (TBi) vÄren 2011 hade jag ingen tidigare erfarenhet av alumniverksamhet. Som vice ordförande Àr man, bland annat, ansvarig för sektionens alumniutskott och all aktivitet som rör detta. Nu har det snart gÄtt ett Är sedan jag valdes och jag har lÀrt mig mycket om alumniverksamheten som bedrivs vid Linköpings Universitet.

Till att börja med vill jag poĂ€ngtera betydelsen av att ha en nĂ€ra kontakt med alumnerna. PĂ„ sektionsnivĂ„ Ă€r detta oerhört viktigt dĂ„ alumnerna har rollen som förebilder för studenterna pĂ„ det program de sjĂ€lva studerat. En alumn kan svara pĂ„ frĂ„gor som ”Vad hĂ€nder nĂ€r jag tagit examen?” och ”Hur ser arbetsgivare pĂ„ mig och min utbildning?”. PĂ„ TBi genomfördes nyligen en undersökning för att kartlĂ€gga vilka typer av aktiviteter som studenterna vill att Styrelsen ska anordna. Denna undersökning visade att möten med utexaminerade studenter (alumner) Ă€r en av de aktiviteter som studenterna önskar se mer av. Undersökningen bekrĂ€ftar betydelsen av en nĂ€ra kontakt med alumner; studenter önskar fĂ„ en inblick i hur en TBi-alumns liv ser ut.

I TBi-sektionens alumniutskott arbetar vi just nu med att starta igÄng vÄrt mentorskapsprogram samt med att ta fram en vision och lÄngsiktiga mÄl för utskottet. Alumniverksamheten har funnits i mÄnga Är pÄ sektionen men dess omfattning har ökat de senaste Ären. För andra Äret i rad arrangeras mentorskapsprogrammet och vi i alumniutskottet ser att intresset för detta har ökat, bÄde hos studenter och alumner, vilket Àr oerhört roligt! Dessutom arbetar vi med att anordna en lunchförelÀsning med TBi-alumnen Erik Hermansson fredagen 2 mars i sal C3. Alumner Àr hjÀrtligt vÀlkomna! Vill Du veta mer om förelÀsningen? GÄ in pÄ http://www.tbi.lintek.liu.se/sektion/tbi16/.

Jag tror att det ökade intresset för alumniaktiviteter till viss del beror pÄ den förbÀttrade kontakten mellan sektionerna vid Linköpings Universitet (LiU) och det utbyte som sker mellan sektionernas alumniansvariga samt alumniansvariga vid LiU. DÄ dessa personer möts sprids idéer och tankar vilket, bland annat, har resulterat i att alumniutskottet pÄ TBi beslutat sig för att göra en enklare variant av I-sektionens Placement Report. En Placement Report Àr en statistisk undersökning som, via enkÀtintervjuer, presenterar intressanta fakta sÄsom inom vilka branscher utexaminerade studenter pÄ ett visst program hamnat, vad som under studietiden har haft betydelse för yrkeslivet etc. Denna typ av verksamhet bidrar till en ökad inblick i livet efter examen, nÄgot som studenter efterfrÄgar.

Slutligen vill jag uttrycka min beundran för det engagemang som finns pÄ sektionerna, hos LiU och, inte minst, hos er alumner. Tack vare detta engagemang stÀrks bandet mellan studenter och alumner. Det finns mÄnga positiva följder av detta stÀrkta band mellan studenter och alumner. DÄ alumner delar med sig av sina erfarenheter ökar motivationen hos studenterna. DÀrtill etableras en vÀrdefull kontakt i nÀringslivet dÄ studenter möter alumner. För min del önskar jag fortsÀtta arbeta med detta engagemang Àven efter min tid som vice ordförande och sÄledes alumniansvarig. Denna gÄng som en engagerad alumn!

Varma hÀlsningar

Tina Lindell, vice ordförande TBi-sektionen

4 people like this post.

GÀstbloggare: Börje Svensson, LiU-alumn frÄn folkhögskollÀrarlinjen

Jag glömmer aldrig den vackra höstdag 1978 dÄ jag tog tÄget frÄn SmÄland till Linköping för intervjuer angÄende antagning till folkhögskollÀrarlinjen. PÄ tÄget ner till VÀxjö hade jag sÀllskap med Leif Stierna och Kerstin Gustafsson. Vi kÀnde inte varandra sedan tidigare, men beslöt att om vi blev antagna, sÄ skulle vi hyra en studentlÀgenhet ihop. Mycket billigare med en tvÄa delad pÄ tre betalande.

