Våga pröva AI!

Nu har vi alla haft fri tillgång till chattbottar och andra spännande generativa AI-verktyg i över ett år, men du kanske ännu inte har vågat pröva? Det kan vara svårt att veta vad man ska fråga en AI om, precis som det kan vara lite stelt när man träffar nya människor första gången. Därför får du här några konversationstips, framför allt riktade till dig som är universitetslärare. Lägg 30 minuter på att prata med en AI, så har du en mycket större chans att hänga med i vad alla pratar om. Och tipsa dina kollegor om den här guiden. Tänk på att de flesta av dina studenter redan har gjort allt detta, och mycket därtill.

ett gulligt robothuvud med en pratbubbla

Du som är medarbetare eller student vid LiU har skyddad tillgång till Microsoft Copilot. Logga in med ditt LiU-id och kontrollera att du ser en grön sköld där det står “Skyddad” uppe till höger. Då kan du vara säker på att dina data är skyddade. Andra läsare som vill följa guiden kan förstås använda Copilot utan att logga in, ChatGPT eller någon annan chattbot, men det är på ditt ansvar. Om du vill ha tips på hur man skriver en bra prompt, kolla gärna in tidigare inlägg. Nu kör vi igång!

1. Ställ enkla frågor

  • Be chattbotten svara på en typisk fråga som du brukar få från dina studenter. Hur bra är svaret? Hur skiljer sig svaret från vad du skulle ha sagt?
  • Ställ följdfrågor på det svar du har fått. Alternativt, säg till chattbotten något i stil med “Jag förstår inte. Kan du förklara på ett annat sätt?” Hur bra är chattbotten på att formulera alternativa svar?
  • Be chattbotten att hitta på ett antal tentafrågor inom ett lämpligt ämne. Hur specifik behöver du vara för att frågorna ska bli användbara?
  • Be chattbotten att själv besvara någon av frågorna som den genererat. Hur bra blir det svaret?
  • Be chattbotten att ge återkoppling på det svar som den själv genererade ovan. Alternativt, skriv själv ett halvbra svar på frågan (som en genomsnittlig student hade svarat) och be chattbotten bedöma det. Är bedömningen vettig?

2. Generera idéer

Be chattbotten att föreslå…

  • ämnen för en uppsats, ett kandidat- eller masterarbete inom ett visst ämne.
  • ämnen för ett projekt som ska handla om FN:s 17 mål för hållbar utveckling.
  • argument för att du ska få högre lön. Inkludera information om dina arbetsuppgifter i frågan.
  • idéer för hur du skulle kunna utveckla din kurs. Inkludera en kort beskrivning av kursen.

3. Arbeta med lite längre texter

Leta upp en kortare text som du har skrivit och be chattbotten att bearbeta den på olika sätt. Observera att de flesta chattbottar har en övre begränsning på hur långa promptar kan vara, så du kan inte skicka in en hel artikel. Prova t.ex. med någon av följande inledningar:

  • Föreslå hur jag kan göra följande text mer akademisk: …
  • Lista de tre viktigaste poängerna i följande text: …
  • Översätt följande text till tyska: …

4. Mer komplicerade instruktioner

Genom att konstruera en mer avancerad prompt kan vi ge detaljerade instruktioner till chattbotten för hur den ska agera. Pröva en eller flera av nedanstående promptar. Anpassa dem gärna efter eget huvud, t.ex. genom att sätta in andra ämnen. Det är inte alltid som promptarna funkar, så ibland kan du behöva formulera om texten för att chattbotten ska förstå dig.

Jag skulle vilja att du hjälper mig att plugga till en tenta i en grundkurs i nationalekonomi. Hitta på ett antal bra flervalsfrågor och ställ dem till mig, en i taget. Frågorna ska ha tre olika alternativ. När jag har svarat, tala om för mig om jag hade rätt eller fel. Om jag hade fel, ge mig återkoppling så att jag förstår vad som var rätt svar. Fortsätt sedan med att ställa nästa fråga.

Jag skulle vilja att du hjälper mig att plugga till en tenta i en grundkurs i botanik. Hitta på ett antal bra frågor och ställ dem till mig, en i taget. Frågorna ska inte vara flervalsfrågor, utan jag ska svara med ett ord eller en kort mening. När jag har svarat, tala om för mig om jag hade rätt eller fel. Ge också återkoppling på hur bra svaret var. Fortsätt sedan med att ställa nästa fråga.

Vi ska nu ha en debatt, du och jag. Du ska argumentera för att vi ska sänka arbetstiden från 40 till 35 timmar per vecka. Jag kommer att argumentera för att vi ska behålla en 40-timmarsvecka. Du ska lyssna på mina argument och hela tiden försöka komma på bra motargument. Du får börja.

