Demontera för att förstå – Lego Mindstorms

Läs del 1 om The Rainbow Unicorn-projcet här.

Undersökning av en robot

Bästa sättet för min del är att förstå genom att bryta ner ett begrepp eller i det här fallet en lego-robot i mindre bitar. I demonteringen hinner jag fundera och undersöka hur just teknik-lego är uppbyggt och de delar som behövs för att kunna programmera och även utföra de olika funktioner som är möjliga med den här typen av byggsats. Med ett antal kugghjul och andra rörliga delar och en motor behöver jag få en förståelse för hur en motor faktiskt funkar när den ska föra över kraften i andra komponenter som ska röra sig, rulla.

Kugghjul Lego

Eftersom jag har ett fan av serien Labyrint (Barnkanalen SVT) hemma, så har en del tid ägnats framför pussel och labyrinter där just kugghjul spelar en stor roll, så insåg jag att det behövs grundläggande kunskap hur dessa för kraft vidare och hur de behöver placeras i förhållande till varandra.

Lagom till nationaldagen bestämde jag mig därmed för att undersöka hur jag skulle kunna bygga och även programmera en robot till att vifta en flagga med en eller flera armar. För att hitta idéer sökte jag en del på Pinterest, för där finns mycket inom kategorin Lego, mekanik och pedagogiska bilder för den som föredrar det (jag).

Till detta förståelseprojekt valde jag att använda motorn och huvudblocket som ingår i Lego Mindstorms kit. Jag försökte efterlikna lite olika varianter av utföranden med en “arm”-rörelse men insåg att jag saknade rätt sorts specialbitar för att göra exakt likadant. Så det fick bli en annan variant – med en robot som gärna blev lite entusiastisk i sitt viftande – kugghjulen flög av efter ett tag.

Programmeringen gjordes i det program som hör ihop med Lego Mindstorms (Home Edition EV3). Jag testade de förinställda visuella “block” (drag-and-drop-princip) som programmeringen erbjuder, det gick att ställa in lite olika variabler (armarnas vinklar i viftningen, antal viftning, hur länge, loop, och sen även en fanfar efter ett angivet tidsintervall).

Se resultatet på Instagram:

En flaggviftande robot! (film på Instagram)

Och detta bygge gav mig en vilja att utveckla robotens fysiska utförande – varför inte använda sig av den mångfald Lego faktiskt kan erbjuda om en bara mixar mellan de olika, rätt hårda förpackningarna med strikta uppdelningar. Det är helt galet att det ska vara så “låst” i färg, form och utförande – och ur detta väcktes idén om att skapa en robot som ser ut som en enhörning. Att det blev just regnbågsfärg – ja, varför inte? Estetik, gestaltning, färgkommunikation, lekfullhet spelar också roll i ett lärande och därför går jag “all in” i min ingångsvinkel till robotbygge och programmering. De bitar som ej går att fixa med hjälp av lego får skapas med andra verktyg/material.

Till detta arbete fortsatte jag sedan skissa och det tänkte jag berätta mer om i nästa inlägg.

0

Projekt på gång: #therainbowunicornrobotproject

(- Eller varför skriver Anna ut självlysande enhörningshorn i 3D-skrivaren.)

När jag fyllde år senast köpte jag två presenter till mig själv. Fotriktiga skor och en låda fantasilego (olika bitar i alla möjliga färger och former). Jag har återvänt till barndomens legobyggande, mycket tack vare min 5-åring, men också tack vare spåret inom IKT-studions verksamhet som handlar om datalogiskt tänkande, makerkultur och det som även kallas för digital slöjd.

Det är en utmaning att ta sig in i och förstå IKT-området utifrån olika perspektiv. Att arbeta med detta är en enda lång kompetensutveckling och en drivkraft för egen del är att tänka in ett inkluderande perspektiv och även ett normkritiskt perspektiv. Det är betydligt lättare att arbeta med redan frälsta, men utmaningen ligger i att fundera ut hur det går att få fler att känna sig välkomna in i en värld som gärna omges av epitet som coolt och häftigt. Att hitta pedagogiska upplägg utöver det uppenbara (teknik, elektronik, mekanik) och beröringspunkter med andra ämnesområden är ett sätt att utvidga delaktigheten och därmed öka den digitala kompetensen hos fler.