Vi kom in och hyrde pĂ„ BjörkĂ€rrsgatan ute i Ryd. HĂ€rliga promenader morgon och kvĂ€ll mellan Ryd och Östgötagatan 12 dĂ€r folkhögskollĂ€rarlinjen dĂ„ huserade. Speciellt minns jag att vi passerade en rĂ„kkoloni. Jag tillhörde det naturvetenskapliga huvudomrĂ„det och hade fördelen att fĂ„ Kurt Vinthagen som handledare. En fantastisk person. Hans sĂ€tt att förklara invecklade naturvetenskapliga processer var superba. LikasĂ„  sĂ€ttet att lĂ€gga upp vĂ„r lĂ€rartrĂ€ning. Tillsammans planerade vi en veckas undervisning. Sedan Ă„kte vi ut till en folkhögskola och genomförde vad vi planerat. Varje kvĂ€ll diskussioner om vad som gĂ„tt bra respektive mindre bra samt förslag till förĂ€ndringar. Jag mĂ„ste ocksĂ„ nĂ€mna Valter Andersson som gav konkreta metodtips.

Efter LinköpingsĂ„ret hamnade jag pĂ„ S:t Sigfrids folkhögskola i VĂ€xjö. DĂ€r gick jag den stora fördelen att fĂ„ arbeta tillsammans med Stefan Edman, numera författare pĂ„ heltid. Det blev ocksĂ„ fortsatt samarbete med Kurt Vinthagen, som ofta placerade sina “nya” lĂ€rarkandidater pĂ„ S:t Sigfrids. Kurt Vinthagen talade mycket om integrering av humanistiska Ă€mnen och naturvetenskap. Till sammans med Stefan och mig startade han en pilotkurs pĂ„ vĂ„r skola kallad “VĂ€rldsbild och etik”. Vidare drev under SÖ-tiden Hans Hovenberg, fortbildningsavdelningen i Linköping, rikskurser för studerande pĂ„ folkhögskollĂ€rarlinjen och verksamma folkhögskolllĂ€rare. Ett par av dessa var förlagda till S:t Sigfrids, varvid vi i hög grad utgick frĂ„n Kurt Vinthagens idĂ©er. Jag minns den dĂ€r tiden med glĂ€dje.

FrÄn studentkorridoren i Ryd 1979. Börje Svensson (t.v.) med kaffekoppen, Leif Stiern med bullpÄsen. Fotograf Kerstin Gustafsson. 

Fikapaus pÄ en smÄlÀndsk högmosse med elever pÄ S:t Sigfrids folkhögskola 2009. 

4 people like this post.

GÀstblogginlÀgg av Per-Arne Rudberg, LiU-alumn frÄn Industriell ekonomi (1982-1986)

Tiden.

Tiden. Den som sÄ mÄnga av oss anser att vi har för lite av. Vi dignar under det vi upplever som omvÀrldens (och ofta vÄra egna) krav pÄ att hinna med. Vi ska vara bra medarbetare, kollegor, chefer, Àkta makar, förÀldrar, vÀnner, föreningsmedlemmar mm som dessutom tar hand om oss sjÀlva. Vi Àgnar mycket tid Ät olika sÀtt att effektivisera oss sjÀlva för att kunna klÀmma in Ànnu mer pÄ den tid vi har. Vi multi-taskar, vi hoppar över lunchen, vi springer i rulltrapporna, vi gÄr kurser i time management, vi tÀnker pÄ nÀsta möte innan vi hunnit avsluta det föregÄende.

Men hjĂ€lper detta? Ytterst sĂ€llan. Vi hinner inte mer, istĂ€llet blir det alltför ofta sĂ„ att vi presterar och mĂ„r sĂ€mre. Vi lever med en stĂ€ndig frustration och ett dĂ„ligt samvete över att inte ”hinna med” och att inte kunna göra nĂ„got riktigt helhjĂ€rtat och bra.

