Italienska universitet i distansläge

* För uppdaterad information om Coronaviruset och LiU:s agerande rekommenderar jag FAQ-sidan på vår webb *

Milanos universitet, CC BY SA Lingiorgia, Wikimedia Commons

Med anledning av utbrottet av Corona (Covid-19) har alla italienska universitet stängt ner den delen av undervisning som sker på plats på campus. Vid en genomgång av deras webbaserade kommunikation är det intressant att se hur ett universitet gör för att gå över till det flera av dem beskriver som ”distansläge”. Vad kan det innebära? Vad prioriteras och vilka undantag görs?

Nedstängningen av de italienska universiteten verkar sammanfalla med terminsstart, men också examenshögtider. Det har därför inte varit helt lätt att undersöka hur de löst tentor och andra examinationer. Det ska ske digitalt i mesta möjliga mån, men exakt hur det ska gå till är oklart. De är i ett läge där nya studenter får uppropen senarelagda, medan studenter som redan går en utbildning nu får de campusbaserade momenten distribuerade online.

De flesta universiteten använder någon typ av lärplattform (exempelvis Moodle) och videokonferensverktyg. En stor del av universiteten verkar i samband med stängningen ha aktiverat möjligheten att använda Microsoft Teams som ett samarbetsverktyg, men även Google Meet omnämns som ett alternativ för kommunikation online.

Universiteten är mer eller mindre öppna på sina hemsidor med hur detta går till. Milano Politecnico ger intrycket av att ha en inarbetad it-struktur som innebär att de går in i ”distance learning mode” med virtuella klassrum i sin lärplattform.

Det lärosäte som är mest öppen med sina resurser är Milanos universitet. De har stöd för lärare som nu behöver jobba online med olika inspelningsmiljöer (självinspelningsstudio, multimediarum) men också en intensivkurs i digital innehållsproduktion. Det är en sida med sammanställda resurser, guider och kontaktuppgifter för lärare som snabbt behöver konvertera material till digitalt format. Lärarna ges egentligen två alternativ – spela in material och lägg det i en lärplattform eller distribuera aktiviteten online, live.

Det flera av hemsidorna informerar om är att detta är ett tillfälligt sätt att undervisa, och att de som undantas från nedstängningen av campus är de studenter som läser vid program med inriktning medicin och hälsa. En prioritering som ligger i linje med landets stora behov av vårdpersonal i det läge de är i nu.

Hur skulle det se ut vid LiU om vi ställdes inför ett liknande scenario?

Det finns tre viktiga komponenter i det arbete som pågår vid universiteten i Italien som behövs för att kunna jobba online med den undervisning som egentligen skulle ske på campus:

Att kursen har och använder en lärplattform, i vårt fall LISAM.

Att undervisande personal använder möjligheten att skapa digitalt innehåll med hjälp av PowerPoint (Office 365)

Att möten, seminarier, föreläsningar, samarbeten sker med hjälp av Zoom och/eller Teams.

För att använda dessa resurser finns både kurser, Ta hjälp av en pedagog (Didacticum) och ett antal guider att ta del av. Här har jag samlat några av dem.

Verktygsguider för anställda vid LiU

Källor:

De italienska universitet som funnits med i denna spaning är: Bologna, Florens, Parma, Palermo, Padua, Milano, Milano Politecnico, Turin, Rom och Modena. I början av arbetet med denna text hade fortfarande inte Bologna och Florens stängt, det skedde under eftermiddagen den 9/3.

1+

Universell design av kurser

Didacticum är med i flera olika nätverk för att få inspiration till vår verksamhet. Ett nätverk är ett resultat av en högskolepedagogisk konferens som vi anordnade tillsammans med Örebro Universitet och Mälardalens högskola, NU2018. I veckan utnyttjade jag den resursen för att vidareutveckla mig själv kring hur vi ska bemöta alla slags studenter. Örebro Universitets motsvarighet till Didacticum, Högskolepedagogiskt Centrum, anordnar en kurs i universell design. Kursens ambition är att lärare ska tänka tillgänglighet från början vid utformningen av en kurs, så att även studenter med olika slags funktionsvariationer ska kunna ta del av högre utbildning. På kursen var vi ett gäng lärare från alla möjliga discipliner, och vi drillades i olika juridiska och praktiska aspekter av tillgänglighet. En stor skillnad från ungdomsskolan är att högskolan kräver en diagnos för att få särskilt stöd. Studenthälsan har ansvar för detta på LiU och deras hemsida är en god hjälp även för lärare.

