Moa Lindborg bloggar från sin praktik på WSP

Postad i: MiP, Praktik den 22 November, 2016 av jonbj817

0 people like this post.

Nu är det dags för mig, Moa, att dela med mig av min vardag på praktiken!

Moa

Jag går, precis som Jonna och gänget gästbloggare, mitt tredje och sista år på Miljövetarprogrammet och provar för tillfället på livet som miljövetare i verkligheten. Dock har jag lämnat min lilla studentlägenhet och vännerna i Norrköping för att flytta hem till mamma och pappa i Örebro under några veckor. Jag spenderar dagarna på WSP (där Jessica som bloggade här om dagen visst hade varit på möte!), en konsultfirma som beskriver sig själv som ett av världens ledande analys- och teknikkonsultföretag. Här erbjuds tjänster för hållbar samhällsutveckling inom Hus & Industri, Transport & Infrastruktur och Miljö & Energi. Som ni säkert kan förstå är det vid det sistnämnda området jag håller till.

Jag är på en avdelning som heter Environmental, miljömanagement och trots att jag bara varit här i tre veckor trivs jag SÅ bra. Varje dag lär jag mig något nytt och detta säger mina kollegor om sig själva också fast flera av dem jobbat inom området under väldigt lång tid. Som miljökonsult kan dagarna se väldigt olika ut, ena dagen kan allt arbete fokusera på miljöbalken och miljömål medan uppgifterna nästkommande dag berör analys av vattenprovsresultat, kemikalier och bullerdrabbade fastigheter. En variation som får dagarna att springa iväg och jag känner mig faktiskt ganska sorgsen över att bara ha två av mina fem praktikveckor kvar.

Varje dag för jag lite anteckningar för att komma ihåg allt jag gjort under arbetsdagen vilket jag redan nu är tacksam över. På min lista över olika saker jag hittills har fått göra finns nästintill tjugo(!) punkter och då har jag med all säkerhet missat att skriva upp några.

Jag har fått korrekturläsa rapporter, arbeta med underlag för kommande uppdrag avdelningen kommer ha; exempelvis en intressentanalys av en kemikalieplan för en kommun. Jag har fått arbeta i kartprogram där jag samlat data och skapat nya databaser och kartor, följt med på kundbesök, varit med på Skype-möte och provat på att utföra en egen miljömålsbedömning – det vill säga en bedömning över hur en viss verksamhet förhåller sig till berörda miljömål. Där har ni ett axplock och dessutom har jag ett eget litet ”forskningsprojekt” rullandes i bakgrunden.

WSP bygnaden örebro

Att gå från trygga skolmiljön, där jag samlat på mig kunskap under flera år, till verkligheten där den påsamlade kunskapen plötsligt skulle omvandlas till praktik var såklart lite skrämmande. Kan jag tillräckligt mycket för att vara på ett riktigt jobb? Har det jag lärt mig i skolan verkligen fastnat i huvudet? Kommer jag att passa in på arbetsplatsen? Och kommer jag ha någon att sitta bredvid på lunchen? Frågor som hemsökte mitt huvud i flera veckor innan praktiken och såklart även extra mycket när jag för första gången klev in på kontoret. Hur ser jag då på dessa frågor efter tre veckor?

Kan jag tillräckligt mycket för att vara på ett riktigt jobb? Jag kan absolut tillräckligt mycket för att vara här på praktik även om mycket såklart är nytt. Som sagt lär jag mig nya saker varje dag, men det har jag förstått är en del av konsultens vardag.

Har det jag lärt mig i skolan verkligen fastnat i huvudet? Ja! Detta var jag nästan mest nervös över – tänk om jag inte längre kan det jag en gång kunde på pappret! Detta har inte varit något problem, vissa saker har jag såklart behövt friska upp men jag antar att det är regel för det mesta man inte gjort på länge.

Kommer jag att passa in på arbetsplatsen? Vem är jag att svara på denna fråga egentligen? Men enligt min känsla: ja! (Hoppas ingen som tycker helt annorlunda läser detta).

Kommer jag ha någon att sitta bredvid på lunchen? Ja! Här sätter man sig där folk redan sitter även om det finns lediga bord någon annanstans. Ganska osvenskt skulle jag vilja säga men såklart väldigt trevligt! Detta kanske förresten är vanligt på arbetsplatser? Inte så vanligt i skolan, dock. Kanske att jag ska ta med mig det beteendet tillbaka till skolvärlden.

Miljökonsulterna här är inte själva ute i fält för att ta prover, samverkan mellan avdelningarna är väldigt stor och en viktig del i uppdrag. Det är vanligt att flera avdelningar delar på ett uppdrag för att spetsa kompetensen så mycket som möjligt och för att effektivisera arbetet. Ibland kanske man tar sig an ett uppdrag men behöver lite hjälp av en annan avdelning för att kunna leverera ett så bra resultat som möjligt, samma sak kanske det ibland kan vara någon som behöver hjälp från miljömanagement. Samverkan är som jag skrev stor och trots att vi är omkring hundra anställda på örebrokontoret tror jag att de flesta har någorlunda koll på varandra.

Ibland, i skolan, har jag funderat över om detta och detta verkligen är nödvändigt att lära sig, men nu när jag sitter här på en arbetsplats kan jag verkligen förstå att JA, i många fall är just detta och detta nödvändigt. Och för mig som tidigare trodde att min kunskap skulle vara otillräcklig har det flera gånger gått upp för mig att ”aha, det här känner jag igen från skolan!”. Är det inte en ren faktagrej kan det exempelvis handla om att referera rätt, veta hur man vetenskapligt uttrycker sig i skrift eller hur man får tag i trovärdiga källor.

För att knyta ihop säcken. En miljökonsults vardag har många färger, ibland ställs man inför sådant man kan som ett rinnande vatten och ibland får man helt enkelt leta upp den kunskap som krävs. Flera uppdrag och projekt håller på parallellt och det gäller att kunna skilja på de arbeten man håller på med. Dessutom gäller det att kunna kommunicera med kunder, både redan befintliga och potentiella. Jag är jättenöjd med mitt val av praktikplats och hade mer än gärna kommit tillbaka, jag ska bara utveckla mina kunskaper i skolbänken ett tag till!


 

Kommentera!

Jonna Elofsson Bjesse

Jonna, 24 år, stockholmare med Norrland i blodet. Pluggar mitt tredje och sista år på Miljövetarprogrammet vid LiU. Bor i Norrköping, i ett studentkollektiv med en brokig skara broccoliknaprare.

Jag har fingrarna i en massa kakburkar, bland annat Miljövetarnas studentförening, kåren och allt annat jag kan lägga näsan i blöt i (oftast över en kopp te). Även dedikerad vegan, trädkramare, boknörd och hiphopfantast, samt missbrukare av #yoloswag.

Här i bloggen får du en inblick i mitt liv som LiUstudent och Norrköpingsbo, med allt det roliga och seriösa det innebär.

Har du frågor om studentlivet, miljövetarprogrammet eller vad som helst annars så mejla mig gärna på jonbj817@student.liu.se


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om

#Midnattssol #NorrlandIMittHjärta #Stockholmssyndromet #SVTEdit #ViStårInteUt GISday hippiefasoner Sjöfartsverket SustainergiesAcademy

Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Jonnas blogg drivs av WordPress