Varför blir det sÄ hÀr? Visst beror det ofta pÄ att vi tar Ät oss för mycket och stÀller för höga krav pÄ oss sjÀlva. Det tÀnker jag inte skriva om hÀr. IstÀllet ska jag resonera kring hur vi kan skapa ett annat förhÄllningssÀtt till tiden och hur vi kan frigöra oss frÄn en del helt onödiga tids- och energitjuvar.

Vi mÀnniskor lever i uppdelningen dÄtid-nutid-framtid dÀr vi klÀms mellan dÄtid och framtid. Det Àr ofta det vi upplever nÀr vi sÀger att vi inte har tid. FrÄgan Àr bara hur vi hanterar upplevelsen av att inte riktigt hinna med.

Vi lĂ„ter det förflutna ta en orimligt stor plats – vi Ă„ngrar saker vi gjort, vi sörjer missade chanser, vi försöker skapa oss en position i kraft av vad vi gjort.

Vi sysselsĂ€tter tankarna med en framtid som vi egentligen inte vet mycket om – vi oroar oss för vad som eventuellt skulle kunna hĂ€nda, vi gör storstilade planer som vi ska uppnĂ„ ”om bara”.

Men hur mycket reflekterar vi egentligen över det vi gör och upplever – just nu? Kan ett annat perspektiv pĂ„ nuet vara en vĂ€g till att lĂ€ra oss att leva med vĂ„rt tidsdilemma utan att det tar knĂ€cken pĂ„ oss?

I den hĂ€r Ă„ldern var man verkligen total nĂ€rvarande i nuet – om inte annat sĂ„ för att klara av att hĂ„lla balansen.

Jag sĂ€ger inte att vi ska kasta bort de erfarenheter vi gjort tidigare i vĂ„rt liv – inte alls! Men vi ska kanske inte lĂ„ta det vi upplevt bli en tyngd i vĂ„r ryggsĂ€ck – helt i onödan. LĂ„t oss sĂ€ga att jag varje dag kör bil mellan Vallentuna och Stockholm. En dag blir jag pĂ„ E4 i höjd med Kista pĂ„körd av en bil som byter fil utan att uppmĂ€rksamma mig. Ska jag varje dag efter den hĂ€ndelsen tycka att det Ă€r obehagligt nĂ€r jag passerar Kista? Kanske till och med vĂ€lja en annan vĂ€g för att slippa köra förbi just dĂ€r det hĂ€nde? Jag hade ju inte varit orolig innan det hĂ€nde, och sannolikheten för att det ska hĂ€nda har ju inte ökat. Alla inser att den oron Ă€r onödig. Men Ă€ndĂ„ lĂ„ter vi saker i det förflutna pĂ„verka oss pĂ„ ett irrationellt sĂ€tt som tar energi frĂ„n oss och fĂ„r oss att agera pĂ„ ett sĂ€tt som inte Ă€r optimalt.

Jag sÀger heller inte att vi ska sluta att planera för framtiden. Men framtidens hÀndelser har inte hÀnt, de Àr helt enkelt inte verkliga. Vad gott gör det mig att gÄ omkring och oroa mig för att stormen kan fÀlla ett trÀd pÄ mitt hus i natt? Om jag inte har fÀllt trÀdet redan innan sÄ kan jag inte göra nÄgot Ät det nu. Och dÄ kan jag vÀlja att inte lÄta det förstöra min nattsömn.  För om trÀdet verkligen faller över huset i natt sÄ kan det vara bra om jag fÄtt sova nÄgra timmar.

Kanske ett visst mÄtt av sund oro fÄr oss att agera klokt sÄ att vi undviker korkade beslut och onödigt risktagande. Men nÀr oron inför framtiden blockerar oss och fÄr oss att förtvivla inför de utmaningar som vi som mÀnniskor mÄste ta itu med har framtidens möjligheter försvunnit.

Men vad ska vi göra? Nu nĂ€r jag sagt hur vi inte ska göra


Jag har inte dina svar, men jag kan berÀtta lite om vad som fungerar för mig.

Mitt svar handlar om att lĂ„ta nuet ta större plats och att ge dĂ„tid och framtid ett mer rimligt utrymme – för att skapa det fokus jag behöver för att leverera och leva med kvalitet.

