NU 2022

Efter två år av konferensande digitalt var det till slut dags att fälla ihop laptopen, greppa den nya linnekavajen och kliva på tåget till Storstaden för en konferens På Plats (även om den också sändes digitalt – mer om hybridkonferensen i ett senare inlägg). Didacticum hade en hel delegation på plats och jag tränade under dagarna tre på att räkna till åtta, tio eller tolv beroende på hur många som skulle till de olika aktiviteterna. Som tur var hade jag bara ansvar för räknandet; min eminenta kollega Anna hade ansvar för navigering. Hade det varit mitt uppdrag hade vi potentiellt kunnat hamna i Vällingby istället för Albano. Eller, som min telefon föreslog, Albanien.

Konferensen vi allihopa hade som destination? NU2022! Konferensen om utveckling av högre utbildning, med SUHF som förbund bakom kulisserna och Stockholms universitet, Försvarshögskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan, Handelshögskolan och Kungliga musikhögskolan som arrangörer. Om vi ska vara petiga så hade jag faktiskt inte anmält mig från början då jag kände mig osäker på om jag skulle vara rätt målgrupp eftersom temat inte uppenbart relaterade till mina två huvudkompetenser digitalisering eller examination: “att synliggöra lärande”. Det blev dock ändå så att jag fick en plats, och med facit i hand så var min oro att samtalen skulle gå mig över huvudet ogrundad.

NU2022 var en tre dagar lång upplevelse där det mesta helt enkelt gick i ett: från tåget till konferensen, där vi samtalade med kollegor inför första keynoten som öppnade konferensen. Sen var det fullt ös med olika konferensbidrag fram till sen eftermiddag och dagens avslutande keynote som definitivt var värd att tröska en vid det laget lite mosig hjärna igenom (såpass att den kan få ett eget blogginlägg). Därifrån var det dags för mingel på Handelshögskolan och här kan jag sticka emellan med ett litet tips för framtidens arrangörer: arrangera gärna den typen av arrangemang i en miljö med lite mindre… sten. Typ ett kuddrum. Det är något lättare att mingla om det är möjligt att höra sina mingelpartners. Vi gjorde några ärliga försök och avslutade sedan kvällen med en middag och stupade i säng inför dag 2.

Dag två började härligt tidigt för att hinna med frukostbuffén på hotellet innan bussfärden till konferensen där keynoten skulle börja klockan nio. Dessvärre upptäckte vi i höjd med bytet mellan bussarna att keynoten blivit inställd och efter lite mutter så bestämde vi att vi lika gärna kunde åka vidare och hänga på Albano. Och faktiskt, så tror jag att det på det stora hela ledde till en hel del lärande ändå, den där uteblivna keynoten, åtminstone för mig. Jag hann både stilla en migränattack, börja skriva på reflektioner från dag 1 och samtala om pedagogisk utveckling och digitalisering med en kollega under den tiden som “blev över”. Ibland är de oväntade hålen kanske viktigare än vi tror.

Efter andrummet för reflektion drog konferensen igång igen med full styrka och jag kryssade mellan olika bidrag och olika former av deltagande. Jag hade lovat mig själv när jag lade upp min game plan att gå på rundabordssamtal och workshops och inte bara presentationer när det nu var ett fysiskt arrangemang, men det blev ändå en tyngdpunkt på presentationer, och låt mig avhandla presentationstekniken inom akademin (alltså, “Death by PowerPoint”) i ett kommande inlägg. Det är onekligen fascinerande att det finns en så cementerad norm kring hur presentationsmaterial ska se ut vid den här typen av presentationer. Synd att det inte är en bättre norm.

Med hjärnorna fulla av intryck tuffade Didacticumdelegationen tillbaka mot hotellet (somliga per buss, andra till fots, så jag behövde inte räkna in så många tack och lov!) för lite extra tillpiffning och kvällens tilldragelser: Musikplenar och konferensmiddag på Kungliga Musikhögskolan. Och som KMH levererade. Kammarmusik, intressanta samtal, liveband, fantastisk mat, spännande underhållning och utmaningar. Jag vill gräva loss hela alltet och frakta hit det till Linköping.

Något trött i kanterna och med migränen pigg bakom ögonen var det bara att angripa dag 3 när klockan ringde vid 06:30 dagen efter. Jag valde klokt nog att ansluta till promenadgruppen och fick en fin tur genom Stockholms grönområden till Albano istället för att tröskas igenom ljudbilden som bussresan innebar. Nu var vi ju alla dessutom så vana vid resandet att min oförmåga att räkna längre än till tre inte var något hinder. Den härliga morgonluften ökade på de kognitiva förmågorna så väl framme kändes det kul att köra igång igen!

