Arkiv för kategorin 'MFS'

Starka intryck i Nepal

Postad i kategorin: MFS, Nepal den 17 March, 2017

0 people like this post.

Nä, nu är det hög tid att vi skriver lite om den faktiska anledningen vi är här – studien. Vi har ju faktiskt fått stipendium av SIDA för att göra det här, då måste vi faktiskt producera något också!

Med det sagt så är det långtifrån enbart jobbigt med plugget för tillfället, vi har faktiskt haft ett genombrott skulle man kunna säga. Igår gjorde de första två intervjuerna, och det kändes väldigt bra att komma igång. Idag har vi gjort 4 stycken, och vi börjar verkligen komma in i ett flow! Extra kul är att vi blir presenterade som svenska “forskare” av vår tolk Suman, haha!

Det är otroligt unikt att intervjua lokalbefolkningen, det gör stort avtryck på oss måste vi erkänna. Fram tills nu har vi ju vetat om den stora jordbävningen som drabbade Nepal 2015, men det har varit abstrakt. Nu de senaste dagarna har vi hamnat mitt i konsekvenserna, som fortfarande syns överallt två år senare. Här i Jiri, som var epicentrumet för jordbävningen, märks det extra tydligt.

Under en av gårdagens intervjuer träffade vi ett äldre par, 70+. Vi blev välkomnade att slå oss ner på deras tomt, där deras hus tidigare stått. Huset förstördes i jordbävningen för två år sedan. Dessa människor bjöd oss på te och leenden, även fast de hade förlorat allting. Vi kände att vi fick perspektiv på livet, det skapade väldigt starka känslor för oss, och vi gick båda därifrån djupt berörda.

Utöver den fantastiska gästriheten och vänligheten man möts av överallt så har de också i Nepal röd dag på internationella kvinnodagen! Tydligen så prioriteras kvinnofrågan högt hos landets styre, vilket ju är positivt, men vi har sett att det fortfarande krävs mycket ute på landsbygden för jämställdheten. Kvinnorna drabbas oftast hårdast av klimatförändringarna, det märks på hushållssysslorna. De tvingas gå längre för att hämta ved till matlagning och foder till djur, vilket är fysiskt krävande samtidigt som det utsätter de för fara. På grund av att skogen huggs ner för ved och byggnadsmaterial efter jordbävningen tvingas de vilda djuren, såsom leoparder, leva på mindre ytor och de kommer närmare bebyggda områden. Det utsätter kvinnorna för högre risk eftersom de måste gå längre, ibland i mörker. Ett annat problem är att fler och fler av traktens män migrerar till huvudstaden Kathmandu eller utomlands för att jobba, vilket lämnar kvinnorna kvar att sköta tungt jordbruk, andra bördor och att ansvara för hela hushållet själva.


 

Tillbaka från dödens grind

Postad i kategorin: MFS, Nepal den 16 March, 2017

0 people like this post.

Namaste!

Innan helgen åkte vi alltså (dödens) buss från huvudstaden Kathmandu hit till bergsområdet Jiri, som ligger på 2 100 meters höjd – samma höjd som Kebnekaise. Jiri var också epicentrum för den stora jordbävningen 2015. Jiri är ett intressant område för oss, det brukade kallas ”Gateway to Everest”, eftersom det brukade vara startpunkt för turister som skulle trekka till Mount Everest. Nuförtiden har turismen flyttat lite längre upp i bergen, de flesta flyger in från Kathmandu till flygplatsen i Lukla som ligger ungefär 700 höjdmeter högre upp än Jiri, i en dalgång. Den kallas också för världens farligaste flygplats, den ni! Dödens flygplats är alltså alternativet till dödens buss… #stabilt

Nu är vi “uppe i bergen” på riktigt! Nepals Schweiz kallas Jiri tydligen för, och det kan man förstå.

Under helgen har vi bekantat oss med trakterna runt Jiri. Här har Kathmandu University, där vår kontaktperson jobbar som ‘Head of Research’ och som vår tolk Suman hör till, har en fältstation här i Jiri. Där på KU center har vi träffat Moti och Pradeek, som är Sumans kompisar och forskare i Environmental Science, och hundvalpen Haru!

Haru är ett japanskt namn och betyder “vår”. Han gör KU center till en väldigt livlig plats!