NĂ€r jag studerade Industriell ekonomi i Linköping mellan 1982 och 1986 sĂ„ levde jag vĂ€ldigt mycket i nuet. PĂ„ den tiden var jag ung och hade inte sĂ„ mycket dĂ„tid att fundera över. Och framtiden kĂ€ndes pĂ„ nĂ„got sĂ€tt avlĂ€gsen och oĂ€ndlig. Det handlade mycket om att klara den kurs jag höll pĂ„ med – och att ha kul under tiden.

Sedan började jag jobba och började tÀnka lite mer pÄ framtiden. Och med Ären har jag samlat pÄ mig allt mer dÄtid i ryggsÀcken.

Jag har gĂ„tt igenom perioder dĂ„ det förflutna har fĂ„tt ta alltför stor plats. Och jag har ibland lĂ„tit det som Ă€nnu inte har hĂ€nt (och som troligen inte skulle hĂ€nda) ta kraft frĂ„n mig. Men med Ă„ren – tack vare saker som jag upplevt och mĂ€nniskor som jag mött – sĂ„ har jag hittat min balans.

Men ibland kan jag ÀndÄ fundera över vart nuet tog vÀgen? Vart tog den dÀr kÀnslan av fullstÀndig nÀrvaro vÀgen dÀr jag totalt uppslukades av det jag höll pÄ med?

I naturen uppstĂ„r ofta ögonblick av total nĂ€rvaro – inte minst inför den utmaning som Sylkammen innebĂ€r.

Tack och lov sĂ„ Ă€r jag ganska bra pĂ„ att hitta mitt ”nu”. Ja, det gĂ„r faktiskt att lĂ€ra sig att hitta det, det Ă€r inget flum utan det handlar om enkla knep och förhĂ„llningssĂ€tt. Men det Ă€r inget som hĂ€nder av sig sjĂ€lvt. Det krĂ€ver en medveten process – med betoning pĂ„ bĂ„de medveten och process:

• Medveten – det krĂ€ver att jag kopplar in skallen och faktiskt gör ett medvetet mentalt arbete.
• Process – det funkar inte frĂ„n dag ett, utan som allt som blir bra sĂ„ krĂ€ver det övning.

Hur börjar jag?

1. Jag mĂ„ste först inse att jag har ett problem – att jag faktiskt befinner mig i klĂ€m mellan dĂ„tid och framtid. (Levererar jag optimalt? Är jag stressad? MĂ„r jag bra?)
2. Sedan mÄste jag bestÀmma mig för om jag vill Àndra pÄ det, och i det ingÄr att se pÄ konsekvenserna om jag inte skapar en förÀndring. (SÀmre resultat pÄ jobbet, sÀmre familjemedlem, sÀmre hÀlsa.)
3. DÀrefter mÄste jag inse att jag faktiskt har ett val, att jag sjÀlv kan pÄverka istÀllet för att vara ett offer för omstÀndigheterna. (Jag kan kanske inte Àndra omstÀndigheterna, men jag kan vÀlja hur jag förhÄller mig till dem. Livet Àr som bekant inte hur man har det, utan hur man tar det.)
4. NÀr jag har kommit sÄ lÄngt kan jag börja sjÀlva förÀndringsprojektet. Och som sÄ mÄnga andra förÀndringsprojekt sÄ handlar det om att börja med smÄ steg.

För att arbeta med sjĂ€lva förĂ€ndringsprojektet finns det metodik av mĂ„nga olika slag – mer eller mindre avancerad. För egen del kör jag med ett enkelt tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt.

Jag försöker att till en början skapa tidsfickor dĂ„ jag fokuserar pĂ„ hĂ€r och nu. Jag stĂ€nger mentalt av allt intrycks- och tankebrus och fokuserar pĂ„ nĂ„got högst pĂ„tagligt – hur vinden lĂ„ter i trĂ€den, hur duschvattnet kĂ€nns mot kroppen, hur kroppens tyngd kĂ€nns mot stolen, hur Mozarts klarinettkonsert verkligen lĂ„ter. Jag vĂ€ljer att vara totalt nĂ€rvarande i det jag upplever just hĂ€r och nu. Om det dyker upp en distraherande tanke eller nĂ„gon störning sĂ„ slĂ€pper jag förbi den utan att lĂ„ta den ta min uppmĂ€rksamhet. Detta gör jag till en början under ett par minuter som jag sedan kan utöka med tiden. Jag kan ocksĂ„ prova att göra det i olika miljöer. (I början behövde jag ett tyst rum, numera kan jag göra det pĂ„ tunnelbanan.)

