Vecka 12: Förändringskompetens, Rektors strategidialoger och delrapport 1: Coronaviruset och högskolan

En del tankar dröjer sig såklart kvar efter föregående veckas Pedagogikdag. En av våra keynote-talare var Cathrine Reineholm, IBL, LiU som berättade om förändringskompetens och synen på framtidens arbetsliv. Cathrine har tillsammans med Henrik Kock  gjort en kunskapssammanställning som kom som en rapport i februari 2020: Organisatorisk förändringskompetens på arbetsplatser.

Det är extra spännande att läsa denna rapport med det senaste året i åtanke och fundera över vad förändring, omställning och utveckling kan lära oss.

Ny rektor – nya strategidialoger. Nu är dessa igång och jag tycker formatet funkar alldeles fint, upplever att fler kommer till tals i ett digitalt format med backchannel (chat), formulär, diskussion i mindre grupper och välstrukturerade rapporter i helgrupp.

Vi är många som är engagerade och jag tror att en väldigt viktig fråga inför vårt lärosätes vidare utveckling är den som gäller vår identitet som campusbaserat universitet. Lena Miranda lyfte just denna campusfixering vid dagens dialog som något vi bör släppa för att kunna bredda oss och vinna ny mark. Att våga göra just det tror jag inte kommer skada vår nuvarande programuniversitetsprofil – snarare bredda och utvidga våra målgrupper och kunna erbjuda påfyllning och fördjupning för andra studentgrupper än dem vi når idag. 

Tre tillfällen återstår, för den som är nyfiken

— 

Den här veckan kom också den första delrapporten från UKÄ (Universitetskanslerämbetet) på temat Coronaviruset och högskolan, där det blir tydligt att fler söker sig till högre utbildning, i viss mån eftersom de sökande inte har något annat alternativ då resor, jobb och andra möjligheter abrupt försvunnit. En del av studenterna som började högre utbildning HT20 har nu läst på distans enda sen gymnasierna ställde om i mars/april 2020 och en personlig reflektion är ju den jag gjorde i november på temat Studentliv i Coronatid.  

Fridens liljor,

Anna

 

 

Veckan som gått: Pedagogikdag och lyssnarstrategier

Den här veckan har präglats av Didacticums årliga konferens med högskolepedagogik i centrum – Pedagogikdagen. Tidigare år har den arrangerats på plats – först vid campus Norrköping ena dagen och sen vid campus Valla andra dagen. Förra året fick den ställas om på kort varsel för att kunna möta upp det akuta behovet av kunskap om it-verktyg och pedagogiska tankar kring ett distansläge.

I år hade vår konferens redan från början planerats till en endagsaktivitet, helt online, med temat Omställning. Och spontant funderar jag både på de inspirerande bidrag som visade på alla möjliga sätt att arbeta med omställning, men också hur vi som grupp interagerar med en föreläsare i Zoom. Jag inser att vi, liksom säkert även studenter är minst lika olika i vårt sätt att lyssna. En del tycker det är viktigt att se föreläsaren, andra föredrar att lyssna. En del vill gärna ställa frågor textuellt i en chat, medan andra vill ha möjlighet till en dialog. Det är väl just det här med olikheter som är en nyckel i att förstå hur vi beter oss där på andra sidan, varför en del har svarta rutor medan andra gärna har kameran på. Någon behöver spela in för att bättre kunna ta del av innehållet lite mer i lagom takt, med mindre kognitiva belastning.

När något sker live blir det en annan dynamik, flöde och fler saker som kan gå fel – se bara på röstningen i melodifestivalen, då flera jurygrupper hade ljudproblem, eller vår digitaliseringsminister som under intervjun i studio 1, P1 fick byta till telefon, för det blippade för mycket i det digitala verktyg han använde sig av. Det är så det är – och du kommer långt med att ha ett förhållningssätt och insikt om det. Samt en förmåga att ibland bara räkna till 10 och hoppas att det som strular faktiskt släpper, eller be den onlinespelande sonen att inte konkurrera med mamma om det trådlösa nätverket JUST när hon är inne och ska lyssna på en videokonferens med 250 andra deltagare.

