Kommittén borde ha lagt fram förslag i syfte att stärka rätten till familjeliv och privatliv – del 6

 

Enligt regeringens ursprungliga direktiv till utredningen om Sveriges framtida migrationspolitik skulle den parlamentariska kommittén ”ta ställning till utformningen av den framtida svenska migrationspolitiken i syfte att fastställa en ordning som är långsiktigt hållbar”. Kommittén borde i detta arbete ha tagit hänsyn till vad som är hållbart för individen samt vilka lösningar som skapar långsiktighet och sammanhållning, i synnerhet i uppdraget om familjeåterförening.

Att lösningarna är hållbara för individen är nödvändigt även för att det internationella samfundets system för att skydda flyktingar ska fungera. Det behövs ett helhetsperspektiv som syftar till lösningar som förhindrar att människor på flykt eller deras anhöriga blir strandsatta i gränsläger eller transitländer utan permanent skydd eller möjlighet att skapa ett liv.

Verkligheten för människor på flykt är vanligen att hela familjen på något sätt drabbas av de våldshandlingar, förföljelse, hot eller andra risker som orsakar flykten. Om familjen dessutom splittras genom flykten är det ett extra trauma. Så länge familjen inte kunnat återförenas är flykten inte över – inte ens för den familjemedlem som lyckats få asyl. Uttalanden från UNHCR:s exekutivkommitté har flera gånger klargjort att efterforskning och sammanhållning av familjer är en viktig del av flyktingmottagandet.

Rapporter om svårigheter för familjer att återförenas i Sverige har visat på nästintill oöverstigliga praktiska hinder, trots att en rätt till familjeåterförening finns enligt lagstiftningen. Till exempel har anhöriga tvingats utsätta sig för farliga situationer genom att ta sig till grannländer och genom att ta kontakt med hemlandets myndigheter. Utdragna väntetider utgör i sig både praktiska och säkerhetsmässiga problem, likaså svårigheter att få kontakt med familjemedlemmar inom den tidsram som krävs för att undkomma svåruppnåeliga försörjningskrav. Trots att hela familjen kan vara hotad i en flyktsituation förutsätter reglerna att anhöriga till flyktingar kan presentera id-handlingar och röra sig samt kommunicera fritt. Detta problem har berörts av Migrationsöverdomstolen som medgett lättnader i kraven under vissa förutsättningar

Barnets rätt och familjens rätt
De tillfälliga tillstånden i kombination med utdragna väntetider har medfört att uppehållstillstånd nekas eller dras in och familjer splittras på sätt som lagstiftaren sannolikt inte har avsett. Familjer som efter lång tid har återförenats kan splittras på nytt när barn som fyllt 18 år inte längre har rätt att stanna enligt den tillfälliga lagen. Redan enligt utlänningslagens regler nekades barn som under väntetiden fyllt 18 år återförening. Men detta är en praktik som EU-domstolen tydliggjort inte är förenlig med bland annat EU:s rättighetsstadga. Minderåriga asylsökande som fyller 18 år under asylprocessen ska enligt EU-domstolen behålla sin rätt till familjeåterförening som anknytningsperson. Enligt en ny dom från EU-domstolen ska samma princip gälla för barn som ansöker om familjeåterförening från utlandet och fyller 18 under handläggningstiden. Desto viktigare är det att svensk lag inte skrivs så att familjen ändå splittras då det är dags att förlänga tillstånden.

18-årsgränsen i samband med bedömningen av skyddsbehov, är även den problematisk med tanke på rätten till familjeliv och privatliv. Det kan knappast ha varit lagstiftarens avsikt att barn skulle få rota sig i Sverige under flera år, påbörja gymnasiestudier, skapa sociala nätverk och även börja praktisera eller arbeta, för att därefter utvisas då de fyllt 18, med eller utan sin familj. Detta drabbar även barn som fått uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov (på grund av barnrelaterade skäl som risk för rekrytering eller människohandel).

