Arkiv för February, 2016

Tillbaks igen!

Postad i kategorin: Allmän den 29 February, 2016

0 people like this post.

vedtrave

Känns skönt att sitta på biblioteket igen, har ju inte varit här på över en vecka så hjärnan har gått på lågvarv även om jag läst klart Mor Courage och hennes barn. En sorgesam historia om en mamma, hennes kamp för överlevnad och synen på krigen i 1600-talets Europa. Men jag har ju inte varit sysslolös bara för att jag inte haft grammatikläxor att plugga. Tack vare lovet kunde jag göra en ordentligt insats på vedfronten och nu har jag ungefär 20 kbm staplad ved som förhoppningsvis ska räcka nästa vinter, det finns lite mer att dra hem men det får bli på kortare stunder  lite då och då.

Idag startar så äntligen den nya kursen och till idag hade vi en liten text att läsa där vi fick återuppfriska vårt minne av den käre Vygotskij. Han var verkligen en välsignelse att möta efter den bedrövlige Piaget, som vi ägnade alltför mycket tid i UK-kursen om man frågar mig. Tyvärr är ju Vygotskij död sedan länge men han verkar ha varit både synnerligen klok och ödmjuk, en mycket sympatisk kombination. I den här texten låg fokus på vad språket innebär för tänkandet och vice versa. Hur skulle vi tänka utan språk, och hur påverkar det inre språket det yttre, det talade och det skrivna? Det här är ju funderingar som man kan ägna hur mycket tid som helst. Hur pratar vi med oss själva när vi tänker? Att tänka på sitt eget tänkande är klurigt, och snart inser man svårigheten i att få ner ens egna tankar, känslor, minnen och upplevelser på ett papper på ett sådant sätt så andra verkligen förstår vad man vill säga. Hur den här processen, inre språk till yttre språk och kommunikation, startar redan i tidiga småbarnsår och sedan förbättras genom interaktion med andra, är något som många studerat, men förmodligen var Vygotskij en av de första, och definitivt en av de mest inflytelserika när det gällde att slå fast vikten av den sociala kontexten för att lära sig, vad man lär sig och hur man lär. Här är vikten av skickliga lärare extra tydligt om elever ska nå högre vetenskapligt tänkande….och där ska jag vara en pusselbit om några år. Spännande!


 

Jordens undergång

Postad i kategorin: Allmän den 26 February, 2016

0 people like this post.

och vilket kön har du då?

I dagens fb-flöde möts jag av den här nyheten på svt. Det känns ju lite seriöst, till skillnad mot någon suspekt hemsida som bara vill skrämmas och skapa panik i största allmänhet. Det är inga lättsmälta fakta som radas upp i texten, men jag hör ingen debatt om det på radion, ingen som pratar om eländet. Jo, kanske några få, men det är ju bara såna där suspekta skrämselmänniskor som vill skapa panik. Något som jag däremot hör om nästan dagligen är detta med kön, och jag förstår verkligen inte varför. Nyligen hade filmen Pojkar premiär, en film som jag hört så mycket om, flera intervjuer med regissör, skådespelare och kritiker. Filmen handlar om några tonårstjejer som käkar magisk växt och förvandlas till pojkar och får därmed chans att säga ifrån om hur tjejerna behandlas. Idag hörde jag om en stor pågående debatt i Finland som heter “Pojke Flicka” där man vill slå fast att det bara finns två kön och de som försöker hävda att de är något annat har fel, punkt. Där upprörs många över könsfrågan och vill göra det enkelt för sig genom att bestämma hur resten av befolkningen ska leva, uppfatta sig som och tänka, pojke eller flicka, du har inget eget val, könet din kropp har när du föds är könet du tillhör.

Jag fattar inte det här, jag blir upprörd, irriterad och ibland rentav förbannad. Har vi inte lite viktigare saker att debattera, att diskutera, att finna lösningar på, att lägga vår energi på? Varför är frågan om kön så känslig? Kan vi alla inte bara få vara människor med den enorma mångfald och rikedom det innebär?  Någon gång ska jag skriva ett långt inlägg om detta, men nu är det dags att gå ut i solen igen.

 


 

Skönt med lov!

