Lucka 3: Varför gör vi inte som vi blir tillsagda? (Lyssningstips)


Vecka efter vecka, under perioder dag efter dag har myndighetspersoner stått med allvarliga miner och sagt åt oss hur vi ska bete oss under rådande pandemi. I våras var det protester från 70+-profiler, nu under hösten från generation Y (millennials) och motreaktionerna har varit direkta: Ska det vara så svårt att stanna hemma/sluta festa?

Detta är dock inte mer än ett tips – men lyssnar du på det kan det ge lite förståelse kring mänskliga beteenden.

Vetenskapsradion På Djupet (SR P1):

Därför gör vi inte som vi blir tillsagda. (20 minuter)


 

Lucka 1: Empati skapar bra samarbete och gemenskap även på distans

Photo by Chris Montgomery on Unsplash


Här sitter jag på mitt hemmakontor och stirrar på mitt eget bleka nylle i Teams-mötet. Jag möts av nio andra lika bleka ansikten. Någon ler, men de nio ögonparen på skärmen speglar det som jag själv känner just nu. Trötthet. Tomhet. Slut på energi.

Jag är trött på möten med platta människor” ropar jag inuti mig själv, men märker plötsligt att det inte var mitt inre som talade – utan min mun – rakt in i mikrofonen och kameran – rakt in i mötet.

Du är inte ensam, vi förstår…” De platta människorna i mötet bekräftar och ler igenkännande.

När jag precis hade fött barn fick jag lära mig på BB att det är viktigt att ligga hud mot hud med den lilla bäbisen. Det var viktigt för att utsöndra nödvändiga hormon och skapa anknytning. Jag vill inte ligga hud mot hud med mina medarbetare, men jag vill träffa dem – inspireras – mötas i det verkliga rummet – inte på den platta skärmen.

Där och då, mitt i denna syntetiska gegga av ettor och nollor, kom ett mejl!
Avsändare var Sveriges kommunikatörer och mejlet handlade bland annat om hur vi i denna långa kris ska kommunicera för att nå ut. I en långvarig kris behöver vi tänka på vad vi säger eller skriver och hur vi gör det för att mottagarens hjärna ska klara av att ta in mer information och därefter göra rätt val.

Under den pågående coronakrisen, som nu har pågått en lång tid, har vi dagligen matats med samma budskap och uppmaningar. Denna upprepning av krisinformation har lett till att vi ständigt har blivit påminda om den pågående krisen. I artikeln menar de att när människan befinner sig så här länge i en kris leder det till att vi förändrar vårt beteende. Vi blir vi mer emotionella, ser svart eller vitt på saker och blir extra mottagliga för grupptryck. Människan får brist på ork och energi.

Jag känner igen mig i det jag läser i artikeln. Det är ju precis mitt i detta känslomässiga virrvarr som jag befinner mig just nu. Mina tankar vandrar återigen i väg till min barnmorskas budskap, hud mot hud är viktigt för anknytningen med bäbisen.

Men hur skapar vi ”hud mot hud känsla” på distans?
Enligt artikeln är empati ett viktigt verktyg. Ett exempel som nämns är att om vi känner empati för de som arbetar inom vården på en Covid-avdelning så höjs vår motivation till att följa råden.

Ett annat råd är att om vi öppnar upp emotionellt i våra digitala möten kan det leda till bättre förutsättningar för samarbete och gemenskap. Då kan en vi-känsla skapas som hjälper oss att hålla modet uppe och känna hopp.
Så med dessa ord önskar jag dig lycka till med att skapa din egna strategi för att uppnå ”hud mot hud” på distans!

Här följer två listor från Sveriges kommunikatörer som kan hjälpa oss att hitta motivation, ork och lust:

Att göra för dig själv

  1. Hjälp dig själv först – sedan andra
  2. Lägg in pauser och återhämtning
  3. Begränsa ditt medieintag
  4. Jobba på ditt mindset så det hjälper både dig och andra
  5. Identifiera vad du kan kontrollera – skriv en lista
  6. Håll daglig kontakt med dem du bryr dig om (video)

Att göra för andra

  1. Var tydlig och skapa nya rutiner i din grupp
  2. Hjälp andra hitta vad de kan kontrollera
  3. Fokusera i kommunikation på det gemensamma och närmast kommande
  4. Var kreativ och inkluderande i ditt digitala sociala umgänge
  5. Håll kontakt och stäm av ofta

Läs gärna Sveriges kommunikatörers nyhet Kommunicera restriktioner trots informationsutmattning 

// Karin Midner

Julkalender 2020

Waiting for christmas, CC BY NC SA natlas, Flickr


I vanlig ordning blir det en digital kalender från oss alla, till er alla. Det blir en blandning av tips, kåserier, bilder, videor, tankar och inspiration som ligger mer eller mindre nära den verksamhet som innebär högskolepedagogik och de människor som arbetar med detta vid Linköpings universitet.

Förra årets kalender finns på Instagram och präglades mycket av pedagogikens historia, filosofer och begrepp.

I år kör vi julkalendern i bloggen under kategori julkalender. Välkomna!


 

Saker du får göra – aktiviteter i Corona-tid

Bingobricka Opp å hopp!


Här fortsätter tipsen för ett hållbart student- och medarbetarliv – i bingoformat. Den första bingobrickan innehåller aktiviteter med ett tydligt rörelsetema.


Dansa – fuldans som om ingen ser dig är min personliga favorit eller varför inte anta en dansutmaning med viss förutbestämd koreografi? TikTok och YouTube svämmar över med den här typen av utmaningar.