Veckan inleddes också med en intressant föreläsning med Lina Liman som skrivit boken Konsten att fejka arabiska (UR Samtiden: inspelad föreläsning med Lina) där jag också blev påmind om hur vi gör när vi lyssnar, att vi även där har olika strategier och förmågan att ta till sig något är egentligen oavsett om det sker digitalt eller analogt ser olika ut. Att sitta rakt upp och ner och bara lyssna är för en del oerhört svårt utan att kunna anteckna, rita, pilla med en fidgetspinner eller kanske sticka.

närbild stickning

Fokus med hjälp av garn

För egen del är stickandet ett sätt att stanna där och då, inte vandra iväg i associationsbanor för mycket och lustigt nog finns det vissa stickprojekt som jag kan se på i efterhand och konstatera att jag kommer ihåg både vilket möte jag var på när jag stickade specifika sjok och även exakt vilka ämnen som avhandlades.

Ha en fin helg!

 

Att hålla en ABC-workshop online

För några år sen deltog jag i ett webinarium där Clive Young och Nataša Perović från University College London, presenterade sitt workshop-koncept kallat ABC LD – Activity based curriculum learning design. Det är ett koncept som i sitt mest klassiska utförande är en 90 minuter lång, intensiv workshop där grupper skapar visuella storyboards för att tillsammans planera en kurs eller modul utifrån givna aktivitetstyper: inhämta kunskap, diskutera, samarbeta, utforska, tillämpa/praktisera och skapa. En workshopledare – facilitator håller i trådarna, håller tiden och stöttar grupperna i det arbete som förväntas av dem.

Four steps for rescuing a stalled brainstorm CC BY SA opensource.com, Flickr

Eftersom jag är en stor fantast av analoga verktyg fastnade jag just för möjligheterna att jobba med en stor A1-yta som en stor canvas, färgkodade kort, pennor och korta, fokuserade brainstormingpass. Vi testade detta vid några enstaka tillfällen på Didacticum, men hann inte etablera det som en del av våra bokningsbara koncept förrän det kom en pandemi.

Hur gör vi samma aktivitet, men helt online? Vilka verktyg ska vi använda? Eftersom allt ursprungsmaterial delas som en öppen lärresurs via UCL, tänkte jag dela med mig av hur jag lagt upp det vid två tillfällen den senaste månaden.

Förbereda deltagarna

Just för att det är en helt digital workshop behöver en del tid läggas en tydlig ram för vad som ska ske, vad som förväntas av deltagarna och en kort presentation av vilka it-verktyg som ska användas inklusive länk till lämplig “kom-igång-guide” (Padlet-guide från IT-utbildarna). Jag som facilitator skapar ett Zoom-rum och berättar i text hur arbetsflödet kommer ske: Instruktion i helgrupp, arbete i mindre grupp (break-out-rum), återsamling/reflektion, ny instruktion och sen arbete i grupp igen (och detta upprepas några gånger beroende på hur lång workshopen ska vara).

Det är också viktigt att på förhand komma överens med dem som beställt workshop om

1) Vilken idé/kurs/modul ska respektive grupp arbeta med 2) Hur många grupper ska det vara.

Digitala verktyg 

Vi använder Zoom som mötesverktyg inklusive funktionen break-out-room. Ev även polls för utvärdering i slutet. Går även att göra utvärdering i någon av de padlets som använts.

Padlet används både som en yta för instruktion, samarbete och utgör det visuella storyboard som ska skapas. Workshopledaren sätter upp dessa, som distribueras när workshopen påbörjas.

Användning av Padlets olika design och funktioner

Jag som workshopledare (och ibland co-facilitator) utgår från ett strukturerat manus som ligger i en egen Padlet som jag ej delar med deltagarna som är en egen anpassning av instruktionerna från UCL. I detta manus finns även angivet hur och när jag ska hantera olika typer av digitala verktyg för att få arbetet att flyta på.

Min manus-mall, Padlet.

Den första Padlet som möter deltagarna introducerar uppgift 1-2 och fylls därefter på av mig som workshopledare i takt med workshopens progression.

Aktiviteter för undervisning och lärande (del 1) mall

Uppgift 1 steg 1 och 2 görs direkt på denna Padlet, antingen genom att deltagarna själva skapar nya kort eller skriver kommentar under de kort som redan finns utlagda.

