Arkiv för November, 2016

Aktiv helg

Postad i kategorin: Allmän den 26 November, 2016

0 people like this post.

Idag blev det en långtur för att hämta ett lass hö. I vanliga fall har jag ju kunnat köpa av närmaste bonde och han har kört hem några balar åt mig då och då när jag behövt påfyllning, det har fungerat perfekt i alla år men i år har det varit alldeles för torrt så han har inte mer att sälja till mig. Ingen annan bonde i närheten har hö att sälja utan många får beställa långväga ifrån, det har helt enkelt varit för torrt, så även jag blev tvungen att ge mig iväg för att leta mat till djuren. Det känns verkligen trist, för att inte snacka om hur dyrt det blir, men jag vet att det här är ju bara en piss i Mississippi jämfört med allt lidande som klimatförändringen orsaker både människor och djur i andra länder. Mitt bekymmer är hanterbart, jag ville bara gnälla lite.

I morgon ska jag roa mig med en långtur med hästen, bara njuta av att vara ledig och hemma, för att sedan ladda för sista veckan i Kisa. Även om det kommer att kännas konstigt och tomt att lämna alla härliga ungar vet jag ju att de har det bra på en skola som verkligen bryr sig om dem. Jag har nog aldrig varit på en skola med så positiva lärare innan, det verkar finnas en grundinställning i väggarna som säger att alla är här för att göra det allra bästa för eleverna, varje elev varje dag. Visst, ibland är det tungt men man tar nya tag och letar nya lösningar om de prövade inte fungerar. Jag sa redan efter första besöket att jag gillade stämningen på skolan väldigt mycket, och den känslan finns kvar efter de här veckorna, det är långt till Kisa, men det vet i tusan om jag inte kommer att vilja jobba där när jag är färdigutbildad, vi får se.


 

Nä, mindre än två veckor kvar!

Postad i kategorin: Allmän den 21 November, 2016

0 people like this post.

Jag blir nog tvungen att börja vikariera även i Kisa, eller önska samma vfu-plats på sista praktikperioden. Det skulle vara så kul att se hur de här sjuorna utvecklas, de är bara för gulliga, så engagerade och öppna. Idag var det dags för eleverna att börja skriva på sin inlämningsuppgift, de tidigare veckorna har de bara skrivit kortare logganteckningar till det lästa och så har vi ju pratat väldigt mycket. Men nu är det dags för sista momentet på min uppgift som heter Läsa, samtala och skriva. Jag valde att ge två olika uppgifter och så får de själva välja vilken som känns mest lockande, den ena lite svårare än den andra för elever som vill visa lite mer vad de kan. Jag var osäker på hur de skulle ta sig an uppgiften men jösses vad de började skriva fantastiska texter, alla kom igång och när jag gick runt och tjuvläste så kan jag redan nu konstatera att det skrivna håller hög nivå. Nästa vecka ska jag lusläsa alla texter och ge respons på dem, det där med bedömning är ju bland det värsta jag vet, men nu handlar det inte om betyg, det ger inte den här läraren på enskilda uppgifter, utan fokus ligger på formativ bedömning och eleverna ska ges möjlighet att förbättra sina texter efteråt. Snacka om att jag ser fram emot att läsa vad den här klassen kommer att lämna in om en vecka.

Har börjat skriva på den skriftliga redovisningen också, men det är ju svårt att skriva om genomförandet, uppföljning, utvärdering och reflektioner innan allt är klart. fast det blir inte mycket tid efter att skriva rapporten då den ska vara inlämnad 8:e december. Att nästa kurs börjar direkt på måndagen den 5:e och också förväntar sig att man har läst innan gör ju inte saken bättre när praktiken är heltid och sista veckan kommer att gå åt till elevbedömningar. Några fler timmar per dygn vore minst sagt önskvärt, hur man ska hinna julpynta till första advent har jag ingen aning om. Jaja, på något sätt ska jag väl överleva detta också, och gärna hinna jobba några pass i december då jag inte kunnat jobba något alls under praktiken.


 

Och där försvann en lektion till

Postad i kategorin: Allmän den 18 November, 2016

0 people like this post.

Fick idag veta att ännu en lektion försvinner för min planering, nu börjar det bli lite smått panik om eleverna ska hinna göra klart skrivuppgiften, men det är bara att göra sitt bästa och hålla tummarna. Hade det varit normalläge så hade jag ju kunnat ändra nästa moments planering och skjuta fram den här till veckan efter, men eftersom jag inte är kvar på skolan då så går ju inte det. Visst, jag kunde ju bedöma efteråt och skicka responsen men det känns mindre kul, dessutom kör min skola igång direkt efter praktiken och det är snart dags för den skriftliga redovisningen av vfu-uppgiften. Känns märkligt att man snart återgår till att vara elev igen, men jag vet ju att man snart kommer in i de rutinerna efter någon vecka eller två. Eller jag ska kanske skriva att en kommer in i rutinerna. Drog igång en jättediskussion om detta “en” som pronomen i en fb-grupp där en kan fundera över alla missförstånd som en kan drabbas av om en inte läser rätt utan tror det är en som i ental istället för pronomen. Det förvirrar mig något fruktansvärt och jag köper inte argumentet att det ska vara könlöst, “det nya hen, så det är lika bra att vi gamlingar vänjer oss”, för vill en ha ett könlöst pronomen som ska ersätta “man” så måste en ersätta det med ett nytt ord, som en gjorde med hen, där hon och/eller han kombinerades till hen. Sedan kan jag hålla med den lärare som tyckte att hen-ordet ger rysningar, av den enkla anledningen att det låter så fel, så konstgjort. Jag har en teori om att både han och hon har hårda vokaler, hen har en mjuk vokal som uttalas längre fram i munnen, för att få ett flyt så skulle en i så fall valt hun eller hån, men det är ju bara jag som tänker på sånt efter alla mina år hos logopeden. Hur som helst, ska “man”ersättas med ett könlöst ord funkar inte “en” för det finns redan, då får det väl bli mon eller mån istället. De orden finns men jag är övertygad om att missförstånden skulle bli betydligt färre. Tja, inte vet  jag , den som lever lär väl se. Nu måste jag finslipa på min planering så eleverna får en rimlig chans att göra en så bra skrivuppgift som möjligt.


