Dagens första tenta avklarad

Postad i: AllmÀn den 17 February, 2017 av liofa930

0 people like this post.

sĂ„ dĂ„ Ă€r det bara att ladda för nĂ€sta efter lunch, och klĂ€mma in en nationalek. förelĂ€sning ocksĂ„…LĂ€r ju sova gott inatt

Första tentan var sprĂ„khistorian och helt Ă€rligt kan jag sĂ€ga att jag aldrig pluggat sĂ„ mycket till en tenta som jag gjort de hĂ€r veckorna. Jag har gjort en enorm tidslinje pĂ„ baksidan av en gammal tapet som jag satte upp tvĂ€rs över hela vardagsrumsvĂ€ggen, fyra meter. DĂ€r skrev jag in Ă„rtal 0 – 2000 och sedan vad som hĂ€nt sprĂ„kligt dessa Ă„r, jag ritade runstenar, biblar och böcker, Heliga Birgitta och lagbok och allt annat jag kunde hitta pĂ„. Hur gick det dĂ„? Jo, jag Ă€r i alla fall sĂ€ker pĂ„ att fĂ„ godkĂ€nt den hĂ€r gĂ„ngen men mĂ„ste inse att hjĂ€rnan fĂ„r allt svĂ„rare att minnas nya saker, framförallt Ă„rtal.

NÀsta tenta Àr ju svenska skrivregler som jag missade förra Äret pga av anmÀlningsstrul och influensa, kuggar jag pÄ den sÄ fÄr jag helt enkelt skÀmmas för skriva Àr ju det enda jag gör hela dagarna, kÀnns det som. Fast det Àr klart, det Àr ju dÄ man tar ut svÀngarna och gör lite som man vill, Àr vÀl inte alltid sÄ bra pÄ att följa regler och normer, vi fÄr se hur det gÄr.

Nationalekonomin dĂ„…Ja, igĂ„r var första gĂ„ngen pĂ„ de hĂ€r Ă„ren som jag struntade i en förelĂ€sning med flit utan att vara sjuk, eftersom  jag tog beslutet att vara hemma och plugga istĂ€llet. Men jag kĂ€nner som sist jag lĂ€ste det hĂ€r Ă€mnet, det Ă€r inte mitt favoritĂ€mne fast jag gör Ă€ndĂ„ mitt bĂ€sta, jag gĂ„r pĂ„ alla förelĂ€sningar, jag försöker skriva sĂ„ bra inlĂ€mningar som möjligt och jag försöker förstĂ„ hur nationalekonomer tĂ€nker men det krockar med hela min person.

 


 


Den stora arbetskraftsreserven

Postad i: AllmÀn den 15 February, 2017 av liofa930

0 people like this post.

Det Àr sÄ lÀtt att se kvinnors intrÀde pÄ arbetsmarknaden som en enorm vinst för jÀmstÀlldhet och frigörelse, nÀr den krassa verkligheten bara var att plötsligt behövdes kvinnorna pÄ en kokande arbetsmarknad med personalkrÀvande industrier som skrek efter hÀnder, ben och kroppar. Det som kvinnorna pysslade med, se till sÄ vi hade en konstant produktion av ny arbetskraft, ansÄgs sÄ oviktigt och simpelt sÄ det var inte ens ett jobb, passa produktionsfaktorerna under Ären de vÀxte till sig kunde vÀl samhÀllet fixa, liksom att ordna mat snabbt och rationellt i burkar, kvinnorna skulle till industrin, det var prio ett. SÄ underbart lÀgligt och passande att kvinnorna började se arbete som en rÀttighet, att slippa vara hemma med ungarna var ju underbart, jag menar, vem vill vÀl byta blöjor och mata sin avkomma liksom, och maten kanske inte Àr lika nÀringsrik om den görs i fabrik, men vem bryr sig, vi fÄr ju frihet. Visst, hel -och halvfabrikat kanske gav vissa biverkningar, s.k. vÀlfÀrdssjukdomar, men vem vill gÄ tillbaka till hur det var innan? NÀ, jag menar det, sÄ det Àr bÀttre att öka takten pÄ den inslagna vÀgen och lÄta gamlingarna deppa ihop pÄ nÄgot Àldreboende, avkommorna kÀka psykofarmaka och vi vuxna tar sats mot vÀggen allt vad vi kan.

Är det inte dags att fundera en svĂ€ng till nu?

