Arkiv för August, 2016

Terminsstart!

Postad i kategorin: Att läsa fysik (kandidatexamen) den 30 August, 2016

0 people like this post.

Hej! Höstterminen 2016 är igång, min 5:e termin på programmet.

Det är helt och hållet rysligt vad fort det kan gå. Det har sannerligen inte känts som en kort resa som jag tagit de senaste åren, varje kurs i matematik och fysik har krävt en hel del arbete från mig, och ibland har det gått väldigt trögt. Men att jag nu ska börja mitt tredje år på programmet känns surrealistiskt – hur kan det ha gått så fort?

Men jag gillar känslan, min akademiska resa från min studentexamen 2010 har varit väldigt lång och spretig, så det känns fantastiskt bra att äntligen vara nära att nå i mål med någonting. Det är en häftig känsla också att ha gått in på sin första kurs som i studiehandboken rubriceras som “Avancerad” och känna sig (förvisso mycket utmanad men) som att man faktiskt har en chans att förstå vad som lärs ut. Det rör sig i det här fallet om en svincool kurs i Analytisk Mekanik som jag började igår, men fler kommer följa under året.

Just idag har vi suttit i klassen och pratat lite om hur vi ser på framtiden, det har ju nu börjat bli tydligt i och med att vi alla valt olika valfria kurser under det här året att vi vill olika saker. Några pratar om att de inte vill läsa masterutbildning, något som för mig alltid varit en självklarhet. Jag själv är en av de som dessutom överväger en doktorandutbildning efteråt. Men jag vet inte riktigt varför. Det känns kul att gå vidare, men samtidigt har jag kanske inte så många alternativ i mitt huvud. Det är ju inte alldeles tydligt var en fysiker egentligen tar vägen efter avslutad utbildning, det finns få riktigt givna vägar även om det finns många att hitta.

Det ligger i varje fall någon känsla i luften av att vi är i en brytpunkt, ambitionerna i kurserna ställs mot frågan om vad man egentligen ska göra med allt detta när man är klar, något som jag tror alla i min klass klurar på en hel del just nu.


 

Jag är BÄST i världen!

Postad i kategorin: Att läsa fysik (kandidatexamen), Sommarblogg den 24 August, 2016

0 people like this post.

…åtminstone känns det så just nu!

 

Skärmavbild 2016-08-24 kl. 19.06.19

Vad står det här då? Jo, den sista raden är den omtentan som jag skrev förra veckan (dvs skrev om en tenta som jag tidigare hade misslyckats med). Betyg 3 = GODKÄNT. Inte mer än så, inte väl godkänt eller något sånt, men godkänt!! Jag har för tusan klarat kursen Elektromagnetism, det är sjukt! Det finns härmed ingenting som kan stoppa mig.

Nej men allvarligt, det är riktigt stort. Trots min dåliga förberedelse inför den här tentan så kände jag när jag skrev den att den satt riktigt bra. Jag kunde bekräfta att jag hade rätt på åtminstone en del av frågorna, och enheterna jag hade i slutet verkade stämma (en klassisk rimlighetskontroll som man gör är att kolla att man efter beräkningarna har fått ut rätt sak. Jag fick exemeplvis ut energin i en elektromagnet till 5,6 MVC, dvs Mega-Volt-Coulomb = Mega-Joule, vilket är en energienhet, alltså är det inte omedelbart helt fel).

Det finns en legend om det här programmet, om tre riktigt svåra kurser som är svårare än alla andra, och som liksom är triaden som studenten måste ta sig igenom för att verkligen klara det. Det är Termodynamik, Elektromagnetism och Komplex analys. Både Termodynamik och Elektromagnetism slog mig till marken rejält och krävde omtenta, men nu är jag plötsligt klar med båda. Komplex analys kommer jag läsa nu i höst, under andra läsperioden, dvs i slutet på oktober. Den är verkligen ökänd för att vara riktigt svår.

 

…bring it.

 

// Tobias


 

Taggar:  -  - 


Andra veckan på nolleP, en vecka kvar

Postad i kategorin: Sommarblogg den 22 August, 2016

0 people like this post.

Hej!

