Arkiv för kategorin 'Uncategorized'

Sista veckan på jobbet

Postad i kategorin: Personligt, Praktik, Uncategorized den 20 October, 2016

0 people like this post.

Min tid på praktikplatsen går mot sitt slut. Nu avslutar jag min fjärde och sista arbetsvecka här. Det känns skönt faktiskt, man får inte ut så mycket mer om man bara ska vara på ett ställe i en månad.

Nu börjar de plocka fram pepparkakor och saffranste på jobbet dock… NOT COOL! Inte än. Jag är så trött på julhetsen! Snart börjas det i butikerna också… blä. Jag tror att vi kommer köra på den idéen jag har infört hemma i år igen, att man bara ger varandra upplevelser, välgörenhet eller mat (helst mat)! Det är en bra tradition som jag önskar att fler provade. Så himla skönt att fokusera på maten, människorna och stämningen istället för plånboken, julhandeln och sakerna.

14686220_10154685608787948_49289848_n

Det pratas väldigt mycket om 12-taggare här på jobbet nu också. Jaktsäsongen är här och machokulturen gör sig påmind…och det gör mig varken upprörd eller ledsen. Det gör mig uppgiven. Som vegan så pratar de “runt” mig, de vet inte riktigt hur jag ska ta det antar jag så de väljer väl den lätta vägen – att ignorera mig. Men jag hade hellre uppskattat ett öppet forum där man kan sakligt diskutera sina olika ståndpunkter. Det finns en till tjej här som är vegan, men hon är (lustigt nog) inte här den här veckan… hm, I smell a rat. Ja ja, snart är jag out of here, så slipper de den konstiga hippie-vegan-miljö-gangstern.

Skärmavbild 2016-09-13 kl. 18.24.34
Mysigt med höst! Man får passa på att få lite ljus i köket, bland murgröna och frön!

14793882_10154708225212948_1019370967_n
Halloweenpynt hemma hos oss (ska bli juice).

Generellt så har de varit öppna gentemot mig, om än reserverade gentemot “miljötramset”. Men det är en nyttig erfarenhet det med, jag tycker absolut inte att praktikveckorna inte gett mig nåt. Att se verkligheten, att komma ut på en arbetsplats där miljöintresset inte är nummer 1 på agendan, kanske inte ens nummer 100, är nyttigt att se och lära sig relatera till. Min praktikplats är varken en tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet, så att de gör något miljöarbete alls är egentligen mer eller mindre frivilligt. Visst, de har krav från sina kunder, och det är attraktivt att profilera sig som ett “grönt” företag, men det är ändå kul att se att det tänks på. Att de ska ISO-certifieras är ett steg i rätt riktning. Även om inte alla förstår vikten av miljö- och hållbarhetsarbete eller uppskattar det.

Hade jag hamnat på en länsstyrelse, kommun, Naturskyddsföreningen eller ett “grönt” företag så hade jag aldrig fått se den här sidan av en arbetsplats, där miljöarbetet faktiskt inte är obligatoriskt, tas för givet och tar plats.


 

När verkligheten bankar på dörren

Postad i kategorin: Uncategorized den 28 September, 2016

0 people like this post.

Det där med verkligheten, ja. Jag har aldrig haft en särskilt stark verklighetsanknytning. Mest för att jag tycker att verkligheten är tråkigare än vad den skulle kunna vara. Helst av allt skulle jag vilja bo i en fantasyvärld, tänk Game of Thrones, Sagan om Ringen, Wheel of Time… någorlunda bra är jag ändå på att flyta med.

Men ibland bankar verkligheten på med knytnävarna och sparkar in dörren utan att bry sig om man var redo att öppna eller ej.
Jag har en tendens att hamna på de mest besynnerliga platserna i mitt liv. Det kan bero på att jag har valt att inte säga “nej”, förutom om det verkligen är nödvändigt. Jag gillar “ja” bättre, och det har lett mig till konstiga men unikt underbara platser och människor. Den här dagen påminner mig om när jag jobbade som assisterande produktutvecklare på ett inredningsföretags kontor i London, och på något vänster tog på mig att åka med upp till ett lager uppe i norra England med en medeålders cykelfantast som hette Graham, mitt i vintern och kall som en snögubbe, en gång i månaden. Jag och Graham satt och sjöng med till U2 låtar i flera timmar i sträck när vi satt där i bilen på väg upp till lagret, trötta, flummiga och kalla som självaste fan.

Där träffade jag Sue, en före detta utbränd medelålders kvinna med en nyfunnen passion för jogging, som bara pratade om joggingskor. Bara. Jag fick träffa Tom och Melvin, som var som Bill och Bull och jagade mig runt lagervaruhuset och bara ville leka kull och körragömma. Jag hade också några “right laughs” med Rob, en äldre herre, som var konstant jävla förbannad på packeterings-maskinen som plastade in lådor och paket, för att den aldrig funkade som den skulle. En gång plastade de in mig för att jag frös så mycket, de brukade jävlas med mig för att jag var “the Swede” och kom från isbjörnsland, så jag borde ju inte klaga på att det var kallt!

Jag får flashbacks dit nu. Just nu sitter jag på kontoret på företaget jag ska praktik hos, en nätverks- & fiberentreprenör, där jag började praktisera i måndags. Har just tagit av mig min varselväst och tagit mig en kopp te.

Bild 2016-09-26 kl. 13.47
Jag har just kommit tillbaka efter en förmiddag åkandes runt med en rutinerad byggkonsult som visat mig ett av företagets pågående fiberprojekt ute mot Kolmården till. Det var en stor kontrast till det akademiska livet jag levt nu i över två år, men grabbarna är trevliga och glada och välkomnande så det är inga problem, bara en krock med verkligheten. Det känns som när jag åkte upp med Graham första gången till lagret och kände mig väldigt “out of place”. Än så länge så har jag snappat upp en del kabel-språk, typ fått reda på att man tydligen “blåser” fiber (inte drar eller lägger in), att det kan vara satans varmt i byggarnas baracker (de hade glömt att dra ner värmen så det var 34 celsius när jag glatt slog upp dörren och klev in) och att Sverige tydligen snart bara kommer att bestå av konsulter!

Inget miljörelaterat än så länge. Men det kommer, tänker jag. Det kommer när man blivit varm i skorna och lärt sig skillnaden mellan en 14 mm kabelskarv och en tomtgrävare!


 

Du tittar just nu i arkivet för kategorin Uncategorized.

Jonna Elofsson Bjesse

Jonna, 24 år, stockholmare med Norrland i blodet. Pluggar mitt tredje och sista år på Miljövetarprogrammet vid LiU. Bor i Norrköping, i ett studentkollektiv med en brokig skara broccoliknaprare.

Jag har fingrarna i en massa kakburkar, bland annat Miljövetarnas studentförening, kåren och allt annat jag kan lägga näsan i blöt i (oftast över en kopp te). Även dedikerad vegan, trädkramare, boknörd och hiphopfantast, samt missbrukare av #yoloswag.

Här i bloggen får du en inblick i mitt liv som LiUstudent och Norrköpingsbo, med allt det roliga och seriösa det innebär.

Har du frågor om studentlivet, miljövetarprogrammet eller vad som helst annars så mejla mig gärna på jonbj817@student.liu.se


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om

#Midnattssol #NorrlandIMittHjärta #Stockholmssyndromet #SVTEdit #ViStårInteUt GISday hippiefasoner Sjöfartsverket SustainergiesAcademy

Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Jonnas blogg drivs av WordPress