Hybrid eller parallell?

NU2022 välkomnade deltagare både fysiskt och digitalt till många delar av programmet. Begreppet “hybrid” verkar inte ha förekommit i marknadsföringen men min bild av vad konferensen skulle innebära var just en hybridisering av fysiskt och digitalt. Jag hade antagligen helt enkelt fel bild av det, för det jag skulle kalla NU för är en parallellkonferens. Varför upplevde jag det så?

Som fysisk deltagare i moment som mestadels var presentationer så hade jag väldigt lite kontakt med de digitala deltagarna på konferensen. De var delvis på samma pass som jag, men osynliga och anonyma. Den fysiska manifestationen var kameror i rummen och mikrofoner på presentatörerna, men själva personerna som skulle se och lyssna var inte tillgängliga för oss på den fysiska konferensen. För min del så tänkte jag inte så mycket på att det fanns fler personer närvarande än de i rummet, mer än på något pass där det ställdes en fråga.

Min spontana gissning är att fokuset under planeringen för konferensen var teknologin. Vad krävs för att kunna streama olika rum med presentationer? Hur kopplar vi in mikrofoner och kameror så att onlinedeltagarna ser och hör, men utan att det går ut över upplevelsen i rummet? Den biten var också välskött, så vitt en fysisk deltagare kan bedöma det. Det jag som fysisk deltagare saknade var kontakten, det mänskliga, det där fluffiga som är det allra svåraste med hybrid. Men kanske saknade inte de digitala deltagarna oss som var på plats, och kanske var jag ensam på plats om att sakna de digitala. Kanske har det med att göra att jag tycker om att delta digitalt och gärna hade varit med i deras chattar och umgåtts även där. Kanske är det här bara ett tecken på att jag, nästa gång det finns både fysisk och digital möjlighet, ska välja den digitala?

Fler iakttagelser från NU kommer efter sommaren. Stay tuned så får du veta hur jag upplever de senaste tio årens utveckling kring presentationsteknik på våra lärosäten (spoiler: trögare än en elcykel som har slut på batteri).

Campusuniversitetets identitetskris

Photo by Clint Adair on Unsplash

Platsen har en stor betydelse för vårt lärande – det ger oss sociala sammanhang, mötesplatser och slumpmässiga kontaktytor och det finns en inbyggd lätthet att röra sig mellan både studier och fritid. Campus är inte bara en plats, det är en identitet, en kulturyttring, en stark norm att det är där vi möts för att bilda oss och i viss mån bli vuxna.

Den digitala platsen är som ett litet envist, störigt småsyskon som helst avfärdas som en omogen konkurrent. Men så kom en pandemi – och de digitala mötesplatserna blev snabbt uppgraderade till det enda sättet för oss att överhuvudtaget kunna bedriva utbildning med en hyfsad kontinuitet. Och med dem våra ofta styvmoderligt behandlade hjälpmedel – presentationsteknik och multimedia (som förtjänar minst ett eget blogginlägg…).

Kunskapen och framförallt erfarenheten av att använda internet och media låg framförallt inom den del av utbildningsväsendet som erbjudit distansutbildning. Det senare bedrevs långt innan digitaliseringen gjorde sitt genombrott: i begynnelsen via korrespondens och telekommunikation, efterhand kompletterad med de medietyper som stod till buds (radio, film, tv). Oftast asynkront. Det ska vara likvärdigt med campusutbildning – men det är aldrig exakt samma sak. Det är ett sätt att lösa logistiska problem, bredda sin rekrytering och nå grupper som skulle ha svårt att studera på annat sätt. Men det ses hela tiden som ett andra hands-alternativ. En stand-in som inte kan erbjuda alla typer av utbildningar.

Det är då klart att det skapar oro när det digitala tar över under en period – det sker en normförskjutning. Den ordinarie blir överglänst. Det blir med ens tydligt att det går att göra så mycket mer än att lägga upp en mapp i en lärplattform. Oron infinner sig direkt – innebär detta att allt ska ske online nu? GE MIG MIN LEKTIONSSAL TILLBAKA!

Synen på flexibilitet kring tid, rum och kontaktytor för både social interaktion och lärande luckras direkt upp – det blev synligt att det inte behöver vara så vattentäta skott mellan campus och distans. Men tänk – tänk om någon SER det även efter pandemin? Då kanske vårt campus blir helt och hållet utkonkurrerat av digitala världar. Frågan är om detta utlöste en identitetskris – eller om det finns potential till ett utvecklingssprång också?

Människor gillar sitt campus, sitt bibliotek, sin väl valda tentaplugg-plats. Det finns så mycket rutiner och ritualer, som det lätt blir när både studier och liv sker kring samma plats under några intensiva studieår. För många är det åren du blir mer vuxen dvs du blir så mycket mer än bara bildad. Stora investeringar har gjorts för att bygga upp denna infrastruktur som ett campus utgör.

