Resan genom tekniken

Postad i: KSM den 19 March, 2017 av Niklas

0 people like this post.

Kände bara för att berätta det här, efter att jag ägnat helgen åt att fantisera om vilken systemkamera jag ska skaffa när jag får fast anställning. Varning för utläggning!

Teknik och allt digitalt har för mig varit ett gissel nästan hela livet. Min utgångspunkt har alltid varit att jag är dålig på allt tekniskt, allt ifrån att meka med cyklar till att lära mig klippa ljud. Att skriva kod har för mig varit övernaturligt.

Jag tror det beror på mitt första möte med Officepaketet, mitt största trauma under lågstadiet. Vi hade ett Word 95-dokument framför oss med uppmaningar om att kopiera och klistra in clipartfigurer än här än där, att byta typsnitt med mera och att sedan spara ner alstret i lämplig mapp (vilket jag har räknat ut långt i efterhand). Detta för att vi skulle få det datorkörkort som av någon anledning var helt livsavgörande. Än idag är det antagligen den största stress jag har upplevt, åtminstone i form av ren fysisk reaktion. Som när bomben ska desarmeras genom att klippa av antingen röd eller svart kabel och det digitala uret räknar ner. Fast det i det här fallet var den plastiga Ikeaklockan med blå ram och röd sekundvisare som fanns i alla klassrum.

Det var såklart inte någon fara överhuvudtaget, eftersom sanktionerna mot den som misslyckades antagligen var obefintliga. Som i de flesta fall av misslyckanden i lågstadiet. Men för mig som aldrig suttit vid en dator och till och med var så pass oinsatt att instruktioner i form av text på skärmen var ett obegripligt koncept innebar det en hård klump i halsen och en djup ilska dels mot läraren som vägrade förklara vad jag skulle göra och dels mot mina kamrater som flinande hävdade att det var lätt. På plats förklarade jag evigt krig mot tekniken.

Jag har förstått senare att detta djupa sår i minnet har haft biverkningar. När jag som tonåring enbart ville bli musiker men aldrig hittade någon att spela med berodde det på att alla andra musikintresserade inte alls var intresserade av musik. De var enbart intresserade av prylar kopplade till musik. Jag struntade i vilken gitarr jag hade eller vilken distpedal som var fetast. Att lägga vikt vid sådant förstörde bara inspirationen tyckte jag. Musik skulle ju handla om känslor och drömmar, inte om sladdar och ljudkort. Här var det ju jag som var orättvis och blind för gråskalor likt många andra tonåringar, men där och då drog jag inte den slutsatsen.

Jag hoppar fram till nutid. Under både vardag och fritid ägnar jag mig mycket åt skapande. Och något har hänt. Någonstans på vägen har jag blivit kompis med teknik och datorprogram. All möjlig teknik ligger i mina händer, allt från kameror till ljudinspelare, Adobeprogram och publiceringsverktyg. Jag har insett att jag tycker det är roligt, och kanske till och med att jag är ganska bra på mycket. Jag tror trösklarna till tekniken har sänkts mycket från -98 när jag gick i lågstadiet. Nu finns all kunskap en youtubetutorial bort. Tekniken har blivit ett redskap istället för ett självändamål. Och så har den blivit mer personlig i samma takt som den tagit större plats i våra liv.

Men jag tror också att KSM har fått mig att lyckas hitta min ingång till tekniken, genom att inte göra den svårare än vad den behöver vara.

Det är innehållet som räknas, tekniken är bara ett redskap.


 

Kommentera!

Niklas Sagrén

Jag pluggar KSM, Kultur, samhälle mediegestaltning.

Innan jag kom dit har jag pluggat på lärarprogrammet och lite fristående kurser. Parallellt med programmet pluggar jag för att få en magisterexamen i franska.

På min blogg skriver jag om studier, fritid och förhoppningar och sådant som hamnar däremellan.


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om

Extrajobb Framtid Helg Kommunikation KSM-sjukan Marc Norrköping P6 Personligt Pitch Praktik Sophie Stockholm Studentliv Svenska Unescorådet Uppsats Utbytesstudier

Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Niklas blogg drivs av WordPress