NÀ, jag menar definitivt inte att kvinnorna ska bli beroende av en arbetande man. Men vi har rÄd att ge mÀnniskor lite frihet. NÀr det pratas om att vÄrda barn sÄ lÄter det som att det Àr det enda förÀldrar gör, hela livet. Det Àr nÄgra mycket fÄ Är som barnen behöver daglig omvÄrdnad i hemmet. De flesta kvinnor föder knappt 2 barn, sÄ för enkelhetens skull kan vi sÀga tvÄ barn per kvinna, sÀg med ett eller ett par Ärs mellanrum, dÄ behöver en förÀlder vara hemma sisÄdÀr fyra- fem Är om ungen ska slippa dagis frÄn ett Ärs Älder. Herre jösses, fyra -fem Är av ett lÄngt liv pÄ i runda slÀngar 80 Är!! Vad Àr det vi Àr sÄ förbaskat hysteriska över?? Hur kan dessa fÄ Är fÄ en sÄ stor del i debatten, hur kan det fÄ lÄta som att hela livet försvinner i barnpassning? NÀ, jag förstÄr inte.


 


Skogsbad

Postad i: AllmÀn den 13 February, 2017 av liofa930

0 people like this post.

Som du vet lyssnar jag ofta pÄ radions P1 och dÀr lÀr man sig mycket om allt, i helgen fick jag lÀra mig ett nytt ord igen, skogsbad. Visst lÄter det vackert och poetiskt som en Frödingdikt! Hur som helst Àr det ett japanskt begrepp som helt enkelt innebÀr att mÀnniskor ger sig ut i skogen för att tvÀtta bort stress, oro och allt negativt som klistrat sig fast, genom att vandra i skog och bli uppmÀrksam pÄ allt runtomkring, dofter, ljud, kÀnslor, smaker och tusen andra sinnesintryck mÄr mÀnniskan plötsligt och magiskt bÀttre. DÀr anordnas gruppvandring med guide i  nÄgot som skulle motsvara vÄra naturreservat och jag kan inte lÄta bli att tÀnka, har vi kommit sÄ lÄngt frÄn vÄrt ursprung? Fast det vet jag ju att vi har, de flesta besöker aldrig skogen eller ett grönomrÄde, vi stressar mellan arbete, hemmet, gymmet och krogen, vi tror att lyckan Àr en charterresa till Tahilands strÀnder medan resten av Äret ska levas i en lÄda byggd pÄ en lÄda omgiven av andra lÄdor dÀr alla dessa mÀnniskor lever anonyma liv. MÀnniskan Àr sisÄdÀr 200 000 Är gammal, av dessa Är har vi levt en liten universumfjÀrt i dessa lÄdor, ÀndÄ inbillar vi oss att det Àr det naturliga och önskvÀrda sÀttet att leva, mÀrkligt.

Men nu mÄste jag fortsÀtta ladda för tvÄ tentor pÄ fredag, du kan vÀl tÀnka pÄ mig dÄ. Dels Àr det svenska skrivregler som ligger och skramlar sedan förra vÄren dÄ anmÀlningsstrul och influensa satte krokben för mig, dels Àr det sprÄkhistorian som jag arbetade bort. Nu ska jag inte jobba en enda dag innan tentorna sÄ misslyckas jag den hÀr gÄngen har jag bara lÀttja och en gammal hjÀrna att skylla pÄ.

 


 


Jag vill inte ha, jag vill vaÂŽ!

Postad i: AllmÀn den 10 February, 2017 av liofa930

1 people like this post.

I kursen fÄr vi lÀra oss att det som ger  riktig lycka Àr att ha ett arbete, att det som kan rÀdda Sverige Àr arbete till alla, att de som kan gÀrna ska jobba sÄ lÀnge som möjligt upp i Ären, Det vÀnder sig i hela mig och jag fÄr krypningar över hela kroppen för jag kan inte förstÄ detta tÀnk.

