Att koppla av är att koppla ner – eller?

Skärmtid tillsammans

Hoppas sommaren varit vilsam – och att du som förälder inte hamnar alltför djupt i den rätt vanliga känslan av skärmskam efter en semester där barnen kanske fick sitta lite väl mycket med en digital medieenhet. Själv har jag oftast en vision om vad vi ska hitta på tillsammans, men sen kommer olika intressen, behov och väder emellan. (Om nu JAG vill sträck-titta ikapp min favoritserie, hur kan jag då neka barnen att göra detsamma med sina favoriter?) Det jag märkte i sommar var att det fanns mer tid att diskutera med främst 7-åringen kring det han gillar att titta på just nu på YouTube: filmer som visar hur en förbereder mat inför produktfotografering. Vilka knep som finns för att få glassen att se extra god ut i en mattidning? Ett bra tillfälle att diskutera att alla bilder inte går att lita på.

Till den vanligt förekommande oro över vad alla dessa skärmar gör med våra barn, tillkommer även samhällsdebatten kring digitalisering. Och just när det berör barn är det många känslor som rörs upp. Det är lätt att drabbas av dåligt samvete!

Men det börjar bli tydligt att debatten är cyklisk och även förutsägbar. Det är många olika discipliner inom akademien som känner sig manade att ge input i frågor som rör digitalisering, skärmar, data- och tv-spel, lägg därtill ett stort antal debattörer som drivs av en blandning av både magkänsla, erfarenhet och entreprenörsskap. Just nu är det tydligt bland storsäljarna inom hälsa- och livsstilsgenren att det pratas om beroendeproblematik i relation till spel och skärmar.

Det synsättet har fått ökat intresse med anledning av WHO:s val att ge data- och tv-spelsberoende en egen sjukdomskod enligt deras ICD-system. Ett gäng välrenommerade läkare inom olika specialistområden har fått säga sitt men detta beslut har även kritiserats av forskare inom de områden som också studerar hur människan påverkas av digitalisering – såsom pedagogik, psykologi, sociologi och kommunikation: A weak scientific basis for gaming disorder: Let us err on the side of caution.

Och medan diskussionen pågår kring den vetenskapliga grund WHO valt att luta sig mot, snappar media och politiker upp delar av debatten och gör det klickvänligt och tillspetsat. Inte har vanligt folk tid att invänta en långsam, akademisk process – de vill veta nu! Anekdotisk bevisföring gör sig bättre i media, än långsiktiga, kvantitativa undersökningar.

Inför ledighet behövs det med andra ord nyheter kring nedvarvning. Och det finns givetvis en värdering i vad det innebär. Att koppla av är att koppla ner. Att bara vara ska ske i den “riktiga världen”, med andra människor. Gärna i någon typ av naturskön miljö. Det pratas detox, digital detox. Den digitala världen är beroendeframkallande och lösningen är att stänga av och göra saker “på riktigt”.

Men tänk då om den digitala världen är den som gör livet uthärdligt? Att du aldrig varit så social som när du spelar med andra online? Att normen är en aktiv, utåtriktad, naturmänniska innebär inte att alla orkar, kan och vill leva upp till den. Tänk om det vore så lätt om lösningen på all stress bland barn och unga var att alla satte sig med en grupp kompisar på en vacker fjälltopp och bara tog in naturen genom varenda por!

Det jag saknar är fler positiva exempel på när den digitala världen kan skapa möjligheter och förutsättningar att göra sånt som de flesta vetenskaper ändå är ense om att vi mår bra av: motion och social interaktion.

  1. Danskurser med fokus på Fortnite moves blir fullbokade, av pojkar som annars inte sökt sig till dansskolan.
  2. Mats – vars föräldrar förstod efter hans död vilken betydelse hans spelande hade haft för honom.
  3. E-sportmästaren Emil “HeatoN” Christensen ger träningstips – ”Det kommer göra att ni presterar bättre i spelet – jag lovar!”

Nyansera synen på vilka aktiviteter som har högre status än andra och försök att se möjligheterna med att låta båda världar dra nytta av varandra. Det kräver lite mer av en som förälder, att hitta rätt. Det kanske upplevs som lättare att bli tränare i fotbollslaget än att börja spela data- och tv-spel med barnen. Men – att nätvandra ska förhoppningsvis vara lika naturligt för föräldrar att göra som att nattvandra framöver.

Sommaren blev en bra chans för mig att sätta mig in i vad som är intressant just nu för min 7-åring, och även om det ibland är fråga om smått obegripliga kulturyttringar så försöker jag att inte vara alltför kritisk. Vi läser Harry Potter och kollar YouTube-klipp som visar olika sätt att göra egna trollstavar. Vi bygger legovärldar, som utgör scenografi för en hel rad med egna filmer. Han skickar en film av sina senaste danssteg till sin äldre kusin, som han under sommaren dansat/spelat Just Dance ihop med.

Hur det än är, så finns det mer positivt med den digitala utvecklingen än negativt och det är viktigt att inte låta skärmskammen ta över alltför mycket även om det är svårt ibland.

