Vår podd är uppdaterad!

1 people like this post.

Anna och Linnea berättar vad de lärt sig den senaste tiden.

– Varför kan aldrig jurister ge raka svar?
– Vad innebär flowlock?
– Och varför kan det vara viktigt att känna till reglerna kring GDPR när du vill spela in en föreläsning med publik?
– Och varför tjatar vi ännu en gång om vikten av att lära sig Creative commons?

I avsnittet nämns LISAM, det är Linköping universitets LMS och baseras på Sharepoint.

Webbsidan om Digitala examinationer finns här
Mer information om våra Dataskyddsombud och GDPR hittar du här insidan.liu.se/dataskyddsforordn…bbutbildning?l=sv
Ta gärna hjälp av våra jurister, det finns flera stycken här vid LiU.

Den bok Anna pratar om heter Juridiken kring E-lärande och är skriven av Cecilia Magnusson Sjöberg och Sanna Wolk, utgiven år 2012.

1+

Poddtips: Målmedvetenskap

1 people like this post.

Snubblade på den intressanta podden Målmedvetenskap när jag skulle undersöka hur olika universitet använder bild, ljud och video för att kommunicera ut högskolepedagogik, IKT och det vi också arbetar med vid Didacticum: Lärande för hållbar utveckling. Podden är en slags samtalsstafett där forskare från Göteborgs universitet och Chalmers väljer att diskutera de olika globala målen ur ett vetenskapligt perspektiv. Ur ett IKT-perspektiv är det också intressant att se att det är alltfler universitet som rör sig alltmer mot podden som format för förmedling av innehåll, inte den filmade föreläsningen.

Podden Målmedvetenskap, klicka på bilden

Den här podden länkar vi även till på den resurssida som finns med samlat material inom området Lärande för hållbar utveckling.

1+

Snart flyttar vi in!

1 people like this post.

Om du besökt campus Valla har du säkert noterat att det byggs ett nytt hus. Det är en rätt stor grej för oss som berörs och det ska bli spännande att se hur våra nya kontor ska se ut, där ovanför äppellunden, nära corson, på plan 5. Vi kommer sitta i samma hus som bland annat biblioteket, infocenter, reception och café Baljan.

Eftersom jag egentligen är en rätt otålig person har det varit ett nyttigt projekt att dokumentera detta bygge, från det att Origo rivs tills det faktiskt står ett hus på samma plats. Men – det blev till slut en film baserat på dessa bilder. Två år har gått mellan första och sista bilden.

Det är helt okej att använda filmen enligt Creative Commons licensen CC BY.

0

Because the world doesn’t exist in neat categories

0 people like this post.

Didacticum var tillsammans med Tema Genus under förra veckan värd för det internationella nätverket The network on teaching and learning differently: Generic competences in education. Deltagarna representerade alla fakulteter vid LiU samt universitet i Frankrike och Kanada. Det gemensamma intresset i nätverket kretsar kring att reflektera över vad det innebär att undervisa och lära sig ’differently’, dvs. på ett annat sätt än vad som sker idag. Vad ’differently’ och detta ‘andra’ är kan ju tolkas på många olika sätt och det som är gemensamt för dessa olika tolkningar är en vilja att utmana det som uppfattas vara status quo inom akademisk undervisning. Med utgångspunkt från olika praktiska exempel/erfarenheter fick deltagarna ta del av olika konkreta försök inom ramen för undervisning som gör anspråk på att göra ’skillnad’. Underrubriken för workshopen var ’generic competences’ dvs. vilka allmänna kompetenser som kan stödjas genom nya sätt att undervisa och lära sig. Dessa allmänna förmågor handlar om kritiskt tänkande, kommunikation, problematisering, kreativitet m.m.

Filosoferna Sal Renshaw och Renee Valiquette från Kanada leder sedan flera år tillbaka tillsammans en mycket spännande interdisciplinär kurs som på olika sätt vill belysa att ’the world doesn’t exist in neat categories’. Kursen heter egentligen ’Introduction to interdisciplinary analysis’ och är en tematiskt upplagd kurs som bygger från medverkan från flera olika ämnesområden vid deras lärosäte. Exempel på de kurser som de lett på detta sätt kretsar kring teman som ’white’, ’genius’, ’sloth’, ’water’, ’secrets’ och ’dirt’.

