En ögonblicksbild av Asylkommissionens arbete med människor som sökt skydd i Sverige; mötet med Sayad

 

En av sommarens sista varma dagar möter vi, Emma och Anna, Sayad Ali Akbar hemma i Emmas kök. Sayad har uttryckt en önskan om att dela med sig av sina erfarenheter kring flykt och asylprocessen i Sverige. Vi börjar med att berätta för Sayad om forskningsprojektet med Asylkommission som intervjun är tänkt att bidra till.  Denna intervju handlar om hur Sayad upplevt mötet med den svenska asylprocessen, med Migrationsverket, domstolar, god man, etc.

Tidigt i vårt samtal säger Sayad att han gärna vill skriva en bok. Han skulle vilja berätta hela sin historia, och hur det kom sig att han blev separerad från sin bror under flykten. Vi pratar under vårt samtal återkommande om hur Sayad skulle kunna förmedla delar av sin historia till en bredare läsekrets.

Denna text ska endast förstås som en liten, liten pusselbit i Sayads berättelse.

Sayad har aldrig varit i det land, Afghanistan, som Migrationsverket menar han ska utvisas till. Han föddes i Pakistan efter att hans föräldrar och två äldre syskon flytt från Afghanistan där hans pappa varit hotad på grund av sin politiska aktivitet.

Några månader efter att Sayads bror kommer till Sverige, anländer Sayad och söker asyl, den andra december 2015. Detta datum blir även det datum Migrationsverket bestämmer att Sayad är född. De bestämmer också att han är vuxen, trots att Sayad menar att han endast är 13 år.

I vårt samtal återkommer två saker om hur Sayad upplever att Migrationsverkets personal bemött honom; att de motiverar, för Sayad orimliga, beslut genom att antingen hänvisa till lagar och regler, eller genom att avhända sig ansvar. Flera säger att de håller med Sayad, men att de själva inte kan påverka beslutet.

Eftersom Sayad först ansågs vara över 18 år blev han placerad på ett boende med vuxna, och fick inte heller god man eller socialsekreterare som tillkommer de som sökt asyl utan vårdnadshavare och som är minderåriga. Sayad berättar att han genomgått en kontroll av hans tänder för att kunna bevisa sin ålder för Migrationsverket. Tandläkaren sa ”Grattis” då hen tittade i Sayads mun då hans tänder uppenbarligen visade en ålder långt under 18 år. Sayad blev efter tandläkarbesöket återigen under 18 år, och förflyttad till ett boende för unga personer i asylprocessen.

Men vad hände med brodern, som kommit till Sverige bara några månader innan Sayad, och som även han sökt asyl? Sayad berättar att det är så konstigt för Migrationsverket fastställt brödernas ålder med bara ett halvt år mellan dem. Detta är en biologisk omöjlighet vilket de båda bröderna påtalat, men där Migrationsverket hänvisat till att ”detta är reglerna”. Relationen till brodern kommer också att spela en oväntad, och oönskad, roll i Sayads asylprocess. Migrationsverket frågade Sayad under intervjun om hans asylskäl, om Sayad älskade sin bror, och om de hade en bra relation. Sayad svarade ja på denna fråga, utan att veta att det skulle få konsekvenser för hur hans beslut om avslag sedan motiverades. Sayads brors beslut om avslag kom samma dag som hans eget. Sayad ansågs vid tiden för beslutet vara minderårig, och utan ett så kallat ordnat mottagande kunde inte en utvisning ske. Det var här frågan om Sayad älskade sin bror kom in. Utifrån det jakande svaret på den frågan menade Migrationsverket när han meddelades sitt utvisningsbeslut att Sayad hade ett ordnat mottagande i Afghanistan eftersom hans bror, över 18 år, också skulle utvisas dit. Detta trots att ingen av dem någonsin satt sin fot i Afghanistan.

