En ögonblicksbild av Asylkommissionens arbete med människor som sökt skydd i Sverige; mötet med Sayad

 

En av sommarens sista varma dagar möter vi, Emma och Anna, Sayad Ali Akbar hemma i Emmas kök. Sayad har uttryckt en önskan om att dela med sig av sina erfarenheter kring flykt och asylprocessen i Sverige. Vi börjar med att berätta för Sayad om forskningsprojektet med Asylkommission som intervjun är tänkt att bidra till.  Denna intervju handlar om hur Sayad upplevt mötet med den svenska asylprocessen, med Migrationsverket, domstolar, god man, etc.

Tidigt i vårt samtal säger Sayad att han gärna vill skriva en bok. Han skulle vilja berätta hela sin historia, och hur det kom sig att han blev separerad från sin bror under flykten. Vi pratar under vårt samtal återkommande om hur Sayad skulle kunna förmedla delar av sin historia till en bredare läsekrets.

Denna text ska endast förstås som en liten, liten pusselbit i Sayads berättelse.

Sayad har aldrig varit i det land, Afghanistan, som Migrationsverket menar han ska utvisas till. Han föddes i Pakistan efter att hans föräldrar och två äldre syskon flytt från Afghanistan där hans pappa varit hotad på grund av sin politiska aktivitet.

Några månader efter att Sayads bror kommer till Sverige, anländer Sayad och söker asyl, den andra december 2015. Detta datum blir även det datum Migrationsverket bestämmer att Sayad är född. De bestämmer också att han är vuxen, trots att Sayad menar att han endast är 13 år.

I vårt samtal återkommer två saker om hur Sayad upplever att Migrationsverkets personal bemött honom; att de motiverar, för Sayad orimliga, beslut genom att antingen hänvisa till lagar och regler, eller genom att avhända sig ansvar. Flera säger att de håller med Sayad, men att de själva inte kan påverka beslutet.

Eftersom Sayad först ansågs vara över 18 år blev han placerad på ett boende med vuxna, och fick inte heller god man eller socialsekreterare som tillkommer de som sökt asyl utan vårdnadshavare och som är minderåriga. Sayad berättar att han genomgått en kontroll av hans tänder för att kunna bevisa sin ålder för Migrationsverket. Tandläkaren sa ”Grattis” då hen tittade i Sayads mun då hans tänder uppenbarligen visade en ålder långt under 18 år. Sayad blev efter tandläkarbesöket återigen under 18 år, och förflyttad till ett boende för unga personer i asylprocessen.

Men vad hände med brodern, som kommit till Sverige bara några månader innan Sayad, och som även han sökt asyl? Sayad berättar att det är så konstigt för Migrationsverket fastställt brödernas ålder med bara ett halvt år mellan dem. Detta är en biologisk omöjlighet vilket de båda bröderna påtalat, men där Migrationsverket hänvisat till att ”detta är reglerna”. Relationen till brodern kommer också att spela en oväntad, och oönskad, roll i Sayads asylprocess. Migrationsverket frågade Sayad under intervjun om hans asylskäl, om Sayad älskade sin bror, och om de hade en bra relation. Sayad svarade ja på denna fråga, utan att veta att det skulle få konsekvenser för hur hans beslut om avslag sedan motiverades. Sayads brors beslut om avslag kom samma dag som hans eget. Sayad ansågs vid tiden för beslutet vara minderårig, och utan ett så kallat ordnat mottagande kunde inte en utvisning ske. Det var här frågan om Sayad älskade sin bror kom in. Utifrån det jakande svaret på den frågan menade Migrationsverket när han meddelades sitt utvisningsbeslut att Sayad hade ett ordnat mottagande i Afghanistan eftersom hans bror, över 18 år, också skulle utvisas dit. Detta trots att ingen av dem någonsin satt sin fot i Afghanistan.

Sayad återkom också ett flertal gånger till relationen med sin god man; ”jag avskyr min god man”. God man ska finnas där som ställföreträdande vårdnadshavare, och har stort ansvar för att stötta en ung person under den första tiden i Sverige, inte minst i relation till asylprocessen. Sayad hörde inte av sin god man under lång tid efter att han blivit nedskriven i ålder. Han tyckte inte att han behövde henne eftersom det gick rätt bra, han gick i skolan och bodde tillsammans med jämnåriga med personal tillgänglig dygnet runt. Sedan kom första avslaget från Migrationsverket. Han tog då kontakt med sin god man. Förutom att hon då berättade att han hade att följa gällande lagar och regler (”för att få uppehållstillstånd måste det se ut som i Syrien, med alla hus och byggnader bombade”), så påtalade hon även hur mycket varje flykting kostade Sverige, 74 000 kronor.[i]Sayad blev arg och ledsen. Han hade behov av någon som stöttade honom, såg till hans bästa och som kämpade för att tillgodose hans rättigheter. Inte någon som satte en siffra på hans huvud.

Det andra avslaget kom och Sayad ville inte leva längre, ”jag var hopplös”.

När vi ses i Emmas kök är det en lång, gänglig ung kille, som tagit bussen direkt från skolan där han går fordonstekniskt program, för att träffa oss. God man har han lyckats byta, och han har just nu uppehållstillstånd. Men fristen är kort. Innan året är slut fyller han 18 år och då ska han enligt Migrationsverket utvisas. Ensam. Brodern har också lyckats få tillfälligt uppehållstillstånd enligt gymnasielagen, så hans frist är lite längre och med möjlighet till förlängning (om än med många svåra utmaningar även här).

Sayad ville berätta om varför han anlänt senare till Sverige än hans bror, varför de blivit separerade under flykten. Dit kommer vi inte under detta samtal. Det blev istället denna text, och vi hoppas att Sayed vill berätta mer en annan gång, på en annan plats, kanske i en bok, i en film eller ett samtal.

Kort om metod: Intervjuerna i detta projekt syftar till att ge en bild av konsekvenserna av de lagändringar som infördes kring 2015/16 för människor som av olika anledningar sökt skydd i Sverige. Vi får kontakter till dem vi intervjuar genom civilsamhällesorganisationer inom Asylkommissionen och genom våra egna kontakter med organisationer och personer aktiva inom området. Ofta genomförs intervjuerna med personer som inte känner oss sedan tidigare. Vi har haft principen att vi inte vill upprepa de frågor som Migrationsverket ställer. Vi är intresserade av erfarenheterna av det svenska asylsystemet, och på grund av att vi också velat skona människor från att än en gång behöva rättfärdiga sin ansökan om asyl genom att berätta om vad som hotat/r dem, ställer vi inte frågor om vad som hänt innan eller varför personen lämnat och gett sig av från sitt hem. I samtalet med Sayad blir detta något som begränsar hans utrymme att berätta för oss, till exempel om hur han separerades från sin bror. Även om vårt val att inte upprepa Migrationsverkets frågor är välgrundat, kan konsekvensen också bli att de personer vi möter framträder främst i ljuset av svenska myndigheter. Det är en oönskad konsekvens, som är svår att hitta en enkel väg ut från.

[1] Siffran den gode mannen refererat till här verkar härstamma från en omdebatterad och kritiserad studie som sökte svara på frågan om vad flyktinginvandring över tid kostar Sverige. Se https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-eso-rapport-flyktinginvandring-en-kostnad-for-sverige, för kritik av rapporten som ligger till grund för siffran 74 000, se https://arenaide.se/sammanstallning_fakta_m_invandringens_kostnader/.

 

Posted in Allmän.