Från chockdigitalisering till hybridläge

I begynnelsen var det chockdigitalisering. Den generella digitala kompetensen bland medarbetare vid LiU höjdes. Men vad hände sen?

Crossroads CC BY SA Carsten Tolkmit, Flickr

Likt otåliga barn vid en långresa är det lätt att tänka: Är vi framme snart? Vad kommer efter? Vad kommer vara det nya normala? Och det hybridläge som pågår just nu är inte det läge jag ser som en normalitet. Vi har inte kommit i mål än och framförallt har det inte funnits tid till reflektion och analys från dem som gör ett hästjobb för att skapa någon typ av struktur och rimlig terminsstart för alla dem som fått en utbildningsplats vid LiU och för dem som tillhör tidigare årskullar av studenter.

Det sades tidigt från Tegnell och co att det är bra att se utvecklingen i samhället just nu som ett maratonlopp. Det är något som kommer vara med oss länge till och just därför behöver vi arbeta så det är möjligt att hålla hela vägen också. Målet hägrar: slutet och förhoppningen om andrum och reflektion.

Risken som jag ser med ett alltför odefinierat hybridläge är att det kan förknippas med totalt gränslös syn på vad både studenter och undervisande personal förväntas mäkta med. Det blir för många “tänk om” att ta hänsyn till i sin kurs.

Tänk om 10 studenter har symtom och vill följa undervisningen hemma, 5 är riskgrupp och 10 är på plats på campus – ska jag ändå planera för campusträff eller ska det både gå att ta del av aktiviteten online och på plats, samtidigt? Och hur snabbt kan en ställa om från den ena typen av planering till den andra?
Tänk om en aktivitet på plats följs direkt av en online – då hinner väldigt få studenter åka hem och få igång den enhet som krävs för att få del av aktiviteten fullt ut? Om vi nu ska försöka förebygga trängsel är detta en logistisk komplikation.

Det som slår mig i det här osäkra läget är att det fortfarande finns ett antingen/eller-tänk där analogt ställs mot digitalt. Att vara på plats på campus har högre status än det som sker online. En föreläsning i en sal på campus är mer “på riktigt” än den online – istället för att se att helt plötsligt är det en annan typ av studenter som interagerar med föreläsaren. Vad händer när det ges möjlighet till både tal och chat-utrymme?

Min förhoppning är att den rätt kategoriska uppdelningen mest är ett uttryck för tidsbrist och att det någon gång ska finnas möjlighet till utvärdering och vidareutveckling. Jag tror att vi behöver investera i den typen av tid som till en början kanske innebär tid att testa, utveckla, pröva, misslyckas och pröva igen – tillsammans med kollegor. Den är svår att vaska fram, svår att definiera i ekonomiska kalkyler men kommer vara direkt avgörande för att vi ska kunna ta med oss vår nyvunna kunskapsbas på bred front inom digitalisering och skapa kurser där blandningen är så naturlig vad gäller digital och analog lärmiljö att det inte längre behövs ett e för att peka ut när något är av digital karaktär. E-lärande ska i framtiden vara just – lärande.

8+

Good enough

Dekorationer utanför KEY1 i hus KEY

I all välmening cirkulerar många välskrivna och utförliga guider, artiklar och tips inför ett distansläge och i det här inlägget kommer en reflektion kring dessa.

Det är stor skillnad på att snabbt ställa om sin undervisning från campusbaserat till distans, jämfört med att designa en kurs redan från början till ett distansformat. Det arbete som pågår nu är ett sätt att kunna säkerställa vissa delar av utbildningsuppdraget vi som lärosäte har – men med två viktiga ledord för att det ska funka: Good enough och prioritering. Det senare bör ske i samarbete med ledning och kollegor.

Att snabbt ställa om sig från campusbaserat till distans

  1. Använd och lär dig de verktyg som finns, tillsammans med studenterna. Det är den absolut viktigaste läraktiviteten i ett inledande arbete online.
  2. Ta hjälp av oss på Didacticum och IT-avdelningen för att diskutera just dina förutsättningar. Vi kommer finnas tillgängliga online i olika kanaler framöver.
  3. Håll kontakten socialt med både kollegor och studenter, även online. Ta en fika tillsammans, vid bestämda tider, använd möjligheter till chat och diskussionsforum i LISAM.
  4. Återigen en fråga om prioritering – vilket innehåll behöver du distribuera till studenterna och hur vill du att studenterna ska interagera med det? Se det primärt som en övning i att använda verktygen, sekundärt att reproducera den exakta läraktiviteten som nu ersätts med något online. Att direkt överföra något rakt av från live till digitalt blir sällan särskilt bra. Se steg 2 för stöd i att tänka igenom detta.
  5. Se till att både du själv och studenterna får en rimlig arbetsbelastning. Det är lätt att kasta in alla möjliga resurser bara för att det finns tillgängligt online och att byta från campusbaserat till online ger lätt en iver att kompensera med mängder av information och “bra att läsa”-artiklar.

