Flipped högskoleklassrum

Begreppet flipped classroom måste ändå ses som 2013 års raket inom begreppsvärlden kring IKT. Det och MOOC.

Men i vanlig Anna-ordning försöker jag informera om att även i det här fallet är det begreppet i sig som utgör trenden. Det som ligger i begreppet flipped classroom är en vidareutveckling av den undervisning som sker i klassrummet. Du vänder på det, enkelt förklarat: Läxan görs i klassrummet, föreläsningen/innehållet tar eleven/studenten del av hemma.

De som använder det med framgång (exempelvis Daniel Barker och vår egen LiU-anställde Magnus Moberg) har i grund och botten satt sig ner med ett problem som behöver lösas och någonstans finns även en tanke kring det som forskning visar kring peer-learning: Kunskap tenderar att fästa bättre om eleven/studenten får arbeta tillsammans för att lösa problemet. Det här är något som Hälsouniversitetet tagit fasta på länge, genom att använda problem-baserat lärande. Även Psykologprogrammet vid LiU arbetar framgångsrikt med detta, de använder t ex verktyget Peerwise.

Problem som behöver lösas kan vara allt från lokalbrist, dålig genomströmning av studenter, omotiverade elever/studenter, hög frånvaro, sämre prestationer i relation till uppsatta mål. Och notera gärna – än så länge har jag faktiskt inte en enda gång nämnt ordet teknik. Att flippa sitt klassrum är framförallt en pedagogisk metod, i andra hand en fråga om teknikanvändning. Tekniken är ett verktyg som tas fram där det känns relevant. Men – tekniken kan aldrig ersätta en god pedagog.

Så, jag tänkte blogga i en serie kring flipped classroom – där jag lyfter fram olika (goda) exempel på hur andra arbetat med tänket. Ibland används teknik såsom film, ibland används något helt annat. Precis så som det ska vara, när en god pedagog anpassar sitt innehåll för den grupp elever/studenter hen ska möta.

Posted in Flipped classroom and tagged , .

Leave a Reply

Your email address will not be published.