Ta hjälp av en IKT-pedagog!

CC BY Expert Infantry, Flickr

CC BY Expert Infantry, Flickr

IKT-studions nya uppdrag

Sedan årsskiftet 2017/2018 är IKT-studion en del av Linköpings universitets centrum för högskolepedagogik: Didacticum.

Kort förklarat går vi från att vara ett IKT-stöd med studenter (via deras kursansvariga mfl) vid filosofiska fakulteten och utbildningsvetenskap som huvudsaklig målgrupp till att bli en del av den centrala satsningen på pedagogisk utveckling med hjälp av bl a digitala verktyg och IKT via Didacticum.

Vi har nu hela LiU:s lärarkår (oavsett fakultetstillhörighet) som målgrupp och hoppas kunna stötta och omvärldsbevaka i den värld som rör lärande och IKT i högre utbildning. En fot har vi kvar i omvärldsbevakningen av barn- och ungdomskultur i relation till skolans värld och den digitala utvecklingen i samhället i stort – men det som nu övergår i annan regi är den del som haft att göra med vår bevakning av makerkultur och IT som material för skapande. Redan nu finns ett labb i Vallabibliotekets regi (DigiMaker-labbet) där det bl a kommer finnas 3D-skrivare och utlåning av IKT-verktyg för studenter. En del av vår handledning och undervisning riktat mot studenter hamnar även detta i bibliotekets regi. Detta ska hitta sin form och utvecklas för närvarande i samarbete med biblioteket.

IKT-studions föreläsningar för studenter

En vanlig förfrågan har under åren varit en introduktion av generell och ibland praktisk karaktär för olika studentgrupper vad gäller digitalisering, IKT-verktyg, MIK (medie- och informationskunnighet), presentationsteknik, digitalt berättande och creative commons. Dessa teman ska under våren konverteras till digitala format inklusive handledningsmaterial, förslag på efterföljande praktiska övningar m.m.

Vi kommer även kunna fortbilda de lärare som vill fördjupa sig inom IKT-pedagogik i relation till just sina ämnen, men – vi har inte längre möjlighet att ta emot studentgrupper i synkrona möten. Vi delar dock mer än gärna med oss av det material vi har samlat på oss och skapat genom åren. IKT-inslaget i en kurs behöver enligt vår erfarenhet integreras i kursens tema/inriktning där den är en naturlig del av bearbetningen av stoffet istället för att bli en utanpåliggande dimension som inte direkt stimulerar till vidare reflektion.

Tidsplan för detta produktionsarbete kommer inom kort.

Lärare + IKT-pedagog = kursutveckling!

För att underlätta kunskapsöverföring vad gäller IKT har vi gentemot LiU:s lärare identifierat ett antal områden där vi redan nu kan erbjuda IKT-pedagoger via Didacticums koncept Ta hjälp av en pedagog! – just nu under två rubriker: E-lärande vid ett campusbaserat universitet – kursutveckling och praktiska övningar samt Filma en föreläsning – vad går att göra?

En del av detta kommer introduceras vid Pedagogikdagarna 13-14 mars (agenda spikas i dagarna) men också via öppna workshop under året.

En annan nyhet är att vi även blir fler som sysslar med just IKT-pedagogik, där representanter nu finns från flera olika fakulteter och med infallsvinklar från olika projekt inom LiU. Dessa personer är knutna på olika % till Didacticum och samordnas av Anna F Söderström.

Har du frågor och funderingar – håll utkik i bloggen, eller maila: iktstudion(a)liu.se
Skulle du vilja ha omvärldsbevakning inom Lärande och IKT: maila iktstudion(a)liu.se

eller följ oss via IKT-spaningar: Lärande och IKT i högre utbildning.

IKT-studion <3 Didacticum = SANT!

