HĂ€danefter slips

Postad i: Praktik den 28 March, 2017 av Niklas

0 people like this post.

Den hÀr veckan Àr vi fÀrre pÄ Svenska UnescorÄdets kontor. I vanliga fall Àr vi sju, inklusive mig och min praktikantkollega Anna, som pluggar Europaprogrammet pÄ Göteborgs universitet.

Under den hÀr veckan Àr tvÄ bortresta, en har varit sjuk och Anna har varit i Göteborg. En liten kÀrngrupp som hÄller stÀllningarna, hoppas vÀrlden hÄller ihop. Men vi har det trevligt. Jag uppskattar att arbeta i en mindre organisation, Ätminstone nÀr den som i vÄrt fall Àr kopplad till en mycket större. UnescorÄdet Àr en kommitté under Utbildningsdepartementet, som tillsammans med alla andra departement utgör Regeringskansliet. DÀrtill har vi mycket kontakt med andra organisationer och myndigheter. SÄ det blir lite som det bÀsta av tvÄ vÀrldar: tryggheten och intimiteten hos en liten arbetsgrupp, variationen och mÄngfalden hos en stor.

Jag har jobbat pÄ, och den hÀr veckan sköter jag ocksÄ vÄr Twitter. PÄ fredag arrangerar vi tillsammans med VÀrldskulturmuseerna en konferens med internationella experter pÄ illegal handel med föremÄl frÄn plundrade kulturarv. Jag har fÄtt den hedersamma uppgiften att intervjua nÄgra av experterna. Detta kommer filmas och spridas i vÄra kanaler. Att bli filmad i kombination med att ha lite större ansvar tarvar nog slips.


 


HĂ€r och nu

Postad i: KSM, Praktik den 26 March, 2017 av Niklas

0 people like this post.

Ska jag verkligen skriva om att en bieffekt av att bli Ă€ldre Ă€r att man tydligare mĂ€rker naturens skiftningar? Är inte det vĂ€ldigt gjort och egentligen detsamma som att prata om vĂ€dret? Är det dĂ€rför inte fruktansvĂ€rt trĂ„kigt att skriva blogg om? JO! Men, grinig Ă€r jag Ă€ndĂ„ efter förlusten av en timmas sömn pĂ„ grund av sommartiden. Men det Ă€r dagsljus ute, sĂ„ nĂ„got positivt för det ju med sig.

Min tionde vecka pÄ praktiken Àr avklarad, och en ganska hektisk period mynnar ut i april, dÄ jag förhoppningsvis kommer ha tid för lite mer lÄngsiktiga uppgifter Àn att mota de snabba puckarna. Desto mer pockar Norrköping och utbildningen pÄ min uppmÀrksamhet nÀr det drar ihop sig till examensevenemang, opposition och planering inför det.

Jag Àr ÀndÄ rÀtt tacksam över att jag till skillnad frÄn mÄnga andra i klassen har praktik terminen ut. Jag vet inte riktigt vad jag annars skulle göra den sista mÄnaden. Den Àr medvetet öppen och lugn för att göra plats för eventuella restuppgifter. Men jag har faktiskt klarat mig undan det och lÀgger mycket hellre tiden pÄ praktik. Om nÄgot hade det varit bra med en viss tid av intensivt jobbsökande, men allt kan man inte fÄ.

Jag stretar pÄ och gör det bÀsta av hÀr och nu. PÄ lördagar Àr det okej att gÄ pÄ konstmÀssa.

 

IMG_20170325_154600_606 IMG_20170325_155423_271

 


 


Gympaskorna

Postad i: Praktik den 21 March, 2017 av Niklas

0 people like this post.

Det var ruskigt slaskigt i morse nÀr jag skulle Äka mot praktiken, sÄ valet föll pÄ mina gamla slitna skor. Jag har ÀndÄ börjat med inneskor pÄ kontoret, sÄ det var inte sÄ farligt att lÄta mina nya mockaskor stÄ just idag. Men lite skaver det.

