1 people like this post.

Jaha. Nu har vi dem där, över 6000 personer som valt att följa oss på Facebook. Som har visat engagemang, gett oss feedback och dykt upp på casting till utbildningskatalogen och nätverkat inför terminsstarten. Själv blev jag så glad så jag störtade ut i ett vintrigt Östergötland och gjorde snöänglar. Men sen då?

Vad ska man göra med 6000 likes på Facebook?

Förhoppningsvis lär vi oss något om kanalen, om behovet av intern kommunikation med befintliga studenter och använder det i framtida kommunikation. Att det tagit snurr i just den här kanalen, är egentligen ett bevis för att framtiden kommer kräva mer målgruppsanpassad kommunikation.

Vi behöver forma vår kommunikation efter de kanaler vi vill använda för att nå vår målgrupp.

Rent krasst: Gör vi inte det, kommer en teknikvan målgrupp vända sig till någon annan som är bättre på det.

Utmaningen är att våga vara mer specifik, välja sina kanaler utifrån ett målgruppstänk och sen ha is i magen och våga välja bort. En trycksak må vara kraftfull, den går att ta på, men hur vet vi egentligen vad den skapar för reaktioner? Och borde inte ett universitet vara högst intresserade av att skapa kommunikation som faktiskt skapar dialoger, diskussioner och kunskapsspridning, även bortom de traditionella arenor som vi redan äger?

3 spaningar inför framtiden

1. Ge en dimension till, till det innehåll vi redan skapar
Min förhoppning för specifikt Facebook, gäller egentligen webben som helhet, med de kanaler som känns relevanta. Vi ska fortsätta visa upp vår verksamhet med hjälp av bilder, blogginlägg från vår egen webb, filmklipp, vi ska ge respons i den utsträckning kanalen kräver. Men vi bör även använda möjligheterna att kommentera det andra skriver om oss.

2. Se utvecklingen som möjlighet snarare än problem
Utvecklingen visar även att utvecklingen inom webbkommunikation även ger oss möjligheter att vara mer flexibla, även om mÃ¥nga befarar att det kommer innebära mer arbetsuppgifter och problem att “stänga av” jobbet. Det är viktigt att hitta sin egen nivÃ¥, men ocksÃ¥ försöka se möjligheterna. Telefontider kan kompletteras med chattider. Möten kompletteras med videoklipp för den som inte kan närvara. För att visa pÃ¥ en mer “levande” och uppdaterad hemsida kan en blogg vara ett viktigt hjälpmedel att nÃ¥ ut med sin information.

3. Proaktiv omvärldsbevakning – om vi vill äga frÃ¥gorna och underlätta kriskommunikation
Den tredje möjligheten med kommunikation inom webb och sociala medier kommer förr eller senare bli ett krav. Det är att arbeta mer proaktivt med den kommunikation som ska distribueras. För att upprätthålla trovärdighet gäller det att även våga erkänna sina fel och brister, lyfta det som inte alltid är särskilt bra nyheter. Det bör även göras med en avsevärd snabbhet. Hettar diskussioner till kring vissa ämnen, som även ett universitet kan bli inblandade i, är det aldrig fel att visa att man vågar ta i det. Att komma med ett pressmeddelande 2 veckor efter en debatt tagit fart inom sociala medier är inget att ha. Däremot bör man redan innan en nyhet släpps ha ett proaktivt tänkande, kan det här ta fart? Vad ska vi säga då? Och vem ska säga det?

Låt mig ta ett aktuellt exempel för vår del
Att vi toppar ligan vad gäller antalet studenter som avstängts för fusk under 2010 är minst lika viktigt att kommunicera ut, som den fantastiska nyheten att vi är ett av få universitet som fått examensrätter för alla våra inriktningar på lärarprogrammet. För om inte vi tar i alla de frågor som även kan innebära negativ publicitet för universitetet, så kommer definitivt någon annan göra det.

1 people like this post.

Det tickar fortfarande pÃ¥ med “likes” pÃ¥ vÃ¥r Facebook-sida. Och varför gör det det? Det är en mängd olika faktorer som spelar in. I det här inlägget tänkte jag gÃ¥ igenom nÃ¥gra av dem.

9 tänkbara framgångsfaktorer för vår närvaro som universitet på Facebook

1.) Vår primära målgrupp för studentrekrytering rör sig på Facebook, det gör även de flesta av våra befintliga studenter
2.) Vi har engagerade studenter, anställda och alumni som gärna vill länka sig till sitt universitet
3.) Att visa på att det faktiskt sitter en människa bakom statusuppdateringarna, ger mer respons än ett automatiserat flöde som enbart speglar det vi redan distribuerar i andra kanaler
4.) Det finns ett behov från internationella studenter och studenter som är på plats redan att ställa frågor och nätverka, att vi visar oss på Facebook fyller en liten del av det behovet, såsom tjänster som Anslagstavlan har gjort i över 10 år. Det är också tydligt att en del blivande studenter valt att använda vår Facebooksida till nätverkande innan terminsstarterna
5.) Vi har marknadsfört vÃ¥r närvaro i Facebook pÃ¥ vÃ¥r vanliga webb genom Facebooks sociala insticksprogram, även kallat “social plug-in”
6.) Vi har länkat till vår vanliga webb, för att lyfta det innehåll som finns
7.) Vi har försökt att medvetet forma vår kommunikation på Facebook efter mediets utveckling och nycker
8.) Facebook är från början ett koncept som sprungit ur studentlivet på ett universitet
9.) Omvärldsbevakning är viktigt, det har gett oss möjlighet att hitta och lyfta lite mer studentnära nyheter i just Facebook

Framtiden?
Jag tror inte att vi kommer frångå dessa aspekter särskilt mycket under året som kommer, även om omvärldsbevakning kommer bli ännu mer viktigt i en föränderlig webb. Det enda du vet säkert är att du inte kan veta om Facebook är en kanal att räkna med om ett halvår. Det kan vara något annat som gäller då, och vill du fortsätta nå en ung målgrupp är det något att väga in.

