Går det att omvandla ett bostadsområde?
Vad händer när man försöker förändra ett bostadsområde genom satsningar på renovering och förbättringar av den fysiska miljön? Går det att lyfta ett utsatt bostadsområde och omvandla det till ett mer ”lyckat” område?
Åsa Bråmå, kulturgeograf och tidigare medarbetare vid CKS, presenterade vid CKS torsdagsseminarium den 9 februari sin rapport om utvecklingen av bostadsområdet Ringdansen i stadsdelen Navestad i Norrköping.
Området som byggdes i början av 1970-talet fick ganska snabbt en stämpel som ”problemområde”, med en socioekonomisk profil med låga inkomster, hög arbetslöshet och högt bidragsberoende. Runt år 2000 pågick en mycket omfattande renovering av området med syfte att förändra områdets karaktär.
Åsa Bråmå har undersökt hur området förändrats demografiskt, från 1994 till 2008. Hon har dels undersökt förändringarna i befolkningens socioekonomiska sammansättning, dels hur områdets position förändrats relativt andra bostadsområden i Norrköping. Därutöver har orsaker till förändringarna analyserats.
Sammanfattningsvis konstaterar Åsa Bråmå att åtgärderna inneburit ett visst lyft för området men att det är osäkert om detta är varaktigt. Området finns alltjämt bland de områden som har de sämsta förutsättningarna och pendlar nu mellan att ”lyfta” och ”falla tillbaka”. Glappet mellan områdena i botten och kommungenomsnittet är fortfarande stort och har för vissa parametrar rent av ökat. Dessutom visar studien att förbättringen av Ringdansen skett på bekostnad av hyresområden i grannstadsdelen Hageby.
Efter Åsa Bråmås presentation vidtog en diskussion som bland annat kom att handla om vad det rumsliga, och åtgärder som syftar till fysiska förbättringar, egentligen betyder. Å ena sidan visar studien att fysiska förändringar i sig inte är en lösning på socioekonomiska problem. Det krävs andra åtgärder för att komma till rätta med problemen och områden som en gång stämplats som problematiska har svårt att tvätta bort stämpeln trots miljöförbättringar.
Å andra sidan går det att hävda att fysiska åtgärder är viktiga, inte minst på grund av att koncentration av utsatthet bidrar till att förvärra problembilden. Den fysiska omvandlingen av ett drabbat område kan i bästa fall bidra till att bättre sprida ut problemen jämnare i staden som helhet, vilket är i linje med idéer om hållbar stadsutveckling som betonar vikten av en ”blandad” stad. Som några av de politiker som deltog vid seminariet påpekade står det högt på den politiska agendan att finna lösningar för att förbättra livssituationen för människor som bor i utsatta områden. Att förbättra den fysiska miljön, genom anpassning av lägenheter, förbättrade samlingsplatser och attraktivare utomhusmiljöer är ett sätt att arbeta med detta, men Åsa Bråmås studie pekar på vikten av att se denna typ av åtgärder i ett större sammanhang.
(1970)
Förändringar av ett bostadsområde ger effekter på andra delar av staden, och en viktig lärdom av studien är att det inte går att betrakta ett utpekat problemområdet och dess förändringar som ett separat system. Staden är ett komplext system där bostadsområden kan ses som segment förbundna med flöden av människor och information. Såväl människors flyttningsmönster som information och rykten om områdenas sammansättning och karaktär påverkar hela stadens socioekonomiska mönster.
Åsa Bråmås rapport Går det att vända utvecklingen i utsatta bostadsområden? Exemplet Navestad/Ringdansen i Norrköping (CKS Rapport 2011:5) kan beställas från CKS!