 

Det går inte att planera.

Postad i kategorin: Allmän den 15 November, 2016

0 people like this post.

Eller, jo, visst kan man planera lektioner, och måste så göra, men man kan aldrig veta hur de kommer att gå, hur mycket tid de olika momenten tar i olika klasser, och rätt vad det är så ska eleverna iväg på något annat, stormöte, kulturevenemang eller annat, eller så är det nationella prov som kastar omkring lärare till olika klasser och vikarier måste kallas in. Så även om man har en klar planering så finns inga som helst garantier att den planeringen kan hållas. Men å andra sidan, i vilket jobb kan en planering hållas till punkt och pricka?? Om jag gör en snabb minneskoll på mina olika jobb så kan jag inte säga ett enda som flöt på enligt någon sorts planering, saker händer hela tiden, människor har den tendensen att åstadkomma förändringar konstant. Har ju aldrig jobbat i fabrik, kanske det rullar på som det ska vid det löpande bandet, vad vet jag, men jag vet inte om det är ett liv vi bör ha, där allt bara rullar på konstant. Det får mig att minnas när jag hade ett litet lunchcafé och en fantastisk tjej anställd som var lika stresstålig som jag. När det var som allra mest rörigt, fullt med kunder, beställningar och varor som kom så sa vi; Äh, ska vi inte ta och frosta av frysarna nu så vi får lite att göra!. Det är ju så livet är, det går inte att planera, i alla yrken händer det saker, vare sig du är lärare, sjuksköterska, städerska eller chaufför. Att klara sitt jobb innebär att vara beredd på ständiga förändringar, att kunna planera om, att inse att vi aldrig vet exakt vad som kommer att hända nästa dag, det är väl ändå det som är tjusningen med att leva.

Loggskrivandet fortsätter och vi läser nu en modern novell av Christina Herrström, den ena klassen ligger före den andra och givetvis är det klassen som ligger efter i min planering som ska iväg på teater på torsdag och missar ett långt pass så jag får helt enkelt stryka sista novellen och planera in en annan skrivuppgift, men det löser sig. Dags att frosta av några frysar kanske…


 

Va, redan söndag?

Postad i kategorin: Allmän den 13 November, 2016

0 people like this post.

Lördagen försvann i städ, målning, djurpyssel och brödbak. Allt måste hinnas med på helgen för imorgon är det dags att ta bilen till Kisa igen. Det tar lika lång tid dit som till Linköping, problemet är bara att vägen är betydligt sämre snöröjd med en minimal sandning. Det är inte utan att jag kollar lite avundsjuk på den snöfria 35:an när jag svänger av på den snorhala och snöbelagda vägen mot min vfu. Dessutom är vägen känd för sina många viltolyckor och när jag ser hur stora hjortflockar det strövar längs vägarna är jag förvånad att det inte händer fler olyckor. Åtskilliga bilar har legat i diket den här veckan  men jag har klarat mig, hittills ska jag väl  tillägga, och kommande veckan lovas det mildväder så snön ska försvinna. Trist för ungar som vill leka i snön, men jag jublar ändå. Snön kan komma tillbaka när jag börjar min nästa kurs på universitet för då har jag betydligt bättre väg.

Ja, det här är också sånt som man måste väga in när man ska välja framtida arbetsplats. Hörde på nyheterna om en lärare som sagt upp sig i protest mot lärarlönelyftet, LLL som det tydligen förkortas, och nu ska söka nytt jobb. Jag förstår honom, att över en natt uppleva hur kollegorna får flera tusenlappar mer i månaden och man själv blir utan måste vara oerhört märkligt och ge en känsla av att vara värdelös och oönskad. Regeringsfolk står på rad för att förklara och skylla ifrån sig.  “Det är rektorns jobb att ta fram kriterier, det är huvudmannens uppgift att se till så att den nya lönen blir permanent, det är facken som ska vara mer aktiva i urvalsprocessen, det är någon annans fel att del blev så här, vi bara införde en reform ju, och gav er en massa pengar, varför är ni inte nöjda?” Ja, det kan man ju fråga sig men det var intressant att höra en representant från förra regeringen som självkritiskt erkände att förstelärarreformen orsakade en hel del rabalder och inte blev som de tänkt sig, så då kunde man förvänta sig att det nya styret inte skulle göra om samma misstag. Jaja, inte vet jag hur det ser ut om två år när jag är klar, men jag följer debatten med stort intresse.


 

Du tittar just nu i Lionas bloggs arkiv för November, 2016.

Liona Fahlström

Hej!
Jag går tredje året på lärarprogrammet 7-9, sv/samhäll och är 47 år. Min blogg handlar givetvis om skolan som jag belyser ur alla perspektiv då jag pluggar här på LiU, har barn i grundskola och gymnasium samt jobbar extra som vikarie 1-9. Förutom skolans värld skriver jag om sånt som berör mig, både högt och lågt. Hoppas du finner läsningen givande!


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om



Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Lionas blogg drivs av WordPress