PÄ praktiken var det en ganska vanlig dag förutom att jag och en kollega gick till Norra Latin för att titta pÄ lanseringen av Human Development Report. Det var en större grej Àn jag hunnit med att förstÄ, eftersom Stefan Löfven, Isabella Lövin, och Nya Zeelands f.d. premiÀrminister Helen Clark med flera stod pÄ talarlistan. Jan Eliasson stod framme vid scenen och skakade hÀnder. Jag hade traskat dit i mina gympaskor som jag anvÀnder som inneskor, eftersom jag inte brydde mig om proceduren att byta till uteskorna igen.

Men nÀr namn som dessa ska prata förstÄr jag att det drar till sig ett nÄgot mer vÀlklÀtt klientel. Jag kÀnde mig inte speciellt representativ och kan nu förstÄ tanken med att vara vÀlklÀdd Àven om man inte ser nÄgon uppenbar anledning. Man vet aldrig var man hamnar under dagen.

Men en frÀck bild fick jag, och det var spÀnnande att lyssna:

 

IMG_20170321_151935_112


 


Resan genom tekniken

Postad i: KSM den 19 March, 2017 av Niklas

0 people like this post.

KÀnde bara för att berÀtta det hÀr, efter att jag Àgnat helgen Ät att fantisera om vilken systemkamera jag ska skaffa nÀr jag fÄr fast anstÀllning. Varning för utlÀggning!

Teknik och allt digitalt har för mig varit ett gissel nÀstan hela livet. Min utgÄngspunkt har alltid varit att jag Àr dÄlig pÄ allt tekniskt, allt ifrÄn att meka med cyklar till att lÀra mig klippa ljud. Att skriva kod har för mig varit övernaturligt.

Jag tror det beror pĂ„ mitt första möte med Officepaketet, mitt största trauma under lĂ„gstadiet. Vi hade ett Word 95-dokument framför oss med uppmaningar om att kopiera och klistra in clipartfigurer Ă€n hĂ€r Ă€n dĂ€r, att byta typsnitt med mera och att sedan spara ner alstret i lĂ€mplig mapp (vilket jag har rĂ€knat ut lĂ„ngt i efterhand). Detta för att vi skulle fĂ„ det datorkörkort som av nĂ„gon anledning var helt livsavgörande. Än idag Ă€r det antagligen den största stress jag har upplevt, Ă„tminstone i form av ren fysisk reaktion. Som nĂ€r bomben ska desarmeras genom att klippa av antingen röd eller svart kabel och det digitala uret rĂ€knar ner. Fast det i det hĂ€r fallet var den plastiga Ikeaklockan med blĂ„ ram och röd sekundvisare som fanns i alla klassrum.

Det var sÄklart inte nÄgon fara överhuvudtaget, eftersom sanktionerna mot den som misslyckades antagligen var obefintliga. Som i de flesta fall av misslyckanden i lÄgstadiet. Men för mig som aldrig suttit vid en dator och till och med var sÄ pass oinsatt att instruktioner i form av text pÄ skÀrmen var ett obegripligt koncept innebar det en hÄrd klump i halsen och en djup ilska dels mot lÀraren som vÀgrade förklara vad jag skulle göra och dels mot mina kamrater som flinande hÀvdade att det var lÀtt. PÄ plats förklarade jag evigt krig mot tekniken.

Jag har förstÄtt senare att detta djupa sÄr i minnet har haft biverkningar. NÀr jag som tonÄring enbart ville bli musiker men aldrig hittade nÄgon att spela med berodde det pÄ att alla andra musikintresserade inte alls var intresserade av musik. De var enbart intresserade av prylar kopplade till musik. Jag struntade i vilken gitarr jag hade eller vilken distpedal som var fetast. Att lÀgga vikt vid sÄdant förstörde bara inspirationen tyckte jag. Musik skulle ju handla om kÀnslor och drömmar, inte om sladdar och ljudkort. HÀr var det ju jag som var orÀttvis och blind för grÄskalor likt mÄnga andra tonÄringar, men dÀr och dÄ drog jag inte den slutsatsen.

