Arkiv för kategorin 'Nepal'

Reseberättelse från vår MFS-resa i Nepal

Postad i kategorin: MFS, Nepal den 28 May, 2017

0 people like this post.

Hur ska man kunna sammanfatta en sådan här resa? Vi, Jonna och Sara, miljövetarstudenter som läser sista terminen vid Linköpings Universitet, valde att göra vår MFS i Nepal under februari – april våren 2017, på klimatanpassning bland hushåll i bergsbyar. Vi gjorde totalt 20 intervjuer i två olika byar, där vi frågade om väder- och klimatrelaterade förändringar de sett i sitt jordbruk och hur det påverkar deras inkomstkällor. Vi såg att kvinnorna generellt sett är mycket mer utsatta för klimatförändringar, då det i princip alltid är de som ansvarar för jordbruket.

Nepal är lite anonymt för svenskar, har vi märkt. Under våra två månader där träffade vi bara på två svenskar, men massa norskar och andra européer. Vad vi trodde om Nepal innan resan var väl att det var rätt likt Tibet, i kultur och natur. Buddhistiska munkar i stora tempel i Himalaya, ett kargt bergslandskap som skulle kunna vara mars eller månen likaväl som någonstans på jorden, och söta rynkiga gamla damer med en massa guldringar i ansiktet som ler stort utan tänder. Vi hade alltså förutfattade meningar om Nepal, vilka visade sig inte alls stämma. Det är ett otroligt intressant och mångfaldigt land, sett ur historisk, kulturell och naturmässig vinkel. Det bästa med Nepal är att det må vara kaotiskt (knappt ens organiserat kaos), men vi kände oss aldrig otrygga under de två månader vi spenderade i landet. Nepaleserna är det mest gästvänliga och välkomnande folket vi stött på.

Inför en sådan här resa är det viktigt att förbereda sig för att saker och ting inte ska gå som man tänkt. Vi hade också räknat med det, men vi hade en otrolig tur. Vår kontaktperson vid Kathmandu University var en ängel, helt fantastisk som hjälpte oss med mycket mer än han hade behövt. Han ordnade boende första natten, vilket var hemskt skönt, och tog hand om oss som om vi vore faktiska forskare istället för kandidatstudenter. Vårt största tips till dig som ska göra en MFS är att se till att ha bra kontakt med din kontaktperson! Det är a och o. Ha gärna en reserv också. Utan vår fantastiska kontaktperson hade vår resa inte alls gått lika smidigt.

Den största lärdomen vi tog med oss är att inte planera för detaljerat i förväg. Vi hade ganska lös planering, och det funkade bra i ett land som Nepal. Man kan inte förvänta sig att ens planering kommer hålla till 100%, det gjorde inte vi och vi anpassade oss vart eftersom utan att det bidrog med stress. Snarare tvärtom var det nog nödvändigt. Att planera för strul låter som en fet klyscha, men säkrar ju upp att planeringen inte faller helt på grund av att den är en dag för tight mellan två moment. Vi reste till exempel ganska mycket fram och tillbaka i landet, mellan staden och ut i fält i bergsbyarna. Det var väl värt att vi hade några extra dagar mellan resandet, då bussarna kunde vara fulla, någon av oss drog på oss en bakterie som gjorde att magen krånglade, eller vår tolk fick förhinder just den dagen. Släppa lite på tyglarna i planeringen helt enkelt.

 

Vi hade turen att ingenting krånglade på vår resa. Tidsmässigt så låg vi bra till, vi kunde börja arbetet redan den första veckan vilket var skönt. Pengarna räckte till, stipendiet och csn räcker gott och väl. Något vi är glada att vi läste på om ordentligt i förväg är vädret och temperaturen. Det skiljer väldigt mycket mellan olika delar av landet på grund av höjdskillnaden (Nepal består till 75% av berg). Vi hade med oss både sommarkläder och fleece. Det var väl värt! Det går att skaffa det mesta i funktionella kläder-väg i Nepal, men det är också skönt att ha med sig en del hemifrån, om inte annat så för att vara säker på kvaliteten. Ska man upp i bergen eller Himalaya så måste man ha varma kläder. När vi var där under våren blev det minusgrader på nätterna, men beroende på vilken höjd vi befann oss på var det också uppemot 25-30 grader på dagen i solen. Så packa varierat helt enkelt.  Ska man bara vistas i Kathmandu behöver man inte mycket mer än ”vanliga” sommarkläder. Andra praktiska tips är att absolut ta med vätskeersättning och immodium, ha med foton i passkortstorlek, det behövs för allt möjligt t.ex lokalt simkort, samt en ficklampa då man inte kan lita på elektriciteten i landet alla gånger. Alla människor vi hade att göra med var otroligt tillmötesgående, och vi hade tid att se landet också och inte bara gräva ner oss i uppsatsen. När vi skickat in vårt första utkast till handledaren i Sverige kunde vi ge oss själva en rejäl belöning och dra upp på en trek i Himalaya, i Annapurnamassivet! Det var pricken över i:et för oss.

