Vad säger forskning om IKT i högre utbildning?

Det är klart att kritiska frågor behöver ställas kring nya metoder och modeller inom utbildning. Men det är också viktigt att fundera över vilken typ av forskning en ska basera sina val på för vidare kursutveckling.

Är det empiri? Vad ska studierna baseras på? Beprövad erfarenhet? Vilka ska frågorna vara och hur ser ett gott exempel ut på användning av IKT.

Ska en vänta in studier inom sitt område först och göra pedagogiska IKT-val sen? Hur säkerställer en då att det som valts inte redan då är passé? Det är inom en statlig organisation en ständig jakt efter att utvecklas lagom, inte vara först men inte heller vara sist, fördela medel på bästa strategiska sätt utan att slösa. Det är ändå skattemedel som finansierar vår verksamhet och det har jag full respekt för. Dessutom bör det även vägas in att en stor del av ett universitets infrastruktur vad gäller IT ligger på central nivå – det är inget som enskild lärare ska behöva räkna in i sin kursbudget. Helt klart en utmaning!

Men – vad säger då forskningen? En vanlig fråga är vad forskningen säger om väldigt verktygsspecifika inslag i en kurs. Vad säger forskningen om filmade föreläsningar? Vad säger forskning om interaktiva skrivtavlor? Om flipped classroom? Många lärare är under tidspress och vill snabbt få ta del av vilken utvecklingsmodell som är mest framgångsrik för att kunna göra rätt val direkt.

Men där vill jag vidga frågeställningarna för att fånga upp goda exempel som står sig även efter att just entusiasmen över en specifik teknisk innovation har blåst in och blåst förbi. Det är mer intressant att fundera över ämnets specifika, didaktiska karaktär – vilka lärandeaktiviteter används i nuläget och hur stimulerar de bäst till att förmedla kunskap till studenterna? Hur går dessa att vidareutveckla med hjälp av IKT? Vad har andra gjort? Inte direkt det en tidspressad lärare vill höra, men det är just det forskningen visar. Att en behöver gå den vägen för att hitta så rätt det bara går, så snabbt som möjligt.

    TIPS!

    Gör en omvärldsbevakning kring just ditt ämne.
    Skapa kunskap om vilken ‘digital literacy’ som krävs för att bedriva en utbildning inom just ditt område där en behöver väga in både här och nu, men också se över vilken arbetsmarknad studenterna ska ut i efter examen.

Det underlättar mycket för att sedan kunna gå vidare med inspiration och idéer till kursutveckling med digitala verktyg väl integrerade i de aktiviteter du sen väljer att ha med i din kursdesign.

Men – finns det ändå några generella tips att ge? Som är övergripande för alla?
Ja – det återkommer jag till i nästa blogginlägg kring forskning om IKT i högre utbildning.

0

Hitta appar för undervisning

Det gäller att leva som vi lär – just nu hjälper vi andra att skapa rörligt material till sin undervisning, men nu fick jag lite tid att förbereda en kort film inför kommande workshops om mobila verktyg och appar i förskolan.

Verktyg jag använt för den här filmen

Mjukvara

– Quicktime player för inspelning av skärm
– Quicktime player för inspelning av ljud
– iMovie för redigering
– Publicering i YouTube (direkt från iMovie)

Hårdvara

– 1 styck Macbook Pro
– 1 styck USB-mikrofon Logitech Desktop Microphone Digital USB