Det har varit mer än lovligt tyst i bloggen den här hösten – dels för att föreståndare Anna bloggat en del inom ramen för kursen ONL (Open networked learning) via en extern blogg Learning by doing and failing and doing it again, men dels för att vi just nu står inför en organisatorisk förändring. Detta har gjort att vi har behövt strukturera om höstens projekt, avsluta lösa trådar (där det ens går) och fundera över i vilket format arbetet vi gjort hittills via IKT-studion ska gå att överföra till en lite annan målgrupp: Lärare vid Linköpings universitet, och då även hela Linköpings universitet, inte enbart Filosofiska fakulteten och Utbildningsvetenskap. Istället för att möta en blandning av anställda och studenter blir det mer renodlat inriktat på IKT-pedagogik i en högskolepedagogisk kontext via Didacticum. Vissa delar kommer tas med (digitalt berättande, presentationsteknik, multimodalt skapande till undervisning, sladdskola m.m.) medan den del som handlat om ett laborativt och undersökande förhållningssätt kring makerkultur och IT som material i ett skapande hamnar efter årsskiftet hos våra vänner på Biblioteket via deras DigiMaker-arena i Vallabiblioteket.

Så, från 1/1 2018 tillhör IKT-studion Didacticum och hjälper på detta sätt lärare vid LiU att utveckla sina pedagogiska idéer med hjälp av IKT – för att i sin tur kunna agera förebilder gentemot sina studenter.

Som student och/eller Makerspace-intresserad är det primärt Vallabiblioteket du vänder dig till efter 1/1.

Det sker samverkan mellan de olika aktörerna (ja, vi pratar med varandra), men detta är våra primära ansvarsområden framöver.

Att arrangera ett pop up makerspace

IKT-studions uppdrag har gått ifrån ett väldigt brett och undersökande förhållningssätt, till att rikta in sig alltmer på hur IKT-verktyg kan användas i ett lärande.

Vid vårt pop up makerspace förra veckan tog vi därmed med både analoga och digitala verktyg som är representativa för den verksamhet vi bedriver just nu. Det är ett stråk av det vi kallar digitalt berättande, makerkultur, analoga projekt för att förstå, förklara och lära ut om teknik, datalogiskt tänkande och hur det bör vara relevant i olika ämnesområden.

Dessutom driver vi även frågor kring hur vi kan stärka den generella kunskapen om hur teknik funkar, hur internet funkar – därav vårt väldigt analoga IKT-memory och engagemang för frågor som digital delaktighet.

Att kunna identifiera och särskilja olika sladdar är en ibland förbisedd kunskap, som ändå behöver nötas in. Detta för att du som användare av teknik i olika sammanhang ska vara bättre rustad för den typen av problemlösning som många värjer sig för och gärna undviker när den uppstår.

Om ljud/bild/projektor inte funkar som du tänkt dig, hur gör du då? Kommer teknikstrul kunna vara den eviga ursäkten för att aldrig våga prova att digitalisera åtminstone en liten del av ett undervisningsmaterial?

Många projekt, diskussioner och workshops som vi arrangerar – oavsett målgrupp, landar också ofta i en central fråga. Frågan om tid. Tid att sätta sig in i ny teknik, tid att lära sig om vilka sladdar som behövs för ett professionellt användande av IKT – något som helst inte ska ske under panikartade former där och då när undervisningen sker. För även om inte alltid intresset är på topp behöver vi alla ha ett grundläggande praktiskt kunnande – för i förlängningen tror jag att det bygger självförtroende att pröva mer digitala verktyg. Om inte annat kanske det även sparar lite tid att kunna felsöka och därmed få igång sin lärandeaktivitet betydligt snabbare än då en inte kunde något alls om teknik.


Febril aktivitet – med hjälp av analoga och digitala verktyg skapar Anna och Linnea ett IKT-memory för att stötta inlärningen av viktiga IKT-begrepp

Att närma sig en 3D-skrivare – kakformsprojektet

Ellen Key 3D-printed cookie cutter

 

Den här hösten har jag fortsatt ge mig själv anledningar att lära mig mer om 3D-design. Både för gestaltning digitalt, men även för att kunna använda vår 3D-skrivare av märket Ultimaker2. Trots mina år på en teknisk utbildning närmar jag mig detta med ett humaniora och pedagog-perspektiv. Det ingår inte i min långsiktiga plan att göra avancerade CAD-skisser, jag vill luska reda på hur denna typ av teknik och designverktyg kan göras mer tillgängliga för en bredare målgrupp. Jag vill kunna vidareutveckla mitt formgivningsintresse, men också kunna designa och skriva ut funktionsdugliga, enklare, reservdelar vid behov – men också kunna vidareutveckla konstruktioner i min omgivning som kanske skulle behöva en extra twist.