Sayad återkom också ett flertal gånger till relationen med sin god man; ”jag avskyr min god man”. God man ska finnas där som ställföreträdande vårdnadshavare, och har stort ansvar för att stötta en ung person under den första tiden i Sverige, inte minst i relation till asylprocessen. Sayad hörde inte av sin god man under lång tid efter att han blivit nedskriven i ålder. Han tyckte inte att han behövde henne eftersom det gick rätt bra, han gick i skolan och bodde tillsammans med jämnåriga med personal tillgänglig dygnet runt. Sedan kom första avslaget från Migrationsverket. Han tog då kontakt med sin god man. Förutom att hon då berättade att han hade att följa gällande lagar och regler (”för att få uppehållstillstånd måste det se ut som i Syrien, med alla hus och byggnader bombade”), så påtalade hon även hur mycket varje flykting kostade Sverige, 74 000 kronor.[i]Sayad blev arg och ledsen. Han hade behov av någon som stöttade honom, såg till hans bästa och som kämpade för att tillgodose hans rättigheter. Inte någon som satte en siffra på hans huvud.

Det andra avslaget kom och Sayad ville inte leva längre, ”jag var hopplös”.

När vi ses i Emmas kök är det en lång, gänglig ung kille, som tagit bussen direkt från skolan där han går fordonstekniskt program, för att träffa oss. God man har han lyckats byta, och han har just nu uppehållstillstånd. Men fristen är kort. Innan året är slut fyller han 18 år och då ska han enligt Migrationsverket utvisas. Ensam. Brodern har också lyckats få tillfälligt uppehållstillstånd enligt gymnasielagen, så hans frist är lite längre och med möjlighet till förlängning (om än med många svåra utmaningar även här).

Sayad ville berätta om varför han anlänt senare till Sverige än hans bror, varför de blivit separerade under flykten. Dit kommer vi inte under detta samtal. Det blev istället denna text, och vi hoppas att Sayed vill berätta mer en annan gång, på en annan plats, kanske i en bok, i en film eller ett samtal.

Kort om metod: Intervjuerna i detta projekt syftar till att ge en bild av konsekvenserna av de lagändringar som infördes kring 2015/16 för människor som av olika anledningar sökt skydd i Sverige. Vi får kontakter till dem vi intervjuar genom civilsamhällesorganisationer inom Asylkommissionen och genom våra egna kontakter med organisationer och personer aktiva inom området. Ofta genomförs intervjuerna med personer som inte känner oss sedan tidigare. Vi har haft principen att vi inte vill upprepa de frågor som Migrationsverket ställer. Vi är intresserade av erfarenheterna av det svenska asylsystemet, och på grund av att vi också velat skona människor från att än en gång behöva rättfärdiga sin ansökan om asyl genom att berätta om vad som hotat/r dem, ställer vi inte frågor om vad som hänt innan eller varför personen lämnat och gett sig av från sitt hem. I samtalet med Sayad blir detta något som begränsar hans utrymme att berätta för oss, till exempel om hur han separerades från sin bror. Även om vårt val att inte upprepa Migrationsverkets frågor är välgrundat, kan konsekvensen också bli att de personer vi möter framträder främst i ljuset av svenska myndigheter. Det är en oönskad konsekvens, som är svår att hitta en enkel väg ut från.

[1] Siffran den gode mannen refererat till här verkar härstamma från en omdebatterad och kritiserad studie som sökte svara på frågan om vad flyktinginvandring över tid kostar Sverige. Se https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-eso-rapport-flyktinginvandring-en-kostnad-for-sverige, för kritik av rapporten som ligger till grund för siffran 74 000, se https://arenaide.se/sammanstallning_fakta_m_invandringens_kostnader/.

 

Migrationskommittén borde ha utrett hur asylsökande och deras familjer får tillgång till sina rättigheter – del 5

 

Enligt regeringens ursprungliga direktiv till utredningen om Sveriges framtida migrationspolitik skulle den parlamentariska kommittén vid utarbetande av sina förslag ”beakta de skyldigheter som Sverige har i förhållande till internationell rätt och EU:s regelverk.”