Vi rekommenderar verkligen att skriva uppsatsen i par. Delvis för att ha någon att dela upplevelsen med (för tro oss, ingen annan kommer kunna förstå helt) och delvis för att dela på arbetet, som kan vara ordentligt krävande, speciellt mellan bristande hälsa och ändrade planer. Det är skönt att vara två helt enkelt.

Trafiken i huvudstaden Kathmandu är vansinning rent ut sagt, och under en bussresa på vindlande serpentinvägar i bergen trodde vi säkert att vi nått slutet. Men mot slutet av vår vistelse hade vi vant oss, och tänkte ”här kan man bo och leva lika gärna som någon annanstans”. Det värsta med Kathmandu var ändå smogen. Luftföroreningarna som låg som ett täcke över dalen. Vi miljövetare våndades över det, men samtidigt får man respekt och medlidande med människorna som tvingas bo så. Av den anledningen var vi tvungna att gå omkring med munskydd när vi var i Kathmandu. Kontrasten när vi kom upp till bergen för att göra vår intervjustudie märktes tydligt. Luften var ren, och det var skönt att slippa storstadsmyllret. Vattnet fick man fortfarande undvika dock, det var plastflaskor överallt som gällde för att inte riskera sin tarmflora (det hjälpte säkert, men tarmfloran tog stryk ändå är värt att nämnas, till och från under hela resan. Man får räkna med det, ungefär som när man reser till Indien).

Så sammanfattningsvis var landet inte som vi tänkt oss, men det var en upplevelse som var värd alla akutrundor in på toan och hemska bussresor. Vi har fått vänner för livet och privilegiet att vara något mer än turister i ett unikt land som inte är som något annat vi varit med om. Vi har båda bestämt oss för att komma tillbaka, om inte annat så för ett nepalesiskt bröllop. Vår tolk och hennes fästman ska gifta sig inom kort och vi har en stående inbjudan. Kanske vill vi också ge oss på Everest Basecamp… det känns inte lika avlägset och exotiskt nu. Men en sak är säker, tack vare Sida har vi fått upp ögonen för det här fantastiska landet, och ingenting kan ersätta en sådan här upplevelse.


 

Trekking i Himalaya

Postad i kategorin: Nepal den 24 May, 2017

0 people like this post.

Jag utlovade visst ett inlägg om vår vandring i Himalaya, så här kommer det! Vi belönade oss alltså med en vandring när vi skickat in första utkastet av uppsatsen.

