Det goda lärandet

Är det någonsin okej att skylla på studenterna när en kurs går dåligt? Nej, det är det förstås inte. Maktförhållandet mellan lärare och student är sådant att det aldrig är acceptabelt att lägga skulden hos studentgruppen, inte ens i det stängda fikarummet. Innebär detta att det alltid är lärarens fel? Nej, det är förstås inte heller särskilt produktivt att skuldbelägga enskilda personer. Undervisning och lärande är komplexa processer som vi tyvärr ibland tvingas koka ner till hårda siffror. De tre indikatorer som förföljer oss som lärare är:

  1. Kursvärderingar
  2. Genomströmning
  3. Avhopp

Det här är oerhört trubbiga mått och jag tror inte att någon på allvar hävdar att det finns en direkt och enkel koppling mellan dessa siffror och utbildningskvalitet. Däremot kan de, om man använder dem på rätt sätt, fungera som signaler på i vilka hörn det är värt att titta vidare. Varför fick den här kursen plötsligt mycket sämre kursvärderingar? Varför är genomströmningen i den här kursen mycket sämre än i resten av programmet? Varför hoppar så många studenter av efter tredje terminen? Bland de tusentals kurser som vi ger behöver vi något sätt att snabbt identifiera var vi ska fokusera våra kvalitativa frågor, och då är dessa indikatorer bra verktyg.

Men man kan också vända på steken. Istället för att leta efter fel kan man fundera över vad som är rätt. Vad består “det goda lärandet” av? Vilka faktorer är det som tillsammans bidrar till att skapa det optimala lärandet, om nu något sådant existerar? För många år sedan – efter att ha lidit igenom lite för många diskussioner som ältade kursvärderingarnas roll – började jag fundera över vilka processer det är som ligger till grund för det goda lärandet. Den bild som jag då ritade upp för mig själv satte jag sedan på väggen på mitt kontor, mitt i blickfånget, så att jag alltid skulle ha fokus på det som bidrog till det goda lärandet.

Håller du med? Är det någon viktig aspekt som jag har missat?

Det goda lärandet i tio steg

Det goda lärandet

  1. Fakulteten beställer en kurs som passar in i programmet.
  2. Studierektor gör en rimlig planering för personal och övriga resurser.
  3. Examinator och övriga lärare gör en rimlig plan för undervisningen.
  4. Studenterna anländer väl motiverade och med relevanta förkunskaper.
  5. Undervisningen ger studenterna ramar och stöd för lärandet.
  6. Studenterna arbetar målmedvetet.
  7. Kursen ger en rättvis och relevant bild av ämnet.
  8. Examinationen genomförs i linje med kursens mål och med rimligt resultat.
  9. Kursen utvärderas av studenter och lärare och goda idéer tas tillvara.
  10. Studenterna har med sig de kunskaper och färdigheter som behövs.

Vill du möta en tvättbjörn i Zoom?

Kameran av eller på i Zoom? Det har varit ett av de stora samtalsämnena under pandemin. Särskilt bland lärare som är trötta på att bara möta studenterna som svarta rutor.

Nu har Zoom släppt en ny funktion; möjligheten att delta i videomötet som en avatar. Alltså ett gulligt djur som gör samma huvudrörelser och ansiktsuttryck som deltagaren. Tyvärr kan avataren inte göra rörelser med armar och händer.

Kan den här sortens teknik vara en god kompromiss mellan studenten som inte vill visa sig i bild och läraren som inte vill föreläsa inför svarta rutor? Hur skulle du själv reagera om du möttes av studenter i skepnad av katter, kaniner och tvättbjörnar vid ditt nästa Zoom-seminarium?

En animerad tvättbjörn i ett Zoom-möte.

Du som har Zoom version 5.10 eller högre kan testa redan idag. Klicka på pilen bredvid kamerasymbolen nere till vänster i mötesfönstret och gå in på Choose Virtual Background. Under fliken Avatar kan du välja vilket djur du vill vara. Klicka på alternativet None om du ångrar dig och bara vill vara dig själv igen.

Aldrig skulle väl en lärare…

…skjuta upp saker? Sitta sent kvällen innan och fixa det sista i sin presentation inför föreläsningen nästa dag? Min kära kollega Gunvor skickade för ett tag sen en intressant krönika på ämnet: Uppskjutandets pris som tar upp det här med prokrastinering – för vi har flera gånger märkt att det är ett beteende hos flera – inte bara studenterna som tas upp i just denna krönika. I fallet med en del av oss lärare kan det indirekt få konsekvenser för studenternas sätt att hantera materialet och i värsta fall fostrar vi studenterna i att skjuta upp saker i vårt sätt att designa en kurs.

I väntan på Gunvors utlovade reflektion kring detta tema, kan i alla fall jag leka syster duktig och härmed påminna om att det vore trevligt med ett inlägg på ett ämne som lätt annars skjuts upp. Till en annan dag. I morgon. Eller kanske efter påsk. Och vilken dag som helst kommer säkert ett inlägg jag själv utlovat om att vi behöver lyssna mer på olika studenter när vi utformar multimedia i utbildningssyfte. Vilken dag som helst…