Lego Mindstorms – en programmerbar robot

Lego Mindstorms EV3

Ett av de områden vi omvärldsbevakar och förmedlar i vår undervisning är betydelsen av datalogiskt tänkande i fler ämnen än de först uppenbara. Som ett led i detta har vi skaffat en byggsats från Lego, närmare bestämt en Lego Mindstorms EV3. Denna robot har under en tid varit byggd som en rätt sympatisk Wall-E-liknande filur. Den är dock byggd i den typen av lego som jag aldrig kom att använda som barn, och vid en omvärldskoll i närmaste leksaksaffär insåg jag att det inte heller idag är ett lego som riktar sig till någon bredare målgrupp. Lego marknadsför tekniklego och även Lego Mindstorms EV3 enligt samma visuella princip: Svart, grått, vitt, rött.

När det ska efterlikna någon slags verklig förebild finns något fler färger. Kartongerna är dock svarta och även i valen av tillbehör till exempelvis Lego Mindstorms EV3 är det tydligt vad den här roboten ska byggas till för syften: det ingår vassa knivar, giftiga gaddar, slingrande ormar, fordon och eldsflammor och metall. Roboten på förpackningen skjuter bollar och du uppmanas att skapa och styra din robot (create and command). När roboten sen framförs har den i grundinställningarna en arg, militärisk mansröst.

Som varje medveten kommunikatör känner till bör en också följa samma grafiska profil i det material som följer med en produkt – så det mörka, hårda, svarta följer med även i den programvara och i den app som går att använda för att programmera denna robot.

Exkluderande design

Den här typen av exkluderande design gör mig till en motvallskäring. Jag vill inte reproducera en estetik som är direkt begränsande, det är svårt att se funktionerna och möjligheterna om en känner sig fast i ett bestämt format. För att förstå behöver jag demontera denna robot och utifrån detta lära mig vad som kan vara nyttan av den här typen av utbildningskit, för fler målgrupper än den Lego verkar vilja nå. Jag vill få in något helt annat, friare format, annan estetik – mer saga, färg, fantasi.

Så detta är grunden i det projekt som jag kallar #therainbowunicornrobotproject och i nästa inlägg tänkte jag beskriva lite mer om hur jag gjort för att lära mig mer om datalogiskt tänkande med hjälp av en Lego Mindstorms-robot, 3D-skrivare, garn och en hel hög med fantasilego.

0

Att närma sig en 3D-skrivare – kakformsprojektet

Ellen Key 3D-printed cookie cutter

 

Den här hösten har jag fortsatt ge mig själv anledningar att lära mig mer om 3D-design. Både för gestaltning digitalt, men även för att kunna använda vår 3D-skrivare av märket Ultimaker2. Trots mina år på en teknisk utbildning närmar jag mig detta med ett humaniora och pedagog-perspektiv. Det ingår inte i min långsiktiga plan att göra avancerade CAD-skisser, jag vill luska reda på hur denna typ av teknik och designverktyg kan göras mer tillgängliga för en bredare målgrupp. Jag vill kunna vidareutveckla mitt formgivningsintresse, men också kunna designa och skriva ut funktionsdugliga, enklare, reservdelar vid behov – men också kunna vidareutveckla konstruktioner i min omgivning som kanske skulle behöva en extra twist.

Utifrån detta började jag först med projekt som ligger nära mitt intresse för stickning – nämligen sock-block med storleksmärkning och stickmarkörer. Detta väckte även en idé om att göra kakformar eller kakstämplar och utifrån detta påbörjades det jag här i bloggen kommer referera till som Projekt Kakform.

Tillgängliga verktyg

Till detta projekt har jag använt mig av Adobe Illustrator, Tinkercad, Cura och bildmaterial från Wikimedia Commons och Google Bildsök.

