Lucka 18: Skapa roligare digitala möten/föreläsningar

För några veckor sedan deltog jag vid delar av Stockholms universitets Lärarkonferens. Även om jag inte är pedagog, så anser jag att pedagogik är en viktig pusselbit i mitt yrke som kommunikatör. Konferensen var helt digital och mycket bra arrangerad. Jag fick flera idéer och inspiration till Didacticums Pedagogikdag som vi ger 17 mars 2021.

Många häftiga möjligheter med green-screen studio

Jag deltog bland annat på workshopen  “Trött på tråkiga Zoom-föreläsningar? Kan vi lära oss något ifrån TV?” som gavs av  Jonas Collin (Inst f data och systemvetenskap).

I inledningen så stod Jonas framför en gammal OH-projektor och bytte bilder. Coolt tänkte jag – han mixar gammalt och nytt, det var ett bra grepp för att skoja till det och väcka mitt intresse. Något senare befann han sig i en skog och kikade fram bland träden och något senare på en stor scen. Och plötsligt satt jag tillsammans med några andra deltagare och småpratade i en bil som åkte runt, trots att jag fortfarande satt i mitt vardagsrum framför skärmen.

Jag fattade ingenting. Det var som magi! Hur gjorde han? Hur kunde det bli så bra?

Då visade han sin green-screen studio som han byggt upp och förklarade hur allt gick till. Och det var inte så svårt, sa han – men… inte så lätt heller, tänkte jag.

Skapa rymd i dina digitala möten utan avancerad teknik

Det var en häftig workshop, jag lärde mig  att det finns riktigt bra och coola grejer man kan göra i Zoom för att förbättra en föreläsning eller ett möte. Men det krävs att man tillgång till rätt resurser och gott om tid , och det är det nog långt i från alla som har. Så det jag väljer att ta med mig, är att det går att skapa spännande digitala möten eller föreläsningar utan att lägga så mycket tid, teknik eller andra resurser på det.

Karins tips för att skapa roligare digitala föreläsningar och möten:

  • Tänk på vart du befinner dig i rummet/rutan när du pratar – du måste inte sitta klistrad vid skärmen/kameran, har du trådlösa lurar kan du ställa dig upp, använda ditt kroppsspråk och ditt rum.
  • Istället för att visa bilder i powepoint, illustrera det du vill säga på något annat sätt. Använd ditt kroppsspråk, ha ögonkontakt och varför inte använda ett blädderblock eller en griffeltavla/whiteboard där du skriver/ritar det du vill förtydliga.
  • Dela upp deltagarna i spontana grupprum, det är alltid spännande att småprata och diskutera i mindre grupper, ofta träffar man någon man inte känner eller någon man inte har pratat med på länge.
  • Och min käpphäst! Du som ska prata, se till att ha bra ljus och bra ljud, testa utrustningen innan ditt anförande så du inte behöver strula med det där och då.

Lycka till!

Karin Midner, kommunikatör Linköpings Universitet


Se workshopen i efterhand

Online-workshop vid Stockholms universitets Lärarkonferens2020 

Genom att koppla ihop Zoom med DSV:s professionella videostudio får vi tillgång till flera kameror, videomixer, green screen, ljussättning med mera. Här experimenterar vi med formen och tekniken och diskuterar om Zoom-upplevelsen skulle kunna bli roligare. Det blir en blandning av demo, studiebesök och workshop kring teknikens möjligheter. Ger tekniken ett mervärde eller är det bara svårt?

Jonas Collin, Medipedagog och Producent, CeUL och Institutionen för data- och systemvetenskap

>> Se den inspelade workshopen

Ryktet om föreläsningens död är betydligt överdrivet

Föreläsningen som undervisningsform har dödförklarats många gånger och i högskolepedagogiska kretsar behandlas den, tyvärr, tämligen styvmoderligt. Den har länge setts som symbolen för en förlegad syn på lärande där läraren mässar på och studenten under andäktig tystnad antecknar varje ord. Men den bilden är en halmdocka, en orättvis nidbild, för det är oftast inte så det går till idag. Visst kan vi se sådana tendenser ibland, men föreläsningen av idag rymmer så mycket mer. Många föreläsningar är numera betydligt mer öppna och interaktiva. Även om ordet “föreläsning” finns kvar har innehållet förändrats, liksom relationen mellan lärare och studenter. Vilken roll spelar då föreläsningen idag och i framtiden? Baserat på mina egna erfarenheter och iakttagelser under tjugo år som lärare och tio år som pedagogisk utvecklare tycker jag mig kunna se tre distinkta aspekter.

