“Titta mamma, det är Mumintrollet!” ekar det i entréplanet på Arbetets museum. Var då? tänker jag, tittar mig omkring och inser plötsligt, just det – hjälp! – det är ju jag i kostymen…

Det här är vardagen i ett nötskal. Ena dagen knatar jag ner till Östgötateaterns kostymförråd och lånar en gigantisk Mumindräkt till invigningen av den nya sommarutställningen Det stora äventyret, då Mumin flyttar in på museet. Tanken var att min son skulle ikläda sig Muminrollen men det visar sig att han som sextonåring vuxit ur kostymen. Så, vad gör man? Hoppar i dräkten själv och svettas kopiöst i två timmar. Mumin har en extremt stor nos och vadderad mage, det är jag smärtsamt medveten om nu. Men många kramar fick jag, så det var värt varenda sekund.

Mumin. Foto: Patrik Lundström

Nästa dag kan jag sitta i rundbordssamtal med kulturministern med anledning av EU:s nya kulturprogram. Eller diskutera senaste forskningen inom stressområdet med professor Töres Theorell på Karolinska institutet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.

Men det är inte bara mina arbetsuppgifter som spänner mellan Mumintrollsframträdanden och ministerföredragningar. Det är karakteristiskt för hela museets verksamhet. Arbetets museum är en mötesplats för otaliga och vitt skilda aktiviteter. Den gångna helgen trängdes Pride-festivalen, det nationella nätverket Varvsforum, EWK-sällskapet samt vernissagen av en utställning producerad av gymnasieungdomar. Inkvoterad som kvinnlig chef hälsade jag det annars mansdominerade Varvsforum välkommen till museet. Denna skälvande lördag möttes över tusen människor i olika åldrar, med skilda bakgrunder och intressen på sju våningar i Strykjärnet. Jag är glad att jag var där.

Arbetets museum

Någon undrar nog om det är bra att blanda arbetsuppgifter hej vilt, hur är det med ställtiderna? Och blir det verkligen alltid så effektivt och fokuserat? Nej, kanske inte. Det gäller verkligen att lära sig jongleringens sköna konst när blandningen av uppgifter är smått surrealistisk. Ibland infinner sig frågan ”hur hamnade jag här?”. Så sker till exempel när jag står svettig, men gosigt omkramad, i en fet Mumindräkt i museets entré. Men så inser jag att det är precis detta som är charmen med jobbet, att den ena dagen aldrig är den andra lik.

Läs Sofias tidigare gästblogg: “ En arbetsdag på Arbetets museum…“

Valet motiveras så här: “Peter är en mycket omtyckt och uppskattad pedagog bland annat för att hans undervisning är väldigt pedagogisk och lärorik då han ser till studenternas förkunskap samt förståelse och är väldigt mån om studenternas lärande.

Undervisningen Peter håller i är även tydlig och strukturerad och detta är genomgående i både föreläsningar och kurser. Studenterna uppskattar även Peter för att han han vågar skämta till undervisningen, han alltid har glimten i ögat. Peter lyssnar på studenternas förbättringsförslag gällande programmet och kurser och är mån om att åsikterna ska komma fram. Studenterna upplever att Peter verkligen brinner för sitt jobb och respekterar dem.

Peter är utsedd till Årets Pedagog eftersom han gör undervisningen både rolig och lärorik på samma gång, samtidigt som han gör ett hästjobb för att förbättra programmet och verkligen bryr sig om och respekterar studenterna och deras åsikter.”

Tilläggas ska att Peter själv har läst vid LiU, linjen för offentlig förvaltning och därmed är alumn från LiU. Läs gärna hans två gästblogginlägg:

Var det bättre förr?

Där låg han så stilla i sitt mausoleuem

När lärarprogrammet startade i Norrköping 1997 visste hon att detta var utbildningen hon väntat på. Det tematiska upplägget passade henne och det var spännande att få vara med och bygga upp något nytt.

Carina Brage

Efter utbildningen fick hon jobb på en högstadieskola i Norrköping där hon trivdes väldigt bra. Men klassrummet kändes för trångt.

– Ni vet hur det kan vara med sjundeklassare. De har svårt att sitta stilla och klassrummen är byggda för att man ska göra just det, konstaterade hon.

Carina började ta med sina klasser till andra arenor, in i skolans mekaniska verkstad och ut i naturen, för att få fart på kreativiteten och kunna varva teorin med upplevelser. Eleverna fick känna på hävstångsprincipen, leta efter pi och se hur fotosyntesen går till.

– Jag ville visa hur spännande det kan vara med naturvetenskap och teknik. Man ska bli sugen på att lära sig mer. Det ska kittla lite i magen!