Chansen att lyckas ökar om man Àr fokuserad pÄ det man har för hÀnder.

Med tiden sĂ„ kĂ€nner jag mig alltmer hemma i begreppet ”hĂ€r och nu” och jag kan hitta samma lĂ€ge i t ex ett medarbetarsamtal dĂ€r jag vĂ€ljer att vara fullt nĂ€rvarande utan att snegla pĂ„ mobiltelefonen som surrar eller lĂ„ta en del av medvetandet Ă€gna sig Ă„t nĂ€sta möte.

Den medvetna nĂ€rvaron har mĂ„nga fördelar. Jag skapar en ökad kvalitet i det jag gör. Jag blir ocksĂ„ bĂ€ttre pĂ„ att ta till mig information nĂ€r jag verkligen Ă€r dĂ€r. Helt enkelt – jag bli effektivare. Och jag mĂ„r bĂ€ttre som mĂ€nniska.

Men till syvende och sidst handlar det om min instÀllning till livet:

• Jag har fĂ„tt ett enda liv – jag har ingen lust att slösa bort det pĂ„ att stressa och mĂ„ dĂ„ligt.
• Det finns sĂ„ mycket att glĂ€djas Ă„t. Till och med i det mörkaste mörka finns det smĂ„ saker som Ă€r bra eller vackra – Ă€ven om jag inte ser dem nĂ€r jag Ă€r dĂ€r. Men jag kan öva upp min förmĂ„ga att se dem. De kan ge mig det hopp jag behöver för att ta mig ur det som jag upplever som svĂ„rt eller jobbigt.
• Jag försöker komma ihĂ„g att vara tacksam.
• Jag blir en bĂ€ttre mĂ€nniska för andra nĂ€r jag Ă€r hĂ€r och nu. Om jag knĂ€cker mig under dĂ„tidens bördor och framtidens oro sĂ„ blir jag inte till nytta för nĂ„gon.
• Jag behöver inte vara perfekt. Det Ă€r ok att missa och inte rĂ€cka till i alla lĂ€gen. Och det Ă€r ok att be om hjĂ€lp. (Kanske den största tjĂ€nst jag kan göra en annan mĂ€nniska Ă€r att visa att hon Ă€r behövd?)
• Jag gör ett aktivt och medvetet val att inte irritera mig över sĂ„dant som inte spelar nĂ„gon egentlig roll och sĂ„dant som jag inte kan pĂ„verka.
• Och jag blir inte arg pĂ„ mig sjĂ€lv nĂ€r jag misslyckas med att vara hĂ€r och nu.

Det som varit kan du inte Àndra.

Framtiden har Ànnu inte hÀnt.

Lev nu – det Ă€r den enda tid du Ă€ger.

Och tiden Ă€r bara en massa ”nu” efter varandra.

Sakta in ibland – vĂ„ga bara vara hĂ€r och nu.

2 people like this post.

MÄnga alumner trotsade snöovÀdret och begav sig till Nationernas hus pÄ Alla hjÀrtans dag. DÀr togs de emot med öl, vin och snittar. Det minglades friskt vid smÄborden, med sÄvÀl goda vÀnner som nya bekantskaper och kursare som man inte sett pÄ 25 Är.

Ulf Nilsson, dekan för Tekniska högskolan, hĂ€lsade vĂ€lkommen. Tekniska högskolans alumner med gĂ€ster var i majoritet – inte sĂ„ konstigt med tanke pĂ„ att detta evenemang tidigare Ă„r bara riktat sig till dem. För första gĂ„ngen hade vi i Ă„r Ă€ven bjudit in alumner frĂ„n övriga fakulteter.

Alumnimingel med spex Àr alltsÄ en nygammal tradition, som Ulf Nilsson pÄpekade. Han betonade ocksÄ hur viktiga alumner Àr för universitetet, bland annat för sin kunskap om hur vÀl utbildningen förbereder för yrkeslivet.

