Arkiv för November, 2014

Så läraren HAR betydelse!!!

Postad i kategorin: Allmän den 19 November, 2014

0 people like this post.

Så underbart att höra, även om jag nog anat att var så.

Idag lyssnade jag på Agneta Grönlund som höll en engagerad föreläsning om  Formativ bedömning; ni vet, det där som lärare gör mest hela tiden fast eleven kanske inte tänker på det, de där kommentarerna, feedbacken, små tipsen hur man kan komma vidare när man kört fast, de där påpekandena om att man missat något, något måste göras bättre till nästa gång. All denna bedömning som läraren gör av elevens lärande med förhoppning att öka motivationen och lärandet framåt, samtidigt som det ger underlag för läraren hur undervisningen ska läggas upp på bästa sättet för att maximera kvaliteten. Ni fattar va? Det här är ju inga lätta grejer, tvärtom, man kan göra så många fel för allt handlar ju om möten mellan människor, relationer med tusentals sätt att tolka, misstolka, analysera, reagera, tänka och känna. Men så har då en ambitiös forskare grottat ner sig i vilka faktorer som är i topp när det gäller studieresultat. Vi har väl alla hört hur viktigt det är med akademiskt hem, högpresterande klasskompisar, små klasser, teknik, materiella resurser osv. Men forskaren slog fast “Formativ bedömning och reltionen mellan lärare och elev var två av de faktorer som hade högst effekt”
Med det säger jag amen!

/Liona


 

Gymnasiemässa

Postad i kategorin: Allmän den 15 November, 2014

0 people like this post.

Förra veckan var min 15-åriga dotter på gymnasiemässa i Linköping, och efter den lät hon väldigt säker på både skola och utbildning, men idag är det dags för mässan i Norrköping och under veckan har hennes tankar vandrat både hit och dit.

Jag avundas henne inte, samtidigt som jag kan göra just det, avundas henen när när jag bläddrar i alla flashiga, snygga broschyrer och informationskataloger. Alla skolor verkar såååå himla bra, så intressanta, med fantastiska utbildningar där man kan bli nästan vad som helst, och alla lärare är så engagerade, välutbildade och ger 100% till just dig för att du ska lyckas uppnå din dröm.

Jag gick mitt första gymnasium 1985-87….tror inte det fanns några mässor då, inte så snygga broschyrer heller, det var liksom inga skolor som slogs om eleverna som nu. Jag gick jordbruk, för annars kunde jag inte få förvärvstillstånd och köpa en gård, vilket jag ju ville göra för att kunna ha häst. Minns att syon slet sitt hår och försökte få mig att välja annan linje….jaja, nu pluggar jag ju vidare i allafall, bättre sent än aldrig heter det ju.

Men nu är det så otroligt många val, och de ska göras av en 15-åring som ju abslout inte kan veta vad hen vill göra resten av sitt liv, som knappt kommit på vem man själv är, som inte kan veta vilket yrke som passar bäst. Jag håller alla tummar för att min dotter lyckas välja rätt och blir lycklig med sina livsval, lätt är det inte. 

 


 

“Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna…

Postad i kategorin: Allmän den 11 November, 2014

0 people like this post.

…sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”

Får jag be dig läsa om den här meningen, minst en gång till.

Långsamt.

Fundera på vad den innebär.

Visst är det en vacker mening!!!!

Jag formligen älskar den här meningen, den är så frigörande, så tillåtande, så kreativ, så energirik, så glädjefylld, så livsbejakande, så tillåtande, så empatisk, förstående, helt enkelt underbar.

Var står den, var hittade jag den, var har den legat gömd i många år?

I inledningen till vår läroplan….Känns det här som skolan i Sverige 2014? Känns det här som skolan du gick i, som dina barn går i, som den skola som beskrivs av media, samhälle och politiker? Jag har några fler härliga citat från läroplanen, är du beredd:

“Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling…” “Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter” “Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten…”

Min dotters rektor var militär innan, vet inte vilken grad, (och kan inte graderna heller), vår förra utrikesminister var militär, många blivande och varande lärare påpekar ofta sin förmåga att “hålla ordning på klassen, skapa diciplin, få respekt..” som sin mest positiva egenskap inför yrket.Det diskuteras betyg för ordning och uppförande, stöket i skolan är allmänt känt.

Nu kanske jag är olovligt naiv och blåögd, ni får kalla mig korkad, fånig och tramsig, men tänk om vi fokuserar fel? All litteratur vi läst hittills har lärt oss att straff inte leder till mer harmoniska människor eller bättre lärande, att fokus på betyg och prov inte leder till ökad förståelse, lärlust eller inre motivation.

Tänk om skolan behöver mer värme, kärlek, empati, kreativitet, förståelse, frihet, harmoni, respekt, lust, glädje, nyfikenhet……Vilka yrkeskvaliteter söker vi då?

Har inga svar, bara funderingar, vi ska väl ändå följa läroplanen…..eller?

/Liona


 

I bland har man tur också!

Postad i kategorin: Allmän den 7 November, 2014

0 people like this post.

