Migrationskommittén borde ha analyserat rättssäkerheten i asylproceduren – del 3

 

“Migrationspolitiken ska vara human, rättssäker och effektiv” och ”behovet av ytterligare åtgärder för att stärka rättssäkerheten i asylprocessen” ska utredas – enligt regeringens direktiv till den parlamentariska migrationskommittén. Asylkommissionen har i sitt skuggdirektiv ringat in vad den parlamentariska kommittén skulle behöva utreda för att kunna lägga fram åtgärder som förbättrar rättssäkerheten. Det rör bland annat hur barn och traumatiserade personer bemöts i asylproceduren och metoderna för att bedöma trovärdighet.

Många människor, som blir kvar i Sverige och andra europeiska länder efter att deras asylansökan avslagits, upplever idag att Sveriges migrationspolitik inte är vare sig human eller rättssäker. Detta bekräftas i forskning som visar på allvarliga missförhållanden i asylproceduren vilka måste analyseras, både för att undvika fel i framtiden och för att ge upprättelse för dem som drabbats. Allvarliga konsekvenser har redan synliggjorts på grund av den ändring i Lagen om mottagande av asylsökande (LMA) som infördes sommaren 2016 vilken lett till att fler människor nu lever i misär eller utlämnats till den svarta arbetsmarknaden för sin överlevnad.

Brister i proceduren
Migrationsverkets och domstolarnas utredningsansvar behöver förstärkas. Bristerna på denna punkt har funnits sedan 2005 års utlänningslag trädde i kraft, men lagstiftningen från 2016 har haft ytterligare negativa effekter på rättssäkerhet och likabehandling. Flera rapporter tyder på godtyckliga skillnader mellan migrationsdomstolarnas tillämpning av de lagar som rör asylsökande. Dessutom finns brister i utlänningslagen som gör att Migrationsverket utvecklats till sin egen vägledande instans. Detta hänger delvis samman med att Migrationsöverdomstolen inte har rätt att ge ändringsdispens i asylärenden och att vissa typer av mål över huvud taget inte kan överklagas.

Det finns även många processuella hinder för asylsökande, såsom tolkproblem, bristande kunskap hos offentliga biträden och bristande vård- eller stödinsatser. Många vittnesmål tyder även på att intervjuer och utredning utförs alltför knapphändigt trots statens utredningsskyldighet i asylärenden. Detta förstärker problemen som nämnts ovan för asylsökande med till exempel kognitiva svårigheter, traumatiserade personer och personer med känsliga och komplicerade skyddsskäl.

Specifika områden som har uppmärksammats i vittnesmål om skyddssökandes erfarenheter är att inte all information till asylsökande ges på ett språk personen kan förväntas förstå, att inte alla offentliga biträden har asylrättskompetens, att tolkar utan tillräckliga kunskaper i tolkspråket eller svenska anlitas (ibland av upphandlingsskäl), att tillgången till muntlighet i domstol är svag liksom möjligheten att kalla in vittnen och hämta in aktuell landinformation till domstolsbehandlingen. Andra exempel är bristen på barnkompetens och kompetens att bemöta traumatiserade personer inom Migrationsverket.

Långa väntetider utan handläggning påverkar möjligheterna att utreda de ursprungliga skälen för uppehållstillstånd. Samtidigt kan anknytning till Sverige och nya skäl uppstå som omöjliggör återvändande på grund av skydds- eller humanitära behov. Nya hot kan uppstå på grund av konversion, offentlig kritik av det tidigare hemlandets regim eller andra så kallade sur place-skäl. Det kan också röra sig om sådant som ungdomars eller kvinnors anpassning till levnadsmönster i Sverige eller frigörelse från tidigare sociala normer.

Barn har drabbats särskilt hårt
En grupp som drabbats av långa handläggningstider var barn som sökte skydd på egen hand 2015. Genom Migrationsverkets kategorisering av ärendetyper prioriterades först ”enkla” bifallsärenden och därefter ”enkla avslag” som kunde klaras av inom tre månader. När personer med mer komplicerade ärenden, bland annat dessa barn (som ibland hunnit fylla 18), skulle utredas efter lång tid var det svårt för dem att återberätta sina upplevelser och bevisa sin identitet och sitt skyddsbehov.

Barnspecifika skäl såsom risk för rekrytering till väpnade grupper och trafficking är ofta giltiga i verkligheten även för unga vuxna. Unga vuxna kan också fortfarande behöva stöd på liknande sätt som barn, men 18-årsgränsen är skarp både i kraven på den asylsökande och i bedömningen av asylskälen. Detta gör långa handläggningstider och plötsliga omregistreringar av ålder extra drabbande.

Även för yngre barn är anknytningen till Sverige och anpassningen till omgivningens kultur och sociala normer något som påverkar deras behov av skydd och i praktiken kan omöjliggöra återvändande men som med nuvarande praxis tillmäts mycket liten betydelse. Barn och barnfamiljer utvecklar efter lång tid i Sverige dessutom en anknytning genom skola, kamrater, idrott, kulturengagemang etc. Lagstiftningen innehåller idag ingen gräns för hur lång handläggningstid som kan följas av utvisning.