Halv Ă„tta började förestĂ€llningen av spexet ”Robin Hood – En kapital förvĂ€xling”. Linköpings studentspex hade i Ă„r förlagt handlingen till medeltidens England. DĂ€r dignar folket under ett högt skattetryck, tills de fĂ„r hjĂ€lp frĂ„n ovĂ€ntat hĂ„ll.

Det blev mĂ„nga skratt och omstartsrop frĂ„n publiken och varma applĂ„der i slutet av förestĂ€llningen. ”Vad bra det var!” hördes frĂ„n flera hĂ„ll i trĂ€ngseln pĂ„ vĂ€g ut frĂ„n salongen.

Vill du se fler foton frÄn alumnimingel med spex? Se pÄ LiU Alumnis  fanpage pÄ facebook

2 people like this post.

Text: EvaMarie Törnström, alumn frÄn kemiprogrammet och Communications Manager vid MjÀrdevi Science Park

För nÄgra Är sedan var jag pÄ Linköpings universitets AlumnitrÀff första gÄngen. Och ojjjj!!! vad roligt jag hade! Trots att det var en hel del Är sedan jag pluggade pÄ Linköpings universitet (jag lÀste Kemiprogrammet 1977-180) hittade jag en hel del mÀnniskor som jag redan kÀnde. Och dessutom lÀrde jag kÀnna en mÀngd nya och spÀnnande mÀnniskor.

Samtidigt var det riktigt, riktigt intressanta föredrag att vĂ€lja pĂ„ i flera parallella seminarier.  Jag vill minnas att det till och med arrangerades nĂ„gra ”uppsamlingsheat” lite senare eftersom vi var mĂ„nga som gĂ€rna ville fĂ„ en chans att höra de föredrag som vi missat.

Naturligtvis ”hĂ€ngde jag pĂ„ lĂ„set” nĂ€r AlumnitrĂ€ffen arrangerades Ă„ret efter (det var lika kul den gĂ„ngen) och var uppriktigt ledsen nĂ€r andra Ă„taganden gjorde att jag inte kunde delta nĂ€r Alumnerna trĂ€ffades pĂ„ C i Norrköping förra Ă„ret.

Redan under den första AlumnitrĂ€ffen började en idĂ© att gro i bakhuvudet. Jag arbetar nĂ€mligen pĂ„ MjĂ€rdevi Science Park. Och MjĂ€rdevi Science Park grundades 1984 som en plats dĂ€r idĂ©er frĂ„n Linköpings universitet skulle kunna bli verklighet. Nu – 28 Ă„r senare – finns hĂ€r 260 företag och över 6 000 personer.  MjĂ€rdevi Science Park har utvecklats till en av vĂ€rldens mest kĂ€nda och mest dynamiska företagsmiljöer. HĂ€r utvecklas vĂ€rldsledande teknik.

Av de som arbetar hÀr har 90 procent akademisk examen.  En mycket stor del av dessa personer har utbildat sig vid Linköpings universitet. Vad vore mer naturligt Àn att förlÀgga en AlumnitrÀff hit?

SÄ jag tog kontakt med LiU Update Alumni. Och dÀrmed har Ànnu en idé blivit verklighet. Den 24 mars Àr det dags.  DÄ arrangeras Ärets AlumnitrÀff i MjÀrdevi Science Park. Jag Àr personligen oerhört stolt  och djupt imponerad av alla mÀnniskor som arbetar inom sÄ spÀnnande omrÄden som kommer sÄ mÄnga mÀnniskor till nytta i deras vardag. Visste du att nÀr du Äker bil, tittar pÄ TV eller pratar i telefon sÄ Àr chansen ganska stor att du anvÀnder just MjÀrdeviteknik?

Om du Ă€r lite nyfiken och vetgirig av dig – dĂ„ ska du absolut ta chansen att vara med pĂ„ AlumnitrĂ€ffen. HĂ€r kommer du inte bara att trĂ€ffa intressanta mĂ€nniskor utan Ă€ven höra mer om hur framtidens teknik kan göra bĂ„de kors och mĂ€nniskors vardag bĂ€ttre!

Det ska bli vÀldigt roligt att trÀffa just dig den 24 mars!