LiUs logotype

Sidansvarig: Johan Svensson johan.svensson@liu.se

[ Hoppa direkt till textinnehållet ] [ Hjälp ] [ Tillgänglighetsinformation ]
LiUs logotype
Q-kontinuiteten

Kulturarv, forskning och Europa 2020

Postad i: AllmÀnt, forskningspolitik den 15 March, 2012 av Peter Aronsson

1 people like this post.

Intensiva förhandlingar pĂ„gĂ„r om vad EU och dess medlemslĂ€nder ska satsa pĂ„ i framtiden. En del i det Ă€r olika workshops dĂ€r forskare, branscher och EU presenterar vad de gör och visioner för framtiden. Den 14 mars var jag pĂ„ en sĂ„dan övning kallad “Research Infrastructures for Cultural Heritage and Global Change pÄ Royal Institute for Cultural Heritage.
Förkortningarna haglade: JPI, DARIAH, CHARISMA, ESFRI.
Olika direktorat för kultur, forskning och innovation, parlamentariker och kommissionÀrer gör utspel, forskare redovisar projekt och institutionsföretrÀdare försöker se vart politiken Àr pÄ vÀg, vad det betyder för svÄrigheter och möjligheter för den egna verksamheten.
Mötet gav en inblick bakom scenen som Ă€r mycket intressant: kommissionen har inget intresse i sig för kulturarv – det bĂ€rs istĂ€llet av sektorn sjĂ€lv och enstaka engagerade parlamentariker. Den framtrĂ€dande roll kulturarvssatsningar fick förra perioden berodde i hög grad pĂ„ stöd frĂ„n de nya medlemsstaterna med deras specifika behov för just den perioden. Motsvarande förutsĂ€ttningar saknas för nĂ€sta period. Satsningarna inom ett sammanslaget kulturomrĂ„de ökar emellertid. Det betyder att om 2000-talet var en tid dĂ„ all kultur ville vara kulturarv för att fĂ„ tillgĂ„ng till resurser sĂ„ blir 2010-talet ett decennium dĂ„ kulturarvet fĂ„r hĂ€vda att det ocksĂ„ Ă€r kultur.

Det finns vÀldigt mÄnga satsningar redan,  ingen har överblick och de har svÄrt att dra nytta av varandra. DÀrför arbetas nu flera Joint Programming Initiativs (JPI) fram. Ett av dem leds av Italien bÀr samma namn som konferensen. Det Àr ett viktigt initiativ som i hög grad krÀvs av en sektor som Àr sÄ fragmentariserad och kluven mellan olika vÀrdeskalor som hindrar utnyttjandet av den potential som finns. Det finns brister i programmet som det nu ser ut: 
- det förutsÀtter att allt kulturarv Àr gott och kan dÀrför inte hantera de destruktiva sidorna som det ocksÄ bÀr pÄ;
- det sĂ€ger att ”[Heritage] is a fragile and non-renewable resource” och kan dĂ„ inte se hur skapandet av nytt kulturarv gĂ„r till.
Den dynamiska möjligheten i ett perspektiv pĂ„ kulturarv gĂ„r förlorad till förmĂ„n för en konserverande praktik – som naturligtvis Ă€r nödvĂ€ndig, men inte tillrĂ€cklig om man ska svara pĂ„ de nyckelord som kommer att krĂ€vas av företrĂ€darna för att bli intressanta i policy-sammanhang.
Bered er pÄ att fylla begrepp som innovation och impact assessment med ett innehÄll som Àven andra Àn de redan frÀlsta uppskattar.
Bild: Kulturen möter kulturarvet vid Marode. I bakgrunden Nationalmuseer över konst, historia och militÀren.
Tipsa dina vänner:     Share on Twitter     E-mail

Politics and history

Postad i: forskningspolitik, Konferenser, Kulturpolitik den 10 February, 2012 av Peter Aronsson

2 people like this post.

Invited to talk at Historiskt Forum in Bergen, Norway 9 February, I had to think through how the relationship between history and politics is constituted  as a  field. It resulted in a reflection on how six dimension in the construction of history makes it deeply political to its very nature.
1. As it is a communicative practice, a history told to make a difference to an audience in need to be convinced, it both presuppose and produces political community from Pnyx in Athens, Italian Renaissance and liberal national democracies.
2. Making history is not a new professionalized skill, but rather a long-standing arena for dealing with dilemmas of understanding human conditions in situational circumstances that become important for acting on the present. Negotiating dilemmas is politics.
3. History create the past as distinctly other, hence creates more space for political action. Now becomes open to the future in certain directions when history is defined.
4. As science history creates the security needed for voluntary politics, such as the making of fragile nations. The more adventurous, the more need for secure knowledge to legitimate the project.
5.  Hence history can best be viewed as acts of persuasion: negotiations, critique as well as monuments are publicly moulded to meet fears and hopes for a collective future.
6. This means of course that political powers might try to act directly on the making of history, such as controlling research, schooling and creating laws on truths of history, such as criminalizing denial of genocide. In fact this initiative seems to have increased during the last decade.
The latter is a dangerous way to go, not respecting the division of labour needed between academic research and political action. Both might degenerate by that, but the expansion of direct political action might be due to a lack for relevant participation and interaction with politics from academic research that by its very professional standard might be tempted to withdraw to the ivory tower. Research policies support that by only acknowledge “excellence” as the ability to publish in international scientific journals rather then to interact with political communities.
History is by its very anatomy political, needs to acknowledge that and play roles that secure division of labour but interact on relevant issues – otherwise politicians and legislation will act on history and diminish the power of critical thought so well needed in politics.
Peter Aronsson
Further reading:
Aronsson, Peter (2011). BeGreppbart – Historia, Malmö: Liber.
Aronsson, Peter (2011). “The Productive Dilemmas of History”, I: Ruin, Hans & Ers, Andrus, (eds) Rethinking Time: Essays on History, Memory and Representation, p. 29–38. Stockholm: Södertörn University. In full text: http://sh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:444150
Tipsa dina vänner:     Share on Twitter     E-mail

Tema Q finns nu pÄ twitter

Postad i: AllmÀnt den 7 February, 2012 av Johanna Dahlin

1 people like this post.

Nu har Tema Q Àven tagit steget ut pÄ twitter: https://twitter.com/#!/TemaQLiU Uppdateringarna som mestadels Àr korta q-relaterade nyheter kan lÀsas Àven av den som inte har ett eget twitterkonto. Kontot sköts mestadels av Sofia Lindström, doktorand pÄ Tema Q.

Tipsa dina vänner:     Share on Twitter     E-mail

Sydney protest heritage

Postad i: fÀltarbete den 16 November, 2011 av Johanna Dahlin

3 people like this post.

Som del i Tema Q’s utbyte med Center for Cultural Research vid University of Western Sydney fick jag och nĂ„gra av mina kollegor gĂ„ en “protest tour” i centrala Sydney, ledd av Dr. James Arvanitakis. Jag tyckte det var en fantastiskt sĂ€tt belysa stadens radikala historia. FrĂ„n Elisabeth street, dĂ€r ett viktigt möte bland aboriginer hölls pĂ„ 30-talet för att krĂ€va civila rĂ€ttighete, gick vi bl.a till Sydney Opera House dĂ€r nĂ„gra aktivister Ă„r 2003 klĂ€ttrade upp pĂ„ dess tak och klottrade “NO WAR” som respons pĂ„ Irakinvasionen (vilket resulterade i miljonbelopp i skadestĂ„nd och fĂ€ngelsestraff).

http://static.guim.co.uk/sys-images/Guardian/Pix/pictures/2003/03/18/nowar1.jpg

Turen avslutades i hamnomrĂ„det som nyligen döpts om till Barangaroo efter en kĂ€nd aboriginsk kvinna. En speciell del av detta omrĂ„de gĂ„r under namnet “The Hungry Mile” och har en intressant historia av facklig kamp.

http://unionsong.com/hmile3.jpg

Namnet “Hungry Mile” stĂ„r för sĂ€ttet arbetare under depressionen pĂ„ 30-talet stĂ€lldes i en lĂ„ng rad i hamnomrĂ„det pĂ„ morgonen, varpĂ„ Ă€garen av industrierna Ă„kte förbi dem i en bil, pekandes pĂ„ dem som skulle fĂ„ jobb under dagen. Resten fick gĂ„ hem hungriga och fann inga sĂ€tt att försörja sina familjer. Enda sĂ€ttet att Ă„terfĂ„ vĂ€rdighet och en chans att jĂ€mna ut maktbalansen var att organisera sig. Resten Ă€r en fascinerade historia om kamp för mĂ€nsklig rĂ€ttigheter som gĂ„r att lĂ€sa om i sin helhet hĂ€r i denna pdf: http://www.mua.org.au/media/uploads/TheHungryMilebook.pdf

Platsen pÄminde mig att det existerat tillstÄnd av total förnedring dÀr en maktfullkomlig kunde peka, vÀlja och vraka, utan att nÄgonsin se sig sjÀlv eller sin familj behöva utstÄ samma förnedring. Den fackliga kampen handlade dÀrför om kampen för mÀnniskovÀrdet. Samma kamp Àr lika tÀnkvÀrd idag nÀr vi funderar över vilka platser som Àr dagens Hungry Miles.