Brister i bedömningen av asylskäl
För att kunna analysera rättssäkerheten skulle den parlamentariska kommittén behöva ta del av tidigare forskning, i Sverige och internationellt, som kan belysa och förklara brister i den svenska asylprocessen.

Analysen borde beakta de juridiska krav som ställs på Sverige enligt internationella förpliktelser. Europadomstolen har, i mål där Sverige fällts, uttalat sig om hur den materiella bedömningen av skyddsskäl ska gå till samt de skyddsmekanismer som måste finnas i asylprocessen för att en rättssäker skyddsbedömning ska garanteras i praktiken enligt artikel 3 i Europakonventionen. Europadomstolen har särskilt betonat att myndigheten i vissa lägen har ansvaret för att utreda asylskälen, till exempel när det har kommit fram tecken på tortyr. Annars kan den skyddssökande få en alltför tung bevisbörda som kan leda till godtycklig utvisning. I utredningsskyldigheten ingår att Migrationsverket och domstolarna måste ta ställning till frågan om bevislättnad enligt principen om tvivelsmålets fördel (Benefit of the Doubt), vilket mycket sällan görs.

Såväl internationella instanser som frivilligorganisationer har påtalat allvarliga fel i utredningarna av skäl som rör sexuell identitet, kön, könsidentitet och könsuttryck samt religion och ateism. Ett strukturellt problem hos Migrationsverket är att beslutsfattare genomför tillförlitlighetsbedömningar av asylberättelser med kriterier som saknar vetenskapligt stöd. Exempel på detta är föreställningar om kultur, kriterier om ”andrahandsuppgifter”, ”spekulation” och “brist på subjektiv rädsla”. En återkommande kritik är att barnspecifika asylskäl förbises.

Metoderna för svåra bedömningar av trovärdighet och tillförlitlighet har utretts och det finns kunskaper om detta inom Migrationsverket. Men praktiken visar att tillförlitligheten i de skyddssökandes berättelser fortfarande bedöms spekulativt eller slentrianmässigt. I forskningen beskrivs myndigheternas bemötande som en ”misstroendekultur”, vilken har anknytning till samhällsdebatten under den aktuella tidsperioden. En misstroendekultur kan även spela in i hanteringen av åldersbedömningar.

Det finns erfarenheter och forskning om hur traumatiserade människor ska bemötas och hur deras skyddsbehov behöver utredas. Det finns även vägledning för migrationshandläggare, men det är inte alltid kunskapen finns hos den enskilde handläggaren. När kompetensen saknas kan det bidra till att särskilt sårbara personer får svårt att bevisa sitt behov av skydd och felaktigt får utvisningsbeslut. Det är särskilt allvarligt när kunskapen brister hos Migrationsverket och migrationsdomstolarna eller hos vårdpersonal om tortyr och dess konsekvenser för individer och om dokumentation av tortyrskador.

I de fall barns asylansökningar bedöms utan medverkan av personal med kompetens för detta – eller utan att barnets skäl utreds över huvud taget – leder det på motsvarande sätt till att barnets asylskäl inte kommer fram.

Även om upprepade och överlappande rättssäkerhetsbrister har stor betydelse och debatten just nu fokuserar på detta, vilket gör att kommittén måste hantera frågan, vill Asylkommissionen understryka att detta inte är hela bilden av Sveriges flyktingmottagande. Hundratusentals flyktingar från olika perioder har skapat sig en framtid i Sverige och bidrar nu i samhället. Det finns fortfarande ett starkt folkligt stöd för att Sverige ska ha en human asylpolitik.

Ur Asylkommissionens skuggdirektiv, uppdrag till den parlamentariska kommittén:

● Kommittén ska analysera kritiken mot brister i utredningsskyldigheten inklusive principen om tvivelsmålets fördel, särskilt vad rör utredningar av asylskäl som hänger samman med skyddssökandes ålder/underårighet, psykisk hälsa, religion, könstillhörighet eller sexuella identitet, samt återkomma med förslag till åtgärder eller fortsatt utredning.
● Kommittén ska föreslå åtgärder för att stärka barn- och kulturkompetens i utredningarna och säkerställa att barns asylskäl utreds så att barns upplevelser av trauma utifrån deras situation och utveckling kan beaktas.
● Kommittén ska analysera Migrationsöverdomstolens funktion som vägledande instans, Migrationsverkets roll i praxisbildningen samt tillämpningen av rätten till muntlighet i migrationsdomstolarna samt återkomma med förslag till åtgärder som stärker rättssäkerheten för den skyddssökande.
● Kommittén ska utreda bristerna rörande bedömningar av tillförlitlighet, information till asylsökande och kompetensen hos offentliga biträden samt återkomma med förslag till åtgärder.
● Kommittén ska återkomma med förslag till lagstiftning som innebär presumtion för uppehållstillstånd efter viss handläggningstid. Tidsgränsen ska sättas lägre för barn. Kommittén ska även utforma förslag till övergångsregel som innebär möjlighet till uppehållstillstånd för personer med utvisningsbeslut som inte kunnat verkställas.

Anna Lundberg och Sanna Vestin, på basis av Asylkommissionens skuggdirektiv

Det är inte försent. Regeringen skulle kunna ge kommittén nya uppdrag eller utnyttja remisstiden till att ta fram det underlag som saknas. Gör om och gör rätt!

13+
Posted in Allmän.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *