Arkiv för October, 2014

Hur i jösse namn har lärare klarat sitt jobb i alla år??

Postad i kategorin: Allmän den 28 October, 2014

0 people like this post.

Man kan ju verkligen undra faktiskt, när kursansvarige Michael Tholander berättade att kursen vi läser nu kom till 2011. Det innbär ju att alla lärare som utbildade sig innan har gjort formativa och summativa bedömningar av andra människor, av barn och ungdomar, på vaddå? På magkänsla, tro och hävd, på instinkt eller något sorts logiskt resonemang. Det här är ju inget annat än skandal och fruktansvärt tragedi!!Hur/när/var man utvärderar, ger feedback, betygsätter, bedömer osv kan vara avgörande för ett barns hela framtida liv, för en individs hela framtida lärande. Och detta har alltså skett utan forskning och vetenskapsgrundade belägg!? Idag, på första seminariet, fick vi alla klartt för oss vilket stort och svårt ämne detta är, för alla vi som inbillade oss att det skulle bli en lättare kurs efter den mastiga psykologikursen, ja, vi hade fel. Det här blir tuffa, råpluggande veckor, som ska avslutas med att vi blir bedömda på olika sätt. Då får vi hoppas att våra lärare gått kursen och kan ge oss bra feedback, utvärdering och betyg som känns relevanta, rättvisa och realistiska.

Mitt enda bekymmer, förutom hur jag ska kunna lära mig allt detta, är hur i jösse namn ska jag lyckas hålla allt i färskt minne tills jag blir färdig lärare om drygt fyra år. Den här kursen måste faktiskt läggas i slutet av utbildnignen, den är för viktigt för att glömmas bort, och vem vet vilken bedömningskultur som råder när vi kommer ut?

….Nu ska jag gräva ner mig i den hemska engelska boken………..

Krama om varandra, tänd ett ljus och njut av lugnet som infinner sig med hösten.

/Liona


 

Det här med lärare och politik….

Postad i kategorin: Allmän den 26 October, 2014

0 people like this post.

“Så här blir det om de tokiga kärringarna vinner och stänger kärnkraften” sa NO-läraren 1980 när han klev in i klassrummet och släckte lamporna…Ja, det var effektfullt en grå februarimorgon och jag glömmer det aldrig, fast det gått så många år sen dess.

Jag tror de flesta av oss är överens om att den här läraren inte uppträdde korrekt, det skulle bli val månaden därpå och kärnkraften var en mycket het fråga, alla tog ställning, de flesta jag kände var helt emot och ville stänga direkt, kärnkraften var farligt, det visste väl alla. Men med en lärare som så bestämt tog ställning, som hotade med att vi snart skulle sitta i mörker om “de tokiga kärringarna” lyckades övertyga sina motståndarna, ja, då är det inte svårt att tänka sig att elever oroligt gick hem och frågade sina föräldrar om det verkligen skulle bli så.

Jag anser att alla vi vuxna har ett ansvar att belysa olika ståndpunkter, vi har ett ansvar att skapa förståelse för andras åsikter, val i livet och ställningstagande. Men som lärare, där vi befinner oss i en mycket speciell position som ledare, i maktposition, med elever i beroendeställning, måste vi väga våra ord på guldvåg, eller?

Många lärare jag känner och känner till är öppet engagerade i politiken, i vitt skilda partier, och det är inget vi ens får tänka tanken att förhindra i en demokrati. Men vad händer när läraren i samhällskunskap vinklar undervisningen i politik så hans eget parti framstår i bättre dager, och motståndarna målas lite mer negativt? Var går gränsen? Vad händer när biologiläraren förringar klimathotet? Jag vet inte, jag ställer frågan till er, var går gränsen, hur mycket politiskt ställningstagande klarar skolan?

…jag vet ju att ni läser, så varför inte försöka svara 😉

….och jag har plockat fler korgar fulla med svamp i helgen, vad har du gjort?

/Liona

 

 


 

Nähä, det blir omtenta!

Postad i kategorin: Allmän den 24 October, 2014

1 people like this post.

Det kändes bra när jag skrev eländet, men sen på vägen hem fick jag en obehaglig känsla av att ha skrivit för fort och antagligen inte läst frågorna ordentligt. En koll i tentan och boken när jag kom hem bekräftade min oro, jag hade haft för bråttom somvanligt och tolkat fel, skrivit fel och tjohoo, det blir omtenta.

Men jag skulle vilja ge ett råd till kursansvariga, när alla, även lärare, berättar att väldigt många kuggar på den här enorma psykologitentan, (Har hört siffror på 65%) då måste man nog fundera över upplägget. Det kanske vore bättre med två tentor, dela upp kursen, eller ha betydligt mer undervisning. Bland mina kurskompisar igår hördes många kritiska röster, att det varit lika bra att studera på distans, att seminarierna inte gett något, att grupparbeten sällan ger mycket kunskap men tar mycket tid.

Grupparbeten är svårt och jag är starkt kritisk till just den lektionsformen om inte alla i gruppen är lika pålästa och intresserade. Det blir ofta många timmar som går till….prat om inget. Om man vet att så många som 65% kuggar så bör man ställa sig frågan, vad kan vi göra annorlunda, hur kan vi lägga upp undervisningen så åtminstone drygt  hälften klarar tentan, dvs hälften eller lite mer har förstått kursens innehåll. För det måste ju vara det primära när det handlar om något så viktigt som att förstå hur våra framtida elever lär sig bäst med hänsyn tagen till allt som finns runtomkring varje elev. Här är vi själva elever, och vi upplever inte att undervisningen har varit den ultimata.