Min förhoppning är att den viktigaste lärdomen vi drar – när dammet efter krisen lagt sig något, att det i begreppet campusuniversitet ingår en självklar uppvärdering av det som sker online som en likvärdig komponent vid utformningen av framtidens utbildningsutbud. Det ska inte vara en nödlösning att en läraktivitet sker online, det ska vara genomtänkt utbildningsdesign där det finns förståelse för målgruppens behov.

Och att vara social online kan skapa minst lika fina vänskapsband inför framtiden som via en studentfest på Flamman.

 

 

 

Didacticum kickar igång läsåret 18/19


Didacticums föreståndare Gunvor Larsson Torstensdotter

Hur ska vi arbeta framöver? Strategier, idéer, digitalisering, livslångt lärande, hållbar utveckling, mångfald och internationalisering. Två spännande dagar inleds idag med de medarbetare vid LiU som är knutna till Didacticum. Högskolepedagogik är vår gemensamma nämnare, men oj vad mycket infallsvinklar det finns från ett stort universitet.

Vad gör en IKT-pedagog egentligen?

Jo, en presentationsfilm om vårt uppdrag. Vi rör oss i ett gränsland mellan pedagogik – IKT och ibland är det inte helt lätt att veta var en ska vända sig med sina frågor som lärare.

I den här filmen berättar Anna kort om hur vi jobbar. Vad gör en IKT-pedagog? Hur jobbar vi? Vad kan vi hjälpa till med?

Ta hjälp av en IKT-pedagog!

CC BY Expert Infantry, Flickr

CC BY Expert Infantry, Flickr

IKT-studions nya uppdrag

Sedan årsskiftet 2017/2018 är IKT-studion en del av Linköpings universitets centrum för högskolepedagogik: Didacticum.

Kort förklarat går vi från att vara ett IKT-stöd med studenter (via deras kursansvariga mfl) vid filosofiska fakulteten och utbildningsvetenskap som huvudsaklig målgrupp till att bli en del av den centrala satsningen på pedagogisk utveckling med hjälp av bl a digitala verktyg och IKT via Didacticum.

Vi har nu hela LiU:s lärarkår (oavsett fakultetstillhörighet) som målgrupp och hoppas kunna stötta och omvärldsbevaka i den värld som rör lärande och IKT i högre utbildning. En fot har vi kvar i omvärldsbevakningen av barn- och ungdomskultur i relation till skolans värld och den digitala utvecklingen i samhället i stort – men det som nu övergår i annan regi är den del som haft att göra med vår bevakning av makerkultur och IT som material för skapande. Redan nu finns ett labb i Vallabibliotekets regi (DigiMaker-labbet) där det bl a kommer finnas 3D-skrivare och utlåning av IKT-verktyg för studenter. En del av vår handledning och undervisning riktat mot studenter hamnar även detta i bibliotekets regi. Detta ska hitta sin form och utvecklas för närvarande i samarbete med biblioteket.

IKT-studions föreläsningar för studenter

En vanlig förfrågan har under åren varit en introduktion av generell och ibland praktisk karaktär för olika studentgrupper vad gäller digitalisering, IKT-verktyg, MIK (medie- och informationskunnighet), presentationsteknik, digitalt berättande och creative commons. Dessa teman ska under våren konverteras till digitala format inklusive handledningsmaterial, förslag på efterföljande praktiska övningar m.m.

Vi kommer även kunna fortbilda de lärare som vill fördjupa sig inom IKT-pedagogik i relation till just sina ämnen, men – vi har inte längre möjlighet att ta emot studentgrupper i synkrona möten. Vi delar dock mer än gärna med oss av det material vi har samlat på oss och skapat genom åren. IKT-inslaget i en kurs behöver enligt vår erfarenhet integreras i kursens tema/inriktning där den är en naturlig del av bearbetningen av stoffet istället för att bli en utanpåliggande dimension som inte direkt stimulerar till vidare reflektion.

Tidsplan för detta produktionsarbete kommer inom kort.

Lärare + IKT-pedagog = kursutveckling!

För att underlätta kunskapsöverföring vad gäller IKT har vi gentemot LiU:s lärare identifierat ett antal områden där vi redan nu kan erbjuda IKT-pedagoger via Didacticums koncept Ta hjälp av en pedagog! – just nu under två rubriker: E-lärande vid ett campusbaserat universitet – kursutveckling och praktiska övningar samt Filma en föreläsning – vad går att göra?

En del av detta kommer introduceras vid Pedagogikdagarna 13-14 mars (agenda spikas i dagarna) men också via öppna workshop under året.

En annan nyhet är att vi även blir fler som sysslar med just IKT-pedagogik, där representanter nu finns från flera olika fakulteter och med infallsvinklar från olika projekt inom LiU. Dessa personer är knutna på olika % till Didacticum och samordnas av Anna F Söderström.

Har du frågor och funderingar – håll utkik i bloggen, eller maila: iktstudion(a)liu.se
Skulle du vilja ha omvärldsbevakning inom Lärande och IKT: maila iktstudion(a)liu.se

eller följ oss via IKT-spaningar: Lärande och IKT i högre utbildning.