Ja, vad ska en säga? En bild säger mer än tusen ord sägs det. Därför kommer det här inlägget ha mer bilder än ord. Här på den första bilden ser man soluppgången över “Fishtail”-toppen. Den heter egentligen Machapuchre på nepalesiska och ligger i Annapurna-massivet i Himalaya. Vi gjorde en 8-dagars vandring upp till Annapurna basecamp (ABC). Vi valde en trekkingbyrå som ägs av tre systrar, med kvinnliga guider, 3 sisters adventure trekking. Vi var jättenöjda med dom och vår guide Kabita som hängde på oss i vått och torrt och med våra konstiga internskämt.
Vyn över Annapurna-massivet som vi möttes av på morgonen i den första byn vi övernattade i.
Vår andra natt sov vi i Chomrong på samma höjd som kebnekasie, drygt 2100 möh, och vaknade till den här vyn!
Man ska passa sig för höjdsjuka när man vandrar så här högt. Vi träffade en man som skulle göra ABC-trekken på 5 dagar totalt, 3 dagar från 1000-4130 möh och 2 dagar ner. INTE BRA. Man måste respektera höjden. Vi kände oss lite yra och hade lite lite huvudvärk när vi nådde Annapurna Basecamp, man kände atmosfärens tyngd på ett sätt man aldrig gjort förut, förutom kanske något liknande när man dyker.
Med buddhistiska böneflaggor i förgrunden skymtas en av Annapurnamassivets toppar i bakgrunden.
Sådana här krabater träffar man på då och då, mulåsnor som är pyntade med färgglada böneflaggor.
Vandringen går genom berg i varmare områden, bland risterasser och bergsbyar, till högre höjd med rhodondendronskogar och inga byar. Den största delen av trekken är stentrappor, det är alltså inte bara stigar. Och är det högsäsong är det mycket FOLK också. En annan sak värd att nämna är att det nästan aldrig är platt. Det är alltid upp eller ner. Kommer en “raksträcka” hinner man pusta ut i kanske tio minuter. Första dagen var det uppemot 30 grader, och Sara (som vi började kalla Tomaten efter det) var så röd så det såg ut som om hon borde svimma närsomhelst.
Här har vi Tomaten under första dagen, hon uppskattade INTE värmen kan man säga…
När man nått stugorna i Deurali, på ca 3000 meters höjd, går man upp i dalen och det börjar bli kallare.
Första dagen på vår trek poserar vi framför Annapurna med vår guide Kabita.
När man är uppe i passet dagarna innan Basecamp tränger knappt någon sol in, men det är häftigt det med.
Dag 5 av trekken kom vi tillsist upp på Annapurna Basecamp på 4130 meters höjd lagom till soluppgången!
Några minuter efter att vi nått ABC kom solen upp, vi tog en te och njöt av utsikten från botten av “skålen”.
Vi hade fantastisk tur med vädret, det regnade bara en enda gång på 8 dagar, och det var vår sista dag. Sjukt ovanligt. Veckan innan vi gick upp så var det åskstorm varje eftermiddag/kväll, och dagen efter vi kom ner började det igen med dåligt väder och regn. Annapurna Basecamp (ABC) ligger i en “skål”, på 1430 möh, med topparna i massivet runtomkring. När man är där så har man alltså ett 360 graders panorama runt sig.
En till toppbild, bland de buddhistiska böneflaggorna som fanns vid toppröset.
Är det en tavla eller är det verklighet? En sak är säker iallafall, det är “Excellent View”.
Sista dagen vandrar man en del på snö, med en spektakulär vy runt sig.

Efter 8 dagars vandring är fötterna trötta och behöver svalkas i en iskall bergsbäck…


 

Hej där, det var ett tag sedan!

Postad i kategorin: MFS, Nepal den 16 May, 2017

0 people like this post.

Förlåt att jag inte uppdaterat på ett tag, men vi har varit extremt inne i plugg-flow! Nu är vi hemma i Sverige. De två sista veckorna i Nepal spenderade vi i staden Pokhara, och det var fullt fokus på uppsatsen, i och med att vi hade alla intervjuer klara så det var bara själva skrivandet kvar. Och skriva, det har vi gjort. Till förbannelse. Dag som natt, genom hagelstormar, strömavbrott och akuta rundor till toan. Sen var vi iväg på en trek också i en vecka. Vi behövde en välförtjänt paus från DEN (uppsatsen), och medan vi väntade på den sista feedbacken från vår handledare så drog vi alltså iväg på en trek i Himalaya! Mer om det sen!

IMG_2060
Här lämnar vi Nepal efter två månaders äventyr, trötta men glada!

Men nu är vi äntligen klara med uppsatsen! Under maj månad har vi, sen vi kom tillbaka till Sverige i början av maj, skrivit klart det sista, haft framläggning, blivit granskade och fått betyg. Framläggning innebär att man, efter att ens handledare har godkänt att uppsatsen är redo, först presenterar sin uppstats en och en på ett seminarium, sedan blir man utsatt för så kallad “opponering”, en utsedd klasskamrat som ska ge feedback på uppsatsen, och till sist blir en granskad av en utsedd lärare. Efter det kan man få saker att jobba på, och det är olika mycket för olika uppsatser. När granskaren sedan godkänner den slutliga versionen av uppsatsen får en entligen publicera sitt arbete på Digitala Vetenskapliga Arkivet (DiVA), en online-databas. Så vår uppsats är klar och i processen att publiceras på DiVA nu! KUL!

