Spela in pedagogisk film och bryt den fjärde väggen

Inom film och teater finns ett begrepp som kallas för ”den fjärde väggen”, som innebär att det finns en osynlig gräns mellan aktörerna och publiken. Man låtsas alltså som att publiken inte existerar eftersom det skulle bryta illusionen av den historia som berättas.

Men för dig som spelar in film för undervisning är situationen omvänd. Du behöver i stället skapa illusionen av att du talar till studenterna, trots att du spelar in föreläsningen i din ensamhet. Utmaningen är alltså att ta sig igenom den fjärde väggen – att få studenten som tittar att känna sig sedd, som att det är just hen du talar med.

Ordval: du, jag och vi

När du föreläser i sal så talar du till studenterna som grupp, som ”ni”. Men när studenterna tar del av din inspelade föreläsning så är de mer sannolikt ensamma framför skärmen. Det ger dig möjlighet till ett mer personligt tilltal, som att du har en dialog med mottagaren. Ett enkelt knep som gör stor skillnad är att säga du, jag och vi, i stället för ni eller man.

Visa engagemang för ämnet och studenterna

Forskning om multimedia i undervisning visar att vi lär oss bättre om information presenteras av en vänlig röst än en som låter uttråkad, trots att faktainnehållet är detsamma (Richard E. Mayer, 2020).

Formulera först för dig själv varför du tycker att ämnet är intressant och varför studenten (din framtida kollega) behöver kunskapen. Se därefter till att det framgår i din presentation. Tänk på att det inte bara är vad du säger som räknas, utan också hur du säger det. Använd din röst med variation beroende på vad som är särskilt viktigt, roligt, överraskande eller bekymmersamt.

Sätt filmen i sitt sammanhang

Relatera innehållet till sådant som bearbetats tidigare under utbildningen, berätta vilket kursmål innehållet hör till och visa på varför det är relevant för studentens kommande yrkesliv. Var tydlig med hur filmen passar in i utbildningen helt enkelt. Det ger din film en klar fördel jämfört med videos på samma ämne som studenten kan söka fram på Youtube.

Tala ur din synvinkel

I filmens fyrkantiga format är det lätt att tappa bort sig själv och bara fokusera på rena fakta. Men det som gör din föreläsning intressant är att den ger studenten inblick i materialet ur din synvinkel. Genom att problematisera, ge exempel, använda liknelser och berätta om egna erfarenheter kan du väcka studentens intresse.

Rikta dig till kameran

Om du ska vara i bild bör du placera kameran framför dig i ögonhöjd så att ditt ansikte är väl synligt och du kan ta ögonkontakt med mottagaren.

Försök använda motsvarande minspel och gester som du skulle göra i ett samtal med någon. Om du tycker det underlättar kan du tejpa upp en fotografi på någon du gillar bredvid kameran och låtas att det är till hen du talar.

Spela in med en kollega

Känns det svårt att arbeta upp entusiasm inför att föreläsa för en webbkamera? Slå dig då ihop med en kollega och spela in filmen tillsammans. Det behöver inte vara mer tekniskt avancerat än att koppla upp till ett samtal i Zoom eller Teams och aktivera inspelning.

Bestäm vem som ska ha vilken roll. Även om ni båda undervisar i ämnet så blir samtalet mer dynamiskt om bara en av er tar rollen som expert. Den andre intar rollen som mottagare som lyssnar aktivt och ställer frågor ur studentens perspektiv.

Lucka 18: Skapa roligare digitala möten/föreläsningar

För några veckor sedan deltog jag vid delar av Stockholms universitets Lärarkonferens. Även om jag inte är pedagog, så anser jag att pedagogik är en viktig pusselbit i mitt yrke som kommunikatör. Konferensen var helt digital och mycket bra arrangerad. Jag fick flera idéer och inspiration till Didacticums Pedagogikdag som vi ger 17 mars 2021.

Många häftiga möjligheter med green-screen studio

Jag deltog bland annat på workshopen  “Trött på tråkiga Zoom-föreläsningar? Kan vi lära oss något ifrån TV?” som gavs av  Jonas Collin (Inst f data och systemvetenskap).

I inledningen så stod Jonas framför en gammal OH-projektor och bytte bilder. Coolt tänkte jag – han mixar gammalt och nytt, det var ett bra grepp för att skoja till det och väcka mitt intresse. Något senare befann han sig i en skog och kikade fram bland träden och något senare på en stor scen. Och plötsligt satt jag tillsammans med några andra deltagare och småpratade i en bil som åkte runt, trots att jag fortfarande satt i mitt vardagsrum framför skärmen.

Jag fattade ingenting. Det var som magi! Hur gjorde han? Hur kunde det bli så bra?