Lillgrabben sa redan igår kväll, när jag hämtade honom från boxningsträningen i Åtvidaberg, att han inte mådde bra. Sicken tur då att jag hade läsdag idag, så jag slapp missa mer från skolan, eftersom jag fegade ur igår när snön vräkte ner och stannade hemma istället. Ibland passar ungarna på att vara kinkiga på rätt dag åtminstone och då är det bara att tacka och ta emot!
….Fast eftersom jag faktiskt pluggade så duktigt igår, plöjde begrepp mest hela dagen, så blev det en slödag idag med lillen hemma, man får inte glömma att leva också. Nu när min minsta är tio år så känner jag verkligen hur fort åren gått, och snart har jag inga barn hemma längre, det gör mig lite sorgsen när jag tänker på det. Framför allt när jag tänker på hur lite tid våra moderna barn får med sina föräldrar, hur lite tid de får att bli trygga, knyta an och hitta sig själv. Tänk er, redan när barnet är ett år, ofta innan de ens kan gå eller prata, så sätter vi våra små i dagis där de sedan får växa upp, fem dagar i veckan, från morgon till kväll. När ska vi föräldrar hinna se,fostra, älska, vägleda och finnas där för våra barn? De få timmarna på kvällen, under matlagningen, tvätten, disken och läxorna innan vi stupar i säng?? Nej, jag gillar inte samhället vi skapat. Det är så lätt att säga “Det är föräldrarnas uppgift att fostra barnen, det är föräldrarnas uppgift att hjälpa dem att bli trygga, harmoniska vuxna. Herregud, vi ser dem inte många timmar per dag, det är ju personal som tillbringar den mesta vakna tiden med våra barn. Hur blev det så här?

….Nej, nu börjar jag predika igen, kan liksom inte låta bli.Jag tror vi missar något väsentligt i vårt välfärdssamhälle, vi missar att leva med dem vi älskar eftersom vi fostrats till att älska jobbet 🙁

Krama någon du gillar, nu!!!

/Liona


 

Föreläsare.

Postad i kategorin: Allmän den 6 November, 2014

3 people like this post.

Jag vet inte riktigt hur många föreläsningar jag gått på sedan starten 28:e augusti. Men om vi drar till med sisådär 2 st i veckan minst i 12 veckor så borde det ju bli cirkus 25 st. Alla föreläsare har varit nog så kompetenta, välutbildade och intelligenta. Men alla dessa professorer, forskare och experter må ursäkta mig nu, men en sticker ut som extra minnesvärd. Den odödlige skräddaren Khalid Khayati. Vi var många som pratade om hans föreläsning efteråt och ju fler föreläsare jag hör, desto mer slås jag av hur annorlunda hans var. Ämnet var “Samhälle, skola, klass och etnicitet”. Låter kanske inte så överdrivet kul eller spännande, kanske mest problemtyngt, invandring, segregation, förorter, droger, skolproblem, utanförskap, extraresurser….ja, vi har väl hört eländet beskrivas i media under ganska många år nu. Men Khalids infallsvinkel var allt annat än problem och problemlösning. Jag har nog aldrig skrattat så mycket på en universitetsföreläsning, varken tidigare eller senare, vi var många som skrattade så tårarna sprutade, för att sedan tvingas blinka bort gråttårar istället. Han lyckades göra komplicerade statistikfrågor till levande människor, starka känslor, gripande händelser och problematiserade vår ofta onyanserade bild av samhällsproblem. Hans föreläsning var strax efter valet och jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hänt om många fler fått höra den här viktiga föreläsningen innan de gick och röstade.

För vi behöver veta mer, vi behöver få lära oss mer om varandra, vi behöver alla förstå varandra betydligt bättre, inte bara vi som ska bli lärare. Det här är frågor som berör varenda en av oss. Nu kan ju inte alla föreläsare ha den energin som Khalid hade, där två timmar försvann utan bensträckare och ingen gäspade (!), men visst önskar i alla fall jag att även vi tråkiga, inbundna svenskar vågade bjuda lite mer på oss själva, vågade ge lite mer på scenen, vågade röra på sig lite, våga använda kropp och röst till mer än att bara stå still och förmedla fakta som står på duken bakom, vågade framkalla riktiga känslor, skratt, förvåning, bestörtning, avsky, sorg, ilska…ja, bli levande helt enkelt.

Nu är det riktiga rusket här, snön vräker ner på min lilla stuga i skogen, jag ska bege mig till stora staden om några få timmar. Ta hand om dig, och var inte så rädd för att bjuda lite på dig själv, prova, det enda som kan hända är ju att du ger ett leende till en medmänniska!
/Liona


 

Du tittar just nu i Lionas bloggs arkiv för November, 2014.

Liona Fahlström

Hej!
Jag går tredje året på lärarprogrammet 7-9, sv/samhäll och är 47 år. Min blogg handlar givetvis om skolan som jag belyser ur alla perspektiv då jag pluggar här på LiU, har barn i grundskola och gymnasium samt jobbar extra som vikarie 1-9. Förutom skolans värld skriver jag om sånt som berör mig, både högt och lågt. Hoppas du finner läsningen givande!


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om



Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Lionas blogg drivs av WordPress