2+

Pedagogiska utmaningar till följd av klimatramverket för universitet och högskolor?

Linköpings universitet är ett av 36 svenska universitet och högskolor som har skrivit under ett gemensamt klimatramverk. Genom att skriva under förbinder sig LiU att ta fram en klimatstrategi för sin verksamhet som ligger i linje med vad som krävs för att jordens uppvärmning ska hålla sig under 1,5 grader. Detta är ett mycket ambitiöst mål – ett mål som för de allra flesta individer, organisationer och samhällen som vill bidra till dess uppfyllande, innebär mycket stora förändringar av vardagen och verksamheten. ”Nästan ingen har en aning om vad det [ett mål om halverade utsläpp till 2030] innebär i vardagen” skrev fyra representanter för Klimatpsykologerna i Sydsvenskan i helgen.

För att lyckas behöver LiU och övriga 35 lärosäten, inte bara se till att informera sig om vad 1,5-graders-målet innebär utan också omsätta klimatramverket i tillräckligt ambitiösa och konkreta mål för verksamheten och dess klimatpåverkan. De mål vi sätter upp måste också följas upp och vi måste vidta åtgärder om verksamheten inte ligger i linje med vad de innebär. Det är exempelvis enkelt att säga att personalen ska minska sitt flygresande – en åtgärd som snabbt skulle kunna ge tydliga och mätbara resultat för de flesta svenska lärosäten. Men det handlar om att minska detta flygresande tillräckligt för att det ska ligga i linje med målet och att också kunna och våga vidta åtgärder om detta inte sker. Och det gäller förstås inte bara flygresande utan alla de åtgärder som behöver vidtas för att målet ska kunna nås. Och det gäller även när kraven uppfattas bli allt högre, för det är så att vi behöver halvera våra utsläpp av växthusgaser var tionde år för att ligga i linje med 1,5-graders-målet. Med detta sagt är vi positiva till att svenska lärosäten, inklusive LiU, tar konsekvenserna av sin egen miljö- och klimatforskning.

Som pedagogiska utvecklare på Didacticum vill vi gärna vara med och bidra. Ett sätt på vilket vi kan göra det är genom att förbättra möjligheterna för LiU:s undervisande personal att integrera lärande för hållbar utveckling i sina kurser och program på ett sätt som säkerställer en meningsfull progression. Detta är också något som efterfrågas när lärosätena nu ska ta ett helhetsgrepp om sitt klimatarbete. Vi har under ett par terminer erbjudit sådan utbildning, bland annat genom seminarier med fokus på lärande för hållbar utveckling och genom möjligheterna att ta hjälp av en pedagog. I höst kommer vi även att erbjuda en kurs (pedagogisk utveckling i högre utbildning) med särskilt fokus på lärande för hållbar utveckling. Denna lämpar sig särskilt väl för lärarlag med ambitionen att integrera lärande för hållbar utveckling på hela program. Så det finns ingen anledning att vänta utan ge LiU en rivstart i arbetet för att nå 1,5-graders-målet.

 

Cecilia Enberg & Ola Leifler,

Universitetslektorer IBL resp. IDA, pedagogiska utvecklare på Didacticum

 

3+

Vår podd är uppdaterad!

Anna och Linnea berättar vad de lärt sig den senaste tiden.

– Varför kan aldrig jurister ge raka svar?
– Vad innebär flowlock?
– Och varför kan det vara viktigt att känna till reglerna kring GDPR när du vill spela in en föreläsning med publik?
– Och varför tjatar vi ännu en gång om vikten av att lära sig Creative commons?

I avsnittet nämns LISAM, det är Linköping universitets LMS och baseras på Sharepoint.

Webbsidan om Digitala examinationer finns här
Mer information om våra Dataskyddsombud och GDPR hittar du här insidan.liu.se/dataskyddsforordn…bbutbildning?l=sv
Ta gärna hjälp av våra jurister, det finns flera stycken här vid LiU.

Den bok Anna pratar om heter Juridiken kring E-lärande och är skriven av Cecilia Magnusson Sjöberg och Sanna Wolk, utgiven år 2012.

2+

Poddtips: Målmedvetenskap

Snubblade på den intressanta podden Målmedvetenskap när jag skulle undersöka hur olika universitet använder bild, ljud och video för att kommunicera ut högskolepedagogik, IKT och det vi också arbetar med vid Didacticum: Lärande för hållbar utveckling. Podden är en slags samtalsstafett där forskare från Göteborgs universitet och Chalmers väljer att diskutera de olika globala målen ur ett vetenskapligt perspektiv. Ur ett IKT-perspektiv är det också intressant att se att det är alltfler universitet som rör sig alltmer mot podden som format för förmedling av innehåll, inte den filmade föreläsningen.

Podden Målmedvetenskap, klicka på bilden

Den här podden länkar vi även till på den resurssida som finns med samlat material inom området Lärande för hållbar utveckling.

2+