Arkiv för April, 2016

Essä

Postad i kategorin: Allmän den 28 April, 2016

0 people like this post.

Idag ska jag bara sitta på baken och skriva, eller i alla fall försöka göra just det. Uppgiften består i att analysera en text om litteraturdidaktik och utifrån den skriva en essä på 6000-8000 tecken där det mesta ska utgå från författarens olika synvinklar på frågeställningen och sedan avsluta med våra egna tankar kring detta. Hm, ja, vi får väl se hur det går. Efter att ha läst texten fick jag mest en obehaglig känsla av svågerpolitik och ryggkliande, men varför ska litteraturvärlden skilja sig från övriga samhället.  Jag är högst osäker på vilken sorts litteratur jag kommer att välja för mina framtida elever, visst, lite om litteraturen som ingår både i svenska och västerländska kanon ska väl ingå. Men det finns så mycket bra litteratur som inte anses vara högkultur av den enkla anledningen att de säljer för bra och då är den helt plötsligt kommersialiserad vilket straffar ut den från höglitteraturens högborg….vad ska man säga om det? Har ju tidigare funderat på vår fokus på  det västerländska, vare sig det gäller filosofi, politik, konst eller litteratur. Vi drunknar i amerikansk kultur men vet väldigt lite om de enorma kulturskatterna  som finns i Asien, Afrika eller Sydamerika. Nu när vi läser littertur så är det återigen antikens Grekland och Västeuropa som är intressant, resten av världen ligger i mörker för vår blick. Med den ökande antalet invandrade så kanske det är dags för förändring på den fronten, om inte annat så för vår egen skull för att vi bättre ska förstå andra kulturer. Läste om en skola med mycket glada och nöjda föräldrar som lyckats få stopp på planerna att låta barnen utöva yoga och det lät som att yoga var det absolut värsta som kunde drabba de små oskyldiga barnen…..Vet inte vad jag ska säga, mer än suck…

Nä, dags för essän!


 

Skriv upp dig nu!

Postad i kategorin: Allmän den 27 April, 2016

0 people like this post.

Jag är lite tjatig, jag vet, men varför tvekar du fortfarande? Kontakta din kommun och säg att du vill jobba som vikarie inom skola och barnomsorg. Det är tragiskt och sorgligt att det ska vara ett så stort behov av personal, att du inte ens behöver en dag på universitetet, att du bara behöver gymnasieutbildning och ett utdrag ur belastningsregistret så är du välkommen att söka jobb som lärarvikarie. Det är en tragedi för vårt land, för våra barn och deras framtid, att det är så stor brist på personal så det mest handlar om att det finns en vuxen i klassrummet som vaktar barnen. Är det konstigt då att resultaten blir som de blir.

Det finns ju två sidor av det här myntet; det finns gott om jobb, du blir oerhört uppskattad på arbetsplatsen av dina kollegor, och kramad av kärlekstörstande barn som skriker efter uppmärksamhet, det är ju hur kul som helst. Så vill du prova på yrket med barn/ungdomar finns det ingen ursäkt!
Den andra sidan är mer problematisk, jag läste en jämförelse med skolor i Finland, där eleverna kom i tid, hade med sin sina grejer, lyssnade på läraren och allt verkade som en dröm för varje blivande lärare som sett hur skolan i Sverige fungerar. Här läggs mycket tid och energi bara på att komma i gång på lektionen, och hålla arbetsron på acceptabel nivå. Men det som sticker ut mest i mina ögon är att ingen obehörig sätter sin fot i klassrummet i Finland och många andra länder, inte ens som vikarie. I Sverige är det precis tvärtom, det räcker att det finns en vuxen i klassrummet. Det är lätt att skylla på lata/curlande föräldrar som inte uppfostrar, eller fostrar fel,  men det går inte att blunda för att en skola utan utbildad personal har sig själv att skylla på många sätt. Jag tror inte att föräldrarna i Finland är så fantastiskt mycket bättre på att fostra sina barn till perfekta elever, det är nog en uppgift för skolan, som de lyckats bra med i vårt grannland där yrket har hög status. Hur ska yrket kunna få hög status i vårt land så länge  vem som helst kan kliva in från gatan och undervisa, kalla sig för lärare utan en dag på universitet? Det är som att säga att de där åren på universitet är onödiga, strunta i studielån och tentor, jobba istället, det går lika bra.

Nej, jag är ju självklart glad att jag får jobba, men det är något systemfel här som inte är bra, varken för barnen, lärarna eller vårt samhälle.


 

Strindberg

Postad i kategorin: Allmän den 22 April, 2016

1 people like this post.

Nu fick jag ju grotta ner mig lite mer i Strindbergs liv eftersom jag redovisade om honom igår och jag måste säga att han verkligen var en fascinerande människa. Förutom att han skrev med ett otroligt målande, mustigt och mättat – för att inte säga övermättat – språk fullt av egna åsikter, så var hans liv som en enda lång film med alla klassiska ingredienser man kan förvänta sig, så varför har det inte gjorts en spelfilm om honom och hans liv. Jag hade ingen aning om att han var en kvinnokämpe, alltså att han slogs för kvinnans rättigheter och ansåg att kvinnor var likvärdiga med mannen. Det här är ju inget som lärs ut eller pratas om. Men efter tre stormiga äktenskap och fem barn så blev han känd som kvinnohatare istället. Han beskrevs som blyg och tillbakadragen i skolan, han började skriva pjäser efter ett misslyckat anställningsprov som fick honom att supa sig full och dagen efter, i bakfylledimma, så kom han på en komedi. Han var arg på allt och alla, framförallt överheten och slogs mot kung och prästerskap. Hans mamma dog när han var 13 år, efter att hon fött elva barn varav sju överlevde, pappan gifte strax efter om sig med den 21:åriga husmamsellen.