Postad i kategorin: Allmän den 24 February, 2016

0 people like this post.

kycklingmöte

Ja, jag vet ju inte vad ni andra pysslar med på sportlovet, men här har jag och barnen vakat över äggen som legat i den lilla äggkläckningsmaskinen i exakt tre veckor. Vilken otålig väntan, och vilket gluttande och nervöst kikande  varannan minut efter att den första kycklingen hackat ett litet hål i sitt skal. Det var nästan värre än att vänta på att ens egna barn behagade titta ut, även om det var mindre smärtsamt, jag ville ju helst av allt hjälpa kycklingen på traven och ta sönder skalet så den kunde komma ut, fast det får man ju inte göra. Till slut var fyra små blöta, ynkliga små kycklingar i varierande färger ute och jag upphör aldrig att förvånas över hur fort de börjar röra sig och lyfta på det alltför tunga huvudet på den pyttelilla smala halsen. Livet är verkligen ett mirakel och hur dessa små dunbollar kan ha vuxit fram ur sina ägg på bara tre veckor är onekligen svårbegripligt, på bilden är de mellan 15 och 20 timmar gamla. Visst är de söta! idag kläcktes det sista ägget och nu håller jag tummarna för att de flesta är hönor, vill inte ha så många tuppar även om de också behövs.

Jag har skrivit ut delkurshandledningen för nästa kurs, som kör igång på måndag. Där hittar jag rubriker som Språkutveckling, Berättelsens kraft, Att läsa och skriva, Svenska som andra-språk, Samtalets betydelse mm, Visst låter det intressant, något som berör alla och som jag verkligen ser fram emot att lära mig mer om. Jag har läst klart  I väntan på Godot – en mycket märkligt bok- men har ju många böcker kvar att läsa till kurs fyra så man kan inte ligga på latsidan, fast ungarna är hemma under lovet, solen skiner och små kycklingar piper under värmelampan. …..Men rast får man väl ta?


 

Tjoho, jag klarade dugga nr 4!

Postad i kategorin: Allmän den 23 February, 2016

0 people like this post.

På något sätt är inte miraklens tid förbi, det gick vägen och jag slipper alltså åka in till storstan på torsdag för att skriva tentan. Det här var nog den svåraste kursen på länge men det var också en intensiv och rolig kurs med en engagerad och kunnig föreläsare/lärare som lyckades göra det svårbegripliga någorlunda fattbart även för min gamla hjärna.  Har sagt det förr och säger det igen, så mycket hänger på läraren. Självklart måste man själv jobba, anteckna, följa med, läsa och göra sitt bästa för att förstå och lära sig, det är bara det att med en bra lärare så blir allt så mycket enklare. Det får mig att minnas en tanke jag hade i helgen.

Min mamma gick upp klockan två på natten för att åka ner till byns affär/bageri/restaurang och städa. Hon kom hem i lagom tid för att väcka oss och se till så att vi kom iväg till skolbussen. Sedan tog de andra jobben vid; hemtjänst, städ åt kommunen på skolor och dagis, städ åt de rika i deras fina villor. Jag har faktiskt inget minne av att hon någonsin satt och hjälpte varken mig eller mina fyra bröder med läxor. Antingen så var hon iväg och jobbade någonstans, eller så satt hon  på en stol i hörnet vid vedspisen och klippte mattrasor i rasande fart, eller så sydde hon ihop mattraseremsor, eller så vävde hon mattor som hon sedan sålde för en spottstyver. På något sätt lyckades hon få ihop pengar nog för att försörja de fem barnen, min pappa betalade inget underhåll och på den tiden gick inte staten in och betalade ut när papporna nolltaxerade sig, mammorna fick klara sig bäst de kunde, eller gå till soc. och tigga vilket var uteslutet för min stolta mamma!

Men, och här kommer min undran, trots att hon aldrig hjälpte oss med läxor kunde både jag och mina bröder både skiva, läsa och rabbla multiplikationstabellerna när vi gick ut nian. Visst, jag hade lätt för mig, men mina bröder var verkligen inga pluggisar, snarare tvärtom, ändå lärde de sig det de skulle och alla fullföljde olika gymnasieutbildningar. Idag hör jag ett ständigt tjat om hur delaktiga föräldrarna måste vara i barnens skolgång, jag själv sitter många timmar med barnen för att hjälpa till med läxor, ändå är kunskaperna mycket lägre hos dagens nior än de som gick ut på 80-talet. Vad beror detta på? I en av första terminens UK-kurser förklarade en lärare att även föräldrarna har ett läraransvar (!) Jag blev mycket förvånad och frågade vad hon menade med det, fick inget bra svar, mest mummel om att föräldrar ju borde vara intresserade av sina barns skolframgångar och vilja vara delaktiga i lärandeprocesserna och bla bla bla. Det finns inget sådant “Läraransvar” för föräldrar!! Det är mycket annat föräldrarna är skyldiga att ansvara för, men att lära ut ligger på läraren, som har en lång utbildning för att klara just det.