Synpunkter i anslutning till denna del av direktiven kommer sannolikt utgöra en central del i många av de remissvar som nu börjat framarbetas inför den 7 december 2020 när remisstiden går ut för migrationskommitténs förslag. Det är grundläggande att alla lagförslag i Sverige ligger i linje med de människorättsliga överenskommelser som Sverige är juridiskt bunden av. Att enbart några konventioner såsom Genèvekonventionen och Europakonventionen uttryckligen nämndes i direktivet till kommittén ska därför inte tolkas som att de innehåller de enda internationella åtaganden om mänskliga rättigheter som behöver säkerställas av Sverige. I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att våra internationella åtaganden ofta markerar en miniminivå. Att migrationspolitiska förslag går längre än miniminivån genom att ta hänsyn till alla människors välfärd och livssituation är positivt, eftersom det bidrar till sammanhållning i samhället och motverkar olika former av diskriminering, särskilt med koppling till ras och etnicitet.

Sverige prickas regelbundet i internationella instanser för sin bristande efterlevnad av människorättsliga regler på migrationsområdet, inte minst vad rör förbudet att utvisa människor till situationer av tortyr och risk för allvarlig skada. I november 2020 kommer FN:s kommitté mot tortyr att, om pandemin tillåter, på nytt granska Sveriges efterlevnad av tortyrkonventionen.

Ända sedan Genèvekonventionen antogs har världssamfundet understrukit skyddssökande människors särskilda sårbarhet för att deras rättigheter kränks, vilket är ett perspektiv som måste genomsyra lagstiftning på asylområdet. Bland skyddssökande finns grupper såsom hbtqi, barn, kvinnor och personer med funktionsnedsättningar som typiskt sett har ytterligare sårbarheter och därför särskilda rättigheter enligt ytterligare konventioner.

Att politiker framhäver vilka rättigheter människor på flykt tillerkänns tror vi bidrar till kunskap och en anti-diskriminerande opinion hos befolkningen, i Sverige och i andra länder.

Rätten att inte utsättas för diskriminering

En av anledningarna till att individens rättigheter enligt flera olika konventioner behöver beaktas är att undvika diskriminering, både direkt och indirekt. Diskrimineringsperspektivet är särskilt viktigt eftersom erfarenheterna visar att den tillfälliga lagen och andra lagändringar sedan 2015 har haft just diskriminerande effekter.

Barns särskilda rättigheter enligt barnkonventionen (barnrättslagen) gäller alla barn oavsett status. Men flera forskningsresultat och andra rapporter, inklusive barns egna vittnesmål, tyder på att barnkonventionen inte har fått genomslag i praktisk tillämpning. Sverige har valt att inte möjliggöra granskning av FN:s barnrättskommitté i individuella barns fall men barnrättskommitténs generella rekommendationer och uttalanden i praxis borde ha använts av kommittén för att kunna förhålla sig tydligt till barns rättigheter i praktiken när den utarbetat sina förslag.

En viktig barnrättsfråga är tidsbegränsade tillstånd. Både FN:s kommitté för skydd av migrantarbetares och deras familjers rättigheter [som Sverige inte har tillträtt] och FN:s barnrättskommitté har uttalat att åtgärder behövs för att inte migrations- och asylförfaranden ska dra ut på tiden, med negativ inverkan på barns rättigheter. Barnkonventionens diskrimineringsprincip är också viktig att beakta vid utformningen av en humanitär grund för barn. Vilket lidande ska accepteras för barn med migrantstatus när samma lidande inte skulle accepteras för barn som är svenska medborgare?