Sofia Lindström

Tipsa dina vänner:     Share on Twitter     E-mail

Australiens historier

Postad i: AllmÀnt den 15 November, 2011 av Peter Aronsson

2 people like this post.

Med hjÀlp av ACSIS och STINT har Tema Q haft förmÄnen med flera utbyten av forskare med Centre for Cultural Research vid University of Western Sydney. I Är sammanföll det med en konferens dÀr ett förstÀrkt fokus pÄ kunskapers kulturella resor och betydelser etableras. Vi hade en workshop med Tony Bennett, Ien Ang, David Row mfl om framtida samarbeten för forskning och forskarutbildning.
Jag passar pĂ„ att besöka Canberra och fĂ„r direkt avtryck frĂ„n det Heritage War, det historiekrig som de senaste tio Ă„ren prĂ€glat den offentliga historiekulturen. Är det dags att placera aboriginerna som landets urinnevĂ„nare i första rummet och se den dominerande vita staten som orĂ€ttfĂ€rdiga kolonisatörer – eller Ă€r det rĂ€tt att berĂ€tta en stolt historia om upptĂ€ckt, uppodling och framsteg?
Konflikten Àr kanske inte lika het nu som tidigare men dyker upp i mÄnga sammanhang pÄ sÄvÀl högsta offentliga som vardaglig nivÄ.
I Canberra Ă€r det tĂ€ltlĂ€ger som aboriginerna reste framför parlamentet pĂ„ 1970-talet numera ett skyddat kulturarv – och den numera övergivna parlamentsbyggnaden ett museum för demokrati. Ett försök att bĂ„de uppmĂ€rksamma och institutionalisera konflikten som ett förflutet minne. I Katoomba uppe i Blue Mountain Ă€r som i alla officiella sammanhang erkĂ€nnandet till ursprungsfolken uttryckligt utskrivet. Men berĂ€ttelser om konflikter dĂ„ en gallerist dristar sig att anvĂ€nda deras traditionella mönster pĂ„ en skulptur – och fĂ„r ta bort den – reser frĂ„gor. Vanligare Ă€r den tysta konflikt som bara lĂ„ter historien om traktens gruvindustri starta med de vita företagarnas framsteg och samhĂ€llsbyggande. De lade grunden för industri och senare turismen.
Denna korta beskrivning visar hur strategierna för att hantera kulturarvskriget varierar frÄn just kulturarvsskapande till val av perspektiv pÄ platsernas historia. Alla val kostar nÄgot. BÄde att ge den som var dÀr först eller den som för tillfÀllet Àr starkast företrÀde. Kanske behöver vi en annan utgÄngspunkt dÀr vi alla en kort tid Àr gÀster hos verkligheten.

Aboriginernas tÀltlÀger framför parlamentet i Canberra

Tipsa dina vänner:     Share on Twitter     E-mail

Taggar:  -  - 


Q-kontinuiteten

Q-kontinuiteten Àr en samlingsblogg för Tema Q (kultur och samhÀlle) pÄ Linköpings universitet. HÀr skriver temats forskare och doktorander om sin forskning, aktualiteter och annat. Tema Q intresserar sig för kulturens roll, funktion och betydelse i det moderna samhÀllet. Temat bedriver en problemorienterad och tvÀrvetenskaplig forskning, och hÀr möts en rad skilda kulturvetenskapliga fÀlt.

Sidor

Tipsa dina vänner!
  Share on Twitter     E-mail

Kategorier

Mest bloggat om

administration civilsamhÀlle forskningspolitik Genus historiebruk identitet Kulturhistoria Kulturpolitik kultursektor medarbetare museer nationalism nobelpris Plats rum St Petersburg Urban kultur

Arkiv

Sök i bloggen


Forskningsbloggar

LĂ€nkar

LiU pć facebook, länk till facebook.

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.