Sara mådde till och från under hela helgen, så egentligen har vi bara haft idag att utforska. Sara, som låg och mådde illa i typ 12 timmar i sträck efter bussresan, känner sig nu rensad. Fotbolls- och bärsfesten som vår tolk Suman och de andra forskarna här på KU center tänkte bjuda in oss på under helgen blev inställd när hon mådde så dåligt, plus att det var strömavbrott. Men nu kanske den blir av trots allt! (Annars har vi fått erbjudande om att röka på med några randoms som gick förbi oss på gatan, så fest finns nog för den som vill! Men inget röka för oss. Vi är seriösa forskare ju!).

Forskarna på KU center har ett vatten- och hygienprojekt med WHO på gång, de tar vattenprover i trakten.

Annat vi har reagerat på är att det är mycket bättre luft här uppe än i Kathmandu. Man dör liksom inte av avgaserna, och den där skyddsmasken för näsa och mun ligger inte längre längst upp i väskan. Den var det första vi köpte i huvudstaden men nu ligger den bortglömd. Det är också lite kallare här, även på dagarna. Vi går nästan omkring i fleece hela tiden. Även om solen är stark här uppe så blåser det kallt. Det är också billigare (!!!) mat. Idag åt vi lunch för 7 kronor för oss två, inklusive te och mat! Middagen var lite dyrare, ca 16 kronor med te. #Ändåöverkomligt

Här är Lakshmi, vår husmor, eller värdinna, på hotellet där vi bor. Hon göder oss så vi gillar henne!

Nu ligger vi på vårt rum i Jiri, diggar Kent, strötittar på indiska Idol och läser studier. Det blir mörkt här runt 18 på kvällarna, så det blir tidigt besök till Jan Blund. Nu är klockan snart 22 och ögonlocken börjar kännas riktigt tunga. Det är dags att säga godnatt, vi får se vad för äventyr de kommande dagarna bär med sig!


 

Bussresan från helvetet

Postad i kategorin: MFS, Nepal den 15 March, 2017

0 people like this post.

Så, nu är Wi-fi’t tillbaka, då är det bloggdags! Vi har haft elavbrott sedan vi anlände hit till Jiri i förrgår kväll som de varnade kunde ta flera dagar eller veckor att fixa, men vi hade turen att det kom tillbaka nu på eftermiddagen idag redan!

Nu ska vi berätta om den 12 timmar långa bussresan från helvetet, chipspåsen med spya, olyckan, dödsångesten och bebisgetterna. Om en fick sammanfatta gårdagens bussresa skulle det vara med orden JAG HAR HELLRE SAW-MARATON. Alla sju filmerna. I ett sträck.

Den här bilden tycker vi sammanfattar resan så gott den kan! Ansiksmask för mun, näsa OCH ögon.

 

Paniken i själen strålar ut genom ögonen…tur att ansiktsmasken hindrar livets skrik från att ta sig ut.

Men iallafall. Vi läste någonstans att en bergbestigare som fick frågan vilket parti av Everest-trekken som var mest ansträngande, svarade bussresan till Jiri. Vi förstod inte varför, trodde kanske det var ett skämt. Vi valde alltså att ta bussen från Kathmandu till Jiri. Eller bussen, vi menar DJÄVULENS KÄRL!

Utan att överdriva så var den här bussresan som Musse och Långbens semester, ni vet den där på julafton med husvagnen. Lyckligt ovetandes klev vi in i bussen igår morse klockan 8, beredda på en 6-8 timmars skapligt chill resa. Ungefär 3 timmar hann vi, sen var det en dödsolycka där en blev påkörd, så vi blev fast i 4 timmar. Vid det laget var det mitt på dagen, svettigt och kissnödigt. Så glada vi blev när trafiken släppte, och vi fick åka vidare, ”nu är den värsta biten över!” Tji fick vi…..TJI. FICK. VI. #Livetskaos

När vi stod still efter olyckan tog vi lite promenader utefter trafikkön, tog lite bilder och gick på toa och så, det var himmelriket mot vad som komma skulle…

Vi har båda åkt buss i Asien förut, på serpentinvägar. Det här var dock något helt annat, i en klass för sig. De här vägarna….sandiga, dammiga och katastrofalt ojämna på berg gjorda av porös sand. På vissa ställen var det ändå stabilt, där hällde de nämligen vatten på vägen FÖR ATT DEN INTE SKULLE FALLA SAMMAN. Då och då i en grop lutade bussen utåt mot stupet, varpå vi blundade och fattade tag i varandras händer (om vi hade trott på en gud hade vi bett!). Värre var det när föraren valde att köra om lastbilar längst ut i kurvan, närmast döden. I bakgrunden på bussen spelades nepalesisk festmusik till en discolampa, med tveksam täckning på högsta volym. De är ändå taggade, de här morbida typerna.

