Arkiv för kategorin 'Om mig'

Seriefrosseriet når en helt ny nivå

Postad i kategorin: Om mig, Personligt, Studentvardag den 22 February, 2017

0 people like this post.

Netflix är verkligen on fire med serier nu, de spottar ut hur många som helst. Och som bekant så gör vi studenter ALLT för att skjuta upp att plugga. Så ja, det här är mitt liv nu.

Jag älskar netflix (kanske lite för mycket…) men har nyligen upptäckt SVT! Alltså det är bra grejer det! Till skillnad från vanligt serietittande så lär man sig faktiskt något från SVT som man kan ha nytta av i verkliga livet.

SÅ, mitt liv den senaste tiden:

Skärmavbild 2017-01-23 kl. 22.00.09

Skärmavbild 2016-12-08 kl. 20.05.38

15328193_10154869639307948_1043280099_n

Här är de serier jag kollar på just nu (inget skämt):

Dexter (Netflix) – En av mina favoritserier. Nu kollar jag om den för typ 4e gången. Handlar om en sociopatisk seriemördare som jobbar undercover som kriminaltekniker på polisen i Miami, och bara mördar grovt kriminella. Det som gör den här serien speciell är att den typiska boven, seriemördaren, blir en hjältefigur. Det är en ganska grov serie, men jag är både morbid och lite störd så jag uppskattar den (när jag var liten ville jag jobba som obducent).

Midnattssol (SVT Play) – Helt klart den bästa svenska kriminalserien jag sett! Tar upp Kirunaflytten, den samiska kulturen, inkluderar Maxida Märak (!) och är ett samarbete mellan fransk och svensk TV. SE DEN.

Zero Impact (UR Play) – sprillans ny realityserie med Özz Nujen där en vanlig Svensson-familj ska försöka dra ner sina koldioxidutsläpp till 2 kg per person, målet som FN satt för att vi ska kunna klara av att hålla den globala uppvärmningen under 2 graders ökning. VÄLDIGT VÄLDIGT vettig och extremt sevärd. Visar upp en positivare bild av miljöfrågan, men är ändå realistisk och är lite som en käftsmäll. Fast på ett bra sätt.

SKAM (SVT Play) – Ja, vad behöver jag ens säga? Om man inte vet vad det är så undrar jag vilken sten man bott under det senaste året (no offense till er som lever off grid, jag beundrar er!).

Ockuperad (Netflix) – En överraskande fiktiv serie om ett Norge som, efter att ha gått över helt från olja till förnyelsebara energikällor, finner sig ockuperat av Ryssland. En actionspäckad samtida serie som inte ligger så långt bort i fantasin ändå.

Sherlock (Netflix) – Alla vet väl vad det här är för nåt vid det här laget (med andra ord: har man inte sett så se! Nu!). Alltså jag vet inte om någon som inte gillar den. Benedict Cumberbatch är ett geni. Jag plöjde nya fjärde säsongen på en dag.

Outlander (Netflix) – En av mina absoluta favoritserier! Baserad på böckerna av Diana Gabaldon, handlar den här serien om en brittisk kvinna som efter andra världskriget åker till Skottland med sin man för att fira sin bröllopsdag, och råkar resa tillbaka 200 år i tiden till 1700-talets Highlands i Skottland, där det råder krig mellan England och Skottland. Den är verkligen helt fantastisk! Både historia och lite fantasy, det är så mycket bra i denna serie och den är sjukt välgjord.

The Walking Dead (AMC) – Zombies. En postapokalyptisk värld. ‘Nuff said. Sjunde säsongen är här och jag undrar om den ska hålla måttet.

Sense8 (Netflix) – En serie som utspelar sig på flera olika plaster, på Island, i Indien, Sydkorea, USA, Nigeria, Tyskland, Mexiko och England. Jag väntar med spänning på nästa säsong, som ska komma i mars. Under tiden släppte de en julspecial som en teaser, och den var BRA.