Någonstans runt endnoten började ångan ta slut och skaran som sakta troppade ut från campus såg lite sliten men nöjd ut. Tills de av oss som skulle hemåt kom till stationen, då såg vi bara slitna ut, för ingen konferens är väl komplett utan tågstrul? Nåväl, nåväl, hem kom vi, bara någon dryg timme efter utsatt tid, och jag njöt onekligen lite av att ha fötterna på mark där folk går i lite rimligare tempo. 🙂

Observant läsare har räknat och noterat att jag utlovat inte mindre än tre inlägg om specifika teman från NU. Jag har säkert fler med tanke på att jag bara glidit förbi innehållet i konferensen och fokuserat på upplevelsen i stort. Så… vad var då upplevelsen i stort? Hög nivå på de stora bidragen (musikplenar, keynotes), kanske lite blandat bland de mindre. Utmärkt som mötesplats och underlag för reflektion. Och visst borde det finnas minst en KMH i varje stad?

Inspelningsrummen vid LiU

Jag fick frågan hur vi tänkt kring urvalet av teknik och program vid utformningen av Inspelningsrummen vid LiU och bloggen känns som en bra kanal att förmedla lite om bakgrundsarbetet.

Varför har vi valt det vi gjort?

En viktig grundtanke var att det skulle finnas rum på Valla, US och campus Norrköping och att dessa ska se likadana ut innehållsmässigt. Att fokusera på ljudinspelning blev ett sätt att avgränsa inom ramarna tid och resurser – men sen har det varit en fråga om att samarbeta mellan olika professioner och diskutera olika aspekter. Vad finns det för teknik? Hur ser möjligheter till support ut vid LiU? Vad blir Didacticums roll? Vad får det kosta? Hur ska det funka med bokning och inpassering?

Grunden är nu etablerad, med teknikval ändamålsenligt för inspelning av ljud till exempelvis en presentation. Förhoppningen är att uppgradera på sikt, men att det sker i nära samarbete med lärare och därmed kunna få in en behovsanalys som grundas på användarnas önskemål (som sedan synkas med verksamhetens mål och resurser).

De IT-verktyg (mjukvara) som finns i rummet är sådana som finns att tillgå via IT-avdelningen, dock med lite olika möjlighet till stöd. Gäller det Powerpoint och andra Microsoft-produkter – då finns det kurser och drop-in via IT-utbildningar. Gäller det Camtasia går det även där att beställa utbildning via IT (beställningskurs primärt).

Sen finns även programmet Audacity – som finns tillgängligt via vår IT-avdelning, som ett mer avancerat program för ljudredigering, men som det inte arrangeras kurser i från LiU:s sida. Det är ett program med ett engagerat onlinecommunity, där mycket av lärandet sker via Audacity Team med både ett forum och egen wiki.

Att ändå erbjuda ett såpass komplext program i vår inspelningsmiljö var en avvägning – men blev till slut en del av verktygslådan för den som är beredd att på egen hand grotta ner sig i ljudteknik.

Föreläsningar inom natur- och ingenjörsvetenskaperna

Den klassiska föreläsningen–t.ex. att föreläsaren presenterar sitt material med hjälp av Power point–har hamnat i dålig dager. Trots detta är det fortfarande en vanlig undervisningsform inom natur- och ingenjörsvetenskap och IKT-studion får många förfrågningar att spela in föreläsningar. Exakt hur dålig är det att föreläsa? En sammanställning av 225 studier visade att klassiska föreläsningar är överlag sämre än mer studentaktiva läraktiviteter (Freeman m.fl. 2014; video 1). Effektstorleken på 0.5 (Hedge’s g) är visserligen bara något större än gränsen på 0.4 som är medeleffekten av olika åtgärder (inom undervisning på grundskolan; Hattie 2008), men det räcker. Författarna påpekar att om undervisning vore en läkemedelsstudie så skulle den avbrytas: det alltså oetiskt att föreläsa när bättre undervisningsformer finns.

Alternativet till passiva föreläsningar är studentaktiva läraktiviteter. Det är genom att aktivt arbeta med kunskapen som flest studenter bäst tillägnar sig den. Det finns flera bra exempel på hur natur- och ingenjörsvetenskap kan ställa om. I USA har t.ex. The National Academies of Sciences, Engineering, and Medicine publicerat en kostnadsfri e-bok (Kober 2013; video 2) som går igenom forskningsläget, och ger exempel och strategier för hur undervisning kan förbättras. De påpekar att enstaka inslag av föreläsning kan vara motiverad, men bör begränsas till ett minimum och kompletteras med en stor dos av studentaktivitet.