Rättigheter i praktiken

Mänskliga rättigheter finns till för att individer ska kunna åtnjuta dem i verkligheten. En gedigen analys av lagförslags förutspådda, faktiska konsekvenser för människors rättigheter är därför centralt. Inom migrationsområdet i dag är det särskilt akut i och med att den tillfälliga lagens effekter på människor inte utretts av regeringen, trots att detta utlovats. För att myndigheter och domstolar ska kunna tolka och tillämpa lagstiftningen i linje med internationella åtaganden så långt som möjligt i varje enskilt fall (fördragskonform tolkning) krävs dessutom tydlig vägledning i förarbeten från lagstiftaren. Tydlig vägledning blir också viktigt för att garantera förutsebarhet i processen.

Utöver detta är det centralt att analysera rapporterade rättssäkerhetsutmaningar i asylprocessen och andra handläggningsprocesser som omfattar asylsökande eftersom rättssäkerhetsbrister går hand i hand med uteblivna rättigheter. Europadomstolen har ställt tydliga krav på att asylprocessen inte får innebära att det, utifrån individens förutsättningar, blir för svårt att bevisa sitt behov av skydd, vilket kan strida mot artikel 3 i Europakonventionen. Men personer med erfarenhet från den svenska asylprocessen vittnar om en rad praktiska problem. De senaste åren har till exempel bevismöjligheterna för utsatta grupper av asylsökande försämrats, bland annat genom oproportionerligt långa väntetider, hastiga utredningar samt utredningar som inte anpassats tillräckligt efter den asylsökandes individuella behov och svårigheter.

Även bristande lagtillämpning leder till diskriminering och/eller i praktiken bristande skydd mot godtycklig utvisning. Ett exempel är de rättsosäkra åldersbedömningarna som när de slår fel kan leda till att enskilda barn på flykt får svårare att få stöd och internationellt skydd. Tillförlitlighetsbedömningar som inte anpassar kriterier utefter en individs funk, såsom PTSD, är fördomsfulla mot hbtqi-personers liv och leverne eller brister i objektivitet är ytterligare exempel. Vi ser också att bevislättnad sällan ges i avgöranden, trots att detta är en grundläggande princip i både svensk och internationell rätt.

Fler exempel på rättighetsproblem för asylsökande, papperslösa och förvarstagna

Det finns fler exempel på rättighetsproblem för personer som har erfarenhet av att vara asylsökande. Exempel på detta är nivån på dagbidrag för asylsökande som ligger långt under existensminimum och inte har höjts sedan 1992. I kombination med id-kravet för att få arbeta som särskilt drabbar vissa nationaliteter bidrar detta till isolering, fattigdom och sårbarhet inför en svart arbetsmarknad. Ett annat exempel på ett socialt och ekonomiskt rättighetsproblem är rätten till vård för papperslösa. Sverige har även fått återkommande kritik för att inte följa internationella åtaganden när det gäller behandlingen av frihetsberövade migranter och vid utvisningar.

Asylkommissionen hade velat komplettera kommitténs uppdrag med följande:

  • Kommittén ska genomföra en djupare folkrättsanalys om Sveriges internationella åtaganden och tydligt förhålla de migrationspolitiska förslagen till dessa.
  • Kommittén ska återkomma med förslag till åtgärder i form av utbildningsinsatser hos myndigheterna rörande åtaganden om rättigheter samt förhålla dessa till bland annat myndigheters utredningsskyldighet, tillämpning av principen om tvivelsmålets fördel, följderna av trauman och bemötandet av sårbara individer och utformningen av tvångsåtgärder.
  • Kommittén ska överväga behovet av förstärkta regleringar för att säkerställa rätten till en skälig levnadsstandard för alla människor som lever i Sverige oavsett legal status.
  • Kommittén ska återkomma med förslag till författningsändringar som säkerställer barns rättigheter i praktiken, däribland frågan om Sveriges ratificering av det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen som ger barn individuell klagorätt.

Anna Lundberg och Tilda Ponten, på basis av Asylkommissionens skuggdirektiv. I skuggdirektivet finns närmare 200 referenser till studier, rapporter och ett urval av rättsfall i internationella organ.