Eller lär dig en ny dans från Evolution of dance 1950-2019?

Träna hemma – public service (Hemmagympa med Sofia) och sociala medier svämmar över av bra träningstips – det finns verkligen något för alla. Exempelvis Sandras hemmaträning. Friskis och Svettis har i olika omgångar under året distribuerat pass online. Sök i det sociala medium som passar dig bäst!

Studenthälsan vid LiU erbjuder kurser i bland annat Mindfulness.

Yoga online – min personliga favorit är “Yoga with Adrienne” och Annas yogastudio. Det finns även flera av yogaställena i regionen som distribuerar sina kurser över Zoom.

Sjung! Kör en sing-along med en kör eller vanliga karaokevideos på YouTube eller testa appen Smule.

Testa “plogging” – det kan dock behövas handskar och ibland en skräpplockare, men det känns ändå förvånansvärt kul att både plocka skräp och jogga/promenera.

Testa något av de geobaserade spel som finns: Pokémon Go, Harry Potter, Ingress, Minecraft Earth.

Testa försvarsmaktens träningsklubb (FMTK) och bygg upp ett eget övningsschema, givetvis finns det även andra bra träningsappar med samma upplägg men det här är min favorit.

Digitala lopp – Blodomloppet, Lucialoppet, Facebook och andra sociala medier bjuder på alla möjliga sätt att delta i lopp men digitalt. Om du ändå har svårt med motivationen – varför inte låta zombies jaga dig?

Slutligen…

Vi är olika vad gäller att träna ihop med andra och även hur vi ser på det där med utmaningar. Fundera över hur just du funkar – det är viktigare att det blir en fuldans på köksgolvet till Dolly Parton (för att hylla hennes bidrag till vaccinforskningen) i all ensamhet, än att du direkt känner pressen av att klara en perfekt line dance bara för att dina kompisar eller kollegor gör det.

Har du några tips utöver dessa – skriv gärna en kommentar. Glöm inte att hålla koll på vad t ex Campushallen och andra träningsanläggningar i området sysslar med för allt fler erbjuder både utomhusträning och digitala aktiviteter.

I nästa inlägg tänkte jag ta upp lite olika aktiviteter som hänger ihop med att lära sig lite nya saker med hjälp av både digitala och analoga aktiviteter.

Studentliv i coronatid

CC BY SA Lee Haywood, “Alone”, Flickr


Allt det där som skulle bli, står och stampar otåligt i farstun. Just nu funderar jag mycket över de studenter som inte har hunnit bygga upp ett socialt sammanhang och där alla möjligheter att etablera sig som en social varelse i studentlivet släckts ner. Vi är nere på ett minimum av interaktion med andra – utomhus, med avstånd och via skärmar. Och har en inte en upparbetad gemenskap är det nu ännu svårare att skapa en ny.

Jag inledde mitt studentliv vid LiU som student på fristående kurs. En B-kurs, med minimalt schemalagd tid och ingen som helst fadderverksamhet för nya. Min ingång blev kurser via Studenthälsan i studieteknik, pluggtid på Stadsbiblioteket, fotokurs via Linslusen, en volontärutbildning via Röda Korset och så några artiklar i kårtidningen. Det kändes ändå rätt ensamt – men det fanns ett utbud och jag var tillräckligt motiverad att söka upp det på eget initiativ. Men tänk hur fattigt det skulle vara om allt detta sattes på vänt. Aktiviteterna gav mig en ram, en struktur och möjlighet att se när det var studietid och när det var fritid och även om det inte gav superdjupa sociala kontakter så var det ändå början till något. Några bekanta ansikten, någon att ta en fikapaus med. Det fanns ändå aktiviteter för alla – både introverta och extroverta, precis så som jag hade tänkt mig livet i en studentstad.

Vad har jag då – som undervisar vid ett universitet – för ansvar och samtidigt möjligheter att stötta och motivera till att hålla ut? Tröttheten är tydlig hos alla, men jag har ändå några tankar att skicka med – saker som en som lärare ändå kan nämna. För jag har familj, en it-infrastruktur som snabbt gav oss möjlighet att ställa om både undervisning och kontakten med kollegor till ett digitalt format och det ger mig en extra dimension av trygghet som många ändå saknar i detta läge.

Utöver de generella riktlinjerna kan du (på det sätt som passar dig och dina studenter bäst) berätta att:

  1. Studenthälsan finns – även i digitalt format

  2. Studievägledare finns också tillgängliga

  3. Det är viktigt att skapa en daglig rutin, gå upp vid samma tid, vänd inte på dygnet och försök skilja på studietid och ledig tid även om det just nu sker i samma rum.

  4. Motion – bygg gärna in stretch/rörelsepauser i långa undervisningspass, att sitta fokuserad i Zoom är krävande för både dig och dina studenter.

  5. Uppmuntra studenterna till att hålla kontakten med varandra i det medium som passar – men försök att påminna om att inkludera alla om det blir i ett socialt medium som är utanför LiU:s it-infrastruktur.

  6. Betona vikten av att upprätthålla och utveckla sociala kontakter på andra sätt än via fest och nöjesliv – men försök att undvika retoriken: SLUTA FESTA!

I mitt nästa blogginlägg ska jag gå igenom lite förslag på digitala aktiviteter som kan passa både studenter och kollegor.

Håll ut och hjälp det stöd som finns att nå ut till så många studenter som möjligt!