De väljer ett tema och konsulterar sedan sina kollegor för att bidra med någonting relevant från deras disciplinära perspektiv. Sal och Renee ser sig själva som ’översättare’ eller ’förstärkare’ i relation till de föreläsare som rekryterats. De vill skapa ’gentle interruptions’ i det vardagliga flödet av information som möter en student. De kallar det för ’hacking existing structures’, en uppgift som jag tror att många humanister och kritiska forskare känner igen sig i. De leder seminarier som följer upp föreläsningarna där själva innehållet i föreläsningen problematiseras. Fokus för dem är utvecklingen av de generiska kompetenser som innefattar kritiskt tänkande, kommunikation, kollaboration och kreativitet. Deras mål är att medverka till utvecklingen av det som de kallar en ’poetisk’ subjektivitet hos studenterna, dvs. en självuppfattning som är öppen, fantasirik och som innebär möjligheter. Detta gör de i motsats till vad de uppfattar vara den dominerande formen av självuppfattning idag, den ’suveräna’ subjektiviteten som innebär kontroll, manipulation och instrumentell nytta. De baserar sina teorier om subjektivitet på poststrukturalistiska teorier.

Den innevarande kursen för detta läsår heter ’trojans’ och omfattar teman som: ambush marketing; viruses – hiding in plain sight; undercover policing; trojan wars – myth and history; your brain on lying and deception, osv.

Johanna Dahlberg från Med Fak på LiU presenterade arbetet kring interprofessionell kompetens som äger rum inom och mellan de olika vårdprogrammen som finns på den medicinska fakulteten. Strävan efter denna form av kompetens är förvisso ingenting nytt utan är jämngammalt med starten av PBL som pedagogisk form på Med Fak sedan 1980-talet. Kursen är angelägen och studenterna upplever den också som viktig. Ett återkommande problem är dock att den interprofessionella kompetens som främjas inom ramen för undervisningen inte märks i vårdpraktiken. Utmaningen idag är därför att gynna denna kompetens på ett sätt som också medverkar till att praktiken förändras.

Nätverkets workshop innehöll flera mycket spännande bidrag som alla handlade om generiska kompetenser. Nina Lykke – ‘Learning criticism and creativity through autophenomenographic writing’ handlade om utvecklingen av ett skrivande som inte domesticerar informanter och som kan vara en grund för aktivism. Marcella Henderson-Peal – ‘Crafting Mind-tools for Selfhood maintenance’ belyser betydelsen av att utveckla självkännedom med exempel tagna från ett franskt universitet som bland annat utbildar biståndsarbetare. Avslutningsvis presenterade Gun Sparrhoff – ‘Perspectives on creative and critical thinking and doing: links between higher education and work’ genom en spännande teoretisk modell där olika kunskapsteoretiska perspektiv ställdes bredvid varandra i ett försök att förstå hur de skiljer sig från varandra i termen av kritiskt tänkande och kreativitet.

Om du vill komma i kontakt med nätverket kan du vända dig till Gun Sparrhoff (IBL och Didacticum) och Edyta Just (tema Genus).

/Per-Anders

0

Dialogues on learning for sustainable development: But we’re already doing this!

1 people like this post.

This is part three in a series of entries on some attitudes towards transforming higher education in the face of societal challenges.

 

”But we’re already doing this!”

When presenting features that usually describe an environment to foster learning for sustainable development (student-driven projects, employing critical thinking), a response by some people in higher education is that “We are already doing (at least some of) this”. This response seems to imply that all efforts towards a goal should be counted as individual contributions to a common end goal separately, and not evaluated in context of the desired end result. If the desired end result is that students are able and willing to contribute to the long-term survival and flourishing of human societies and the webs of life that support us, our efforts should be assessed in relation to how graduates do just that. As an analogy, learning can be considered as similar to growing crops in your garden. For successfully growing crops, you need, among other things, a fertile soil, proper nutrition, water, sunlight, seeds and time. It would not be considered a sucess if only some conditions would hold, without the desired end result. You may not considered your garden a success if it’s a barren plot of well-manured dirt bathing in sunlight 16H/day, without seeds or rain. Similarly, a drenched field would probably not qualify as a successful garden either even if, again, a subset of the conditions for a successful garden are fulfilled. The partial efforts do not result in contributing to the desired end result of a garden where something actually grows. There are a number of conditions that must hold at the same time for anything to grow, and different crops even grow under different conditions. In the same way, it is not sufficient that students get to select what technical system to implement in a course, if the technical systems are not assessed with respect to their contribution to resolve some of the real-world challenges that we face. If students get some orientation on the current state of the world without any means of applying skills to constructively address challenges that we are facing, that will similarly not contribute to students enacting change as a result of their degree programmes.

You would also probably not consider a soccer training season where everyone wants to quit soccer afterwards to be successful, just as you would not consider it successful if your team were never able to score a goal or win a match. You training typically has a purpose, to make people engaged and able to contribute to the success of your soccer team. To learn for a sustainable development is to become willing and able to contribute to a sustainable future. And that has profound implications on the way we teach and learn together.

Ola Leifler

IDA/Didacticum

0