Because the world doesn’t exist in neat categories

Didacticum var tillsammans med Tema Genus under förra veckan värd för det internationella nätverket The network on teaching and learning differently: Generic competences in education. Deltagarna representerade alla fakulteter vid LiU samt universitet i Frankrike och Kanada. Det gemensamma intresset i nätverket kretsar kring att reflektera över vad det innebär att undervisa och lära sig ’differently’, dvs. på ett annat sätt än vad som sker idag. Vad ’differently’ och detta ‘andra’ är kan ju tolkas på många olika sätt och det som är gemensamt för dessa olika tolkningar är en vilja att utmana det som uppfattas vara status quo inom akademisk undervisning. Med utgångspunkt från olika praktiska exempel/erfarenheter fick deltagarna ta del av olika konkreta försök inom ramen för undervisning som gör anspråk på att göra ’skillnad’. Underrubriken för workshopen var ’generic competences’ dvs. vilka allmänna kompetenser som kan stödjas genom nya sätt att undervisa och lära sig. Dessa allmänna förmågor handlar om kritiskt tänkande, kommunikation, problematisering, kreativitet m.m.

Filosoferna Sal Renshaw och Renee Valiquette från Kanada leder sedan flera år tillbaka tillsammans en mycket spännande interdisciplinär kurs som på olika sätt vill belysa att ’the world doesn’t exist in neat categories’. Kursen heter egentligen ’Introduction to interdisciplinary analysis’ och är en tematiskt upplagd kurs som bygger från medverkan från flera olika ämnesområden vid deras lärosäte. Exempel på de kurser som de lett på detta sätt kretsar kring teman som ’white’, ’genius’, ’sloth’, ’water’, ’secrets’ och ’dirt’.

De väljer ett tema och konsulterar sedan sina kollegor för att bidra med någonting relevant från deras disciplinära perspektiv. Sal och Renee ser sig själva som ’översättare’ eller ’förstärkare’ i relation till de föreläsare som rekryterats. De vill skapa ’gentle interruptions’ i det vardagliga flödet av information som möter en student. De kallar det för ’hacking existing structures’, en uppgift som jag tror att många humanister och kritiska forskare känner igen sig i. De leder seminarier som följer upp föreläsningarna där själva innehållet i föreläsningen problematiseras. Fokus för dem är utvecklingen av de generiska kompetenser som innefattar kritiskt tänkande, kommunikation, kollaboration och kreativitet. Deras mål är att medverka till utvecklingen av det som de kallar en ’poetisk’ subjektivitet hos studenterna, dvs. en självuppfattning som är öppen, fantasirik och som innebär möjligheter. Detta gör de i motsats till vad de uppfattar vara den dominerande formen av självuppfattning idag, den ’suveräna’ subjektiviteten som innebär kontroll, manipulation och instrumentell nytta. De baserar sina teorier om subjektivitet på poststrukturalistiska teorier.

Den innevarande kursen för detta läsår heter ’trojans’ och omfattar teman som: ambush marketing; viruses – hiding in plain sight; undercover policing; trojan wars – myth and history; your brain on lying and deception, osv.

Johanna Dahlberg från Med Fak på LiU presenterade arbetet kring interprofessionell kompetens som äger rum inom och mellan de olika vårdprogrammen som finns på den medicinska fakulteten. Strävan efter denna form av kompetens är förvisso ingenting nytt utan är jämngammalt med starten av PBL som pedagogisk form på Med Fak sedan 1980-talet. Kursen är angelägen och studenterna upplever den också som viktig. Ett återkommande problem är dock att den interprofessionella kompetens som främjas inom ramen för undervisningen inte märks i vårdpraktiken. Utmaningen idag är därför att gynna denna kompetens på ett sätt som också medverkar till att praktiken förändras.