Lite om processen

– Först gjorde jag ett skissartat manus för att fundera över vad jag vill visa med filmen.
– Sen spelade jag in det jag visar på skärmen.
– Import av klippen (gjorde flera klipp, inte ett enda långt).
– Grovklipp – målet var en film på max 6 minuter. Lade in några textrutor för extra information.
– Manusarbete – är inte tillräckligt rutinerad för att tala fritt, särskilt inte när jag också vill hålla mig kort.
– Spelade in ljud med hjälp av USB-mikrofon kopplad till min egen dator, sittandes i datorsal K4 där jag stängde in mig bakom en flyttbar rumsavdelare.
– Gjorde 5-6 ljudklipp, inte ett enda långt.
– Importerade ljudklippen till iMovie via iTunes.
– Fick redigera videoklippen rätt mycket för att det skulle passa ljudet (anpassa hastighet, dela upp klippen i små-klipp för att kunna justera utifrån ljudfilerna)
– Renderade ut (exporterade) filmen direkt mot YouTube så jag slapp ha en fil liggande lokalt på datorn.
– Ungefärlig tidsåtgång: ca 8 h – men redan till nästa film jag gör kommer jag ha en del lärdomar som bör korta ner tiden avsevärt i nästa projekt.

Resultatet:

Lärdom 1: Förarbete/manusarbete sparar tid – kan spara ännu mer tid om jag övar innan och faktiskt lyckas lägga ljudspår i samma veva som jag spelar in det jag visar på skärmen.

Lärdom 2: Jag ska försöka att inte låta lika gravallvarlig nästa gång.

Trevlig helg!

0

Vem ska stå för teknikkostnaderna?

I entusiasmen över allt som är gratis på nätet dess möjligheter till utveckling av pedagogik och lärande glöms ibland en aspekt bort. Det är kul att vara långt fram i IKT-tåget, men jag funderar ofta över dem som är lite längre bak och som av olika anledningar inte har råd att hänga på.

För, en förutsättning för att nå detta fria innehåll är att någon har gjort en inledande investering. Det behövs någon sorts dator med möjlighet att surfa. Trots prispress och undersökningar som visar på att 12-15-åringar är den åldersgrupp som har flest alternativ för att surfa – så måste någon stå för kostnaderna. Och det är – och kommer bli en knäckfråga för både skola och universitet.

Vem ska stå för teknikkostnaderna? Ska vi bara sitta lugnt i båten och låta skolor och universitet sponsras (högst sporadiskt) av dataföretag och låta de andra haka i den rådande BYOD (Bring your own device) – trenden?

Jag säger som Sverker: Ska det vara såhär?

Universitetsvärlden och BYOD

I universitetsvärlden drivs utvecklingen väldigt ojämnt framåt – inget konstigt med det egentligen. Ett universitet – men flera olika kulturer som råder både bland anställda och studenter. Attityden till teknik och användningen av den skiljer sig stort i en alldeles för heterogen grupp för att det ska gå att generaliserande säga “studenter använder den här tekniken”. Det som dock knyter oss alla samman är det “kit” med e-tjänster som ändå styr studenterna i en riktning: Vissa typer av tjänster erbjuds enbart digitalt. För dem utan egen dator så finns fortfarande datasalar – men frågan är när dessa spelat ut sin roll? Kommer det vara inom 5, 10 eller 15 år? BYOD-trenden spås få sin stora boom till 2016 och i vanlig ordning är det alltid några som är först på tåget (de är redan där) och några som motvilligt eller aldrig kommer haka på.

Vem ska stå för teknikkostnaderna i universitetsvärlden?

Frågan är då om det ska förutsättas att studenter själva ska betala för sin dator som en följd av ett allt mer digitaliserat universitet – där universitetet möter upp den investeringen genom att erbjuda stabilt och gratis nät, relevanta e-tjänster för studietiden och annars kostsam litteratur i digitala gratis-versioner. En del erbjuder universitetet redan – men frågan är om “bytet” känns rättvist. Kommer detta stå i hälsningsbrevet till nya studenter om 10 år: Vi rekommenderar att du införskaffar en laptop/surfplatta/smartphone för att på bästa sätt kunna ta del av det digitala innehåll vi erbjuder. Fördelen är att studenterna då köper en dator de känner sig bekväma med att använda – och då används den.