 

De nya studenterna på universitetet har nu gått nästan en hel vecka på universitetet och börjar nog till viss del komma in i rutin med det mest basala: ta sig till universitetet, kolla av schemat, gå på föreläsning och jobba med sina uppgifter på tiden som återstår.

Som ny student på fysikprogrammet, och i likhet med många andra program på tekniska högskolan, så börjar de nya tämligen omedelbart med att läsa en grundkurs i matematik. De har föreläsningar, lektioner och examinerande inlämningsuppgifter att sköta, och har ärligt talat ett ganska högt tempo. I efterhand vet jag själv dock att det var en oerhört bra start för att vara välförberedd inför den riktiga högskolematematiken, så även om det låter hårt så blir det verkligen någonting bra av det. Allting används, och jag kan bara sitta och förundras över de saker som jag själv kan använda matematik till, endast två år efter att jag satt i precis samma sits som de.

 

Jag själv har en fridfull vecka framför mig mitt i allt. Min termin börjar på måndag, och jag har kollat och sett att jag inte har mycket kurslitteratur som jag kan köpa och börja förbereda mig med. Istället har jag nästan ingenting att göra, och njuter av tiden med att ta det lugnt och förbereda mig mentalt för terminen. Jag hade en riktig kanonhelg med TV-spel, sällskapsspel, kantarelljakt, blodgivande och köpande av en ny och efterlängtad jacka, och en massa brödbakande. Jag har nästan aldrig haft en så produktiv helg som denna tror jag! I och med sällskapsspelandet (som involverade massor med zombies, en favorit i min klass) så städade jag lägenheten ganska så grundligt i lördags och går nu runt och bara myser av att det är så snyggt där hemma.

 

Jag har på torsdag ett möte för att sammanfatta resultaten från mitt sommarjobb i fysiklabbet. Det känns väl mindre bra, mina resultat var ganska kassa, vilket nu alltså ska diskuteras. Menmen. Så jag har det att fundera på.  Och handen på hjärtat så skulle jag nog kunna lägga någon timme på att repetera klassisk mekanik, för jag ska börja läsa en kurs till i det, på masternivå, till veckan. Så lite får jag nog att göra trots allt. Annars drar vi igång till veckan med det riktiga innehållet i höstens upplaga av den här bloggen.

 

Ha det fint!

 

// Tobias


 

Hur svårt är det att läsa fysik på universitet?

Postad i kategorin: Att läsa fysik (kandidatexamen), Självstudier, Sommarblogg, Universitetet den 18 August, 2016

0 people like this post.

Hej!

I min roll som mentor för de nya studenterna på Fysik- & Nanovetenskap som avslutning på deras första pass med mig passade på att varna lite för att en ny student på Linköpings universitet kan uppleva att det blir en stor tempoökning mot tidigare erfarenheter (exv gymnasiet) och att det gäller att komma igång direkt med sina självstudier för att inte hamna efter. Jag tänkte att detta kunde vara bra för dem att få höra direkt, men samtidigt ville jag inte skrämma dem. Det går ju bra att plugga på universitetet för de flesta, även om det definitivt ofta kräver mycket anpassning till det höga tempot och de svåra kurserna. Eller hur är det? Behöver en vara rädd och nervös för att inte klara det liksom? Jag tänkte att det kunde vara värt att prata om i ett inlägg.

 

När jag började min akademiska bana, på Luleå tekniska högskola där jag läste ljudteknik vid campus Musikhögskolan i Piteå, då fick jag en smärre chock vid studiestarten. Från introduktionstalen av diverse rektorer och liknande som hälsade välkommen minns jag egentligen bara en kvinna som stod och viftade med ett vitt passerkort, ett sånt som användes för att komma in i skolan lokaler (musikhögskolestudenter övar på samma sätt som jag “pluggar”, dvs som ett jobb och något som kräver mycket tid). Hon sa någonting i stil med “Detta är en resurs för er. Använder ni inte det så kan ni lika gärna hoppa av och åka hem”. Säkerligen fanns det andra välskomstord som var lite trevligare och som jag orättvist nog nu förträngt, men detta är vad jag minns. Jag minns också att jag snart efter detta satt i ett mindre rum och antecknade medan vår lärare i den första kursen radade upp alla examinerande moment i kursen under höstens gång. Jag hade en papperskalender som jag skrev i, och jag såg att ganska snart hade jag i princip någon form av deadline varje vecka fram till jul.