Nepal: En sådan där kravall som inte innefattar studentoverallen och kårhuset nattetid, utan en riktig en.
Sara, jag och vår tolk Nisha gör stan osäker! Vi dansade oss genom nattens Pokhara sista veckan, med boysen i släptåg #friyay
Utöver det har det inte hänt så mycket mer än själva rå-skrivandet. Jo visst ja, vi körde en revansch på paragliding, den här gången utan flygande spya för Sara!  Våra favoriter på Sunrise Paragliding var något överraskade över att vi dök upp igen, men vi blev bundisar så de känner igen oss. #Goalz Annars var sista veckan i Nepal ganska lugn, vi var båda taggade på att slippa magproblem och komma hem till kompisarna och toalettpappret igen, haha! Med det sagt så var Nepal en OFÖRGLÖMLIG upplevelse. Jag uppmanar verkligen alla att göra en MFS, det är verkligen en once-in-a-lifetime grej! Vi kom hem till ett Sverige med det grådassigaste maj på länge, och kände oss lyckligt lottade.
 JUST DET! BIG NEWS – vi har ätit daal baht igen! OCH VI TYCKTE OM DET! Så vi har officiellt kommit över daal baht-oviljan. #FinallyFree
….vi var så glada att ha överkommit daal baht-oviljan att vi körde på och åt två gånger på raken!
En av paragliding piloterna vi fick åka med, Trisha, var Nepals första kvinnliga paragliding pilot! #Girlpower
Här är Sara, i luften, ingen spya den här gången! #Success


 

Dådet i luften

Postad i kategorin: MFS, Nepal den 1 April, 2017

0 people like this post.

Det har skett ett luftdåd —— läs till slutet av inlägget för att få veta ALLT!!!

Nu har vi varit i Nepal drygt halva tiden. Och Sara har såklart invigt Pokhara (som vi spenderat vår tid efter Jyamrung i) med både spya och diarré inom loppet av ett par dagar. Det är standard, det har hon gjort på VARJE destination.

Jag har också äntligen hunnit ikapp, jag la en kommentar i förrgår vid middagen om att jag varit skonad med sin “järnmage”. Tji fick jag, haha! Skål på det! Apropå skål så har vi levt semesterliv här i Pokhara några dagar nu. Vi har druckit mer öl här än vi gjort hela första månaden (3 stycken, inget att hänga i granen. Eller jo kanske? Skönt med vit månad). Pokhara är Nepals backpacker-hotspot. Här är det #hangloose som gäller.
Vi ska trekka också men väntar in uppsatsen, mensen och vädret. Vi vill ha det mesta skrivet innan vidrar iväg, så vi inte är stressade under vandringen. Det har blivit så varmt här nu så de börjar sätta på fläktarna. Idag är det 26 grader i skuggan. #Semester Det innebär att de antagligen snart kommer att öppna upp en av de vandringsvägarna vi vill trekka. Angående mensen så vill vi få den innan vi drar iväg. Samtidigt, självklart. Vi har ju hängt så mycket att vi numera kan räknas som en person, så självklart är mensen synkad. Och om ni nu tänker, “nu måste de ju ha tröttnat på varandra”….nä. NÄ. Vi hänger KONSTANT, är aldrig ifrån varandra i mer än tio minuter eller så. Men det är som med musiken vi lyssnar på, den tröttnar vi inte heller på. Kent konstant i en månad, UTAN undantag.
Nu lever vi backpacker-lajf! Bärs, sjöutsikt, sitta på golvet, och framförallt daal baht-fritt! #FREEDOM
Snask-dags (nej det är inte diarre)! #Matlåda (OBS hon har inte flottigt hår, utan behandling i form av 7 OILS-IN-ONE! som vi såg på reklam på vår nya favoritkanal, Star Plus, och var tvungna att införskaffa. Den funkar bra, lite för bra!)
Efter all daal baht så var det här himmelriket. Fast inte värt det, med ost-magknip i ett dygn… #NotVeganNotGood

Saker vi gjort istället för att plugga: kollat favvokanalen StarPlus, spytt och rensat tangentbordet med tops. Check!
Vi fick ett infall att flyga lite också så det gjorde vi. #Hangloose

Och här är frugan, luftburen även hon! Och glad som en lärka!

Men sen skedde dådet….

Vi kallar den “sekunden innan den flygande spyan”.
Och med denna vill jag tacka för mig för den här gången.


 

Jyamrung del 2

Postad i kategorin: MFS, Nepal den 31 March, 2017

0 people like this post.

