Annas verktygslåda #4 Rita och spela in din skärm i en mobil enhet

Dags för presentation av appar med lite mer produktionsfokus. Det som kan behövas vid produktion av material av multimodal karaktär (bild, ljud, video) är bland annat appar som går att använda till följande:

Vad vill jag kunna göra?

* Annotering på bilder, i pdf-material, kartor
* Rita figurer och symboler (pilar, diagram, piktogram)
* Skriva
* Redigera bilder (beskära, räta upp, förbättra, montera, göra collage, förstärka)
* Gestalta ett innehåll med bildval, en viss stil, färger och former

I min verktygslåda har jag ett antal appar för detta och en del funktioner finns i flera appar så det är ofta en smaksak och fråga om hur du bäst lägger upp din produktionsrutin.

Rita och spela in din skärm: Sketches från Tayasui

Sketches är en app där du kan rita, det finns ett stort utbud av verktyg (penslar/pennor) redan i den app som är gratis. En av fördelarna med appen är också att du kan spela in det du ritar med en inbyggd skärminspelningsfunktion. I videon ovan visar jag möjligheten att t ex göra anteckningar på en fotografisk bild. Det jag dock har märkt är att det är knepigt att skriva tydligt i ett enda konstant flöde (vid inspelning) och trots att jag använder en Stylus/touchpenna behövs en del övning för att hitta rätt typ av verktyg i den välfyllda verktygslådan som appen erbjuder.

Appen finns för både iOSx och Android (Google Play), men i de exempel som tas upp här har jag använt en iPad Mini.

Mer information från utvecklaren Tayasui.

Exempel ur appen Sketches (Klicka på respektive bild för större bild):

I följande exempel har jag testat att rita på fotografiska bilder

IMG_0280

IMG_0268

Portable Network Graphics-bild-ECDF62535F2D-1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Exemplen som visas är baserade på idéer om att koppla det du ritar till en fotografisk bild. T ex att skapa diagram och symboler tillsammans med relevant bild. Den sista bilden är ett försök att illustrera hur en stads utveckling skett över tid. I det här fallet Oskarshamn (tidigare Döderhultsvik).

Det går givetvis även att använda sig av en helt blank canvas.

Fördelar med Sketches:
+ Bra grundfunktioner i gratisversionen
+ Många olika verktyg, ger utrymme för både annotering och mer konstnärliga uttryck
+ Inbyggd funktion för skärminspelning direkt i appen

Nackdelar:
– Kräver viss övning för att komma igång
– Saknar bra textfunktion i gratisversionen av appen, för tydliga textrutor arbetar jag vidare i annan app (exempelvis Pixlr)

Andra alternativ till denna app:
Adobe Sketch (Ska utforskas ytterligare, den finns för både iOSx och Android/Google Play)
Ritplatta (Drawingpad)

Lycka till!

 

AnnaMinecraftPodden

0

Annas verktygslåda: #1 Att skapa multimodalt innehåll med mobil enhet

En stor del av mitt arbete går ut på att testa, utvärdera och antingen avfärda eller arbeta vidare med olika typer av digitala verktyg. Fokus just nu är att använda en mobil enhet (i mitt fall iPad) för att skapa och distribuera undervisningsmaterial. Försök har gjorts att hitta motsvarande verktyg för Android, men det har varit en större utmaning. Det finns inte lika mycket användbart – alternativt – det är svårt att hitta.

I en serie blogginlägg tänker jag presentera lite hur jag arbetar med en mobil enhet, i det här fallet en iPad Mini (iOSx) och en Google Nexus 5x (Android). Det kommer dels handla om hur jag lägger upp mitt arbete med att skapa multimodalt innehåll, dels vilken typ av hårdvara (stativ, sladdar, mikrofoner, hörlurar) jag använder. Tanken är även att jag ska berätta en del om hur min process ser ut, även om den kanske inte alltid är av det tydliga, linjära hållet.

Stay tuned!