Man speaking in front of crowd

Foto av Miguel Henriques via Unsplash

En föreläsning, eller ännu hellre en föreläsningsserie, bidrar till att skapa en struktur. Föreläsningarna kan bli en karta över ämnesinnehållet och kan i vissa kurser till och med utgöra större delen av innehållet. Föreläsningsschemat skapar också en rytm i kursen och blir ett ramverk för att passa in övriga läraktiviteter och studenternas eget arbete. Innehållet portioneras upp i lagom stora bitar. En klassisk fråga från studenter är om det är läroboken eller föreläsningarna som styr vad som kommer på tentan. I allmänhet är det svårt att hävda att det ena eller andra av dessa synsätt skulle vara mer produktivt. I vissa kurser är det naturligt att innehållet definieras av en uppsättning texter, i andra är det mer naturligt att innehållet definieras av det som händer på föreläsningarna. Det viktiga är att det är tydligt för alla inblandade vad som gäller. Det är olyckligt om den officiella linjen är att det är läroboken som definierar kursen, medan föreläsningarna i praktiken bara är muntliga presentationer av det som står i boken. Då är det inte konstigt om få väljer att faktiskt läsa boken.

Föreläsningen som undervisningsform kan också fungera som en ritual, både i positiv och negativ bemärkelse. Sedan lång tid tillbaka är föreläsningsformen intimt förknippad med det akademiska livet, och så kommer det antagligen vara under många år, även om andra typer av läraktiviteter dyker upp som komplement. Bara genom att sätta etiketten “föreläsning” på en aktivitet skapas nedärvda förväntningar på vad som ska äga rum, förväntningar som vi behöver förhålla oss till. Studenterna kan ibland ge uttryck för att det kan kännas skönt att bocka av att man deltagit i en föreläsning eller tittat på en förinspelad film. Den omedelbara känslan kanske inte är att man har lärt sig något, men det skapar en känsla av att komma framåt, vilket inte ska föraktas. Föreläsningen kan ibland vara första mötet med ett innehåll, om studenten inte läst boken i förväg, och lärande måste få ta tid. Därför är det svårt att mäta effekterna på lärandet av enbart en föreläsning, isolerad från allt annat som händer i kursen och i huvudet på studenten.

Den mest kraftfulla rollen som föreläsningar spelar är som berättelser. Det talade ordet har ju en betydligt längre historia än det skrivna. Föreläsningar ska inte i första hand vara underhållande, men ju fler sinnen och ju mer känslor som aktiveras hos studenterna, desto större aktivitet skapas, vilket i förlängningen verkar positivt på lärandet. Få lärare är intresserade av att vara estradörer, men även vi mediokra föreläsare kan ha nytta av att tänka lite dramaturgiskt när vi planerar våra föreläsningar. Föreläsningen har dessutom en unik här och nu-aspekt, en omedelbarhet som inte går att skapa med texter och som inte riktigt kan återskapas med inspelningar. Föreläsningen är en sammanhållen helhet med en tidsdimension som gör den lämpad för att illustrera dynamiska förlopp. Först är det på ett visst sätt, sedan händer något, vilket leder fram till något annat.

Jag måste erkänna att jag gillar att föreläsa och jag tror att jag gör det rätt okej. Däremot har jag med tiden blivit lite mer återhållsam och väljer nu att föreläsa endast om det inte finns något bättre sätt att stimulera lärandet. Jag tror att det kommer finnas gott om plats för bra föreläsningar i framtiden, men att slentrianmässigt planera in en föreläsningsserie, bara för att alla förväntar sig det, är jag mer skeptisk till. Håller du med mig? Vilken roll spelar föreläsningen i din kurs, idag och i framtiden?