För att öka inslaget av studentaktivitet behövs kunskap både i att utforma läraktiviteter och i att designa kurser. På universitet och högskolor finns högskolepedagogiska avdelningar som anordnar sådana kurser (på LiU har vi Didacticum). Men trots genomgången kurs är inte säkert att lärare ändrar sin undervisning eller sin syn på lärande eller kursdesign. Brommesson m.fl. (2016) genomförde en enkätstudie av universitetslärare före och efter högskolepedagogiska kurser och fann ingen eller låg effekt av kursen på synen på, eller implementering av, aktiva lärformer.  Enligt Kober (2013) kan en anledning vara att man behöver ett stöttande sammanhang. Det kan vara kollegor med samma intresse eller en ledning som aktivt arbetar för bättre undervisning.

Inspelade föreläsningar är alltså inte en bra strategi för att digitalisera undervisningen. En  föreläsning blir inte en bättre, eller mindre oetisk (sensu Fereeman 2014), läraktivitet bara för att den blir digital. Frågan är snarare hur tekniken kan användas för aktivera studenterna. Den bloggposten har jag inte skrivit ännu, men om du är intresserad ger bl.a. Bates (2104) ett bra ramverk.

Referenser

Digitalisera din föreläsning – pedagogiska tankar, produktion och distribution

Nu finns första delen uppe på YouTube och i Lisam för dig som vill komma igång med att digitalisera din föreläsning baserat på en befintlig powerpoint. Tanken är att du tar del av materialet, gärna tillsammans med kollegor för att få till en diskussion kring hur en ska tänka kring ett asynkront format – dvs ett format där innehållet distribueras när det passar mottagaren. Förslagsvis digitalt, via en lärplattform.

 

Spellistan ovan består av 13 avsnitt samt en uppmaning att ta del av det våra kollegor Emma och Stina har producerat på bloggen: Värt att veta – IT-tips för dig som jobbar vid LiU

Spela in föreläsning i ppt from LiU Medicin & Hälsa on Vimeo.

Annas verktygslåda #7 Skapa rörliga bilder i Powerpoint

I det här avsnittet går jag igenom lite olika möjligheter att skapa rörelse i de bilder du använder. Det kan även gälla informationsdesign såsom pilar, ikoner, geometriska former, grafer m.m. En fördel i en digital presentation är just att det går att levandegöra ett exempel på ett annat sätt än det går att göra i en bok. Processchemat kan visas i de steg som det innebär, du behöver inte presentera all information i ditt diagram på en och samma gång. Även längre texter kan vinna på att presenteras successivt (om de nu inte kan bytas ut mot ett visuellt material).

Att använda visuella verktyg i ett lärande kan vara betydelsefullt för att stötta studenters lärande, men det är också viktigt att ha en pedagogisk tanke valen som görs. Ska det utgöra en del av en illustration, en gestaltning, en förklaring/instruktion av ett fysiskt objekt eller ska det beskriva ett skeende över tid.

För att skapa animationer har jag valt att använda två infallsvinklar: 1) Desktop-baserat, dvs vad går att göra i ditt vanliga presentationsprogram? 2) Vad går att göra i en mobil enhet?

Animationer i Keynote (iOSx) och Powerpoint (Windows)


Exempel på ett animerat process-schema i Powerpoint (för Mac)

De flesta som använt Powerpoint har nog noterat möjligheterna att skapa animerade övergångar, flygande rubriker och blinkande punktlistor. Det är lätt att hamna i en svårnavigerad gröt av rörelser som till slut står i vägen för innehållet. Det kan vara bra att börja med små experiment i sin kommunikation. Till att börja med kan en fundera över vilken typ av bilder, gärna enkla geometriska former som skulle vara användbara.

Den här bilden illustrerar två möjliga animationer, förändring i utseende samt rörelse. Objektet kan exempelvis byta färg, eller så går det att använda en sk ban-animation dvs du anger vilken bana objektet ska följa. I det här exemplet är det en linjär rörelse, men där går det att experimentera med olika typer av banor.

Den blå cirkeln blir gul, samt molnet har fått en bana att följa där jag i inställningarna kan ange bl a hastighet

Det går även att byta färg genom att laborera med transparens, men det brukar bli lite känsligt för de tillfällen så animationen ska visas via en projektor/duk eftersom färgerna då blir ännu mer urvattnade och du tappar en hel del tydlighet.

Storleksexempel

Ett annat exempel på lämplig förändring att animera är storlek. Minska/öka storleken på objektet, ställ det i relation till något annat objekt.

Distribution/exportera film

För användare av iOSx kan det vara problem med att exportera Powerpoint-animationen som en film (för distribution via exempelvis en lärplattform, YouTube eller dylikt), vilket jag i nuläget löser genom att göra en skärminspelning av animationen. Förhoppningsvis ska det gå bättre för dig med Windows-dator, skriv gärna en kommentar om du har erfarenhet av detta! Jag föredrar annars att arbeta med animationer i presentationsprogrammet Keynote som ingår i iOSx, men eftersom det är vanligare att vi får frågor kring Powerpoint har jag valt att börja med det.

I nästa avsnitt går jag igenom hur jag jobbar med animationer i Keynote samt i mobil enhet.