Jag hoppar fram till nutid. Under bÄde vardag och fritid Àgnar jag mig mycket Ät skapande. Och nÄgot har hÀnt. NÄgonstans pÄ vÀgen har jag blivit kompis med teknik och datorprogram. All möjlig teknik ligger i mina hÀnder, allt frÄn kameror till ljudinspelare, Adobeprogram och publiceringsverktyg. Jag har insett att jag tycker det Àr roligt, och kanske till och med att jag Àr ganska bra pÄ mycket. Jag tror trösklarna till tekniken har sÀnkts mycket frÄn -98 nÀr jag gick i lÄgstadiet. Nu finns all kunskap en youtubetutorial bort. Tekniken har blivit ett redskap istÀllet för ett sjÀlvÀndamÄl. Och sÄ har den blivit mer personlig i samma takt som den tagit större plats i vÄra liv.

Men jag tror ocksÄ att KSM har fÄtt mig att lyckas hitta min ingÄng till tekniken, genom att inte göra den svÄrare Àn vad den behöver vara.

Det Àr innehÄllet som rÀknas, tekniken Àr bara ett redskap.


 


Mars, hittills

Postad i: AllmÀn den 14 March, 2017 av Niklas

0 people like this post.

Tillbaka igen efter ett litet uppehÄll. Entréhallen i Rosenbad gÄr inte av för hackor:

cof

Sen sist har jag jobbat pĂ„ med att förbereda inför Unesco-Sveriges Ă„rliga möte som Ă€ger rum nu pĂ„ torsdag. DĂ€r kommer Ă„rets vinnare av Svenska Unescopriset medverka och berĂ€tta om sitt arbete. Priset delas ut till nĂ„gon i vĂ„rt nĂ€tverk som har gjort en framstĂ„ende insats inom Unescos verksamhetsomrĂ„den utbildning, kultur, vetenskap och kommunikation. I Ă„r gĂ„r priset till Östersund och Region JĂ€mtland HĂ€rjedalen för deras insats i UnesconĂ€tverket Creative Cities, som förenar stĂ€der med en tydlig kreativitetsprofil.

Mitt jobb med det har varit att skriva ett pressmeddelande, sprida budskapet i sociala media och inte minst ha löpande kontakt med deras representant inför den 16 mars.

I fredags fick jag ocksÄ följa med min handledare, som Àr generalsekreteraren för Svenska UnescorÄdet, till Arlanda. DÀr var det Ärsmöte för föreningen ViS, VÀrldsarv i Sverige. DÀr diskuterades utmaningar och utvecklingsmöjligheter kring hur vi kan jobba med att lyfta fram vÀrldsarvens mervÀrde och roll i det globala arbetet för hÄllbar utveckling. VÀrldsarv Àr just vÀrldsarv för att de inte bara Àr en lokal angelÀgenhet, utan stÄr för ett universellt vÀrde för hela mÀnskligheten. I Sverige har vi 15 vÀrldsarv, till exempel Grimetons radiostation och Hansestaden Visby.

Mycket har hÀnt i mars hittills. Utöver det Ärliga mötet har det varit flera arrangemang och fler som kommer. Om du blir nyfiken kan jag uppmuntra dig att följa @unescosverige pÄ facebook, instagram eller twitter, eller titta in pÄ vÄr hemsida dÄ och dÄ. Det Àr jag som skriver det mesta (förutom twitter).

Jag pÄ For Women in Science-prisutdelningen

 


 


Niklas Sagrén

Jag pluggar KSM, Kultur, samhÀlle mediegestaltning.

Innan jag kom dit har jag pluggat pÄ lÀrarprogrammet och lite fristÄende kurser. Parallellt med programmet pluggar jag för att fÄ en magisterexamen i franska.

PÄ min blogg skriver jag om studier, fritid och förhoppningar och sÄdant som hamnar dÀremellan.


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om

Extrajobb Framtid Helg Kommunikation KSM-sjukan Marc Norrköping P6 Personligt Pitch Praktik Sophie Stockholm Studentliv Svenska UnescorÄdet Uppsats Utbytesstudier

Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Niklas blogg drivs av WordPress