The OA (Netflix) – En ny serie som börjat cirkulera, jag hade hört mycket om den. Den skull evara mystisk och djup, men jag är lite besviken faktiskt. Serien utvecklades inte åt det hållet jag hade hoppats på, och det är en typisk sådan där serie där det kommer för många frågor, men inga svar (inte på samma nivå som LOST direkt, men ändå) (JUST DET där har man en serie att kolla om, LOST! Jag var ett enormt fan förr i tiden).

Kampen om tungvattnet (Netflix) – En till nordisk serie som är lite lik “Ockuperad”, men är baserad på verkliga händelser under andra världskriget i Norge. Ett riktigt actionpackat äventyr, VÄLDIGT sevärd!

Jordskott (SVT Play) – Ännu en bra svensk kriminalserie, lite äldre men så bra! Utspelar sig i de svenska urskogarna (som knappt finns kvar btw *arg suck*) med lite mystiska övernaturliga inslag (folktro och myter, yay!).

Naken (SVT Play) – Realityprogram om fyra svenskar som under 30 dagar ska göra sig av med alla sina ägodelar som ett socialt experiment. Väldigt underhållande, men samtidigt får det en att reflektera över vad som är viktigt i livet.

Bastubaletten (SVT Play) – Realityprogram där “myten om den tornedalske mannen ska prövas. Vad klarar han egentligen av, vilken självdistans har han, i ett av sina heligaste rum?”. Det säger ju sig självt, måste ses!

The Crown (Netflix) – Om en ung drottning Elisabeth och de kungliga intrigerna i det brittiska hovet på femtiotalet, väldigt drama, väldigt djup, väldigt #GRLPWR

Westworld (HBO) – Jag hade hört så mycket om den här serien och hade nog lite för höga förväntningar, så jag är besviken. Det står dock j*vligt klart att det är en satsig produktion….wow. Det väger upp att de har med Thandie Newton, jag älskar henne. Hon är sassy!

Paradise Hotel – HAHA skojja! (fast nej, jag kollar faktiskt. #SKÄMS)


 

En miljövetares bekännelser!

Postad i kategorin: Miljö & Hållbarhet, Om mig den 7 December, 2016

0 people like this post.

Mina miljölaster:

– Duschar i evigheter

Jag har aldrig haft ett badkar, men har alltid velat ha ett badkar, så ibland sitter jag i duschen och låtsas som om jag badar.

Man får passa på när det är sommar att bada ute!

– Använder forfarande take-away muggar

Även fast vi skrev en debattartikel i plugget om hur extremt onödigt det är med engångsmuggar. Även fast jag har en flergångsmugg som står hemma och samlar damm…. riktigt kasst av mig faktiskt.

– Flyger (med dåligt samvete)
Varje gång jag bokar en flygresa så förbannar jag systemet som gjort det så billigt och lätt att flyga, medan tåg och buss är sjukt omständigt och dyrt. Väntar på kollektivrevolutionen!
– Är för lat för att shoppa mer second hand

Det finns egentligen ingen annan förklaring. Det är den sämsta ursäkten ever, eftersom Norrköping faktiskt är en bra second hand-stad. #Lazycat

– Stänger ALDRIG av min laptop

…och jag menar ALDRIG. Jag blir förvånad varje gång jag öppnar den att den inte lagt av än.
– Åker hellre buss än cyklarThere. I said it. Även fast det är billigare, hälsosammare OCH miljöbäst att cykla.


 

Stockholmssyndromet

Postad i kategorin: Hemhem, Om mig, Personligt den 13 November, 2016

0 people like this post.

Jag avslöjade min masterplan för mamma och pappa. När jag är klar med utbildningen ska jag flytta till Norrland. Jag har tänkt på det ett tag och bestämt mig för att prova! Jag har alltid känt en längtan och ett sug uppåt, som jag inte har satt ord på förrän nu. Min kompass pekar norrut.

11102779_10153272326232948_4859594256576820635_n

Genast får jag frågor som; “Men vad ska du jobba med?” “Vad är din plan?”. “Det är inte lätt där uppe vet du.” “Det finns antagligen inte många jobb för en med din utbildning.”