Eleverna var helnöjda men föräldrarna var skeptiska – tills Carina Brage tog ut dem i skogen och demonstrerade sina metoder. Då förstod de vad hon höll på med.

Carina ville utvecklas vidare och återvände till Linköpings universitet för att läsa en masterutbildning i utomhuspedagogik. Nästa steg blev jobb som pedagog och verksamhetschef för Naturcentrum i Linköping i Callunas regi. Där tog hon emot skolklasser, men kom fram till att lärarna också behövde utbildas. Därmed föddes Calluna utbildning, ett nytt verksamhetsområde inom Calluna.

Kontakten med LiU har Carina Brage behållit genom åren. Hon håller bland annat föreläsningar där hon för sina tankar om kreativitet i undervisningen vidare till dagens lärarstudenter.

Barns lärande är också en viktig fråga för LiU Fund of U. Café Alumnis andra talare var Gunilla Bergstrand, som ansvarar för fonden. Hon började med att visa en film om hur alumner och andra kan göra skillnad för universitetet, bland annat genom projektet Barn och matematik som fick 200 000 kronor vid fondens första utdelning för ett år sedan.

Gunilla Bergstrand

– Vi satsar på att samla in pengar till projekt som har ett stort allmänintresse och där man relativt snabbt kan se tydliga resultat, sade hon.

Fröet till fonden såddes när frågor kom vid alumniträffar: hur kan vi hjälpa till, hur kan vi ge tillbaka till LiU? Gunilla började undersöka hur universitet i USA och Storbritannien hade gjort och alumner fick tycka till i fokusgrupper. 2009 startade LiU:s egen så kallade Annual Fund – LiU Fund of U.

Syftet är inte bara att samla in pengar till universitetet utan även att bygga långsiktiga relationer med alumner.

– Det är studenter som jobbar i våra telefonkampanjer och de har stor frihet att prata om det som intresserar alumnerna. Vi försöker matcha så att man blir uppringd av någon som har gått samma utbildning och de flesta alumnerna tycker det är roligt att bli kontaktade, berättade Gunilla Bergstrand.

Som vanligt blev det också diskussioner under träffen och både Carina Brage och Gunilla Bergstrand fick en hel del frågor.

I höst fortsätter vi med Café Alumni för anställda och studenter vid LiU som arbetar med eller är nyfikna på alumniverksamhet. Välkomna då!

Läs Carina Brages gästblogginlägg ”Klassrummet är för trångt, jag måste ut…” (http://blog.liu.se/alumnibloggen/2011/04/15/klassrummet-ar-for-trangt-jag-maste-ut%e2%80%a6/)

Se filmen om LiU Fund of U (http://youtu.be/PKTVIpWFspQ)

Hur har året som Årets alumn varit?

- Det har varit helt fantastiskt! Tillsammans med Erik Thorstensson har jag fått följa med på två alumniträffar (Stockholm och Göteborg) och hålla föreläsning. Jag har blivit inbjuden till socionomdagarna och socionomprogrammet samt på gymnasiemässa på LiU för att berätta om livet efter studierna. Utmärkelsen har även gett mig medial uppmärksamhet, som har gjort att jag har kunnat nå ut med min syn på äldreomsorg och bidra till att förändra den negativa bilden. Det har varit helt fantastiskt och roligt att komma ut och prata om mina hjärtefrågor. Jag har fått input att problematisera min verklighetsbild och bli lyssnad på!

Föreläsning i samband med alumniträff i Göteborg 2012

Under året som har gått har du bytt tjänst. Du var tidigare verksamhetschef för äldreomsorgen i Linköpings kommun och är nu utvecklingsledare i Åtvidabergs kommun. Hur kommer det sig?

- I min förra tjänst arbetade jag enbart med äldreomsorg. Men med socionomprogrammet hade jag fått en bredare bild och kunskap som inte blev helt utnyttjad. Jag började känna att jag tappade kompetens och det gillade jag inte. Åtvidaberg är en liten kommun och här kan jag få jobba bredare. Jag arbetar både med handikapp, äldreomsorg samt individ- och familjeomsorg. Sedan var tjänsten som utvecklingsledare så spännande att jag bara inte kunde låta bli att söka!

Jeanette vid kanalen i Åtvidaberg

Vad är roligast med att jobba i Åtvid?

- Här är jag mycket närmare allting, både kommuninvånarna och politiken. Och det är utvecklande att lära nytt.

Vad gör du när du inte arbetar?

- Umgås med min man Martin, mina 15 höns och två tuppar samt mina två katter.

Vad tycker du är kul?

- Träffa människor, att få politiska visioner att ta form i något praktiskt genomförbart och att träna.