Inför uppgift 2 introduceras respektive grupps visuella storyboard och jag har valt att använda Padlets design för tidslinje. Instruktion till uppgiften finns på den Padlet gruppen får.

ABC Storyboard – mall

Inför uppgiften som kretsar kring att specificera aktiviteter visas kortens tänkta baksida på en padlet kallad Exempel på aktiviteter – online och traditionella.

Utvecklingsmöjligheter

I detta utförande sitter jag helt själv och kan inte lyssna av grupperna utan att riskera att jag stör/avbryter genom att gå emellan rummen. Jag kan skicka ut envägsmeddelanden, men det använder jag mest för att påminna om att det är X antal minuter kvar tills återsamling.

Detta gör det svårt att hjälpa deltagarna att behålla fokus, prata om “rätt” saker och faktiskt hinna med det som är tänkt på den korta tidsramen. Finns resurser vore det önskvärt att vara 1 facilitator per grupp, som hela tiden följer med i diskussionerna i gruppernas rum.

Jag har funderat över att ersätta Padlet med en annan kollaborativ digital molntjänst – Mural, men upplever att det än så länge är viktigare med en lägre ingångströskel för nybörjare och där är Padlet betydligt enklare. Men vid lite längre workshops, eller med möjlighet att ha ett förberedande tillfälle där just verktygen gås igenom vore det intressant att se vilka möjligheter Mural skulle kunna innebära.

Är du nyfiken på att veta mer om detta? Den 21/4 håller jag i en workshop – håll utkik eller anmäl intresse redan nu genom: didacticum@liu.se.

Läs mer om ABC LD:

Young, C. and Perović, N. (2016) Rapid and Creative Course Design: As Easy as ABC? Procedia – Social and Behavioral Sciences, 228, 390-395

 

Enter – Hyflex

Snart är cirkeln sluten. Snart har vi bedrivit högre utbildning under en pandemi i ett helt år. Från emergency teaching och chockdigitalisering, distansläge och hybridläge har det blivit tydligt att trots en ökad digital kompetens hos många är vi inte riktigt på det klara med hur vi ska se på utbildningserbjudandet i framtiden. Det kräver ett omtag på både ekonomiskt och juridiskt plan, men vi behöver ändå leka med tanken – hur ska vi planera utbildningar i en framtid som kanske ställer återkommande krav på flexibel omställning mellan campusbaserat och online? När vi nu kunnat visa på flexibilitet med hjälp av digitala lösningar – varför inte fundera några varv till kring att det kanske är så vi behöver utforma våra utbildningar även i framtiden?

I början av pandemin och distansläget hade jag tankar om att detta skulle vara ett stålbad, en uppdatering av synen på blended learning och möjligheten att kombinera aktiviteter utifrån ett pedagogiskt perspektiv snarare än det som görs av vana och tradition. Men – jag har kommit att revidera detta ett antal gånger och börjat fundera över hur vi kan tänka kring ett hybridläge med hög grad av flexibilitet vad gäller synkrona och asynkrona aktiviteter med hjälp av digitala lösningar, utan att för den delen gå sönder av gränslös tillgänglighet. Arbetet med detta ska ej ske på en engagerad individs axlar, utan böra vara synkat med it-resurser, kompetensutvecklingstid, kollegialt samarbete och stöttas av ledningen. Frågan är bara – hur får vi till detta?

Det som lyfts fram på sistone är ett sätt att arbeta med kursdesign, som bär namnet hyflex (hybrid+flexibility). Ett koncept som tagits fram av Dr Brian J. Beatty, som redan tidigt 00-tal lyfte fram möjligheten att erbjuda kurser med större flexibilitet för studenterna i hur de kan välja att delta – med ett tydligt fokus på studentcentrerat lärande istället för förmedlingspedagogik. Det kan vara värt att sätta sig in i Beattys resonemang – och fundera över hur det kan stötta inför en osäker framtid. Jag tror att det är ett begrepp som kan vara användbart i diskussioner framöver – så läs gärna lite om det via länkarna här nedan.

Lästips:

Hybrid-Flexible Course design, Implementing student-directed hybrid classes, Brian J. Beatty
Hybrid Flexible Class: A Professor’s Guide to Hyflex Teaching How to conquer teaching during a pandemic