Nu klarar inte skolan längre sitt ansvar, så bekvämt då att lassa över ansvaret  på den suddiga gruppen föräldrar som inte har någon organisation, fackförbund, egna tidningar eller kanaler att nå ut, så tacksamt att generera och skylla ifrån sig. Skolan har misslyckats, och det finns säkert många förklaringar till det, men mina föräldrar var inte läraransvariga och vi lärde oss ändå, varför fungerar det inte nu?


 

“Skolvalet sker på liv och död”

Postad i kategorin: Allmän den 20 February, 2016

0 people like this post.

Det är inga små ord som använts i rubriken som mötte mig när jag bläddrade i senaste numret av Lärarnas tidning. Det är professor Donald Broady som bland annat forskar om hur eliter skapas och om eliter och konkurrens i skolan, som uttrycker sig så drastiskt i en intervju. Han förespråkar gemensamma skolor för alla fram till universitetet,  där kan man ha skolor för eliten, men inte innan.Han anser det vara viktigt att elever från olika samhällsklasser går i samma skola och att att stora klyftor är av ondo, för alla. Jag gör en minnesanteckning att läsa mer av honom efter det här citatet som svar på frågan varför han anser det vara så intressant hur eliter skapas:

“Därför att eliterna bestämmer spelreglerna för systemet-också för dem som har minst att vinna på hur detta system fungerar. Därför har det alltid retat mig att den svenska forskningen och debatten är så upptagen av dem som har det sämst. -Man kan inte förstå de fattigas situation om man inte studerar eliterna”

Vad säger ni om den va!?
Helt underbart säger jag. Det är så lätt att peka finger åt de fattiga, de som har svårt att hänga med i skolan, som slås ut tidigt, som inte klarar koderna, som inte kan integrera sig, inte anpassa sig, inte vara flexibel nog, inte anställningsbar, inte studiemotiverad. Så skuldbelägger vi dem ytterligare, skärp er, plugga hårdare, hjälp era barn med läxorna, uppfostra era barn bättre, satsa hårdare, alla har ju samma förutsättningar -om nu någon fortfarande tror på det i ett samhälle/skola som reproducerar sociala klyftor redan på dagis. Här kommer en professor och riktar strålkastarljuset mot en grupp som inte hamnar på löpsedlarna i stökiga skolor, elever som inte når godkänt, ungdomar som inte får jobb osv osv. Här riktas fokus mot en grupp som frodas medan så många andra slås ut. Högintressant tycker jag!
Men slutsatsen, att alla bör gå i samma skola? Här är jag så kluven, även om hjärtat skriker Ja! Tänker tillbaka på min egen skolgång; ensamstående mamma med fem barn, slet som ett djur och jag umgicks ju inte med villa-barnen, förstås. Som en naturlag var mina kompisar bondungar, ont om pengar och ärvda kläder som jag. På 70-talet fanns det inget fritt skolval, inte heller så många olika gymnasieprogram, friskolor var något som fanns för de megarika i storstäderna. Ändå var segregationen ett faktum redan på lekis. (Jag gick inte på förskola men lekis var som en förskola för barn från fem år och där gick de allra flesta) Barn är snabba att läsa status och känna samhörighet, jag visste instinktivt vilka som var mina gelikar, och vilka som inte var det. På så sätt behövde man ju inte skämmas om man tog hem en kompis från finare hem och riskera rynkade näsor. Märkligt vilken radar barn har ändå.

Så, hur skulle det vara om alla tvingades gå i samma skola, om vi skrotade friskolor och fritt skolval? Jag vet inte, tyvärr tror jag inte att det skulle lösa ett smack, segregationen skulle uppstå ändå, men håll med om att tanken är bedårande vacker!


 

Du tittar just nu i Lionas bloggs arkiv för February, 2016.

Liona Fahlström

Hej!
Jag går tredje året på lärarprogrammet 7-9, sv/samhäll och är 47 år. Min blogg handlar givetvis om skolan som jag belyser ur alla perspektiv då jag pluggar här på LiU, har barn i grundskola och gymnasium samt jobbar extra som vikarie 1-9. Förutom skolans värld skriver jag om sånt som berör mig, både högt och lågt. Hoppas du finner läsningen givande!


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om



Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Lionas blogg drivs av WordPress