Vi är överens om att de här var det värsta vi varit med om. Tack och lov för nötterna, för det var inga matstopp. Och Suman. Vår tolk, som har kommit att fungera som vår guide, beskyddare och guru! Haha, han är vår #bror. Bra kille.

När vi stod still efter olyckan så hoppade ett fyllo på bussen och lade sig på en rispåse och somnade mitt i gången… #stabilt 

Men resan var nog allra värst för Sara. Hon är dessutom åksjuk, stackarn. Men det dröjde faktiskt tills timme nummer 10 innan hon började må illa och spy. Det bästa var att vi bara hade en liten chipspåse till hands då, så hon spydde i den. Sen var det en äldre nepales som tecknade till oss att kasta ut spyan genom fönstret, och där fanns det inget rum för kompromiss, så det gjorde vi. Första och sista gången en slänger ut en chipspåse från en buss! #Duktigamiljövetare

Skärmavbild 2017-03-14 kl. 19.41.44

Och just det, bebisgetterna! De sötaste skapelserna på jorden måste vara killingar! Vi har sett många såna under de 12 timmarna på helvetesresan, det var den enda höjdpunkten faktiskt. Den värsta delen av resan var de sista två timmarna, som kördes i mörkret. Utan gatljus. På en bergskam. Paniken växte i halsen när man inte ens kunde se stupen, och för varje skarp sväng bussen gjorde var döden närvarande. Föraren körde som om han var jagad av fan, och det är möjligt att det var så. Eller i alla fall Liemannen.

Så sammanfattning av bussresan Kathmandu – Jiri:
#NEVERAGAIN
Framme i Jiri, efter många om och men, dödsångest och nästan besök av liemannen. Har aldrig varit så lättad!


 

“En sovsäck väger hälften så mycket som två”

Postad i kategorin: MFS, Nepal den 14 March, 2017

0 people like this post.

Ja, jag har lagt många intelligenta kommentarer idag! Jag har fått feber med ont i halsen och öronen och kommer förmodligen dö enligt flashback och mina egna analyser. Tur jag har en sjukvårdskunnig med mig som ställer diagnosen “förkylning”, inte hals-cancer, och medicinerar med paracetamol och ingefärs-te. 
 
Kathmandu är en livlig stad som mest påminner om Indien (tror vi, vi har aldrig varit där). 
 
Dag 1
Så nu har vi alltså varit här i snart två dygn, men känns som en månad med tanke på hur mycket info och intryck vi fått på så kort tid! Igår var vi uppe tidigt då vi bestämt frukostmöte med vår kontaktperson här i Nepal. Vi var både nervösa och förväntansfulla inför att träffa honom. Till vår lättnad var han typ väldens skönaste person, och tog hand om oss som att vi var hans egna döttrar! Innan vår ankomst hade vi egenligen ingen uppfattning om hur involverad han skulle vara i vår studie, men han var verkligen supertaggad och ville hjälpa oss så mycket som han bara kan. Vårt nya motto är att “go with the flow” och vara ja-sägare. Genom den inställningen har vi redan blivit medbjudna på en rafting-tur, en yoga- och mediationsresort och ett bröllop. Man ska ta alla chanser helt enkelt! 
 
Här hängde vi alltså igår, med Nepals miljövetare och naturvetare #Goals 
 
Vår tanke var att ha en lugn första dag här i Kathmandu, men vår kontaktperson hade andra planer. Han tog med oss till “sitt” Universitet, “Kathmandu University”, som ligger ca 1,5 h utanför Kathmandu som han är “Head of Research” för. HUR COOLT!? Han hade berättat för alla att vi skulle komma dit, så vi behandlades lite som kändisar. Vi fick vara med på möte med PhD-forskare där vi alla berättade om vår forskning (för det gör vi faktiskt-forskar!). Fick även en rundtur i byggnaden för miljövetenskaplig forsking. Deras labb var ju inte riktigt som de vi är vana vid, men allt går, funktionen är ju den samma. Vi hann både träffa vår tolk och göra upp en preliminär plan för när vi ska ut i fält, taggen är total! 
 
Ett stycke Sara på Kathmandu Universitys campus, fjällräven i högsta hugg och biblioteket inom räckhåll.
 
Idag hade vi tänkt gå upp tidigt, men vi var HELT slut efter gårdagens äventyr på campus så det blev inte så tidigt. Vi behövde nog sova ut helt enkelt. Till frukost gick vi till ett hippt café, “Sam’s Brew”, här i närheten där Sara äntligen fick i sig riktigt kaffe för första gången på dagar. Idag har vi varit i Thamel, turistdistriktet i Kathmandu, där vi handlade sovsäck och lite annat praktiskt som kan behövas när vi beger oss upp i bergen. 
 
