Tåget går! – Reflektioner från Klimatforum 2019

Temat för Klimatforum 2019 är ”Från strategi till handling” – det är dags att gå från mycket snack och lite verkstad till lite mindre snack och mycket verkstad. Bland talarna märks forskare från flera olika discipliner, varav en av de mer kända torde vara klimatforskaren Will Steffen från Stockholm Resilience Center. Han pratar om planetära gränser och om antropocen och han är kritisk till att politiker och samhälle (läs ”vi”) trots den kunskap om klimatförändringarna som vi har haft tillgång till under lång tid inte har gjort mer för att vända utsläppskurvorna nedåt. ”Vi kommer inte lyckas förhandla med planeten” säger han. Så vad kan vi göra? Jag lyssnar till Mattias Lindahl från LiU som forskar om cirkulär ekonomi och till konsumtionsforskaren Cecilia Solér från Handelshögskolan i Göteborg. De är båda överens om att även om vi lyckas ställa om till en cirkulär ekonomi så behöver vi också minska vår konsumtion. Det håller liksom inte annars.

Jag lyssnar till talare från ett flertal olika företag som berättar om hur de har implementerat grunderna inom cirkulär ekonomi och hur de ställer om sina affärsmodeller för att främja mer användning men mindre konsumtion genom att de erbjuder plattformar för att deras produkter ska hyras, lagas och kunna säljas enkelt second hand. Eva Karlsson från ett av dessa företag, Houdini, gör referenser till de Globala målen, forskningen om planetära gränser och till Kate Raworth’s ”Doughnut Economics” när hon berättar om utgångspunkter för omställningen av Houdinis affärsmodell. Under dagen hör jag dem också referera Donella Meadows ”Thinking in Systems”. Det framkommer vid ett par tillfällen att kan vara svårt att rekrytera personer med kunskap om cirkulär ekonomi, hållbara affärsmodeller och ett systemsynsätt som inkluderar förståelse för samverkan mellan tekniska, sociala, ekologiska och ekonomiska system.

Under fikapausen pratar jag med en doktor i fysik, tidigare anställd vid Lunds universitet, men numera verksam inom förändringsledning. Jag förklarar att jag jobbar med lärande för hållbar utveckling vid LiU. ”Allting börjar med utbildning” säger han, ”men ni är inte så duktiga inom akademisk utbildning när det kommer till hållbarhetsfrågor”.  Och under lunchen kommer det fler synpunkter på hur vi organiserar våra utbildningar – den här gången från en konsult från Ekosofia: ”Hållbarhet måste genomsyra alla utbildningar – ni måste utbilda era studenter för att de ska kunna vara med och fixa det här”. Han nämner det som brukar vara min käpphäst: att alla måste fråga sig på vilket sätt som just deras studenter ska kunna bidra till en mer hållbar värld när de är klara med sin utbildning (inte vad hållbar utveckling har med deras ämne att göra). Jag får tillstå att det ligger mycket i de kommentarer som jag får – vi har inte lyckats med att integrera lärande för hållbar utveckling tillräckligt väl på alla våra utbildningar. Det sa Moa från Klimatstudenterna och Molly från Navitas på Pedagogikdagarna och det har UKÄ talat om för oss tidigare.

Förutom detta med kunskap om möjliga lösningar och systemperspektiv så återkommer frågan om värderingar eller det som inom lärande för hållbar utveckling kallas för normativ kompetens vid flera tillfällen under dagen. Will Steffen inskärper att vi måste förändra vår mentalitet, vårt mindset, om vi ska lyckas vända utvecklingen. Konsumtionsforskaren Cecilia Solér från Handelshögskolan i Göteborg vänder och vrider tillsammans med Mattias Lindahl och Fredrik Gisselman från Kommerskollegium på begreppen för att visa hur språket ger oss en indikation om våra (ofta ganska omedvetna) värderingar: ”Det borde marknadsföras ’mjölk’ och ’giftig mjölk’” utbrister Cecilia Solér och får applåder. Och så kanske man ska fundera på att sätta samma typ av varningstexter på reklam för flygresor som man har på tobak eller alkohol säger hon. Men också flera företagsrepresentanter talar om vikten av normativ kompetens och om hur viktigt det är med sådan för förmåga att agera på ett hållbart sätt. Jonas Willaredt från Husqvarna berättar om valet att lägga ner ett lönsamt produktområde då bedömningen var att dess klimatpåverkan var för stor. Undrar vilken ekonomutbildning som lär ut sådant eller ens talar om målkonflikten mellan ekonomisk vinning och miljöpåverkan? PM Nilsson, politisk redaktör på Dagens Industri, går så långt att han säger att vi behöver politiker som vågar införa förbud – något som på sikt kan bidra till att normalisera beteenden och förändra vårt sätt att tänka (jmf. bilbältet eller mobiltelefonförbud i bilen).

När jag lämnar Klimatforum hinner jag med en kort promenad innan det är dags att kliva på tåget hem så jag styr stegen i riktning mot Mynttorget. En bit upp på Drottninggatan möter jag hundratals skolungdomar med plakat i sina händer ropandes:

– Vad ska vi göra?

– Rädda klimatet!

De har precis brutit upp från Global Strike for Future’s skolstrejk för klimatet. De drömmer om en mer hållbar värld och om några år är det dags för dem att söka till universitet och högskolor. Kommer vi vid den tidpunkten ha lyckats integrera lärande för hållbar utveckling tillräckligt väl i våra utbildningar för att vi ska ha något att erbjuda dem? Det är dags att kliva på tåget.