Utifrån detta började jag först med projekt som ligger nära mitt intresse för stickning – nämligen sock-block med storleksmärkning och stickmarkörer. Detta väckte även en idé om att göra kakformar eller kakstämplar och utifrån detta påbörjades det jag här i bloggen kommer referera till som Projekt Kakform.

Tillgängliga verktyg

Till detta projekt har jag använt mig av Adobe Illustrator, Tinkercad, Cura och bildmaterial från Wikimedia Commons och Google Bildsök.

Steg 1

Att göra en kakform är långt ifrån en unik idé, en sökning på forat Thingiverse ger över 3000 träffar på söktermen Cookie cutter. Eftersom jag sitter i ett hus på campus som fått sitt namn efter Ellen Key föll valet på att göra en hyllning till denna beundransvärda dam. Jag använde mig av ett antal olika bilder som jag försökte stilisera med hjälp av Illustrator.

Till slut föll valet på en siluett-bild som finns sen tidigare både i konstverk och på bokomslag.

Ellen Key Work in Progress

Ellen Key – Work in progress

 

Steg 2

Siluetten exporterade jag både som kontur (outline) och fylld bild i filformatet SVG.

Steg 3

Tinkercad

Tinkercad

Efter att ha laborerat lite med både Onshape och Tinkercad föll valet på Tinkercad i det här projektet. Det är relativt lätt att komma igång, med många förinställda geometriska former som är till stor hjälp. Det går även att samarbeta med andra om samma design och du har möjlighet att dela din design med andra, men har även några projekt du kan hålla privata (i gratisversionen).

Steg 4

Import av SVG-filer från Illustrator.

Först testade jag att göra en relativt solid form, med den importerade, fyllda SVG-filen från Illustrator. Det blev en medaljong med en upphöjd siluettbild, tanken var kakstämpel i första hand.

Tinkercad

Tinkercad

Steg 5

För att kunna göra en 3D-utskrift behövde jag exportera min design i .stl-format. Detta görs i Tinkercad och filen öppnas sedan i slicing programmet Cura för konvertering till .gcode som är det filformat som vår Ultimaker2 äter.

Steg 6

Dags för utskrifter!

Prototyp 1, blev för solid och stor (mer en kakstämpel än en kakform). (Ca 10 h)

Prototyp 2, för tunn och bräcklig. (Ca 18 minuter)

Prototyp 3, fick stängas av innan utskriften blivit klar eftersom glasplattan i skrivaren var för dåligt limmad.

Prototyp 4, fick ett tillägg i sin design i form av en “bricka” med Ellen Keys-namnteckning på som skulle utgöra någon slags stöd till kakformen. Denna bricka blev dock satt både upp och ner och spegelvänt, men denna prototyp gick faktiskt att använda till just kakbakande. Det kan även sägas att just denna plast som används vid utskrift är PLA, som är en majstärkelse-baserad plast. (ca 45 minuter)

Steg 7

Nu är det dags att skriva ut prototyp 5, med ytterligare modifieringar för att kunna fortsätta utveckla den perfekta kakformen.

Fortsättning följer!

Augmented reality – mer än att jaga Pokémons

Vad kan vi då lära oss av Pokémon Go och det som kallas för augmented reality (förstärkt verklighet)? En skicklig pedagog kan använda spelet för att öva en hel drös med förmågor – varför inte diskutera kartor och riktningar, volym och massa, avstånd och även samarbete och reflektion kring de konstverk som finns i spelet och i verkligheten.