0

Om skärmskam

Med jämna mellanrum blossar en debatt upp om barn och unga på nätet – oftast i nära samband med att antingen Statens medieråd eller .SE-stiftelsen kommit ut med en rapport som redovisar hur vi i Sverige idag använder medier och internet. Som ett led i detta lyfts främst delrapporterna som behandlar hur barn och unga disponerar sin tid och vilka tekniska hjälpmedel som används för detta. Nu senast var det Unga & Medier 2015 – som även fått en särskild del som går under rubriken Småungar & Medier 2015. Som på beställning följer en debatt där media gärna vill ta in kommentarer från personer som är för eller emot. Forskning ställs mot magkänsla, empiri blandas upp med anekdotisk bevisföring. Det väcker alltid mycket känslor när det gäller barn och unga. Diskussion pågår i SVT Debatt och på Twitter under #skärmtid . Det väcker såpass starka känslor att det förekommer både glåpord och hatiska kommentarer.

Och debatten når ju förstås de där föräldrarna som är utpekade i statistiken, som har haft råd att köpa surfplattor och smartphones och det finns alla möjliga sätt att hantera statistiken och omgivningens reaktioner på den. Sam Sundberg beskriver känslan som väldigt lätt dyker upp med ordet skärmskam i sin krönika Skärmens glitter och hålen i våra själar. För det är – oavsett vilken “sida” du valt så väldigt lätt att känna sig skamfylld när en tar de till synes lätta vägarna i sitt föräldraskap. För det är klart att det händer – särskilt när en själv som vuxen har både tillgång till smartphones, plattor och datorer i jobbet och privat – att det ibland blir den enda problemlösningen just där och då. Att dra fram surfplattan när barnet bara måste hållas vaket i bilen på väg hem, eller när det verkligen behövs en rejäl avledningsmanöver för att öht få frisera den alltför långa pannluggen eller när tröttman totalt övermannar en en gråtrist onsdag i november.

För egen del – på det högst anekdotiska planet vad gäller empiri, försöker jag ändå att skapa mig en uppfattning om vilken värld mitt barn möter och kommer fortsätta möta, med eller utan vägledning av någon vuxen. Utmaningen är, för mig som förälder att problematisera och lyfta aspekter i användandet som går bortom den användning som vi faktiskt alla tenderar att hamna i av ren slentrian (oavsett ålder bör tilläggas), nämligen att vara sociala och för att underhålla oss. Det ligger inte alltid i vår natur att per automatik koppla det till sånt som kanske kräver lite mer av oss – till ett lärande, till ett skapande av innehåll, till automagisk förmåga till källkritik, till innovationer och kreativa lösningar.

Det som vi möts av i plattor och telefoner är oftast olika appar – jag brukar hävda att per varje bra app går det 9 dåliga och det är svårt att hitta rätt ibland. En bra resurs för att reda ut detta är recensionssidan Pappas appar och även Skolappar som kopplar apparna till olika förmågor som övas och även till läroplanen. De som inte ännu recenserats eller ej finns med där laddar jag inte ens ner.

YouTube 10 år – av högt och lågt

Det svåraste att hitta en lagom nivå på är YouTube – denna uppsjö av högt och lågt. Till en början var lösningen för oss att stänga av wi-fi – men det lärde sig barnet rätt snabbt att genomskåda. Att ta bort appen helt är inte helt lätt heller eftersom den kommer i grundinställningarna. Till en början försökte jag att skapa spellistor med “godkänt” innehåll – men YouTube är smart, den ger förslag på vad användaren kan tänkas vilja se och det är väldigt lätt att klicka sig bort från spellistan och hamna i helt andra videos utan att ens ha använt sig av tangentbord och sökruta.