Frågor att fundera över

  • Vilka risker finns med att studenter använder chattbottar eller andra AI-tjänster okritiskt? Hur kan vi som lärare motverka detta?
  • I vilka undervisningssammanhang och i vilken utsträckning är det helt okej (och i framtiden kanske till och med en förutsättning) att studenter använder chattbottar eller andra AI-tjänster?
  • I vilka av dina undervisningsrelaterade arbetsuppgifter kan en chattbot (eller andra framtida verktyg) göra nytta för dig? Vilka av dina arbetsuppgifter skulle du vilja helt eller delvis lämna över till en digital assistent?
  • Hur kan vi som lärare förbereda studenterna på en framtid som vi inte vet särskilt mycket om, men som vi misstänker kommer innehålla rätt mycket AI?

Högläs för en AI, och få hjälp med uttalet

Här kommer ett tips till dig som behöver öva ditt uttal, till exempel när du ska hålla en muntlig presentation på annat språk än ditt modersmål.

  • Gå till Word online. Du som är anställd eller student vid LiU går till https://liuonline.sharepoint.com/ klickar på “våfflan” (de nio prickarna) uppe till vänster och väljer appen Word.
  • Öppna ett Word-dokument och skriv eller klistra in den text du vill öva på att uttala.
  • Gå in under fliken Visa och klicka på Avancerad läsare.

Den avancerade läsaren används i vanliga fall för att få en text uppläst av en AI-röst, eller få texten presenterad med annan färgkontrast, typsnitt eller radavstånd. Men nu är det alltså istället du som ska få högläsa för AI, för att få återkoppling på ditt uttal.

  • Klicka på bok-ikonen uppe till höger och aktivera Läscoach.
  • När du är redo att läsa texten klickar du på mikrofon-ikonen.

När du har läst klart och stoppar mikrofonen öppnas ett fönster med återkoppling. Klicka på Öva ord, för att få se vilka ord du behöver träna på att uttala.

Öppna ett av orden och klicka på högtalar-ikonen för att få det uppläst. Klicka sedan på mikrofon-ikonen, vänta på ett pling och högläs sedan ordet.

Du får därefter återkoppling på om du klarade att uttala ordet, eller om du behöver prova igen.

Tips: Be först Microsoft Copilot skriva en dikt med de ord som du vet att du brukar ha svårt att uttala.

Jag hör vad du säger, ibland

Maken är en roman av Gun-Britt Sundström som kom ut 1976. Den utspelar sig i Stockholm under slutet av 1960-talet där vi följer två studenter, Martina och Gustav. Undertiteln En förhållanderoman skvallrar om det huvudsakliga innehållet, som i sig är intressant, men här tänkte jag endast kort uppehålla mig vid en av de bilder av lärande som skymtar förbi. Martina, romanens protagonist, tar en termins studieuppehåll från universitetet och hoppar på ett lärarvikariat i svenska och engelska på en högstadieskola i Härnösand, trots att hon tillsammans med en vän svurit på att aldrig ställa sig i en kateder. På sitt ibland ganska drastiska sätt uttrycker hon sig så här om sina elever:

“Snart […] erfar jag att om jag dels skriver upp det på tavlan, dels delar ut stenciler om det, dels påminner muntligt ett par gånger, så finns det utsikter att det går in hos femtio procent så att de kommer ihåg det till veckan därpå.”

Det är inte lätt att hoppa in som vikarie, även om man som Martina får låna lektionsplanering och skrivningsfrågor. Men hennes korta sejour i skolvärlden är inte direkt ett drömjobb. Snarare är det en verklighetsflykt, ett uppskjutande av valet av vad hon ska bli sedan, när hon kommer tillbaka till det riktiga livet i Stockholm. Den enda tidsmarkören i citatet är stencilerna. Byter man ut dem mot en referens till en lärplattform skulle det kunna utspela sig idag, i vilken skolform eller annan organiserad utbildningssituation som helst. Kommunikation är på sätt och vis både nyckeln till och utmaningen med utbildning. Men i Martinas citat skymtar vi också en syn på lärande som vi (förhoppningsvis) har övergivit. Utbildning handlar inte om kunskapsöverföring. Det handlar inte så mycket om vad jag som lärare säger eller hur många gånger jag säger det. Studenterna måste själva vara aktiva och konstruera sin egen kunskap.

Men visst kan vi ibland känna samma frustration som Martina. Och det handlar verkligen inte bara om studenter. Exempel på att folk inte läser och förstår enkla instruktioner finns överallt: på jobbet, i bostadssrättsföreningen, i trafiken, på sociala medier, i nyheterna. Hur ska man hantera sin frustration inför den här till synes eviga och ofrånkomliga oförmågan att läsa, lyssna och förstå? Jag tänker så här: Sänk inte kraven. Justera inte förväntningarna. Men ge folk tid och utrymme. Jag har inga illusioner om att min kurs är viktigast i hela världen. I den stund jag undervisar är den förstås det för mig. Men alla mina studenter har sina egna unika bevekelsegrunder, sina egna anledningar att sitta i just mitt klassrum. En del vet inte riktigt varför de valde det här programmet. Det kanske verkade bra just då. En del studenter har en annan uppfattning om vad som borde prioriterats i kursen och gillar inte det urval av innehåll jag har gjort. Och kanske har en del av dem rätt.