Jeanette vid Villan i Åtvidaberg

Vill du veta mer om Jeanette och Erik eller hur man nominerar till Årets alumn? Läs här: Årets alumn

”Det är nästan synd”, var en kommentar vi fick. ”Att de är så bra. För hur ska ni kunna toppa det här?”

Det är vi förstås övertygade om att vi kan. Men vi behöver din hjälp. Nu är det dags att nominera kandidater till Årets alumn 2012.

Årets alumn ska ha läst minst två år på heltid vid Linköpings universitet och därefter ha gjort något utöver det vanliga. Det kan handla om prestationer av olika slag, särskilt engagemang i en fråga eller något annat som är värt att uppmärksamma.

Förslag skickas senast 1 juni till camilla.smedberg@liu.se. Förslaget ska innehålla alumnens namn, utbildning och en motivering till varför just han eller hon borde bli Årets alumn.

Tack för hjälpen!

It is a “dream come true” with the Master degree from LiU! To be honest, it’s even far away from my optimistic dream as a student in Mechanical Engineering passing out in 2011.

Imagine if your work place is one of human marvels. Imagine if you travel from and to your work place by helicopter. Imagine if you need months of safety training such as helicopter under water egress training (HUET), firefighting, CPR techniques, survival techniques with life rafts, etc. just to go to your work place.

Its life offshore in the Norwegian continental shelf! Why do I say my work place as human marvels? Check out some facts about few oil platforms in North Sea. For example, ‘Troll A’ platform standing 472 meters tall, weighing 1.2 million tones is the tallest built structure ever moved by mankind. It is located 80 km from the shore of Bergen in the North Sea.

Why is life in offshore platforms different from life onshore? A normal offshore work day starts very early. Breakfast will be at 06:00, work starting at 07:00 and ending at 19:00. Typically, oil platform never stops working. Its works 24×365 to produce crude oil and crude oil is sent to oil refineries to extract petroleum products. High waves, petroleum reservoir state, cold temperatures, rough weather, emergency preparedness, water depth, strong winds, small movements (in case of floating platforms), etc. makes the place quite different from onshore.

I have been out on a few offshore platforms in North Sea and it’s a world in itself. From drilling & production machinery, canteen and living quarters to billiard rooms, sauna, solariums, 3D theater and gym, all existing in the middle of sea, hundreds kilometers away from the shore makes the oil platform something special. In fact, some of the best chefs in Norway have been working in the oil and gas platforms; what less than a delicacy everyday life offshore! It is probably a luxury for normal people, but certainly not for oil and gas production giants, who operate in the North Sea.

Life is more exciting to be an Engineer in the offshore oil and gas sector. Having had the opportunity to work on complete lifecycle of the product, I spend time working on product design at onshore office in Bergen or travelling to offshore platforms in the North Sea to test the machinery, leading an amphibian lifestyle. In my case, offshore trips could typically last from three days to a week. Apart from this, offshore travels are always accompanied with breath-taking views, thus making the trip relaxing and enjoyable.

Nothing could be more interesting if we don’t have fun at work! It’s a ‘pepperkake’ crane we prepared during Saint Lucy’s Day! The whole crane is fully edible and is made of ginger bread, chocolate and lakris and is glued by sugar syrup! ‘The ginger cake crane’ we prepared is merged with the background photo of an offshore installation.

2012 continues to be a year living my dreams. Thanks to LiU for preparing me for this exciting job. My Scandinavian adventure continues!!!

”En dag kommer du att vara författare.”

Tänk om någon hade sagt så till mig, den där dagen på hösten 1990 när jag stod i A-huset och väntade på att ekonomlinjens upprop skulle börja. Förmodligen hade jag skrattat och svarat ”Nehej, för jag ska bli marknadschef”. Men om jag mot förmodan hade trott att det var sant hade jag kanske lämnat A-huset och aldrig börjat på ekonomlinjen – eftersom jag ändå skulle bli författare. Jag är mycket glad för att det inte hände. För då hade jag förmodligen aldrig blivit författare.

Istället fick jag fyra fantastiska år som ekonomstudent, festerist och så småningom ordförande för arbetsmarknadstagarna TEAM. Särskilt mycket skrivande blev det däremot inte, förutom uppsatser och projektarbeten. Men däremot möten med människor och gott om träning i arbetsdisciplin, båda nödvändiga förutsättningar för ett framtida författarskap. Fast det visste jag förstås inte då.

Jenny Milewski

Efter examen började jag som doktorand och lärare vid Ekonomiska Institutionen. Även det en bra förberedelse för min framtida karriär – att prata inför folk och att forska fram intressanta fakta att bygga sina historier på är viktiga delar av varje författarskap. Fast det visste jag förstås inte då.