Jag har istället försökt följa med och se vad barnet gillar och en av favoriterna är just nu för min 3-åring sk unboxing-videos, ett fenomen som i stort sett går ut på att du ser på hur någon öppnar paket/kinderägg/saker inklädda i lera för att sen visa upp vad som fanns i. Oftast då en leksak. Det finns olika teman – Disney, Angry birds, Marvels superhjältar, Play-dooh – beroende på vem som är sponsor. För mig var det först obegripligt vad som orsakade populariteten men när jag började undersöka saken visade det sig ha sitt ursprung i att även vuxna tycker att det är roligt att se på när någon öppnar paket/visar vad de köpt. The Guardian har skrivit om det Unboxing- the YouTube phenomenon that lets you see what you are getting. Nu möter mitt barn alla dessa varumärken i vardagen ändå – men dessa filmer förstärker ju givetvis den exponeringen och jag försöker “späda ut” det med andra typer av filmer/input.

Det som nu har kommit – och som jag kan se en potential i – är en relativt ny YouTube Kids-app. Den är fortfarande nerlusad med oförskämt mycket barnreklam – men är något lättare att reglera än den vanliga YouTube-appen. Här finns fortfarande “köpta” kanaler som leksaksföretag ligger bakom.

“Kom nu då? Vaddå? Barnprogram i TV2!”

Ja jag är ett stort fan av SVT och SR – det är kul att se att Barnkanalen finns som kanal, app och webbsida. Även SR:s Radioapan är en värdefull resurs – där framförallt appen gjorde mitt barn intresserad av att navigera även på hemsidan. Men det intressanta i utvecklingen av dessa olika format är att både vi vuxna och våra barn blir alltmer vana vid när-det-passar-tittandet. Att det är svårare nu att säga att “Bolibompa är slut” när det fortsätter och finns dygnet runt via andra plattformar. Inom utbildning pratar en om synkrona och asynkrona lärandeaktiviteter och det är en intressant utmaning att applicera detta även på skärmtid och det vi väljer att konsumera när det passar oss, inte när det råkar dyka upp i tablån. Jag funderar mycket hur detta kommer att påverka oss inom utbildningsväsendet framöver.

Och nej – jag kommer aldrig riktigt förstå fullt ut vad som lockar i just det innehåll som min 3-åring föredrar, men jag försöker se vad jag kan göra för att stimulera till något mer än bara passivt tittande. Sen saknas det alldeles för ofta förståelse för vad det är som görs vid tiden framför skärmen – det är rätt symptomatiskt att det i beskrivningen av android-appen Screentime står:

“You have played enough games. Please put down the device and do something creative.”

Att försöka sätta sig in och förstå vilken värld barn möter med hjälp av olika medier är betydligt mer konstruktivt än att förbjuda och indirekt se ner på den populärkultur som oftast konsumeras av de yngre generationerna. Varför anser skaparna av appen Screentime att det inte går att göra något kreativt i ett spel eller med hjälp av en mobil enhet? Vad gör den analoga världen så mycket “finare” än den digitala. I en artikel i Sydsvenskan finns också slentrianlösningen på alla problem som kommer av nya fenomen (oftast kopplade till barn/unga och populärkultur): Varning för barn! (ledtråd: Hopp och lek utomhus löser alla problem!)

Jag rekommenderar varmt rörelsebaserade spel, där du måste ge dig ut, kan använda spelets motiverande aspekter och leta skatter eller lägga ut egna (geocaching), erövra zoner i din stad (Turf) eller kriga om konstverk, kyrkor eller naturstigar (Ingress). Och försök att haka på de initiativ som uppmuntrar vuxna till att bli mer närvarande på nätet – för att skapa förståelse och även ökad trygghet. Att nätvandra kan vara minst lika viktigt i framtiden som att morsor och farsor nattvandrar på stan en lördagnatt. Och att alltid vara lika exemplariskt källkritisk som vi åtminstone tenderar att vara en dag om året – oavsett om det som delas är en bild, en film, en text eller en statusuppdatering.

Det är min – högst anekdotiskt belagda – fundering kring föräldraskap i dessa skärmskamstider. Och i vanlig ordning så finns det – tack och lov – utrymme för alla möjliga infallsvinklar, baserat på att barn är individer, är olika och så även deras mer eller mindre tech-nördiga föräldrar.

0