Mamma varnar mig för att det romantiseras, att flytta ut på landsbygden eller upp i landet. Har man levt där så vet man att det inte är så lätt. Mamma flyttade från den by i Härjedalen i södra Norrland där hon växte upp till Stockholm när hon var 17 år. Härjedalen är Sveriges mest glesbefolkade landskap. Det bor en invånare per kvadratkilometer ungefär.

Debatten om storstad versus glesbygd är intressant i Sverige just nu. Det sker en stor förflyttning av folk från glesbygden till städerna. Jag har alltid tyckt att det här debatten är viktig. Glesbygds-Sverige kan frodas, det finns liv och möjligheter där! Det behöver bara satsas på. Bensinskatten, exempelvis, slår hårdast mot glesbygdsbor om man inte satsar på kollektivtrafik på samma gång så det finns alternativ till bilen. När jag ska åka och hälsa på släkten på min mammas sida i Härjedalen så går det inga tåg. Har man inte, eller vill inte åka, bil så får man ta bussen som går två gånger om dagen, en på morgonen och en på kvällen. Det tar mellan 6 och 7 timmar en väg.

photo-1457955375330-f723ec0e5312

Det fanns järnväg en gång i tiden. Den statliga utbyggnaden av järnvägen i Sverige började år 1853. Man storsatsade när rallarna byggde på järnvägen i början av förra seklet, min gammelmorfar Birger var en av dem. Varje gång vi åker förbi en sträcka av den gamla övervuxna järnvägen så pekar mormor ut, “den här biten var det som pappa min var med och byggde”. Hon är stolt över det. Och det ska hon vara. Det var tungt arbete. Och riskfyllt. Mot dagens arbetsmiljöstandard hade detta varit rent oacceptabelt. Men de gjorde det för att bygga Sverige. Göra det tillgängligt. Och nu ligger spåren i glömska, det är bara 40-talisterna som möjligtvis kommer ihåg vem som tog sin an det stora bygget.

SVT Edit har kallat den stora förflyttningen av människor från glesbygden in till städerna för “stockholmssyndromet”. De gör en serie minireportage med teman som; Kan man bli lycklig utanför Stockholm? Hur länge skulle Stockholm klara sig utan resten av landet? Vem bryr sig om flytten av hela Kiruna när en rondell i Stockholm ska byggas om? De gör även reportage av människor som utmanar den urbana normen, “Edit Stories”, exempelvis Jonna Jinton som flyttade från Göteborg till den lilla byn Grundtjärn med 10 invånare i Norrland. De utmanar idén om att “livet finns i storstäderna”.

Min mamma har kanske rätt i att det romantiseras och målas upp en falsk bild av att rota upp sig från storstadslivet genom att flytta norrut och finna lugnet. Såsom exempelvis Jonna Jinton har gjort. Men vem vet hur det egentligen är om man inte provar?

photo-1425421640640-64c4debea1b4

SVT Edit: http://www.edit.se

Jonna Jintons blogg: http://jonnajinton.se

Läs mer om historien om Sveriges järnvägar: http://popularhistoria.se/artiklar/banade-vag-for-industrialismen-rallarna-i-sverige

Rekommenderar också “Resten av Sverige” med Po Tidholm om vad som händer med Sverige utanför städerna.

Slutligen vill jag rekommendera en serie som går på SVT, man kan se den på SVT Play, som heter “Midnattssol”. Det är en fransk-svensk thrillerserie som utspelar sig i Kiruna och Paris. SE DEN!


 

Taggar:  -  -  - 


Om kakburksmänniskan Jonna

Postad i kategorin: Om mig, Studiesocialt, Styrelsen den 30 September, 2016

0 people like this post.

Från första början har jag varit aktiv i det studiesociala. Det hann inte ens gå en termin av utbildningen innan jag vips hade sökt till en studentförening och ett utskott. Jag visste redan från början att det var något för mig.