En del i mitt arbete just nu med att ta fram resurser för undervisande personal (och studenter) är att göra det ingångsorden indikerar: Good enough och prioritera! Det florerar givetvis utförliga guider, länklistor och tips på gratistjänster som kan stötta en stor mängd läraktiviteter – men återigen: tänk två veckor i det här läget (dvs stick inte iväg för fort, för långt med att styr om en hel kurs i det här läget).

När den här krisen har lugnat sig finns dessa resurser kvar och det kan då vara läge att fundera över vad som passar en kursdesign som inte ska skapas med hast. Distansutbildning kräver planering för att bli riktigt bra och det arbete som pågår nu är inte pedagogisk utveckling. Det är ett sätt att hantera en hastigt uppkommen extraordinär händelse med hjälp av de IT-verktyg som finns vid LiU.


LiU-resurser

För uppdaterade och samlade resurser från Didacticum och IT-avdelningen rekommenderar jag: Stärk din digitala kompetens där även Undervisa online finns med.

Jourhavande pedagoger, IT-utbildare och pedagogiska utvecklare finns även tillgängliga i de extrainsatta workshops som ges istället för Pedagogikdagarna 17-18/3: Verktyg för digital undervisning

Källor och vidare läsning

Detta inlägg har inspirerats av Tony Bates Advice to those about to teach online because of the corona virus, Amy Youngs Facebook-inlägg om förberedelser att undervisa online i Tacoma, USA samt Please do a bad job of putting your courses online av Rebecca Barret-Fox.

7+

Italienska universitet i distansläge

* För uppdaterad information om Coronaviruset och LiU:s agerande rekommenderar jag FAQ-sidan på vår webb *

Milanos universitet, CC BY SA Lingiorgia, Wikimedia Commons

Med anledning av utbrottet av Corona (Covid-19) har alla italienska universitet stängt ner den delen av undervisning som sker på plats på campus. Vid en genomgång av deras webbaserade kommunikation är det intressant att se hur ett universitet gör för att gå över till det flera av dem beskriver som ”distansläge”. Vad kan det innebära? Vad prioriteras och vilka undantag görs?

Nedstängningen av de italienska universiteten verkar sammanfalla med terminsstart, men också examenshögtider. Det har därför inte varit helt lätt att undersöka hur de löst tentor och andra examinationer. Det ska ske digitalt i mesta möjliga mån, men exakt hur det ska gå till är oklart. De är i ett läge där nya studenter får uppropen senarelagda, medan studenter som redan går en utbildning nu får de campusbaserade momenten distribuerade online.

De flesta universiteten använder någon typ av lärplattform (exempelvis Moodle) och videokonferensverktyg. En stor del av universiteten verkar i samband med stängningen ha aktiverat möjligheten att använda Microsoft Teams som ett samarbetsverktyg, men även Google Meet omnämns som ett alternativ för kommunikation online.

Universiteten är mer eller mindre öppna på sina hemsidor med hur detta går till. Milano Politecnico ger intrycket av att ha en inarbetad it-struktur som innebär att de går in i ”distance learning mode” med virtuella klassrum i sin lärplattform.

Det lärosäte som är mest öppen med sina resurser är Milanos universitet. De har stöd för lärare som nu behöver jobba online med olika inspelningsmiljöer (självinspelningsstudio, multimediarum) men också en intensivkurs i digital innehållsproduktion. Det är en sida med sammanställda resurser, guider och kontaktuppgifter för lärare som snabbt behöver konvertera material till digitalt format. Lärarna ges egentligen två alternativ – spela in material och lägg det i en lärplattform eller distribuera aktiviteten online, live.

Det flera av hemsidorna informerar om är att detta är ett tillfälligt sätt att undervisa, och att de som undantas från nedstängningen av campus är de studenter som läser vid program med inriktning medicin och hälsa. En prioritering som ligger i linje med landets stora behov av vårdpersonal i det läge de är i nu.

Hur skulle det se ut vid LiU om vi ställdes inför ett liknande scenario?

Det finns tre viktiga komponenter i det arbete som pågår vid universiteten i Italien som behövs för att kunna jobba online med den undervisning som egentligen skulle ske på campus:

Att kursen har och använder en lärplattform, i vårt fall LISAM.

Att undervisande personal använder möjligheten att skapa digitalt innehåll med hjälp av PowerPoint (Office 365)

Att möten, seminarier, föreläsningar, samarbeten sker med hjälp av Zoom och/eller Teams.

För att använda dessa resurser finns både kurser, Ta hjälp av en pedagog (Didacticum) och ett antal guider att ta del av. Här har jag samlat några av dem.

Verktygsguider för anställda vid LiU

Källor:

De italienska universitet som funnits med i denna spaning är: Bologna, Florens, Parma, Palermo, Padua, Milano, Milano Politecnico, Turin, Rom och Modena. I början av arbetet med denna text hade fortfarande inte Bologna och Florens stängt, det skedde under eftermiddagen den 9/3.

2+