Vi är alla isolerade i var sitt universum. Det enda sättet vi kan nå fram till varandra är genom att försöka förstå varandras verkligheter. Hur har ditt liv sett ut fram tills nu? Vad har du för värdegrund? Vad är det som får dig att skratta? Vad drömmer du om? Det här är inga frågor som jag har tid att ställa till alla mina 180 studenter. Jag lär mig aldrig ens deras namn. Men den mentala bild som jag skapar av dem som grupp är brokig och jag utgår från att de har 180 väl genomtänkta viljor som drar åt alla håll samtidigt. Och det är den här grundinställningen till andra människor som jag tror är något av det viktigaste att skaffa sig som lärare. Att det är unika och rationella människor i andra änden av den där kommunikationen som jag försöker mig på. Även om jag antagligen har lite bättre koll på själva ämnet är jag inte expert på deras behov, deras sätt att närma sig och bearbeta mitt budskap. Därför blir jag inte särskilt bitter när jag får indikationer på att de inte läser mina noga genomtänkta instruktioner. Jag gör samma sak själv. Inte orkar jag ta del av all information som sköljer över mig varje dag. Jag prioriterar och väljer det som förefaller vara mest viktigt för mig just nu. Och det måste få vara okej.

There is no student

Nyligen var jag på en konferens om högre utbildning som bland annat diskuterade flexibelt lärande. Vi verkade alla vara överens om att det är ett ganska luddigt begrepp som kan betyda lite vad som helst. Det som medför flexibilitet för den ena parten kanske orsakar merarbete för den andra parten. Och hur långt är det egentligen värt att dra flexibiliteten? Men oavsett hur vi resonerar kring flexibelt lärande är det ändå för studenternas skull som vi gör det. Vi vill att fler studenter ska få tillgång till högre utbildning, en behjärtansvärd ambition som det ofta är svår att leva upp till.

an image of a road sign with a spoon that is crossed out
DALL-E “an image of a road sign with a spoon that is crossed out”

En av talarna i diskussionen om flexibelt lärande gjorde ett tankeväckande inlägg. Med ungefär samma tonfall som den klassiska repliken från The Matrix sa han: “There is no student.” Studenten är en metafor som inte existerar, som inte har någon motsvarighet i den verkliga världen. Han menade att vi ofta bygger upp felaktiga och idealiserade bilder av Studenten, när vi snarare borde tala om enskilda människor och deras individuella livsresor. Alla som deltar i kursen är unika. Deras motivation för att delta skiljer sig åt och de slingriga vägar de följde innan de landade på just de här stolarna har sett drastiskt olika ut. Om vi verkligen vill anordna flexibelt lärande kan vi inte göra det genom att försöka räkna ut ett genomsnitt och designa kursen för att ta emot hundra sådana genomsnittliga studenter. Vi måste vara beredda på allt.

Det här är naturligtvis ett ideal som är omöjligt att leva upp till. Med stora studentgrupper och krympande anslag kan vi inte alltid ge studenterna den uppmärksamhet de är värda. Vi kan inte slå knut på oss själva. Men jag tycker ändå att det är ett ideal värt att sträva mot. Genom att ha grundinställningen att alla studenter är olika, och att det är helt okej, sätter vi en ton som förhoppningsvis slår igenom när vi skriver välkomstbrev, förbereder föreläsningar eller svarar på frågor. Och det här handlar förstås inte bara om de specialinsatser vi gör för att kunna bocka av att vi minsann uppfyller statsmakternas krav på att bry sig om breddad rekrytering, utan det ska självklart genomsyra all verksamhet.

Anmäl dig till Pedagogikdagen 2024

13 mars 2024 arrangerar Didacticum Pedagogikdagen med tema “(o)kritiskt tänkande” på CNEMA och Visualiseringscenter, Campus Norrköping. I programmet finner vi bland annat keynotes med Emma Frans, doktor i epidemiologi och forskare vid Karolinska Institutet och Sonja Bjelobaba, universitetslektor vid Centrum för forskningsetik & bioetik vid Uppsala universitet.

Anmälan för deltagare är nu öppen, till och med den 29 februari. Vi välkomnar dig som arbetar med undervisning på Linköpings universitet eller annat lärosäte.

Läs mer och anmäl dig till Pedagogikdagen 2024 här.