Jag minns den där känslan av höga krav som jag inte hade självförtroende nog att förstå att jag skulle klara av, och att jag var rädd en stor del av tiden som jag var där.

Efter den första föreläsningen i ljudelektronik var jag gråtfärdig, och gick hem och stirrade i väggen. Jag försökte plugga men insåg att det var hopplöst. Jag ringde hem till mamma och sa att det kanske inte var min grej det här trots allt.

Just där hade jag nog rätt, för jag hoppade sen av den utbildningen, men inte för att jag inte klarade den. Jag klarade alla kurser galant när tentorna kom, och räddningen låg i att jag vågade säga hur jag kände till en klasskamrat. Han tyckte också det var svårt och bjöd över mig till hans lägenhet där en fulladdad kaffebryggare väntade, och så satte vi oss och fixade allt tillsammans, och än idag har jag honom kvar som en av de bästa vänner jag haft, och minns det som en av de värsta och mest magiska höstarna i hela mitt liv. Men jag grejade det, det är kontentan. Genom att våga ta hjälp av andra studenter tog jag mig igenom det.

 

När jag började plugga på Linköpings universitet så fick jag inte samma negativa känsla som när jag började i Piteå. Sannolikt delvis för att jag var äldre och hade mer erfarenheter att ösa från, så att jag inte var lika lättskrämd av det nya. Men också för att jag tror att Linköping har en bättre introduktion för nya studenter än vad Piteå hade för mig just då. Sen säger jag ingenting om det universitetet överlag, eller hur det är nu, ta inte illa vid er om ni är Piteå-anhängare.

Tempot är högt, det har nog alla universitet gemensamt, och det kräver verkligen sina timmar. Kanske kräver fysikstudier lite mer timmar än andra till och med, jag vet inte. Vi har många ämnen som är ganska abstrakta, och som bygger på matematik. Att öva på att räkna tar tid! Studierna bedrivs på heltid och det behövs ca 40 arbetstimmar/vecka för att ha en chans att hänga kvar. Och i ärlighetens namn kan det ibland vara 50 h/vecka, det är olika i olika perioder. Så ja, det är svårt att läsa fysik, det kan inte göras slentrianmässigt eller fort, utan det kräver mödosam och rigorös övning och ansträngning för att bemästra koncepten.

Samtidigt brukar jag tänka att OK, det tar ca 8 timmar per dag att klara sig. Jag då komma till universitetet kl 08, gå hem kl 17 och känna att jag har gjort rätt för mig, ungefär som när en jobbar på heltid. Mer än så är det faktiskt inte. Lägger man ner ungefär en heltidstjänst i tid på sina studier så brukar det gå ganska bra. “…för de som är jättesmarta och som alltid varit superintresserade av fysik?” Nej, inte alls! Jag själv kommer från en bakgrund där jag läste estet-musik på gymnasiet och jag är verkligen en helt vanlig människa som tänker fel hela tiden. Och jag klarar mig, eftersom jag envist följt mitt intresse och är förståndig nog att se mina studier som jobb. Och lite nördig kanske.

 

Så kontentan är nog: Hur svårt är det att plugga fysik? Svar: Det är tufft och tidskrävande, och på så vis kan det vara påfrestande för intresset och entusiasmen för ämnet. Men om du gillar utmaningen, eller bara kan tänka dig att faktiskt jobba aktivt och envist med att försöka lära dig, då finns det ingenting som hindrar även Dig från att läsa fysik och lyckas med det.

 

 


 

Upprop!

Postad i kategorin: Sommarblogg, Studieteknik, Universitetet den 16 August, 2016

0 people like this post.

Hej!

Från att ha varit dött som i graven under sommaren har idag universitetet livats upp rejält och fyllts med nya, förhoppningsvis glada studenter. Idag började de nya 1:orna, även fast traditionen är att vi kallar dem “Nollan” till och med att terminen börjar på riktigt den 29/8. (Grammatik: “en Nollan”, “flera Nollan”, vi pratar alltså ej om “Nollor”, det hör till det förgångna eftersom det har en lite nedtryckande klang).