Steg 1

Att göra en kakform är långt ifrån en unik idé, en sökning på forat Thingiverse ger över 3000 träffar på söktermen Cookie cutter. Eftersom jag sitter i ett hus på campus som fått sitt namn efter Ellen Key föll valet på att göra en hyllning till denna beundransvärda dam. Jag använde mig av ett antal olika bilder som jag försökte stilisera med hjälp av Illustrator.

Till slut föll valet på en siluett-bild som finns sen tidigare både i konstverk och på bokomslag.

Ellen Key Work in Progress

Ellen Key – Work in progress

 

Steg 2

Siluetten exporterade jag både som kontur (outline) och fylld bild i filformatet SVG.

Steg 3

Tinkercad

Tinkercad

Efter att ha laborerat lite med både Onshape och Tinkercad föll valet på Tinkercad i det här projektet. Det är relativt lätt att komma igång, med många förinställda geometriska former som är till stor hjälp. Det går även att samarbeta med andra om samma design och du har möjlighet att dela din design med andra, men har även några projekt du kan hålla privata (i gratisversionen).

Steg 4

Import av SVG-filer från Illustrator.

Först testade jag att göra en relativt solid form, med den importerade, fyllda SVG-filen från Illustrator. Det blev en medaljong med en upphöjd siluettbild, tanken var kakstämpel i första hand.

Tinkercad

Tinkercad

Steg 5

För att kunna göra en 3D-utskrift behövde jag exportera min design i .stl-format. Detta görs i Tinkercad och filen öppnas sedan i slicing programmet Cura för konvertering till .gcode som är det filformat som vår Ultimaker2 äter.

Steg 6

Dags för utskrifter!

Prototyp 1, blev för solid och stor (mer en kakstämpel än en kakform). (Ca 10 h)

Prototyp 2, för tunn och bräcklig. (Ca 18 minuter)

Prototyp 3, fick stängas av innan utskriften blivit klar eftersom glasplattan i skrivaren var för dåligt limmad.

Prototyp 4, fick ett tillägg i sin design i form av en “bricka” med Ellen Keys-namnteckning på som skulle utgöra någon slags stöd till kakformen. Denna bricka blev dock satt både upp och ner och spegelvänt, men denna prototyp gick faktiskt att använda till just kakbakande. Det kan även sägas att just denna plast som används vid utskrift är PLA, som är en majstärkelse-baserad plast. (ca 45 minuter)

Steg 7

Nu är det dags att skriva ut prototyp 5, med ytterligare modifieringar för att kunna fortsätta utveckla den perfekta kakformen.

Fortsättning följer!

0

Augmented reality – mer än att jaga Pokémons

Vad kan vi då lära oss av Pokémon Go och det som kallas för augmented reality (förstärkt verklighet)? En skicklig pedagog kan använda spelet för att öva en hel drös med förmågor – varför inte diskutera kartor och riktningar, volym och massa, avstånd och även samarbete och reflektion kring de konstverk som finns i spelet och i verkligheten.

Jag lyfte ur just AR (augmented reality) och synade det lite extra. Ett för mig användbart exempel var Googles tjänst Google Översätt som finns som app i mobila enheter. Denna app har utökats med en slags textigenkänningsfunktion vilket gör att du med hjälp av din mobilkamera kan scanna av den text du vill få översatt från IRL till URL. Låt mig demonstrera!

googletranslate1

1. Placera texten som ska scannas innanför klamrarna som dyker upp på skärmen.

googletranslate3

2. Texten identifieras och markeras med hjälp av rutor.

googletranslate4

3. Bra jobbat Google!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Just i det här exemplet har jag redan från början indikerat att det är engelska som ska översättas till svenska.

Identifieringen går snabbt – och även om det är en blandning av olika teckensnitt så lyckas appen läsa av texten och ge en helt okej översättning.