Nätverkets workshop innehöll flera mycket spännande bidrag som alla handlade om generiska kompetenser. Nina Lykke – ‘Learning criticism and creativity through autophenomenographic writing’ handlade om utvecklingen av ett skrivande som inte domesticerar informanter och som kan vara en grund för aktivism. Marcella Henderson-Peal – ‘Crafting Mind-tools for Selfhood maintenance’ belyser betydelsen av att utveckla självkännedom med exempel tagna från ett franskt universitet som bland annat utbildar biståndsarbetare. Avslutningsvis presenterade Gun Sparrhoff – ‘Perspectives on creative and critical thinking and doing: links between higher education and work’ genom en spännande teoretisk modell där olika kunskapsteoretiska perspektiv ställdes bredvid varandra i ett försök att förstå hur de skiljer sig från varandra i termen av kritiskt tänkande och kreativitet.

Om du vill komma i kontakt med nätverket kan du vända dig till Gun Sparrhoff (IBL och Didacticum) och Edyta Just (tema Genus).

/Per-Anders

Professor TV

Professor TV håller föreläsning

I början av 70-talet var LiU pionjärer när det gällde att använda teknik för att distribuera undervisning. Kraven på utökat antal studieplatser inom ingenjörsprogrammen i Sverige resulterade i tre års försök i början av 70-talet med tv:n som obligatorisk undervisningsteknologi. Studenterna utsåg t o m en Professor TV, men efter en tid lades projektet med tv-universitetet ner efter mycket debatt och kritik i media, från studenter och andra instanser. Utbildningspaket distribuerades live, centralstyrt från studion i Stocksund utan möjlighet att pausa och interagera med föreläsaren. Det sades försämra studenternas studieresultat och var inte den resursbesparing som det var tänkt innan.

TV-undervisning vid LiU (då LiH) 1970

Men fast detta har legat som en tung, blöt filt över alla typer av IKT-initiativ vid LiU sen 70-talet är det viktigt att inte enbart se det som ett misslyckande. Det finns lärdomar att ta med sig, t ex den om att det är viktigt att deltagarna som förväntas lyssna på en mediedistribuerad föreläsning också har en naturlig väg för interaktion. Det kan vara via en moderator, chat eller digitala responssystem. Det är också viktigt att fundera över det traditionella föreläsningsformatet, vilka lärande-aktiviteter bör ske live och vilka passar bättre i ett digitalt rum? Det är med en bra blandning av pedagogiskt tänk, studenters möjlighet att interagera, lärarnas möjlighet att avsätta tid för att lära sig systemet ordentligt och även hitta sina vägval ihop med kollegor i en ständigt pågående diskussion som vi tar oss an utmaningarna med ett decentraliserat läkarprogram och även utvidgningen av förskollärarprogrammet vid campus Småland.

Terminen startar – premiär för decentraliserat läkarprogram

Läs gärna Lennart Sturessons bok TV som undervisningsteknologi (2005) för mer insikter om försöken på 70-talet.

Att planera Pedagogikdagarna

diskussion

I oktober började arbetet med att planera Pedagogikdagarna för 2019. Det är en av Didacticums största aktiviteter under året och i år har vi satt oss ner med utvärderingar, träffat studentrepresentanter och vår styrelse för att hinna ta in, bolla idéer och tankar i god tid innan. Det är en utmaning att skapa två dagar med utvecklande aktiviteter för all undervisande personal vid LiU. Vi vill ha ett studentperspektiv, få in arbetet med Evaliuate, tänka framtid – men ändå vara pragmatiska. Vad går att göra inom området vid LiU? Ett antal idéer har stannat kvar, och det är kopplat till LiU:s arbete med att hitta strategier för att utveckla e-lärandet, skapa framtidens digitala lärmiljöer, men också ha med tankar om hur studenter ser på lärande. Att även väva in arbetet med hållbar utveckling känns också av största vikt.

Det är med andra ord många idéer, men vi hoppas att vi träffas 12-13/3 (Norrköping/Linköping) med ett relevant och inspirerande program där vi blandar idéer/vision med praktiska övningar med hjälp av våra kollegor här på Didacticum, LiU IT, LISAM och Evaliuate. Jag vill även passa på att flagga för att det veckan innan kommer arrangeras en IT-utbildningsdag för undervisande personal vid campus US, där mycket av innehållet från Pedagogikdagarna kommer synkas.

Varför jag som IKT-pedagog inte filmar föreläsningar

“Hej Anna, jag skulle vilja att du kommer och filmar en föreläsning!”

Det är en av de vanligaste frågorna i min mailbox.