Jag lyfte ur just AR (augmented reality) och synade det lite extra. Ett för mig användbart exempel var Googles tjänst Google Översätt som finns som app i mobila enheter. Denna app har utökats med en slags textigenkänningsfunktion vilket gör att du med hjälp av din mobilkamera kan scanna av den text du vill få översatt från IRL till URL. Låt mig demonstrera!

googletranslate1

1. Placera texten som ska scannas innanför klamrarna som dyker upp på skärmen.

googletranslate3

2. Texten identifieras och markeras med hjälp av rutor.

googletranslate4

3. Bra jobbat Google!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Just i det här exemplet har jag redan från början indikerat att det är engelska som ska översättas till svenska.

Identifieringen går snabbt – och även om det är en blandning av olika teckensnitt så lyckas appen läsa av texten och ge en helt okej översättning.

QR-koder

Ett sätt att bygga in mer information i ett analogt presentations och/eller marknadsföringsmaterial är att använda QR-koder. Det har funnits ett tag och skulle kunna användas mycket mer – men har inte riktigt slagit särskilt brett. Steget att ladda ner en scannings-app, scanna av en kod när den dyker upp och sen få del av digitalt innehåll verkar inte vara lika lockande som en och annan marknadsförare eller kommunikatör hoppats på. Det stannar lätt i en klubb för inbördes nördar. Men det är något som hela tiden utvecklas och det är fortfarande av intresse att bevaka och hålla sig uppdaterad.

Låt teckningar få liv!

Ett lekfullt sätt att använda denna princip att scanna av något IRL för att få ytterligare en dimension URL finns i många olika versioner men de två jag har testat var bl a LandscapAR och Chromville.

landscapAR

Epic fail med LandscapAR

Principen för LandscapAR kändes klockren – rita topografiska figurer med linjer som indikerar höjd och se dina landskap ta form med hjälp av appen. Trots att jag testade på tre olika enheter, med tre olika sorters tuschpennor, olika sorters belysning och papper så var det alldeles för buggigt. Tyvärr, eftersom jag tänkt utgå från en karta över LiU och skapa ett och annat berg på den rätt så blåsiga schlätten.

Chromville är en annan app inom segmentet AR och rita – men där en del av narrativet redan finns klart. Det finns färdiga scenarios och karaktärer att färglägga och interagera med via appen. Men också några färgläggnings-papper som du skriver ut, färglägger, scannar och sen får du en liten krabat att antingen mata och natta eller spela fotboll med i din mobila enhet (i det här fallet en iPad). Det var lite svårt att få min något gamla iPad att fånga logotypen som ska läsas av för att få se sin figur och jag lyckades aldrig göra något mål – men det gav ändå en känsla av hur många liknande appar funkar.

chromville2

Utskrivet och färglagt, hämtat från Chromvilles hemsida

 

Fil 007

Skärmdump från min iPad. Teckningen scannas via appen. Du kan interagera med filuren genom att trycka på skärmen.

chromville

Filur nr 2 kan buffa runt bollen, men lyckades inte göra mål.

Det här sättet att arbeta med att ge en teckning liv triggade även igång en idé som gav mig anledning att testa både stop motion-appen iMotion samt AR-appen Aurasma.

Avslutningsvis: En magisk teckning

experimentiMotion

 

Ungefärlig tidsåtgång: 40 minuter.

Jag tog det som fanns tillgängligt – min fyraårings teckningar, en skrivbordslampa, nyckelband, ritblock och en iPad med appen Aurasma och iMotion.

Först använde jag iMotion i min iPad för att göra en kort stop-motion-film. Jag skippade ljud den här gången, men ska jobba vidare med det när jag fortsätter utforskandet.

När denna film var färdig följde jag instruktionerna via recensionen av Aurasma hos Skolappar för att länka samman den fysiska teckningen med den digitala filmen.

Resulatet ser ni lite snabbt filmat här:

 

Konstnären bakom teckningarna konstaterade när hen såg sina verk få liv: Coolt mamma! Jag vill också pröva!