QR-koder

Ett sätt att bygga in mer information i ett analogt presentations och/eller marknadsföringsmaterial är att använda QR-koder. Det har funnits ett tag och skulle kunna användas mycket mer – men har inte riktigt slagit särskilt brett. Steget att ladda ner en scannings-app, scanna av en kod när den dyker upp och sen få del av digitalt innehåll verkar inte vara lika lockande som en och annan marknadsförare eller kommunikatör hoppats på. Det stannar lätt i en klubb för inbördes nördar. Men det är något som hela tiden utvecklas och det är fortfarande av intresse att bevaka och hålla sig uppdaterad.

Låt teckningar få liv!

Ett lekfullt sätt att använda denna princip att scanna av något IRL för att få ytterligare en dimension URL finns i många olika versioner men de två jag har testat var bl a LandscapAR och Chromville.

landscapAR

Epic fail med LandscapAR

Principen för LandscapAR kändes klockren – rita topografiska figurer med linjer som indikerar höjd och se dina landskap ta form med hjälp av appen. Trots att jag testade på tre olika enheter, med tre olika sorters tuschpennor, olika sorters belysning och papper så var det alldeles för buggigt. Tyvärr, eftersom jag tänkt utgå från en karta över LiU och skapa ett och annat berg på den rätt så blåsiga schlätten.

Chromville är en annan app inom segmentet AR och rita – men där en del av narrativet redan finns klart. Det finns färdiga scenarios och karaktärer att färglägga och interagera med via appen. Men också några färgläggnings-papper som du skriver ut, färglägger, scannar och sen får du en liten krabat att antingen mata och natta eller spela fotboll med i din mobila enhet (i det här fallet en iPad). Det var lite svårt att få min något gamla iPad att fånga logotypen som ska läsas av för att få se sin figur och jag lyckades aldrig göra något mål – men det gav ändå en känsla av hur många liknande appar funkar.

chromville2

Utskrivet och färglagt, hämtat från Chromvilles hemsida

 

Fil 007

Skärmdump från min iPad. Teckningen scannas via appen. Du kan interagera med filuren genom att trycka på skärmen.

chromville

Filur nr 2 kan buffa runt bollen, men lyckades inte göra mål.

Det här sättet att arbeta med att ge en teckning liv triggade även igång en idé som gav mig anledning att testa både stop motion-appen iMotion samt AR-appen Aurasma.

Avslutningsvis: En magisk teckning

experimentiMotion

 

Ungefärlig tidsåtgång: 40 minuter.

Jag tog det som fanns tillgängligt – min fyraårings teckningar, en skrivbordslampa, nyckelband, ritblock och en iPad med appen Aurasma och iMotion.

Först använde jag iMotion i min iPad för att göra en kort stop-motion-film. Jag skippade ljud den här gången, men ska jobba vidare med det när jag fortsätter utforskandet.

När denna film var färdig följde jag instruktionerna via recensionen av Aurasma hos Skolappar för att länka samman den fysiska teckningen med den digitala filmen.

Resulatet ser ni lite snabbt filmat här:

 

Konstnären bakom teckningarna konstaterade när hen såg sina verk få liv: Coolt mamma! Jag vill också pröva!

 

 

0

Lego, här är jag!

Print screen Lego Onshape

Print screen Lego Onshape

Förra veckan deltog jag i en workshop i CAD där vi gick igenom programvaran Onshape. Det var en workshop som gavs i nystartade föreningen Makerslink, dvs Linköpings makerspace som huserar i en lokal på Wahlbecks företagsområde i T1/Valla. Den övningsuppgift i CAD som jag hann med var en legobit, dock inte riktigt geometriskt korrekt men till mitt försvar kan jag tillägga att jag gick kursen i sällskap av min 9-månaders. Det gav dock en grund i hur ett CAD-program kan fungera och jag insåg också att det både underlättade och försvårade att jag tidigare arbetat i Illustrator. Att gå från vektorbaserad grafik till 3D är en utmaning, men en rolig sådan och jag hoppas kunna få ihop en knapp för utskrift innan semestern!

0