 

IMG_3344

 

De har en spännande tid framför sig nu. Allt är nytt och mycket information ska in – att vara student på universitetet kräver sin logistik. Dessutom är det väldigt många nya människor att lära känna. Samtidigt hoppas jag redan nu att de känner de positiva vibbarna som liksom bor i väggarna på Linköpings universitet, i varje fall för mig. Jag kom under deras introduktion att själv börja drömma mig tillbaka till min egen studiestart och kände verkligen att jag nästan blev tårögd över hur bra jag trivs på universitetet. Måhända blir det till och med lite sorgligt när jag , förhoppningsvis, tar masterexamen om 3 år.

 

Vad var min roll i detta nu då? Jag har valt att engagera mig som klassföreståndare för de nya 1:orna på mitt program, vilket innebär att jag är deras mentor under deras första tid på universitetet och lär dem grunderna kring det praktiska med att vara student. Det är en lyckosam post där jag får träffa de nya och försöka göra deras start lite mindre förvirrande. Så det är vad jag gjort idag och kommer ägna mig åt i veckorna fram till kursstart.

 

Och den där omtentan. Fy.

 

IMG_3341

 

Imorgon skriver jag omtenta i elektromagnetism, det ligger alltid en “omtentaperiod” i augusti, dvs en period där man får en ny chans att skriva tentor som man misslyckats med. Jag har av olika anledningar satt mig i situationen att jag började plugga ordentligt först nu i helgen. Den här kursen kräver mer än så, det hade nog inte varit fel med åtminstone en hel vecka heltidsstudier för att fräscha upp minnet kring alla dess delar. Att den nu är imorgon känns därför inte jättebra. Jag sitter och intalar mig att jag får se det som ett inlärningstillfälle, för jag kommer nog inte klara den, hur jag än vrider och vänder på det. Gör jag det är det nästan så att jag inte förtjänar det, för någon jättekoll på materialet har jag inte. Jag förstår teorin bakom mycket, men den matematiska biten kring att formulera och lösa problemen känns väldigt osäker.

Menmen, livet kom emellan denna gång, det finns fler tillfällen att skriva omtenta.

 

Ikväll blir det terminens första rep med min kör: Linköpings studentsångare. Så det kommer först, sen tentan, sen bio med en kompis imorgon kväll. Det känns som ett ok dygn ändå.

 

Ha det fint så hörs vi snart! Om en vecka lite drygt så börjar min egen termin och då kommer vi igång med lite mer insyn i själva livet som student, det har blivit lite knapert av den varan över sommaren.

 

// Tobias

 

 


 

Taggar:  -  -  - 


Du tittar just nu i Tobias bloggs arkiv för August, 2016.

Tobias Fjellström

Jag heter Tobias och är en 25-årig ex-norrlänning som läser kandidatprogrammet Fysik & Nanovetenskap vid Linköpings universitet. I den här bloggen kommer jag försöka förmedla bitar av hur det är att vara student, vad en blivande fysiker har i huvudet och på schemat, såväl som försöka ge en bild av vad som kan hända under fritiden när böcker och pennor vilar.

Har du en fråga, om mitt program, om studier generellt, eller något helt annat som du tror att jag kan hjälpa dig med? Då går det jättebra att fråga mig! Skriv antingen här i kommentarsfältet eller släng iväg ett mail till tobfj630@student.liu.se så försöker jag svara så snart jag kan!


Sök i bloggen

Sidor

Kategorier

Mest bloggat om

Analytisk mekanik Elektromagnetism Fritid Kandidatarbete Kosmologi Linköpings Studentsångare Omtenta Programmering Rapport Simuleringar Skriva Sommarblogg Sommarjobb Stress Sömn Tenta Tentaperiod

Arkiv

Metadata



Detta är en personlig webbsida och information framförd här representerar inte Linköpings universitet. Se även Policy för www-publicering vid Linköpings universitet.

This is a personal www page. Opinions expressed here do not represent the official views of Linköpings universitet. Please refer to Linköpings universitets wwwpolicy.



Tobias blogg drivs av WordPress