Nu siktar jag in mig på omtenta och ännu fler dagar nergrävd i boken, förhoppningsvis reder jag ut alla begrepp, kopplingar, skillnader, likheter osv till nästa gång…

Trevlig helg på er allesammans, passa på att gå ut och plocka svampen som väntar på er i skogen!

/Liona


 

School make me..depressed, suicidal, tired, tumbir, cry, stress, sad, feel depressed

Postad i kategorin: Allmän den 21 October, 2014

1 people like this post.

Öppna en googlesida, skriv in de tre första orden i rubriken..och förslagen kommer som följer.

Vi har problem.

Vi tvingar barn och ungdomar gå åratal i en skola som får dem att må skit! Vad gör vi åt det? Tja, vi hör i debatten från alla håll och kanter att ungarna är lata, ointreserade, ouppfostrade, omotiverade..ja, hur många o som helst.

Tänk om skolan inte var tvingande, tänk om eleverna kunde välja att gå dit? Hur skulle undervisningen då bedrivas. Tänk om det skulle vara som en vanlig arbetsplats, om chefen ställde orimliga krav, om kollegorna mobbade, om arbetstagaren upplevde en ohanterbar stress osv, ja då skulle den arbetsplatsen snart få slå igen. Men skolan fortsätter, och barnkull efter barnkull manglas genom den vare sig de vill eller inte.  Jag förstår att det nog inte går att göra skolan frivillig, men alla vi som ska arbeta/arbetar där, bör nog tänka tanken då och då. Vi är där frivilligt, det är inte eleverna. Vi måste göra vårt yttersta för att de ska må bra.

Jag tänker inte predika mer, vill bara sätta detta tankefrö i ditt huvud, fundera på hur skolan skulle fungera om den var frivillig. Tänk hur många fritidsaktiviteter barn och unga går på frivilligt, där de lär sig massor!!

Nu ska jag återgå till psykologiboken, tenta på torsdag, återkommer med rapport hur det gått.

Ta hand om varandra, vad vi vet får vi bara en chans!

/Liona

 


 

Måtte jag komma ihåg det här om 10 år!!!

Postad i kategorin: Allmän den 16 October, 2014

0 people like this post.

Nu läser vi ju psykologi, eller som det heter i studiehandledningen” Utveckling och lärande 10p”

Det är sååå intressant, det är otroligt lärorikt, massvis med aha, ja just det, va, oj, mhm, och en oroande gnagande känsla i magtrakten; Kommer jag att tänka på allt detta när jag sedan står där i klassrummet? Kommer jag att kunna ta hänsyn till barnens omgivning enligt Bronfenbrenner, där man tydligt ser hur vi alla påverkar varandra hela tiden. Kommer jag att tänka på Vygotskij teorier om sociokulturell utveckling, hur kämpiga tonåren är med en känsla av att stå på scenen där alla tittar, alla lägger märke till mina fel och brister. Kommer jag att ha behaviorismens bevis om att straff inte leder framåt, i ryggmärgen? Kommer jag att bli en perfekt lärare som ser alla barn/ungdomar utifrån deras unika position, förutsättningar och förmågor?  Där forskarna är rörande överens om att man aldrig ska ge reprimander offentligt, aldrig hänga ut en enskild inför klassen, trots att detta sker dagligen runt om i våra skolor, dagis och fritidshem. Hur ska jag förmå stå emot traditioner, skolkulturer, inövade beteendemönster för att istället vila mot den vetenskapliga forskningen?

Jag vet inte, men när jag ser mig omkring, på mina egna barn och andras, när jag ser hur skolpersonal behandlar barn och ungdomar, ja, då inser i alla fall jag  att vi alla skulle må mycket bättre av en och annan psykologikurs. Framförallt skulle vi förstå de växande, utvecklande människorna mycket bättre, de indiver som vi lovat att hjälpa utvecklas till starka, trygga, välmående samhällsmedborgare. För om vi, som barnen tvingas träffa dagligen vare sig de vill eller inte, inte  förstår hur de mår, utvecklas, förmår, tänker och känner, hur ska vi då kunna lära ut någonting? De tidiga forskarna la ingen större vikt vid känslor när det handlade om att lära sig, om skolor och undervisning. Men nu fokuseras allt mer just på känslor, bl a om hur ångest, rädsla och spänning påverkar elevers förmåga att lära. Det är ju ganska självklart egentligen, mår man skit, inte känner sig hemma i klassrumemt, inte känner sig duglig, sedd och accepterad, ja, då går mycket energi åt att hantera dessa negativa känslor istället för att fokusera på första världskrigets imvecklade turer. Vi måste allt skapa ett sunt arbetsklimat för våra barn.

Måttte jag nu bara klara detta…..har ju några år på mig att lära mig mer,

Ta hand om varandra i höstrusket, nu får vi vara varandras solar!

/Liona


 

Du tittar just nu i Lionas bloggs arkiv för October, 2014.

Liona Fahlström

Hej!
Jag går tredje året på lärarprogrammet 7-9, sv/samhäll och är 47 år. Min blogg handlar givetvis om skolan som jag belyser ur alla perspektiv då jag pluggar här på LiU, har barn i grundskola och gymnasium samt jobbar extra som vikarie 1-9. Förutom skolans värld skriver jag om sånt som berör mig, både högt och lågt. Hoppas du finner läsningen givande!


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om



Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Lionas blogg drivs av WordPress