Mitt intresse att aktivt delta i studentorganisationer växte fram av två orsaker, skulle jag säga. Delvis var det en reaktion på att jag äntligen hade hittat rätt, till utbildningen som jag kände att allt föll på plats för mig, och ville därför ge tillbaka genom att visa mitt engagemang. Den andra orsaken var för att det verkade jävligt skoj!

Mitt första år sökte jag alltså till miljövetarprogrammets festeri, MAX Phesteri, som jag sedan var med i under ett års tid (maj 2015- maj 2016). Festeriet anordnar fester och sittningar, samt är med som faddrar under Nolle-P. Under samma period sökte jag till styrelsen för miljövetarprogrammets studentförening. Styrelsen driver utbildnings- och arbetsmiljöfrågor. Där var jag med som miljöansvarig under ett år (2015).

13179182_824032554367747_7055558145532764676_n (1)
Här är järngänget som var Miljövetarprogrammets festeri förra året, mina soulmates!

11164819_10153235934733571_7763497373891734121_n
Här står vi i förra styrelsen och posar…

Det var tufft att vara med i båda, jag ska inte ljuga. Det är inget jag rekommenderar de flesta att göra. Man måste ha studiedisciplin, driv och vara beredd att ge upp de flesta andra fritidsintressen man har för att istället viga sin fritid åt de här uppdragen.

Med det sagt så måste jag påpeka att året som jag var med både i styrelsen och festeriet var det roligaste året i mitt liv! Helt klart. Jag ångrar inte en sekund. Det var definitivt värt det, för vännerna, alla man lärde känna, allt kul man gjorde och alla grymma, knäppa och galna minnen man samlade på sig. Det var så kul att jag valde att söka till styrelsen en andra gång (festeriet sitter man bara ett år), haha!

12688003_10154613610098986_3998743858410334037_n (1)
Här är min fina styrelse för 2016 som jag är ordförande för!

10603769_10154650747603452_1011342657580538460_n (1)
Så här nöjd kan man vara när man blivit inröstad som styrelseordförande (ja, det är en bild på mig själv som jag kramar åt)… The puppetmaster i egen hög person.

Så nu är jag ordförande i styrelsen. Men inte nog med det. Eftersom jag är en sån kakburks-människa, som måste ha ett finger med i allt, så råkade jag glida in på ytterligare ett studiesocialt åtagande. Jag sitter med i kårens fullmäktige (FUM), där jag representerar Campus Norrköpingstudenternas intressen. Det bara liksom hände, men varför inte tänkte jag? Om jag inte själv är villig att vara med och påverka, kan jag förvänta mig att andra gör det åt mig? Det är sjukt viktigt att kåren gör ett bra arbete, för de är de som driver studenternas intressen gentemot universitetet.

Vägen hit har varit kantad av otroliga vänner, en massa planering och de mest fantastiska månaderna och åren jag varit med om. Jag kan inte beskriva hela alltet, det enda jag kan göra är att uppmana dig som går på universitetet att verkligen utnyttja och maxa ditt studentliv! GÖR DET, gå med i vad som helst, du kommer inte ångra dig och du kommer skaffa vänner och minnen för livet! Och du får bara en chans att göra det, du har bara en studetid sen är det verkligeheten som gäller.

För lita på mig, helt plötsligt står du där med ditt examensbevis i handen och undrar vart alla år tog vägen.

#CarpeDiem eller ännu bättre #YOLOSWAG


 

En trädkramares väg till LiU

Postad i kategorin: Miljö & Hållbarhet, Om mig, Personligt den 27 September, 2016

0 people like this post.

Hej och välkommen till min blogg! Jag som skriver här är en miljövetarstudent som har drivit runt på denna planet i 24 år, och har under den tiden utvecklat en överväldigande besatthet av att skydda moder jord. Jag är, med andra ord, en obotlig trädkramare.

