Stockholmssyndromet

Postad i: Hemhem, Om mig, Personligt den 13 November, 2016 av jonbj817

0 people like this post.

Jag avslöjade min masterplan för mamma och pappa. När jag är klar med utbildningen ska jag flytta till Norrland. Jag har tänkt på det ett tag och bestämt mig för att prova! Jag har alltid känt en längtan och ett sug uppåt, som jag inte har satt ord på förrän nu. Min kompass pekar norrut.

11102779_10153272326232948_4859594256576820635_n

Genast får jag frågor som; “Men vad ska du jobba med?” “Vad är din plan?”. “Det är inte lätt där uppe vet du.” “Det finns antagligen inte många jobb för en med din utbildning.”

Mamma varnar mig för att det romantiseras, att flytta ut på landsbygden eller upp i landet. Har man levt där så vet man att det inte är så lätt. Mamma flyttade från den by i Härjedalen i södra Norrland där hon växte upp till Stockholm när hon var 17 år. Härjedalen är Sveriges mest glesbefolkade landskap. Det bor en invånare per kvadratkilometer ungefär.

Debatten om storstad versus glesbygd är intressant i Sverige just nu. Det sker en stor förflyttning av folk från glesbygden till städerna. Jag har alltid tyckt att det här debatten är viktig. Glesbygds-Sverige kan frodas, det finns liv och möjligheter där! Det behöver bara satsas på. Bensinskatten, exempelvis, slår hårdast mot glesbygdsbor om man inte satsar på kollektivtrafik på samma gång så det finns alternativ till bilen. När jag ska åka och hälsa på släkten på min mammas sida i Härjedalen så går det inga tåg. Har man inte, eller vill inte åka, bil så får man ta bussen som går två gånger om dagen, en på morgonen och en på kvällen. Det tar mellan 6 och 7 timmar en väg.

photo-1457955375330-f723ec0e5312

Det fanns järnväg en gång i tiden. Den statliga utbyggnaden av järnvägen i Sverige började år 1853. Man storsatsade när rallarna byggde på järnvägen i början av förra seklet, min gammelmorfar Birger var en av dem. Varje gång vi åker förbi en sträcka av den gamla övervuxna järnvägen så pekar mormor ut, “den här biten var det som pappa min var med och byggde”. Hon är stolt över det. Och det ska hon vara. Det var tungt arbete. Och riskfyllt. Mot dagens arbetsmiljöstandard hade detta varit rent oacceptabelt. Men de gjorde det för att bygga Sverige. Göra det tillgängligt. Och nu ligger spåren i glömska, det är bara 40-talisterna som möjligtvis kommer ihåg vem som tog sin an det stora bygget.

SVT Edit har kallat den stora förflyttningen av människor från glesbygden in till städerna för “stockholmssyndromet”. De gör en serie minireportage med teman som; Kan man bli lycklig utanför Stockholm? Hur länge skulle Stockholm klara sig utan resten av landet? Vem bryr sig om flytten av hela Kiruna när en rondell i Stockholm ska byggas om? De gör även reportage av människor som utmanar den urbana normen, “Edit Stories”, exempelvis Jonna Jinton som flyttade från Göteborg till den lilla byn Grundtjärn med 10 invånare i Norrland. De utmanar idén om att “livet finns i storstäderna”.

Min mamma har kanske rätt i att det romantiseras och målas upp en falsk bild av att rota upp sig från storstadslivet genom att flytta norrut och finna lugnet. Såsom exempelvis Jonna Jinton har gjort. Men vem vet hur det egentligen är om man inte provar?

photo-1425421640640-64c4debea1b4

SVT Edit: http://www.edit.se

Jonna Jintons blogg: http://jonnajinton.se

Läs mer om historien om Sveriges järnvägar: http://popularhistoria.se/artiklar/banade-vag-for-industrialismen-rallarna-i-sverige

Rekommenderar också “Resten av Sverige” med Po Tidholm om vad som händer med Sverige utanför städerna.

Slutligen vill jag rekommendera en serie som går på SVT, man kan se den på SVT Play, som heter “Midnattssol”. Det är en fransk-svensk thrillerserie som utspelar sig i Kiruna och Paris. SE DEN!


 

Taggar:  -  -  - 


Kommentera!

Jonna Elofsson Bjesse

Jonna, 24 år, stockholmare med Norrland i blodet. Pluggar mitt tredje och sista år på Miljövetarprogrammet vid LiU. Bor i Norrköping, i ett studentkollektiv med en brokig skara broccoliknaprare.

Jag har fingrarna i en massa kakburkar, bland annat Miljövetarnas studentförening, kåren och allt annat jag kan lägga näsan i blöt i (oftast över en kopp te). Även dedikerad vegan, trädkramare, boknörd och hiphopfantast, samt missbrukare av #yoloswag.

Här i bloggen får du en inblick i mitt liv som LiUstudent och Norrköpingsbo, med allt det roliga och seriösa det innebär.

Har du frågor om studentlivet, miljövetarprogrammet eller vad som helst annars så mejla mig gärna på jonbj817@student.liu.se


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om

#Midnattssol #NorrlandIMittHjärta #Stockholmssyndromet #SVTEdit #ViStårInteUt GISday hippiefasoner Sjöfartsverket SustainergiesAcademy

Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Jonnas blogg drivs av WordPress