2 people like this post.

Det börjar varvas ner efter en intensiv vår. För undertecknads del har den intensiviteten främst bestått av administrerande för den stora ACSIS-konferensen Current Issues in European Cultural Studies som samlade ca 250 kulturforskare från mestadels Europa i Norrköping 15–17 juni. ACSIS ska utläsas Advanced Cultural Studies Institute of Sweden och är ett nationellt centrum för tvärvetenskaplig kulturforskning som är samlokaliserat med Tema Q.

Medan vi som jobbat med ACSIS-konferensen tar tag i efterarbetet i ett lite lugnare tempo, börjar det varvas upp inför nästa konferens: Tema Q är i augusti värd för den femte nordiska konferensen om kulturpolitisk forskning. Den 23–25 augusti kommer Norrköping åter invaderas av kulturforskare.

Det stora europeiska museiforskningsprojektet Eunamus som leds från Tema Q har ännu inte gått på semester. Imorgon börjar en workshop i Paris med temat Great Historical Narratives in European Museums: Building Nations, Looking across Borders and Remembering the Past. Läs mer på Eunamus hemsida.

I år har vi ingen doktorandantagning att se fram emot, men precis innan midsommar fick vi information om de sökande till de två forskarassistentjänster som Tema Q utlyste tidigare i våras. Eftersom akademiska tjänstetillsättningar är komplicerade grejer lär de ju knappast vara på plats till terminsstart men vi hoppas att inom en inte alltför avlägsen framtid få hälsa våra nya medarbetare välkomna!

2 people like this post.

Forskning om kulturarvsprocesser är aktuella, angelägna och förekommer i en lång rad ämnen och lärosäten. En del kraftsamlingar sker vid lärosäten som Göteborg, Stockholm och Linköping samt vid vissa museer. Många av miljöerna är ändock små, spridda på många olika discipliner och lärosäten samt arbetar med medel som inte är långsiktigt säkrade. Efterfrågan på kunskap vidgas från Riksantikvarieämbetet och andra centrala traditionella aktörer till regioner, kommuner och museer ute i landet i takt med en decentralisering och aktualisering av kulturarvet inom fler politik- och samhällsområden. EU:s olika fonder, begrepp som cultural planning och cultural industries tillför nya sammanhang och dimensioner i kulturarvspolitiken.
Kulturarvsforskning, eller heritage studies, har under de senaste åren vuxit fram nationellt och internationellt och kan sägas ligga mellan den mer specialiserade museologin och den mer generella cultural studies. Det handlar om en mångdisciplinär kulturarvsforskning som förenar gamla kärnämnen som arkeologi, historia, etnologi, antropologi med kompetenser från områden som museologi, sociologi, pedagogik och didaktik samt idéhistoria. Detta fält gör mer än bara lägger ihop dessa kompetenser, genom att arbeta med en reflexiv nivå kring hur det vi kallar kulturarv ”kanoniseras”, och rör sig från att vara minnen, historia, arkiv, monument, objekt, berättelser etcetera, till att bli detta numer omåttligt populära och tänjbara fenomen ”kulturarv”.
För att förvandla och utveckla forskningens insatser till mer av en gemensam och relevant resurs skapas ett forskningsnätverk med målsättning att:
– Inventera kulturarvsforskning nationellt, över lärosätes- och disciplingränserna efter 15 år av expanderande forskning och forskarutbildning på området.
–  Skapa lätt tillgänglig information om genomförda och pågående forskningsprojekt som underlättar både en rationell arbetsdelning, synergier vid formulering av nya projekt och nyttiggörande av gjorda rön.
– Göra det lättare att utbyta kompetens i forskarutbildningen genom annonsering av kurser, gästforskare etc.
– Bidra med en samlad nod för internationella nätverk inom heritage studies.
– Genom att skapa ökad tydlighet också öka möjligheten för forskningsresultaten att komma till användning i såväl kritisk samhällsdiskussion som för mer instrumentella hållbarhets-, välfärds- och integrationsmål.