Då visade han sin green-screen studio som han byggt upp och förklarade hur allt gick till. Och det var inte så svårt, sa han – men… inte så lätt heller, tänkte jag.

Skapa rymd i dina digitala möten utan avancerad teknik

Det var en häftig workshop, jag lärde mig  att det finns riktigt bra och coola grejer man kan göra i Zoom för att förbättra en föreläsning eller ett möte. Men det krävs att man tillgång till rätt resurser och gott om tid , och det är det nog långt i från alla som har. Så det jag väljer att ta med mig, är att det går att skapa spännande digitala möten eller föreläsningar utan att lägga så mycket tid, teknik eller andra resurser på det.

Karins tips för att skapa roligare digitala föreläsningar och möten:

  • Tänk på vart du befinner dig i rummet/rutan när du pratar – du måste inte sitta klistrad vid skärmen/kameran, har du trådlösa lurar kan du ställa dig upp, använda ditt kroppsspråk och ditt rum.
  • Istället för att visa bilder i powepoint, illustrera det du vill säga på något annat sätt. Använd ditt kroppsspråk, ha ögonkontakt och varför inte använda ett blädderblock eller en griffeltavla/whiteboard där du skriver/ritar det du vill förtydliga.
  • Dela upp deltagarna i spontana grupprum, det är alltid spännande att småprata och diskutera i mindre grupper, ofta träffar man någon man inte känner eller någon man inte har pratat med på länge.
  • Och min käpphäst! Du som ska prata, se till att ha bra ljus och bra ljud, testa utrustningen innan ditt anförande så du inte behöver strula med det där och då.

Lycka till!

Karin Midner, kommunikatör Linköpings Universitet


Se workshopen i efterhand

Online-workshop vid Stockholms universitets Lärarkonferens2020 

Genom att koppla ihop Zoom med DSV:s professionella videostudio får vi tillgång till flera kameror, videomixer, green screen, ljussättning med mera. Här experimenterar vi med formen och tekniken och diskuterar om Zoom-upplevelsen skulle kunna bli roligare. Det blir en blandning av demo, studiebesök och workshop kring teknikens möjligheter. Ger tekniken ett mervärde eller är det bara svårt?

Jonas Collin, Medipedagog och Producent, CeUL och Institutionen för data- och systemvetenskap

>> Se den inspelade workshopen

Ryktet om föreläsningens död är betydligt överdrivet

Föreläsningen som undervisningsform har dödförklarats många gånger och i högskolepedagogiska kretsar behandlas den, tyvärr, tämligen styvmoderligt. Den har länge setts som symbolen för en förlegad syn på lärande där läraren mässar på och studenten under andäktig tystnad antecknar varje ord. Men den bilden är en halmdocka, en orättvis nidbild, för det är oftast inte så det går till idag. Visst kan vi se sådana tendenser ibland, men föreläsningen av idag rymmer så mycket mer. Många föreläsningar är numera betydligt mer öppna och interaktiva. Även om ordet “föreläsning” finns kvar har innehållet förändrats, liksom relationen mellan lärare och studenter. Vilken roll spelar då föreläsningen idag och i framtiden? Baserat på mina egna erfarenheter och iakttagelser under tjugo år som lärare och tio år som pedagogisk utvecklare tycker jag mig kunna se tre distinkta aspekter.

Man speaking in front of crowd

Foto av Miguel Henriques via Unsplash

En föreläsning, eller ännu hellre en föreläsningsserie, bidrar till att skapa en struktur. Föreläsningarna kan bli en karta över ämnesinnehållet och kan i vissa kurser till och med utgöra större delen av innehållet. Föreläsningsschemat skapar också en rytm i kursen och blir ett ramverk för att passa in övriga läraktiviteter och studenternas eget arbete. Innehållet portioneras upp i lagom stora bitar. En klassisk fråga från studenter är om det är läroboken eller föreläsningarna som styr vad som kommer på tentan. I allmänhet är det svårt att hävda att det ena eller andra av dessa synsätt skulle vara mer produktivt. I vissa kurser är det naturligt att innehållet definieras av en uppsättning texter, i andra är det mer naturligt att innehållet definieras av det som händer på föreläsningarna. Det viktiga är att det är tydligt för alla inblandade vad som gäller. Det är olyckligt om den officiella linjen är att det är läroboken som definierar kursen, medan föreläsningarna i praktiken bara är muntliga presentationer av det som står i boken. Då är det inte konstigt om få väljer att faktiskt läsa boken.