En sak är ocksÃ¥ viktig att lyfta, hade vi inte gjort ett endaste dugg med vÃ¥r Facebooksida sÃ¥ hade det tickat pÃ¥ med “likes” ändÃ¥, men inte i samma omfattning. Det jag tänker skriva om i nästa inlägg är, nu när vi har 6221 likes, vad gör vi med det?

1 people like this post.

En stor inspirationskälla på nätet är Lilla gumman, som recenserar teknikprylar. För närvarande försöker vi leta, gräva och undersöka vilka program som funkar bäst för att bevaka Twitter. Detta både i smartphones, på Mac, PC, Linux, läsplattor och tanken är att vi ska försöka oss på recensioner under våren.

Just nu testas Nambu för Mac. Tweetdeck för PC och lite annat. Vi ber att få återkomma!

0 people like this post.

Utvecklingsprojektet gällande sociala medier har gått mot sitt slut. Vi har testat och inspirerats av de möjligheter som finns och slutsatserna kommer även under det här året pytsas ut med hjälp av den här bloggen. Men från och med årsskiftet gör jag det främst som ny föreståndare för Linköpings universitets IKT-studio.

IKT står för informations- och kommunikationsteknik och studion är till för anställda och studenter vid LiU som kan tänkas behöva teknisk utrustning, inspiration och ny kunskap. Främst är det humanister, samhällsvetare och utbildningsvetare (lärarstudenter) som är vår målgrupp, men tanken är att hitta samarbetsmöjligheter och kunskapsutbyten både internt och externt.

Tekniken är tänkt att funka som både verktyg och direkta studieobjekt. Jag kommer samtidigt ha kvar en viss roll som samordnare för LiU:s närvaro i sociala medier centralt. Egentligen tror jag inte att innehållet i den här bloggen kommer bli särskilt annorlunda, snarare kommer det finnas skäl för mig att försöka blogga lite oftare. Förhoppningsvis får jag med mina medarbetare som också arbetar i studion, för att få lite olika perspektiv på verksamheten.

Studion är belägen i hus Key, plan 4. Välkomna!

2 people like this post.

Elisabeth Höglund skriver i en krönika för Aftonbladet att utvecklingen när det gäller den sociala webben gÃ¥r mot att vi snart inte kan prata med varandra. “Att den deformerar oss som människor”. Jag hävdar det motsatta. Den (sociala webben) utvecklar vÃ¥r sociala förmÃ¥ga!

För tio Ã¥r sen, hade jag suttit där, med min papperstidning och funderat över Elisabeth Höglunds ord. Med ekot av ord som “du mÃ¥ste ta för dig mer pÃ¥ lektionerna” eller “jag vet ju att du kan mer än du säger pÃ¥ lektionstid” i huvudet, hade jag tyckt och tänkt bÃ¥de det ena och det andra om krönikan. Men sen hade jag slutit mig igen, tagit en fika med en kompis eller kanske slötittat lite pÃ¥ TV. Troligen hade jag inte trott att jag ens hade rätt att tycka till om nÃ¥got som faktiskt stod i Tidningen, skrivet av Journalisten.

Nu är det tack och lov 2011. Jag läser krönikan, tycker och tänker både det ena och det andra. Det väcker ett klart engagemang och jag tankar input från mitt nätverk på Twitter, tar ordet och skriver ett blogginlägg. Den blyga, tystlåtna har fått en arena att testa och bolla sina tankar med andra, utifrån mina förutsättningar. Jag behöver inte vara journalistutbildad för att få uttrycka mig. Kan Höglund skriva om det, så kan jag.

Den utveckling som skett har gett just mig nya sätt att utveckla min sociala förmÃ¥ga, den har gett mig nya sociala sammanhang och möjligheter att hÃ¥lla kontakten med folk och Ã¥terknyta den med vänner frÃ¥n det förflutna. Och jag tror faktiskt inte att jag är särskilt ensam. Kring varenda liten hobby finns det mängder med sammanhang att bara haka i och socialisera i valfri kanal. Kunskapsspridningen, öppenheten och yttrandefriheten är viktiga faktorer i utvecklingen som Höglund totalt missar i sin krönika. Det finns olika dimensioner av begreppet “att vara social” och med den här krönikan, blir det Ã¥terigen en värderingstävling. När är jag som bäst pÃ¥ att vara social? Ska det avgöras av Elisabeth Höglund?

Att kalla det som sägs med hjälp av ny kommunikationsteknik för “ytligt pladder” och “pseudovärld”, gör mig faktiskt, i rätt enkla ordalag: trött.

Nej, nu ska jag faktiskt hem och skriva ett brev.
PÃ¥ papper.

Det du, Höglund!