Hur tillgänglig är din kurs? Kan en person med synnedsättning hänga med i din undervisning? Hur använder du rubriknivåer? Vet du att LiU har campuslicens på hjälpmedlet Tortalk, en talsyntes?

Många av oss tänker nog fysisk tillgänglighet, som platta salar eller ramper, när vi tänker tillgänglighet. Men hur många av oss kommer ihåg att använda mikrofon när vi undervisar? Den klassiska frågan “hör alla i salen mig” är ju rätt korkad egentligen, med tanke på att personer med hörselskador troligen inte hör den. Den minsta anpassning vi som undervisande personal kan göra är att använda mikrofon i de salar de finns.

Många funktionsnedsättningar är osynliga, och viljan att vara öppen med sina svårigheter varierar självklart mellan individer. Ett annat stalltips, vid sidan av mikrofonen, är att vara noga med pauser. De flesta av oss har nog fått frågan av studenter som vill komprimera tiden och strunta i pauserna, men jag tror inte att de som verkligen behöver pausen vågar protestera. Det blir därför vårt ansvar att hålla tider och hålla kvar rasterna.

Didacticum har ännu ingen kurs i universell design, men vi har en seminarieserie kring att möta en heterogen studentgrupp, läs mer och anmäl dig. Jag passar på att slå ett slag för en unik gästworkshop den 12 mars, som hålls av en teckenspråkande kollega.

Varmt välkomna till Didacticum!

1+

Inspelningsrummen – bilder från Valla och Norrköping

Inspelningsrum Kopparhammaren 7, Norrköping

Inspelningsrum Kopparhammaren 7, Norrköping

 

Inspelningsrum Studenthuset, Valla

Inspelningsrum Studenthuset, Valla

Rummen börjar bli klara – här kan du som anställd jobba med ljudinspelning. I datorerna finns programmet Camtasia som funkar fint tillsammans med PowerPoint, och ger utökade möjligheter till redigering och att jobba med olika visuella uttryck. Det vi IKT-pedagoger jobbar med nu är också att ta fram pedagogiskt material – hur kan en tänka för att skapa den här typen av material?

P.S Kudos till Universitetsbiblioteket som kunde fixa fram ordentligt med böcker som genast gjorde rummet i Studenthuset mysigare och mer ljuddämpat. D.S

0

Att koppla av är att koppla ner – eller?

Skärmtid tillsammans

Hoppas sommaren varit vilsam – och att du som förälder inte hamnar alltför djupt i den rätt vanliga känslan av skärmskam efter en semester där barnen kanske fick sitta lite väl mycket med en digital medieenhet. Själv har jag oftast en vision om vad vi ska hitta på tillsammans, men sen kommer olika intressen, behov och väder emellan. (Om nu JAG vill sträck-titta ikapp min favoritserie, hur kan jag då neka barnen att göra detsamma med sina favoriter?) Det jag märkte i sommar var att det fanns mer tid att diskutera med främst 7-åringen kring det han gillar att titta på just nu på YouTube: filmer som visar hur en förbereder mat inför produktfotografering. Vilka knep som finns för att få glassen att se extra god ut i en mattidning? Ett bra tillfälle att diskutera att alla bilder inte går att lita på.

Till den vanligt förekommande oro över vad alla dessa skärmar gör med våra barn, tillkommer även samhällsdebatten kring digitalisering. Och just när det berör barn är det många känslor som rörs upp. Det är lätt att drabbas av dåligt samvete!

Men det börjar bli tydligt att debatten är cyklisk och även förutsägbar. Det är många olika discipliner inom akademien som känner sig manade att ge input i frågor som rör digitalisering, skärmar, data- och tv-spel, lägg därtill ett stort antal debattörer som drivs av en blandning av både magkänsla, erfarenhet och entreprenörsskap. Just nu är det tydligt bland storsäljarna inom hälsa- och livsstilsgenren att det pratas om beroendeproblematik i relation till spel och skärmar.