NĂ€r jag kommer hem och kollar fb möts jag av hĂ€rliga bilder pĂ„ eld i köksspisar och berĂ€ttelser om Ă€ggplockning, tuppgos och gummistövlar, kontrasten mot kursens innehĂ„ll Ă€r monumental.  Jag Ă€r med i en grupp för kvinnliga sjĂ€lvhushĂ„llare, och tro mig, det Ă€r inga smĂ„ vĂ€na damer i blommiga klĂ€nningar med strĂ„hatt vi pratar om hĂ€r. Nej, det Ă€r kvinnor som tröttnat pĂ„ hjulet, som har en lĂ€ngtan, en dröm, ett begĂ€r, en drift efter nĂ„got annat, nĂ„got djupare, nĂ„got naturligare, nĂ„got nĂ€rmre oss sjĂ€lva. Kvinnor som vill vara med sina barn, som vill lönearbeta sĂ„ lite som möjligt och veta vad de stoppar i magen, kvinnor som slaktar tuppar och fĂ„r, grĂ€ver trĂ€dgĂ„rdsland, bygger staket och kokar sylt, bereder skinn och kör motorsĂ„g, som tar saken i egna hĂ€nder och vĂ€nder den sjuka arbets/konsumtionsnormen ryggen. Det Ă€r kvinnor som lönearbetar medan de drömmer om att kunna arbeta mindre, kvinnor som gĂ„tt in i vĂ€ggen och söker en annan vĂ€g ut, kvinnor som brutit upp och vĂ„gat följa den inre rösten. Jag Ă€r stolt att fĂ„ vara med i den vĂ€xande gruppen, och jag skĂ€ms över den naiva tron i samhĂ€llet som inbillar sig att vi kan fortsĂ€tta konsumera, producera och arbeta som vi gjort de senaste femtio Ă„ren. Under 2015 var 71 000 sjukskrivna p.g.a stress, vilket nu Ă€r den vanligaste orsaken till sjukskrivning, Vad det gör med ett samhĂ€lle med sĂ„ mĂ„nga utbrĂ€nda vet vi inte Ă€n, men forskare hĂ„ller pĂ„ och undersöker hur det pĂ„verkar barn att vĂ€xa upp  med en eller flera förĂ€ldrar som lider av psykisk sjukdom. Vi kan ju tĂ€nka oss att det inte Ă€r sĂ„ bra för nĂ„got barn, en förĂ€lder som inte orkar laga mat, stĂ€da, hjĂ€lpa till med lĂ€xor, Ă„ka pĂ„ utflykt, stötta och prata, finnas dĂ€r för barnet. Är det det hĂ€r vi vill ha? Jag gillar inte vad jag ser, jag gillar att ekonomiexperterna erkĂ€nner att de mĂ„ste skriva om lĂ€roböckerna för de stĂ€mmer inte.

Rubriken Àr ett citat frÄn en gruppmedlem som pÄ ett suverÀnt sÀtt sammanfattar mina kÀnslor inför konsumtionssamhÀllet.


 


VĂ€rldarna krockar

Postad i: AllmÀn den 8 February, 2017 av liofa930

0 people like this post.

Det blir sÄ absurd att lyssna pÄ den unge mannen som överlevt fÀngelset i Syrien, överlevt den mest fruktansvÀrda tortyren, svÀlten och skriken frÄn de torterade medfÄngarna, massavrÀttningarna och den enda lÀngtan efter att nÄgon mer gÄng i livet fÄ Àta sig mÀtt, allt detta i mina öron medan mitt fb-flöde visar upprörda mÀnniskor som har fÄtt nog av invandringen till vÄrt stackars land som inte kan ta emot fler. Den unge mannen förklarar pÄ dÄlig svenska att han försöker leva varje minut, glÀdjas Ät livet och njuta av att kunna Àta sig mÀtt och pÄ sÄ sÀtt hedra alla som dog i fÀngelset, medan fb-inlÀgg skriker om mer poliser, ut med dem bara, de förstör vÄrt land. En bild pÄ ihopsydd mun och strax dÀrefter en bild pÄ invandrare som vÄldtagit en svensk kvinna med tillhörande kommentarer som jag inte kan Äterge.

VÀrlden Àr absurd.

Samtidigt skrivs lÀroböckerna om för att passa den nya verkligheten. Hörde pÄ vÀgen hit om författaren till ekonomiboken vi lÀste i förra kursen, nu ska han skriva en ny eftersom verkligheten inte lÀngre stÀmmer med teorierna. Vem kunde vÀl ana att vi skulle kunna ha minusrÀnta i flera Är och vad fÄr det för effekter pÄ sikt? Det Àr lite kul att alla dessa experter egentligen inte kan göra mer Àn att gissa och spekulera men aldrig veta för verkligheten tar sina egna vÀgar, oavsett vad experter tror. Jag hoppas att vÀrldsverkligheten blir mer begriplig i framtiden och att vi slutar kriga mot varandra pÄ alla plan.

 


 


Liona Fahlström

Hej!
Jag gÄr tredje Äret pÄ lÀrarprogrammet 7-9, sv/samhÀll och Àr 47 Är. Min blogg handlar givetvis om skolan som jag belyser ur alla perspektiv dÄ jag pluggar hÀr pÄ LiU, har barn i grundskola och gymnasium samt jobbar extra som vikarie 1-9. Förutom skolans vÀrld skriver jag om sÄnt som berör mig, bÄde högt och lÄgt. Hoppas du finner lÀsningen givande!


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om



Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Lionas blogg drivs av WordPress