 

/Cecilia Enberg

IBL och Didacticum

 

 

0

Låt hållbarhet vara ledstjärnan även för våra utbildningar

För några veckor sedan uppmärksammade vi på den här bloggen det upprop där franska studenter av sina framtida arbetsgivare krävde ett mer omfattande och seriöst arbete med hållbar utveckling och kopplade detta till frågan om utbildning och lärande för hållbar utveckling. Vi skrev att vi hoppades att de franska studenternas upprop skulle får spridning långt utanför Frankrikes gränser och därigenom påverka innehållet i och utformningen av utbildningar världen över. Vi blev därför glada när vi såg att uppropet nu har spridit sig och att studenter vid svenska lärosäten har översatt det manifest på vilket uppropet var baserat och dessutom skrivit en välargumenterad debattartikel på DN Debatt (2018-12-03) där de, liksom de franska studenterna, kräver av sina framtida arbetsgivare att de ska agera seriöst i förhållande till de hållbarhetsutmaningar som världen står inför: ”Hållbarhet måste vara ledstjärnan i alla beslut. Nu krävs radikala förändringar” skriver de.

Det råder ingen tvekan om att radikala förändringar krävs för att hantera de hållbarhetsutmaningar som världen står inför. Det handlar om att agera, på ett i det närmaste revolutionärt sett nu, eller ”att gå under som civilisation” för att citera Greta Thunberg, som under hösten har väckt uppmärksamhet världen över för sina skolstrejker för klimatet. Men för att de företag som är våra studenters framtida arbetsgivare ska kunna ha hållbarhet som ledstjärnan i alla beslut och genomföra radikala förändringar som gör verklig skillnad så måste också vi, lärare vid svenska universitet och högskolor, utbilda våra studenter, de framtida arbetstagarna, i hållbar utveckling och på ett sätt som främjar hållbar utveckling. Det gör vi i de flesta fall inte idag. Och även om många av oss skulle vilja så finns i de flesta fall inte det stöd i form av tydliga mål, uppföljning av resultat och resurser från våra arbetsgivare som skulle krävas (se Universitetskanslerämbetets tematiska utvärdering från 2017). Det saknas med andra ord mål och medel för detta. Likaså är svenska universitet och högskolor organiserade på ett sätt som knappast främjar utbildning och lärande för hållbar utveckling. Sådana utbildningar kännetecknas av att de är ämnesövergripande, holistiska och värdegrundade snarare än strikt disciplinära, organiserade i stuprör och fokuserade på den kognitiva kunskapsdomänen. Vidare kännetecknas de av ett kritiskt tänkande och förhållningssätt som möjliggör agens i förhållande till de dilemma och målkonflikter som ofta kommer till uttryck i hanteringen av hållbarhetsutmaningar – snarare än av tydliga, och i förhållande till ett specifikt kunskapsfält, tillrättalagda problemställningar där hantering av dilemma utifrån en väl internaliserad värdegrund kring hållbar utveckling aldrig kommer till uttryck. De är med andra ord inte organiserade för att främja lärande för hållbar utveckling genom skapandet av de kompetenser som är avgörande för att möjliggöra hållbar utveckling

Med utgångspunkt i ovanstående vill vi utmana vår arbetsgivare att börja ta ansvar för att lärande för hållbar utveckling integreras i samtliga utbildningar på ett sätt som möjliggör progression över tid samt att skyndsamt införa indikatorer som möjliggör uppföljning av dessa mål. Vi vill också att de ska inse vidden av en sådan utmaning med avseende på vad det kräver i form av en förändrad organisation. Vi stämmer in i studenternas upprop och uppmanar svenska universitet och högskolor att låta ”hållbarhet […] vara ledstjärnan i alla beslut. Nu krävs radikala förändringar”.

Cecilia Enberg & Ola Leifler

0

KTH skapar fiktiv utbildningskatalog för 2027/2028

KTH 2027 2028

KTH har i dagarna tagit fram en fiktiv utbildningskatalog, så som de tänker sig sina utbildningar 2027/2028. Ett intressant sätt att gestalta och skapa förståelse för hur en vision om en relativ närliggande framtid kan se ut.

Det är tydligt att det är fokus på hållbarhet, livslångt lärande, digitalisering och att de rör sig på en internationell utbildningsarena. AI finns givetvis med, i form av AI coacher för studenterna.

Läsvärt! Den 6 december arrangeras ett seminarium via ITHU baserat på denna broschyr som underlag för vidare diskussion om Framtidens högskola.

PS. KTH ska tydligen vara en plats där idéer blir verklighet, Linköpings kommun har ju arbetat utifrån den devisen rätt länge nu…;) DS.

0

Replik i DN Debatt: Större problem att utbildningar inte fokuserar på hållbarhet

Till min stora glädje skrev mina kollegor Ola Leifler och Cecilia Enberg (m fl) en replik på det debattinlägg som publicerats i DN 18 forskare: Universiteten måste själva börja klimatomställningen. Titeln på deras svar är Större problem att utbildningar inte fokuserar på hållbarhet. Ta gärna del av det och läs vad andra lärosäten skrivit. Slutrepliken är publicerad, men debatten behöver fortsätta. 2030 är inte alltför långt bort, och det är en högaktuell fråga för dagens elever (morgondagens studenter).

Och när jag nu ändå har er på tråden – ta del av vad de Globala målen för 2030 innebär, och fundera över hur en kan arbeta för att uppnå dessa inom högre utbildning.

0