Rättssäkerheten och solidariteten – vad hände?

Hur har barn, unga och vuxna som sökt skydd i Sverige påverkats av en allt mer restriktiv migrationspolitik? Den frågan står i fokus i en ny bok från Asylkommissionen. I antologin Rättssäkerheten och solidariteten – vad hände? ger personer från olika verksamheter och med olika erfarenheter sina perspektiv på vilka konsekvenser förändringarna fått. Författarna till kapitlen är personer med egna erfarenheter av att söka asyl i Sverige, representanter från civilsamhället, personer som arbetar inom välfärdssektorn och forskare.
Här i bloggen delar vi bokens förord, skrivet av Mohamed Kiswani, byggprojektledare och medlem i Asylkommissionen.

Förord

Denna antologi är ett arbete som varenda människa med något intresse för mänsklighet och samhällsfrågor måste läsa och reflektera över. De samlade berättelserna, undersökningarna och rapporterna som presenteras i antologin utgör en tvärvetenskaplig samtidsanalys över det svenska myndighetssystemet och dess inverkan på människoöden, kanske för generationer framåt.

Jag har själv erfarit hur det mottagande man får som skyddssökande avspeglar sig i efterföljande generationer. Min pappa var bara 14 månader gammal när byn utanför Jerusalem invaderades i april 1948, och hela familjen tvingades fly hals över huvud från kriget. Efter 25 år på flykt, från stad till stad och från krig till krig lyckades han att ta sig till Sverige och till Ronneby. Här fanns inga krig, inga flyg som bombade, inga soldater, ingen gerilla och inga frihetskämpar. Här fanns ett erkännande och en frihet som gav barn möjlighet att växa upp i trygghet.

Jag föddes i Ronneby i Blekinge för drygt 40 år sedan, bara ett fåtal månader efter det att min pappa på ganska kort tid lyckats få sitt svenska medborgarskap. Som palestinier är detta stort, att äntligen få ett erkännande och att få tillhöra en erkänd stat, med rättigheter som saknats i decennier. Jag hade fått en trygg punkt. Jag växte upp och blev byggingenjör, för att bygga upp samhällen och bygga för framtiden. För tio år sedan blev det mer tydligt för mig att samhället inte bara byggs upp av sten, cement och stål. Det finns andra lika viktiga byggstenar för ett tryggt samhälle och trygga människor, nämligen omsorg och ett aktivt civilsamhälle. Detta var efter att jag chockats av den stora andelen människor i utanförskap som saknade rättigheter, som inte fick tillgång till sjukvård, skola och utbildning. Sådana rättigheter som jag såg som självklara. Jag tog starkt intryck av Rosengrenska stiftelsens arbete i Göteborg som var del av en bred solidarisk kamp som ledde fram till att papperslösa i juli 2013 fick laglig rätt till viss subventionerad vård i Sverige. Jag blev övertygad om att civilsamhället, och jag som privilegierad svensk medborgare, kan göra skillnad i hur vårt samhälle kan byggas och hur det kan se ut för kommande generationer.

Jag blev mer aktiv och under valrörelsen 2014 tog jag tillfället i akt ute på fältet för att få myndigheter och lagstiftare att förstå att det finns människor som lever utanför samhället i Sverige i dag, människor som har en enorm potential och energi som inte utnyttjas. Det fanns tusentals flyktingar som befann sig i Sverige i Kafkaliknande rättsprocesser, som hade flytt hit från krig, tortyr, svält och fattigdom som möttes av stängda dörrar. De hade bott i Sverige i tre år, vissa i fem år, några i över tio år med avslag efter avslag och med utvisningsbeslut till ett sönderbombat brinnande Gaza, till ett inbördeskrig i Libyen, till kuvade flyktingläger i Libanon, eller till ett ockuperat Västbanken där de fängslats och de där torterats i flera år. Jag är stolt över att i dag kunna säga att vi då hjälpte hundratals familjer, ungdomar, kvinnor och barn att få sin mänskliga rätt att kunna bo och leva i trygghet. Det är kraften i dessa människors erfarenheter och berättelser som inspirerar och ger mig styrka. Och som vi alla behöver lyssna till för att förstå samhället, förstå människan och oss själva i allt det vi gör medvetet eller omedvetet, aktivt eller passivt.

När Asylkommissionen bildades var grundidén att kartlägga konsekvenserna av de senaste årens restriktivt förda migrationspolitik i samarbete mellan civilsamhället, forskarvärlden och andra aktörer. I särskilt fokus för kommissionen står granskningen av lag- och praxisändringar, vittnesmålsinsamling och folkbildning om rättsosäkerheten för människor som sökt asyl i Sverige. Att genom denna antologi ge plats för människors röster att få höras ger hopp som de har förlorat till följd av fördomar och avsaknad av trovärdiga kanaler som förmedlar relevant sakkunskap.

Denna bok handlar om just dessa människors levda erfarenheter av den lagtolkning som utövas mot en människa som saknar medel att kunna försvara sig mot systemet. De saknar ofta språket, ett engagerat kunnigt juridiskt ombud eller en lyssnande fördomsfri handläggare.

Min största önskan är att alla dessa erfarenhetsbaserade berättelser ska få stor spridning och bidra till kunskap som eliminerar de orättvisor som så tydligt beskrivs i boken. Det har alltid funnits asylsökande som drabbats av ett orättvist bemötande, men med den ökning som skett de senaste fem åren på grund av det nya politiska klimatet och den bristande solidaritet som spridit sig i samhället krävs ett aktivt motståndsarbete där många deltar. Från det att Reinfeldt 2014 utbrast ”öppna era hjärtan” till att Billström 2021 beklagar sig över att barnkonventionen blivit svensk lag, har något omvälvande hänt. Deras uttalanden visar tydligt vilken resa den svenska politiken och opinionen gjort i att bli mer inhuman, exkluderande och restriktiv mot asylsökande.

Denna antologi rekommenderas till varenda juridikstudent och polisaspirant och andra universitets- och högskolestuderande som kommer att möta flyktingar och migranter i sitt arbetsliv. Personligen tycker jag även att boken ska användas vid personalutbildningar och kompetensutveckling av alla som jobbar på svenska myndigheter eller organisationer som arbetar med just denna typ av frågor, och som dagligen möter dessa människor.

Mohamed Kiswani
byggprojektledare och medlem i Asylkommissionen Göteborg 7 februari 2021

————-

Läs kapitlen i antologin här!

Vill du köpa ett tryckt exemplar? Kontakta Sabine Gruber.