Vidare har Migrationsverket utvecklat en praxis som innebär att barn som inte kan utvisas på grund av att de saknar någon som kan ta emot dem nu kan få utvisningsbeslut som verkställs när de fyller 18 – en praxis som har dömts ut av EU-domstolens generaladvokat. När en sådan utvisning ska genomföras efter att barnet har rotat sig flera år i en familj strider det mot såväl barnets rätt som värdfamiljens. För barnet, som under de år då individens livshållning och personlighet formas befinner sig i väntan utan trygghet och förutsägbarhet, kan följderna bli förödande.

Regeln att uppehållstillstånd på grund av anknytning inte får beviljas om den sökande redan befinner sig i Sverige drabbar barn. Även en relativt kortvarig separation från föräldern kan påverka relationen negativt för små barn. Med de handläggningstider som gällt för familjeåterförening de senaste åren kan separationen bestå i flera år när föräldern måste lämna Sverige för att göra ansökan och invänta beslut.

I övervägandena om vad lagen ska tillåta av familjeåterförening och familjesplittring är det nödvändigt att fördjupa icke-diskrimineringsperspektivet och innebörden av Europakonventionens artikel 8 om rätt till privatliv och familjeliv.

Försörjningskravet som villkor för familjeåterförening som det är utformat i den tillfälliga lagen innebär att barn kan förvägras återförening med föräldrar för obestämd tid. Det står även i strid med FN:s funktionsrättskonvention, då till exempel en förälder med lönebidrag för sin anställning utesluts från familjeåterförening.

I domstolsbeslut som rör försörjningskravet kan familjeåterförening diskuteras som en slags belöning, snarare än som en rättighet. EU:s familjeåterföreningsdirektiv tillåter enligt EU-domstolen över huvud taget inte försörjningskrav som har till syfte att försvåra familjeåterförening, endast krav med syfte att stärka integration. En konkret prövning av den sökandes situation måste också alltid göras oavsett om den sökande når upp till de formella kraven.

Om den tillfälliga lagens inskränkning av familjebegreppet förs in i Utlänningslagen kan det få svåra konsekvenser för personer som på grund av exempelvis sin sexuella identitet eller könsidentitet eller på grund av hedersrelaterade hot inte kunnat leva tillsammans i hemlandet. Hbtq+-personer som har levt i en hemlig relation i det tidigare hemlandet riskerar att relationen definieras som icke-etablerad. Andra som drabbats är familjer som har haft ett funktionshindrat barn som fyllt 18 eller andra beroende familjemedlemmar i hushållet. Dessa utesluts från familjeåterförening. Med ett helhets- och hållbarhetsperspektiv bör istället ett utvidgat familjebegrepp övervägas. En ansvarsfull flyktingpolitik kan inte splittra familjer och hindra människor som drivits på flykt från att ta hand om beroende familjemedlemmar.

Asylkommissionen hade velat komplettera kommitténs uppdrag med följande:

  • ommittén ska överväga författningsförändringar som underlättar säker och i övrigt praktiskt möjlig familjeåterförening för anhöriga till tidigare asylsökande genom möjlighet för anknytningspersonen att göra ansökan eller andra åtgärder.
  • Kommittén ska återkomma med förslag till författningsförändringar som innebär att det inte ska vara möjligt att ge barn utvisningsbeslut som är avsedda att verkställas efter lång tid, samt att barns ålder i bedömningen av rätt till familjeåterförening ska räknas vid tidpunkten för ansökan.
  • Kommittén ska vid utformningen av eventuella försörjningskrav eller andra villkor tillse att kraven inte diskriminerar hbtq+-personer, funktionshindrade, äldre eller andra grupper.
  • Kommittén ska vid utformningen av förslag som rör familjeåterförening tillse att eventuella villkor inte, i strid med EU-rättens principer, syftar till att försvåra familjeåterföreningen.

 Det är inte försent. Remissen pågår och regeringen kan i beredningen av propositionen göra de ändringar och tillägg som behövs för att stärka barns och familjers rätt!

Anna Lundberg och Sanna Vestin, på basis av Asylkommissionens skuggdirektiv. I skuggdirektivet finns närmare 200 referenser till studier, rapporter och ett urval av rättsfall i internationella organ.

 

Posted in Allmän.