IMG_7994

Jag tänkte att jag skulle leta fram en fin bild på mig till det här första inlägget för att introducera mig själv. Under mitt letande så insåg jag att den i särklass vanligaste bilden på mig så återfinns jag i eller på ett träd. Så jag antar att det är befogat att kalla mig trädkramare, i den väldigt bokstavliga bemärkelsen av ordet.

I den mindre bokstavliga bemärkelsen av ordet känner jag också igen mig. Inte som en djärv Greenpeace aktivist som brukar kedja fast mig vid tusenårig gammelskog eller bestiga kärnkraftverk, eller en volontär som spenderar den mesta av sin tid med att bygga brunnar i Afrika, utan snarare i min syn på livet. Att det egentligen bara finns en väg för mig att gå i livet och det är samma väg som otaliga trädkramare genom åren har gått.

Jag minns inte exakt när mitt miljöintresse började. Jag tror inte att det var någon enskild händelse som triggade igång min lilla hjärna. Men jag minns att när det väl hade satts i rullning så fanns det inget som kunde minska mitt intresse för miljöfrågor. Jag har ett minne som bekräftade det jag hade misstänkt.

När jag var tolv år besteg min familj Kebnekaise. Jag har fjällvandrat mycket både innan och sen dess, men just den turen lämnade ett speciellt avtryck. Ett avtryck i form av två vuxna som diskuterade något som min unga hjärna snappade upp och tog till sig. Det var min mamma och en utländsk turist som pratade om hur toppen på Kebnekaise blev någon centimeter lägre för varje år. Det kändes inte logiskt för mig, jag hade ju läst geologi och visste att berg inte krympte så snabbt. Jag frågade mamma om det i efterhand, och hon förklarade väldigt sakligt att det inte var berget som krympte, det var glaciären allra längst upp som smälte lite mer för varje år.

Jag har alltid vetat, så länge tillbaka som jag kan minnas, att det är något fel med världen. Och att jag skulle komma att viga mitt liv åt att försöka förstå och åtgärda det felet. Men misstolka mig inte, jag är full av hopp. Hopp om att världen går att rädda, att vi inte har grävt oss en så djup grav att vi inte kan ta oss upp igen. Den vetskapen som jag haft inom mig har bara växt med åren, och den har aldrig vacklat ens det minsta.

Den har tagit mig dit jag är idag. En miljövetarstudent som just påbörjat sitt tredje och sista år, utan den minsta tanke på att ge upp. Om något så har den här utbildningen och alla de eldsjälar jag träffat bara stärkt mig i min beslutsamhet.

Att försöka dämpa eller ignorera den gnistan som alltid funnits inom mig för miljön skulle vara som en liten död. Jag är den jag är, och även om det känns jobbigt och motigt, som att världen är emot en ibland, så är jag ändå stolt över att vara en obotlig trädkramare. För jag kan inte vara något annat.

10409491_10152489794012948_1369669100109201840_n-2 kopia

Untitled

DSC00411


 

Taggar:


Du tittar just nu i arkivet för kategorin Om mig.

Jonna Elofsson Bjesse

Jonna, 24 år, stockholmare med Norrland i blodet. Pluggar mitt tredje och sista år på Miljövetarprogrammet vid LiU. Bor i Norrköping, i ett studentkollektiv med en brokig skara broccoliknaprare.

Jag har fingrarna i en massa kakburkar, bland annat Miljövetarnas studentförening, kåren och allt annat jag kan lägga näsan i blöt i (oftast över en kopp te). Även dedikerad vegan, trädkramare, boknörd och hiphopfantast, samt missbrukare av #yoloswag.

Här i bloggen får du en inblick i mitt liv som LiUstudent och Norrköpingsbo, med allt det roliga och seriösa det innebär.

Har du frågor om studentlivet, miljövetarprogrammet eller vad som helst annars så mejla mig gärna på jonbj817@student.liu.se


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om

#Midnattssol #NorrlandIMittHjärta #Stockholmssyndromet #SVTEdit #ViStårInteUt GISday hippiefasoner Sjöfartsverket SustainergiesAcademy

Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Jonnas blogg drivs av WordPress