På något sätt känner jag stark sympati med honom helt plötsligt,  i alla fall ser jag på honom med nya ögon och det är ju alltid spännande att lära sig nya saker.

Nu är det dags för föreläsning igen, vi ska ta oss an antiken och försöka förstå den epoken lite mer. Det var ju några år sen, men redan då idealiserades tydligen bondesamhället och man kan ana en konflikt mellan stad och land….hur länge ska den konflikten och idealiseringen egentligen fortgå?


 

Avhopp och nyanlända

Postad i kategorin: Allmän den 21 April, 2016

1 people like this post.

Idag kan man läsa på liu:s hemsida om de stora avhopppen från lärarutbildningen. extra illa är det tydligen bland de som läser samma till samma årskurser som jag; ämneslärare 7-9. Jag tror ingen är förvånad, tyvärr. Det är väldigt lätt att komma in, det finns gott om jobb och det är lätt att få uppfattningen om en enkel väg ut till arbetslivet. Riktigt så funkar det ju inte, självklart är det mycket plugg, självklart kräver en universitetsutbildning att du är motiverad och kompetent för att klara den. Den andra sidan är ju själva jobbet, ständigt debatterat med hög arbetsbörda och låg lön, som kan få många studenter att få kalla fötter efter påbörjad utbildning, tredje faktorn är förmodligen VFU-perioderna då vi är ute i riktiga livet och provar att undervisa. Många upptäcker nog där att det här var fel yrke och väljer något annat. Just det sista borde vara lätt avhjälp, som jag har pratat om tidigare, funderar du på att söka till lärarlinjen så är ett bra tips att prova på yrket först som vikarie där du kan känna efter hur det känns att stå inför en klass, att undervisa, kommunicera och framförallt leda. Just det sista är väldigt klurigt och inget du får lära dig på utbildningen förutom VFU möjligtvis beroende på vilken handledare du får. Jag efterlyser verkligen mer ledarskapsträning på utbildningen, det kan vara väldigt svårt att klura ut det på egen hand.

På tal om att vikariera fick jag igår förmånen att hoppa in i en klass med nyanlända. Jag menar verkligen förmån och jag hoppas jag får jobba där igen, vilken skillnad mot en vanlig klass! Visst, kunskaperna i svenska var ju minst sagt bristfälliga och dessutom varierande, liksom åldrarna på barnen, men att se lärglädjen och hur de brydde sig om varandra var en riktig ögonöppnare. Stämningen i klassen var så lugn och skönt avkopplad, de ville lära sig mer, de frågade och antecknade allt. Sedan törs jag knappt nämna deras anteckningar men kan väl säga så här; svensk skola har mycket att lära! Hur blev det så här? Är det som många säger; att vi svenskar är lata och bortskämda, känner att vi inte behöver lära oss något, inte vill lära oss, inte orkar lära oss, inte bryr oss, tänker att det ordnar sig  ändå? Inte vet jag, men de här barnen från fruktansvärda krigsländer gav mig hopp för framtiden.


 

Mycket läsande är det…

Postad i kategorin: Allmän den 19 April, 2016

0 people like this post.

Igår morse gick jag med lillgrabben och fodrade djuren i godan ro, planerade en pluggdag efter att jag följt honom till skoltaxin då det plingade till i mobilen. Det blev ingen pluggdag utan en heldag på en liten skola i stället. Förra veckan var jag ju med en andraklass, vilket var de yngsta jag någonsin undervisat, igår blev det en etta (!). De är så små, har ju nästan glömt hur små ettor är, min yngsta är förvisso bara elva, men en storväxt kille. Men alla barn överlevde och det var kul, efter skolan var jag med några timmar på fritis också så det blev inte mycket läsande, fast jag drunknar i böcker hemma. På något sätt orkade jag ändå igenom en lång text om texters komposition av Poe, och jag vet inte vad jag ska säga. Det är en märklig känsla för jag har ju alltid älskat att läsa böcker, har jag inte en bok att läsa känner jag mig tom och vilsen. Min senaste bok jag läste var Mankells Svenska gummistövlar och som blev hans sista bok, den dröjde sig länge kvar i mitt medvetande med en stämning som grep tag i mig och tankar som inte vill släppa taget. Det är ju så bra böcker är, de stannar kvar, lämnar något hos läsaren som blir läsarens eget. Men sedan jag börjat studera litteratur på det här sättet, på det akademiska sättet, så känns det som att jag inte kan läsa längre. Vet inte hur jag ska förklara, men själva skrivandet och läsandet har blivit som en fabrik, utan själ och känslor. Poes Komposition river mina illusioner om äkta känslor, budskap och liv, allt blir torftigare ju mer jag lär och vänder inte det snart så vill jag nog inte lära mig mer.

Dags för föreläsning, hoppas på skriv -och läsglädje!


 

Du tittar just nu i Lionas bloggs arkiv för April, 2016.

Liona Fahlström

Hej!
Jag går tredje året på lärarprogrammet 7-9, sv/samhäll och är 47 år. Min blogg handlar givetvis om skolan som jag belyser ur alla perspektiv då jag pluggar här på LiU, har barn i grundskola och gymnasium samt jobbar extra som vikarie 1-9. Förutom skolans värld skriver jag om sånt som berör mig, både högt och lågt. Hoppas du finner läsningen givande!


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om



Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Lionas blogg drivs av WordPress