Föreläsningen som undervisningsform kan också fungera som en ritual, både i positiv och negativ bemärkelse. Sedan lång tid tillbaka är föreläsningsformen intimt förknippad med det akademiska livet, och så kommer det antagligen vara under många år, även om andra typer av läraktiviteter dyker upp som komplement. Bara genom att sätta etiketten “föreläsning” på en aktivitet skapas nedärvda förväntningar på vad som ska äga rum, förväntningar som vi behöver förhålla oss till. Studenterna kan ibland ge uttryck för att det kan kännas skönt att bocka av att man deltagit i en föreläsning eller tittat på en förinspelad film. Den omedelbara känslan kanske inte är att man har lärt sig något, men det skapar en känsla av att komma framåt, vilket inte ska föraktas. Föreläsningen kan ibland vara första mötet med ett innehåll, om studenten inte läst boken i förväg, och lärande måste få ta tid. Därför är det svårt att mäta effekterna på lärandet av enbart en föreläsning, isolerad från allt annat som händer i kursen och i huvudet på studenten.

Den mest kraftfulla rollen som föreläsningar spelar är som berättelser. Det talade ordet har ju en betydligt längre historia än det skrivna. Föreläsningar ska inte i första hand vara underhållande, men ju fler sinnen och ju mer känslor som aktiveras hos studenterna, desto större aktivitet skapas, vilket i förlängningen verkar positivt på lärandet. Få lärare är intresserade av att vara estradörer, men även vi mediokra föreläsare kan ha nytta av att tänka lite dramaturgiskt när vi planerar våra föreläsningar. Föreläsningen har dessutom en unik här och nu-aspekt, en omedelbarhet som inte går att skapa med texter och som inte riktigt kan återskapas med inspelningar. Föreläsningen är en sammanhållen helhet med en tidsdimension som gör den lämpad för att illustrera dynamiska förlopp. Först är det på ett visst sätt, sedan händer något, vilket leder fram till något annat.

Jag måste erkänna att jag gillar att föreläsa och jag tror att jag gör det rätt okej. Däremot har jag med tiden blivit lite mer återhållsam och väljer nu att föreläsa endast om det inte finns något bättre sätt att stimulera lärandet. Jag tror att det kommer finnas gott om plats för bra föreläsningar i framtiden, men att slentrianmässigt planera in en föreläsningsserie, bara för att alla förväntar sig det, är jag mer skeptisk till. Håller du med mig? Vilken roll spelar föreläsningen i din kurs, idag och i framtiden?

Inspelningsrummen vid LiU

Jag fick frågan hur vi tänkt kring urvalet av teknik och program vid utformningen av Inspelningsrummen vid LiU och bloggen känns som en bra kanal att förmedla lite om bakgrundsarbetet.

Varför har vi valt det vi gjort?

En viktig grundtanke var att det skulle finnas rum på Valla, US och campus Norrköping och att dessa ska se likadana ut innehållsmässigt. Att fokusera på ljudinspelning blev ett sätt att avgränsa inom ramarna tid och resurser – men sen har det varit en fråga om att samarbeta mellan olika professioner och diskutera olika aspekter. Vad finns det för teknik? Hur ser möjligheter till support ut vid LiU? Vad blir Didacticums roll? Vad får det kosta? Hur ska det funka med bokning och inpassering?

Grunden är nu etablerad, med teknikval ändamålsenligt för inspelning av ljud till exempelvis en presentation. Förhoppningen är att uppgradera på sikt, men att det sker i nära samarbete med lärare och därmed kunna få in en behovsanalys som grundas på användarnas önskemål (som sedan synkas med verksamhetens mål och resurser).

De IT-verktyg (mjukvara) som finns i rummet är sådana som finns att tillgå via IT-avdelningen, dock med lite olika möjlighet till stöd. Gäller det Powerpoint och andra Microsoft-produkter – då finns det kurser och drop-in via IT-utbildningar. Gäller det Camtasia går det även där att beställa utbildning via IT (beställningskurs primärt).

Sen finns även programmet Audacity – som finns tillgängligt via vår IT-avdelning, som ett mer avancerat program för ljudredigering, men som det inte arrangeras kurser i från LiU:s sida. Det är ett program med ett engagerat onlinecommunity, där mycket av lärandet sker via Audacity Team med både ett forum och egen wiki.

Att ändå erbjuda ett såpass komplext program i vår inspelningsmiljö var en avvägning – men blev till slut en del av verktygslådan för den som är beredd att på egen hand grotta ner sig i ljudteknik.

Inspelningsrum vid LiU

När kontorsmiljön inte längre funkar för ljudinspelning – nya resurser på gång! 

Just nu samarbetar IT och Didacticum för att skapa inspelningsrum för undervisande personal vid LiU. Fokus är ljudinspelning, t ex till din powerpoint-presentation. Det kommer finnas ett rum på Valla (Studenthuset), två i Norrköping och ett på US. Tekniken på plats är av typen USB-mikrofon, hörlurare, dator (med relevanta program) och skärm. Miljön är inredd med ljuddämpande material och bokning kommer ske via TimeEdit.

Tanken är att vi inviger dessa rum efter nyår!