Troligen bottnar den sig i en inbyggd förväntan att IKT = film, och eftersom den vanligaste lärarledda lärandeaktiviteten vid LiU är föreläsningen, hamnar den förstås i fokus.

Det korta svaret är faktiskt: nej.

Men – för att skapa förståelse för hur en kan tänka in digitala medier i sin undervisning är det betydligt mer konstruktivt att ställa en rad motfrågor.

– Varför ska du filma din föreläsning?
– Kan du inte lika gärna sätta ljudspår till en powerpoint?
– Kan du berätta om det du vill förmedla i t ex en skärminspelning?
– Har någon annan berättat om liknande stoff i t ex TED Talks, YouTube eller i UR och Kunskapskanalen?

Du kan som lärare anta antingen en produktionsroll eller en kuratorsroll – frågan är alltid, hur mycket tid har du och vad är bäst när det gäller att lära studenterna det du tänkt dig. Varför är just film att föredra? Vad har redan producerats? Hur kopplas det till övriga kursmoment? Skulle det gå att använda en podcast istället?

Den vision många målar upp är t ex det som visas i UR (här nedan illustrerat av en föreläsning från vår egen Populärvetenskapliga vecka från i höstas).

Det kan dock vara bra att veta följande:

– Filmen består av minst fyra olika bildkällor – dvs tre olika kameravinklar + presentationen.
– Någon har i efterhand klippt ihop detta för att ge ett dynamiskt flöde, något som alltid är att föredra i den här typen av material.
– Någon har även ansvar för ljud och se till att regler gällande GDPR (filma publik) följs.

Detta kräver en medieproduktionsenhet. Det har vi inte i nuläget vid LiU.

Det vi som IKT-pedagoger istället vill (och kan) stötta lärare med, är att identifiera vad i en kurs som går att digitalisera, vilket syfte det ska göras och hur går det att skapa digitalt material med de verktyg som finns i vår IT-verktygslåda som anställda? Vad är genomförbart? Hur kan en kurs med digitala inslag utvecklas över tid?

Det här är ett exempel på en instruktionsfilm jag själv gjort för att visa på hur olika funktioner funkar i programmet InDesign.

Tänk på att:

– För varje komponent en film består av vad gäller ljud, ljus, musik, statister/deltagare, miljö/rekvisita, desto fler saker att planera för, redigera och justera.
En mix av olika ljuskällor blir väldigt tydlig om du filmar i en lokal med både inomhus och utomhusljus. Plötsliga ljud dyker väldigt ofta upp om du inte har en isolerad studiomiljö. Det är därför jag föredrar att göra produktioner antingen i dator (spela in vad jag gör på skärmen/animera en powerpoint) eller med en väldigt liten “scen” på mitt kontor.
– Fundera över vilken typ av enhet du är bekväm med och har tillgång till, och planera din produktion utifrån det. Det är ibland lätt att fastna i en storartad idé, som inte går att genomföra. Det går att använda en mobil enhet/webcam/usb-mikrofon med ett ok resultat.
– Börja med ett delmoment av ditt pedagogiska digitaliseringsarbete, och utöka successivt.
– Ta hjälp av kollegor att vidareutveckla moment tillsammans.

Det var några tankar om varför jag, som IKT-pedagog, inte arbetar med att filma föreläsningar. Förutom mina egna då, i ett mikroformat.

KTH skapar fiktiv utbildningskatalog för 2027/2028

KTH 2027 2028

KTH har i dagarna tagit fram en fiktiv utbildningskatalog, så som de tänker sig sina utbildningar 2027/2028. Ett intressant sätt att gestalta och skapa förståelse för hur en vision om en relativ närliggande framtid kan se ut.

Det är tydligt att det är fokus på hållbarhet, livslångt lärande, digitalisering och att de rör sig på en internationell utbildningsarena. AI finns givetvis med, i form av AI coacher för studenterna.

Läsvärt! Den 6 december arrangeras ett seminarium via ITHU baserat på denna broschyr som underlag för vidare diskussion om Framtidens högskola.

PS. KTH ska tydligen vara en plats där idéer blir verklighet, Linköpings kommun har ju arbetat utifrån den devisen rätt länge nu…;) DS.