I turistområdet Thamel gäller mottot “why try harder” eller “why do it now, when you can do it tomorrow”, nåt i den stilen… #Happynepal
 
Sara+riktig espresso=sant! <3 Lägg till vår reseguide-bok som alltid får upp peppen vilken morgon som helst och du har ett vinnande koncept!

“Ska vi eller ska vi inte..? Det vore ju najs med en ananas…” 

Fick in ett riktigt bra pluggflow här nu på kvällen. Med eller utan feber, nu jäklar ska den här studien bli av!

Efter plugget blev vi trötta och slog på TVn och tittar nu på RIKTIGT bra Bollywood-serier. Bra grejer.
 
 


 

Framme i Nepal

Postad i kategorin: MFS, Nepal den 2 March, 2017

0 people like this post.

Nu har vi landat i Kathmandu, äntligen, efter två dygns resande! Just nu sitter vi och skriver från vårt rum på det lill-stora Guest House som vi har bott i våra första dygn här i Nepal. Det ligger i den lilla staden Patan, nära Kathmandu, och det är lill-stort för att det är som en labyrint med flera etager men ändå gulligt! Nu är vi trötta och mätta, efter att ha blivit bjudna på hemmagjord nepalesisk mat och husfrun. Helt vegetariskt såklart, vilket de blev förtjusta i!
 
Två svettiga och trötta, men glada, frugor äntligen framme i Nepaliiiii!
Vi blev upplockade på flygplatsen av en jättetrevlig vän till vår kontaktperson, och fick genast veta att “det är bara i förarsätet man behöver säkerhetsbälte”. Japp, vi har definitivt landat i Asien! Väl ute i trafiken fick vi båda flashbacks till våra tidigare backpacking-resor i Asien, men det här var ändå nytt. Det påminner om Indien mer än något annat, och trafikregler verkar mer flexibelt än det borde. Men, en får ta seden dit en kommer, som de säger!
 
Vyn vid inflygningen till Kathmandu. Himalaya…snart ska vi se er från mycket närmare håll!
 
Just nu känner vi oss väl omhändertagna, de har varit väldigt gästvänliga, men också förvirrade. Ni vet så där som kroppen blir när den äntligen får pusta ut efter en lång resa då en gått och spänt sig och inte riktig slappnat av på några dygn. Vi har båda ont i halsen, men det kan också ha att göra med alla avgaser och smog här… det är kaos.
 

Lite gratis rödvin satt fint! I plastglas. På Emirates flyget… som släpper ut 3 ton koldioxid per person. På väg att undersöka klimatförändringarna… #Levasomenlär
 
Det är typ 15 grader här nu, klockan 22.00 lokal tid, så nu blir det att krypa ner i merinoulls-understället och sussa kudde! På med öronpropparna också, för det är ett kundskrälle här som skäller konstant. Men det känns bra. Vi är här, vi har klarat oss hit och nu är det bara en massa spännande som väntar! Godnatt bloggen, vi hörs!
 

Hotellfrukost i Dubai satt som en smäck! Vi fick TRE olika sorters kakor! #goalz
 

Väldigt käckt hotellrum på Dubai flygplats… en lyx i kontrast mot vår destination.
 


 

Du tittar just nu i arkivet för kategorin MFS.

Jonna Elofsson Bjesse

Jonna, 24 år, stockholmare med Norrland i blodet. Pluggar mitt tredje och sista år på Miljövetarprogrammet vid LiU. Bor i Norrköping, i ett studentkollektiv med en brokig skara broccoliknaprare.

Jag har fingrarna i en massa kakburkar, bland annat Miljövetarnas studentförening, kåren och allt annat jag kan lägga näsan i blöt i (oftast över en kopp te). Även dedikerad vegan, trädkramare, boknörd och hiphopfantast, samt missbrukare av #yoloswag.

Här i bloggen får du en inblick i mitt liv som LiUstudent och Norrköpingsbo, med allt det roliga och seriösa det innebär.

Har du frågor om studentlivet, miljövetarprogrammet eller vad som helst annars så mejla mig gärna på jonbj817@student.liu.se


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om

#Midnattssol #NorrlandIMittHjärta #Stockholmssyndromet #SVTEdit #ViStårInteUt GISday hippiefasoner Sjöfartsverket SustainergiesAcademy

Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Jonnas blogg drivs av WordPress