Jyamrung var väldigt annorlunda från den första byn vi besökte. Här var varmare, lägre höjd och mer avlägset med sämre vägar och mindre fölk. Vi tyckte både att det var skönt att ha det lite lugnt, men blev också något uttråkade mot slutet. En tråkig upptäckt som vi gjorde när vi pratade med människorna var att dalen där Jyamrung ligger ska bli ett stort mega-damm-projekt där en av asiens största dammar ska byggas. Det innebär att hela dalen kommer att översvämmas, och lokalbefolkningen har blivit tillsagda av regeringen att de måste flytta inom en snar framtid. De har alltså inget som helst att säga till om, det bara är så. Många av bönderna har inte några sparpengar, eftersom deras hus förstördes i jordbävningen 2015, och de vill heller inte lämna sin hemby såklart. Det slog oss hårt när vi insåg deras situation.

Den här mannen meddelade oss stolt att “he is the one who makes all the decisions at home, and everyone has to do as he says”. Perspektiv, det fås hela tiden!
Miljöproblemen i området kring Jyamrung handlar mest om problem med jordbruket. Användande av kemiska gödningsmedel och bekämpningsmedel urlakar jordarna så att det blir svårare för bönderna att få upp lika mycket grödor som innan. Ett annat stort problem de märker är att regnet kommer mer oregelbundet och de kan inte alls lita på när det är dags att så och skörda längre. Många känner sig hjälplösa inför problemen orsakade av oss på andra sidan jorden, vilket inte är så konstigt. Vi får verkligen perspektiv när vi kommer hit som västerlänningar för att lära oss om deras vardag.
Vår tolk Nisha bondar med ett par lokala ungar, alla tre är lika förtjusta i de lokala bären och plockar entusiastiskt!
Vi åt också vår beskärda del av bären kan man säga… #HimalayanBerryHunters

På fälten var veteskörden i full gång, byborna gjorde plats för att så andra grödor på terrasserna!
Visst var intervjuerna med lokalbefolkningen givande och härliga, men vi bondade nog mest med getterna ändå!
Här tar frugan en paus med vår tolk Nisha för lite välförtjänt meditation mellan intervjuandet!
Här bodde vi i nästan en vecka. Vårt hus, vårt hem, vårt liv! (och så lite diarré emellanåt på squat-toan!) #LevaSpartansktOchSå
P.s vi tror inte att ni förstår hur mycket Daal Baht vi åt! Det var som ett ex som inte ville ge med sig, eller ett riktigt uselt förhållande. Det tar aldrig slut, det bara maler på utan någon ljusning! Fast i gamla vanor så att säga. Vi har inte vågat äta Daal Baht sedan den här upplevelsen. Och vi är ännu inte redo…
Nu kanske ni tror att det varierades något, men NEJ. Det såg ut EXAKT så här TRE gånger om dagen. Detta betyder med snabb huvudräkning 15 daal baht på 5 dagar. Kan ni fatta? Nä, nä det kan ni inte. Det blir alltså i snitt 1,5 kg daal baht om dagen. Det blir 7,5 kg daal baht. Och vi var tre personer. Och då gav de våra rester till getterna, för det är inte rimligt att äta så mycket daal baht. Vi levde på hoppet att det skulle komma någon ny sorts pickles att spica till det. Men nej, nej det gjorde det inte.


 

Du tittar just nu i arkivet för kategorin Nepal.

Jonna Elofsson Bjesse

Jonna, 24 år, stockholmare med Norrland i blodet. Pluggar mitt tredje och sista år på Miljövetarprogrammet vid LiU. Bor i Norrköping, i ett studentkollektiv med en brokig skara broccoliknaprare.

Jag har fingrarna i en massa kakburkar, bland annat Miljövetarnas studentförening, kåren och allt annat jag kan lägga näsan i blöt i (oftast över en kopp te). Även dedikerad vegan, trädkramare, boknörd och hiphopfantast, samt missbrukare av #yoloswag.

Här i bloggen får du en inblick i mitt liv som LiUstudent och Norrköpingsbo, med allt det roliga och seriösa det innebär.

Har du frågor om studentlivet, miljövetarprogrammet eller vad som helst annars så mejla mig gärna på jonbj817@student.liu.se


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om

#Midnattssol #NorrlandIMittHjärta #Stockholmssyndromet #SVTEdit #ViStårInteUt GISday hippiefasoner Sjöfartsverket SustainergiesAcademy

Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Jonnas blogg drivs av WordPress