Ett par år senare beslutade jag mig för att lämna den akademiska världen och ge mig in i reklambranschen istället, först som planner och senare, efter en vidareutbildning på Berghs Reklamskola, som copywriter. Nu började det närma sig kan man tycka. Som copywriter gör man ju inte annat än att skriva; annonser, broschyrer och texter till webben. Men alltid enligt någon annans önskemål och alltid med en begränsad yta att disponera. Och mitt i allt det skrivet grodde en längtan efter att få skriva något helt annat.

2005 började jag skissa på en skräckroman om en författare vars liv plötsligt börjar bli skrämmande likt hans egna blodiga romaner. Fyra år senare var jag färdig och sedan följde en lång tid av omskrivningar och förlagskontakter innan jag till slut kunde skriva kontrakt med Telegram Förlag i Stockholm. Och strax efter påsk landade den till slut i bokhandeln – min debutroman Skalpelldansen. Tjugotvå år efter den där dagen i A-huset har jag verkligen blivit författare.

Så vilken är då sensmoralen i min historia? Kanske att man aldrig riktigt kan veta var man ska hamna i livet och att vägen dit kan vara lång och slingrig. Men också att det som kan verka som omvägar kanske egentligen är genvägar, eftersom man kan plocka upp kunskaper och färdigheter längs vägen som är bra att ha när man kommer fram. Fast det vet man förstås inte då.

Alumninätverket är väl till för alumner? Det hörs ju på namnet, tycker många och funderar inte vidare på det.

Klart att det är så. Men vi välkomnar också studenter som är i slutet av sin utbildning. När man börjar fundera så smått på det underbara och skrämmande livet efter studierna, då är det också läge att gå med i nätverket.

I vår genomför LiU Alumni en särskild satsning på studenter som snart är klara – vi kallar den ”Ett lyft för karriären”. För att illustrera lyftet ordnar vi en tävling bland dem som går med i nätverket där vinnaren får en tur i LiU:s egen luftballong.

Onsdagen den 9 maj har vi en rekryteringsdag i Blå havet utanför Kårallen. Då finns LiU Alumni och våra samarbetspartner från sektionerna på plats för att berätta mer om alumninätverket. Och LiU-ballongen är också med!

Gå med i nätverket (eller logga in om du redan är medlem)

De frågorna får du svar på om du kommer till vår alumniträff i Göteborg den 3 maj. Då håller psykologen och LiU-alumnen Oskar Henrikson en miniföreläsning på just detta tema. Oskar är en av grundarna till Psykologifabriken, som har syftet att göra psykologi lätt att förstå och använda.

Efter Oskar tar två andra alumner vid, nämligen mottagarna av utmärkelsen Årets alumn 2011. Socionomen Jeanette Mikkelsen och civilingenjören Erik Thorstensson berättar om sina livs- och karriärval. Hon brinner för en bättre äldrevård, han för att skapa ett mer hållbart samhälle genom att återvinna industrispill. När de höll sina föredrag vid alumniträffen i Stockholm i december förra året var det mycket uppskattat.

Det är tredje året i rad som LiU Alumni och Marknadsbolaget East Sweden bjuder in till en alumniträff i Göteborg. Flera företag från regionen medverkar också för att berätta om olika karriärmöjligheter.

Vi bjuder förstås även på en bit mat och det blir gott om tid för att diskutera, mingla och nätverka. Så du som bor, arbetar eller bara råkar befinna dig i Göteborg med omnejd den 3 maj – varmt välkommen!

Läs mer och anmäl dig till alumniträffen i Göteborg

Årets alumner 2011

Gästblogginlägg av Oskar Henrikson

Gästblogginlägg av Jeanette Mikkelsen

Helhetsbetyget på träffen blev i medeltal 4,2 av 5 och vi har fått många positiva kommentarer som ”Jag är mycket nöjd”, ”Otroligt bra träff” och ”Mycket trevligt”. Några tyckte dock att det var synd att det pågick flera intressanta föreläsningar samtidigt så att man blev tvungen att välja bort sådana som man egentligen hade velat lyssna på.

Det fanns också önskemål om att arrangemanget skulle ha avslutats med middag eller sittning på kvällen. ”En eftersittning, till exempel pub i kårhuset, på Ryds Herrgård eller på Flamman för hugade att återknyta gamla bekantskaper hade varit enkelt och kul”, tyckte till exempel en deltagare.

74 personer svarade på enkäten och i princip alla kunde tänka sig att komma på fler alumniträffar. ”Återkommer gärna” och ”Ser mycket fram emot den 2 juni i Malmslätt”, skrev ett par av alumnerna.

Vi har även fått ett antal förslag på teman och föreläsare till kommande träffar, det tackar vi för! Ni är alltid välkomna med idéer och synpunkter på verksamheten. Kontakta oss eller skriv kommentarer här eller på vår Facebooksida.