Nätverket kommer att under 2012-2013:
1. Inventera forskning och sätta upp en portal med bearbetad och uppdaterad information om avslutad och pågående forskning i landet. Via nyhetsbrev återkopplas till alla som är intresserade.
2. Ordna tre workshops med relevanta miljöer i landet som säkrar både en relevant avgränsning av arbetet och en nationell uppslutning.
3. Ordna två konferenser. I juni 2012 hålls en internationell konferens i heritage studies i Göteborg som blir ett tillfälle då detta nationella nätverk kopplar till ett internationellt. En nationell konferens som följer upp denna och de inledande kartläggningarna med fördjupning hålls därefter våren 2013. Tillsammans kommer de att kumulativt utveckla forskningens frontlinjer, internationalisering och relevanta tillämpningar och kunskapsöverföringar.
4. Tillsätta en internationell referensgrupp för att säkra högsta internationella kvalitet och utveckling i verksamheten samordnas med de nätverk vi har i respektive miljöer och internationella projekt.

Uppbyggnadsarbetet stöds av Riksbankens Jubileumsfond, de ingående miljöerna och koordineras av
Peter Aronsson, Tema Q, Linköpings universitet (sammankallande)
Mikela Lundahl, Styrkeområdet Kulturarv, Göteborgs universitet
Fredrik Svanberg, Stockholms historiska museer

3 people like this post.

Häromdagen gjorde delar av institutionen i regi av den så kallade decemberrörelsen en exkursion västerut, nästan ända till Vätterns strand och Verner von Heidenstams sista boning Övralid. En plats som institutionen, eller delar av den, har en lite speciell relation till eftersom professor Martin Kylhammar är styrelseledamot i stiftelsen Övralid vilken också finansierar en doktorandtjänst på Tema Q som just nu innehavs av Gustav Källstrand.

Jag har aldrig varit på Övralid tidigare, och insåg att det låg längre från Vättern än jag tänkt mig. I min värld är det ett farfarsutflyktsmål (observera att jag talar om en konkret farfar – min – och inte om farfäder som generell kategori). Jag skulle tro att han varit där flera gånger, säkert i sällskap med sin kära litteraturcirkel, eftersom Heidenstam var en typisk farfarsförfattare. Själv måste jag bekänna att jag knappt läst en rad Heidenstam. Det är jag inte ensam om visar det sig, de flesta av kollegorna erkänner det samma. Men alla känner vi igen den här strofen när vår guide P-G läser upp den. Kanske är det den poetiska friheten författaren tagit sig med svenskans grammatik som gör att just dessa rader, särskilt den sista, lätt etsar sig fast i minnet.

Ur Ensamhetens tankar

Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går
- men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna där barn jag lekt.

Att vi inte är närmre bekanta med Heidenstams verks, nobelpristagare som han trots allt är, förklaras ibland med att hans författarskap åldrats dåligt. Jämför med Selma Lagerlöf, generationskamrat och nobelpristagare, vars verk fortfarande läses och filmatiseras! Men som Andreas Nyblom visar i sin avhandling Ryktbarhetens ansikte, Heidenstam var även när han levde mer “känd för att vara känd” en för sitt författarskap. (Och kanske är det symptomatiskt att jag har läst en bok om Heidenstam trots att jag inte läst något av honom…) Att vara en stor författare handlade inte bara om att skriva utan om att ha en passande författarpersonlighet.

Heidenstam flyttade till Övralid sent i livet. Det strama huset ritade han själv. Han var uppväxt på andra sidan Vättern, och i hans rum på övervåningen står rakspegeln fortfarande uppställd framför vänster fönsterhalva så att han skulle kunna se sin barndoms Olshammar ur den högra.

Att Övralid skulle bli ett museum bestämde Heidenstam många år före sin död. Den konkreta musealiseringsprocessen kom dock att bära en tung prägel av en annan man, Otto Frödin, eftersom Heidenstam under de sista åren av sitt liv var svårt sjuk. Efter guidningen funderar vi på vad det är som driver en människa till att så att säga resa ett monument över sig själv. En parallell är naturligtvis tidigare nämnda Selma Lagerlöf. Är det en längtan efter odödlighet? En kompensation för brist på arvingar? Eller handlar det kanske om att så kända människor, nobelpristagare till på köpet, är medvetna om att de hur som helst kommer att gå till historien. Att göra om sitt hem till ett museum ska kanske ses som ett försök att själv ta kontroll över eftermälet?

———

Andreas Nyblom disputerade på Tema Q i maj 2008. Hans avhandling Ryktbarhetens ansikte: Verner von Heidenstam, medierna och personkulten i sekelskiftets Sverige gav ut av Atlantis bokförlag. Mer information och abstract finns hos Linköping University Electronic Press.