Det synsättet har fått ökat intresse med anledning av WHO:s val att ge data- och tv-spelsberoende en egen sjukdomskod enligt deras ICD-system. Ett gäng välrenommerade läkare inom olika specialistområden har fått säga sitt men detta beslut har även kritiserats av forskare inom de områden som också studerar hur människan påverkas av digitalisering – såsom pedagogik, psykologi, sociologi och kommunikation: A weak scientific basis for gaming disorder: Let us err on the side of caution.

Och medan diskussionen pågår kring den vetenskapliga grund WHO valt att luta sig mot, snappar media och politiker upp delar av debatten och gör det klickvänligt och tillspetsat. Inte har vanligt folk tid att invänta en långsam, akademisk process – de vill veta nu! Anekdotisk bevisföring gör sig bättre i media, än långsiktiga, kvantitativa undersökningar.

Inför ledighet behövs det med andra ord nyheter kring nedvarvning. Och det finns givetvis en värdering i vad det innebär. Att koppla av är att koppla ner. Att bara vara ska ske i den “riktiga världen”, med andra människor. Gärna i någon typ av naturskön miljö. Det pratas detox, digital detox. Den digitala världen är beroendeframkallande och lösningen är att stänga av och göra saker “på riktigt”.

Men tänk då om den digitala världen är den som gör livet uthärdligt? Att du aldrig varit så social som när du spelar med andra online? Att normen är en aktiv, utåtriktad, naturmänniska innebär inte att alla orkar, kan och vill leva upp till den. Tänk om det vore så lätt om lösningen på all stress bland barn och unga var att alla satte sig med en grupp kompisar på en vacker fjälltopp och bara tog in naturen genom varenda por!

Det jag saknar är fler positiva exempel på när den digitala världen kan skapa möjligheter och förutsättningar att göra sånt som de flesta vetenskaper ändå är ense om att vi mår bra av: motion och social interaktion.

  1. Danskurser med fokus på Fortnite moves blir fullbokade, av pojkar som annars inte sökt sig till dansskolan.
  2. Mats – vars föräldrar förstod efter hans död vilken betydelse hans spelande hade haft för honom.
  3. E-sportmästaren Emil “HeatoN” Christensen ger träningstips – ”Det kommer göra att ni presterar bättre i spelet – jag lovar!”

Nyansera synen på vilka aktiviteter som har högre status än andra och försök att se möjligheterna med att låta båda världar dra nytta av varandra. Det kräver lite mer av en som förälder, att hitta rätt. Det kanske upplevs som lättare att bli tränare i fotbollslaget än att börja spela data- och tv-spel med barnen. Men – att nätvandra ska förhoppningsvis vara lika naturligt för föräldrar att göra som att nattvandra framöver.

Sommaren blev en bra chans för mig att sätta mig in i vad som är intressant just nu för min 7-åring, och även om det ibland är fråga om smått obegripliga kulturyttringar så försöker jag att inte vara alltför kritisk. Vi läser Harry Potter och kollar YouTube-klipp som visar olika sätt att göra egna trollstavar. Vi bygger legovärldar, som utgör scenografi för en hel rad med egna filmer. Han skickar en film av sina senaste danssteg till sin äldre kusin, som han under sommaren dansat/spelat Just Dance ihop med.

Hur det än är, så finns det mer positivt med den digitala utvecklingen än negativt och det är viktigt att inte låta skärmskammen ta över alltför mycket även om det är svårt ibland.

3+

Podcast om högskolepedagogik

På ett universitet producerar vi väldigt stora mängder text. Vi skriver avhandlingar, papers, kompendier, läroböcker och bloggposter. Det skrivna ordet är det självklara sättet att producera material och sprida kunskap inom akademin. Text har stora fördelar: det är lätt att producera och kräver litet lagringsutrymme. Dessutom kan skriven text antingen läsas (och visualiseras med olika typsnitt och storlekar) eller bli uppläst, till exempel av ett automatiserat textuppläsningsprogram.

Text är dock bara ett sätt att kommunicera. Eftersom omväxling förnöjer har jag hittat en podcast som handlar om högskolepedagogik, där Bonni Stachowiak intervjuar olika personer som arbetar inom högre utbildning. Den har en tydlig inriktning på amerikansk universitetskultur, men många teman är applicerbara även i vår svenska kontext. Podcasten heter Teaching in Higher Ed skrivande stund finns det 241 avsnitt fördelade på fyra huvudteman (Digital pedagogy, Our students, Work/Life, Teaching).

0