Kulturarv, forskning och Europa 2020
Intensiva förhandlingar pĂ„gĂ„r om vad EU och dess medlemslĂ€nder ska satsa pĂ„ i framtiden. En del i det Ă€r olika workshops dĂ€r forskare, branscher och EU presenterar vad de gör och visioner för framtiden. Den 14 mars var jag pĂ„ en sĂ„dan övning kallad “Research Infrastructures for Cultural Heritage and Global Change pĂ„Â Royal Institute for Cultural Heritage.
Förkortningarna haglade: JPI, DARIAH, CHARISMA, ESFRI.
Olika direktorat för kultur, forskning och innovation, parlamentariker och kommissionÀrer gör utspel, forskare redovisar projekt och institutionsföretrÀdare försöker se vart politiken Àr pÄ vÀg, vad det betyder för svÄrigheter och möjligheter för den egna verksamheten.
Mötet gav en inblick bakom scenen som Ă€r mycket intressant: kommissionen har inget intresse i sig för kulturarv – det bĂ€rs istĂ€llet av sektorn sjĂ€lv och enstaka engagerade parlamentariker. Den framtrĂ€dande roll kulturarvssatsningar fick förra perioden berodde i hög grad pĂ„ stöd frĂ„n de nya medlemsstaterna med deras specifika behov för just den perioden. Motsvarande förutsĂ€ttningar saknas för nĂ€sta period. Satsningarna inom ett sammanslaget kulturomrĂ„de ökar emellertid. Det betyder att om 2000-talet var en tid dĂ„ all kultur ville vara kulturarv för att fĂ„ tillgĂ„ng till resurser sĂ„ blir 2010-talet ett decennium dĂ„ kulturarvet fĂ„r hĂ€vda att det ocksĂ„ Ă€r kultur.
Det finns vĂ€ldigt mĂ„nga satsningar redan,  ingen har överblick och de har svĂ„rt att dra nytta av varandra. DĂ€rför arbetas nu flera Joint Programming Initiativs (JPI) fram. Ett av dem leds av Italien bĂ€r samma namn som konferensen. Det Ă€r ett viktigt initiativ som i hög grad krĂ€vs av en sektor som Ă€r sĂ„ fragmentariserad och kluven mellan olika vĂ€rdeskalor som hindrar utnyttjandet av den potential som finns. Det finns brister i programmet som det nu ser ut:Â
- det förutsÀtter att allt kulturarv Àr gott och kan dÀrför inte hantera de destruktiva sidorna som det ocksÄ bÀr pÄ;
- det sĂ€ger att â[Heritage] is a fragile and non-renewable resourceâ och kan dĂ„ inte se hur skapandet av nytt kulturarv gĂ„r till.
Den dynamiska möjligheten i ett perspektiv pĂ„ kulturarv gĂ„r förlorad till förmĂ„n för en konserverande praktik – som naturligtvis Ă€r nödvĂ€ndig, men inte tillrĂ€cklig om man ska svara pĂ„ de nyckelord som kommer att krĂ€vas av företrĂ€darna för att bli intressanta i policy-sammanhang.
Bered er pÄ att fylla begrepp som innovation och impact assessment med ett innehÄll som Àven andra Àn de redan frÀlsta uppskattar.
Bild: Kulturen möter kulturarvet vid Marode. I bakgrunden Nationalmuseer över konst, historia och militÀren.
LÀnkar till program http://www.kikirpa.be/uploads/files/RIs%20for%20Cultural%20Heritage%20and%20Global%20Change_agenda-10feb.pdf
och JPIÂ http://www.jpi-culturalheritage.eu/.
Tipsa dina vänner:
Share on Twitter