Skolans värld

För att återgå till skolvärlden – det är där jag kommit i kontakt med flest goda exempel inom IKT och digitalt lärande. Det är även där tankarna om tekniskt/digitalt utanförskap dykt upp. Det kommer i alla lägen alltid finnas elever som inte har råd med en dator, och då behöver skolan kunna erbjuda det i någon form. Men att då ha en lärarkår där 25% står utan egen dator själva – det ger verkligen inte en likvärdig situation. Det blir något av ett lotteri. Hur ska de skolor utan datorer ens till sina lärare kunna lära ut internetkunskap, god källkritik och i förlängningen även ta det ansvar skolor har enligt skollagen för att hantera mobbning som i dagens medielandskap även sker på nätet. Det här är inget nytt – men ibland behöver det påminnas om de olika förutsättningarna som finns.

Vem ska då för teknikkostnaden?

Inför en teknikinköpspeng öronmärkt för varje pedagog/anställd inom skolan – det ska vara lika självklart som friskvårdspengen. Att låta den kompetenta pedagogen välja själv och hitta sitt verktyg kan vara ett sätt att motivera till användning, men givetvis ska det finnas stöd för dem som efterfrågar det.

För som det är idag – att de som har råd ligger tre steg före dem som inte har råd, det är inte okej.

PS. Ett viktigt arbete kring digital delaktighet görs via svenska bibliotek, studieförbund mfl. Läs gärna mer om det på Digidel2013. DS.

0

Tekniktrender – IKT-perspektivet på SETT2013

En mässa om digitalt lärande är förstås inte komplett utan just mässdelen – där goda exempel från främst skolvärlden varvas med innehållskoncept, läromedel för digitalt lärande, lärplattformar, hjälpmedel och teknik. Och jag förstår att det måste vara svårt att sålla i flödet – vem vet egentligen vilken typ av ny teknik som kommer finnas i morgondagens skolor? Hur framtidssäkrar man sitt IT-inköp? Och hur ser man till att det faktiskt används av dem det är tänkt för?

En av framgångsfaktorerna är – och kommer aldrig sluta vara det – den nyfikna och kunniga pedagogen. En pedagog med förmågan att se möjligheter med ny teknik i nära relation till sitt ämne. En pedagog som använder teknik som ett stöd i sin vilja att lära ut, inte som ett försök att lösa alla skolans problem, på en och samma gång.

När jag själv närmar mig ny teknik är det oftast för att lösa ett problem. Jag vill lära mig hur jag kan sätta samman, publicera och distribuera en e-bok – då tar jag reda på vilka verktyg som hjälper mig med detta utifrån vissa kriterier: det ska vara enkelt och billigt (helst gratis). Som support använder jag det jag lyckas söka fram med hjälp av google och behövs det – ja då kan det aldrig skada att slänga ut en fråga eller två på Twitter.

Med detta som utgångspunkt har jag valt att fokusera på fyra delar inför framtidens IKT(som allt oftare går under förkortningen MIK – medie- och informationskunnighet)-utveckling.

1.) Interaktiva skrivtavlor/projektorer
2.) Mobil teknik: surf/läsplattor och smartphones
3.) Öppna lärresurser
4.) Den visuella utvecklingen

0

Nyhetsbrev IKT-spaningar 2013

Mailkulturen är starkt rotad i universitetsvärlden – det går inte att komma ifrån. Så därför försöker vi vara serviceinriktade och erbjuder nu ett nyhetsbrev som skickas ut en gång i veckan med våra samlade spaningar inom IKT, social webb, Open educational resources (OER), spel och ny teknik som tangerar vårt område. Nyhetsbreven skapas löpande under veckan med hjälp av tjänsten Scoop.it där vi stjärnmärker intressanta artiklar på nätet och som i början av varje vecka då även skickas ut i mailformat. Givetvis går det att prenumerera på nyhetsbrevet via RSS.

Du hittar det här: IKT-spaningar 2013.

Vill du prenumerera via mail, kontakta oss på iktstudion(a)liu.se

0