Seminarium: Vad, vem och varför? Forskning om forskningskommunikation i Sverige

 

Forskning om samverkan och hur forskningsresultat når ut och används i samhället är ett ämne på frammarsch. Internationellt har antalet forskningsstudier ökat betydligt de senaste decennierna. Enligt en ny kartläggning av Vetenskap & Allmänhet, på uppdrag av Vetenskapsrådet, är forskarna få i Sverige. Ofta har de sin hemvist inom sociologi, utbildningsvetenskap eller medie- och kommunikationsvetenskap.

Hur kan vi stärka forskningen om forskningskommunikation och stimulera till ökat samarbete och tvärvetenskaplighet? Välkommen på ett digitalt dialogseminarium där den frågan står i fokus. Vid seminariet presenteras den svenska kartläggningen. Det blir också en internationell utblick och exempel på svenska forskningsprojekt samt samtal i mindre grupper.

Det digitala seminariet hålls den 28 september, klockan 13–15. Anmäl dig här.

Arrangörer är Vetenskaprådet, Vetenskap & Allmänhet samt Linköpings universitet. Medverkar gör bland annat: 

• Emma Weitkamp, Editor-in-Chief, JCOM Journal of Science Communication

• Gustav Bohlin, utredare, Vetenskap & Allmänhet

• Hans Peter Peters, Editor-in-Chief, Public Understanding of Science

• Jan-Ingvar Jönsson, tillträdande rektor, Linköpings universitet

• Jesper Olsson, forskar om förhållandet mellan litteratur, konst och medier, Linköpings universitet

• Josefina Syssner, prefekt Institutionen för kultur och samhälle

• Susanna Priest, Editor-in-Chief, Science Communication

• Sven Stafström, generaldirektör, Vetenskapsrådet

• Victoria Wibeck, forskar om kommunikation och meningsskapande kring miljö- och klimatfrågor, Linköpings universitet

Seminariet äger rum via Zoom och riktar sig främst till forskare och institutionsföreträdare. Seminariet kommer att spelas in och kunna ses i efterhand.

0

Den här våren blev som ingen annan – sommarhälsning från prefekten

 

Den här våren blev som ingen annan. Vi var många som stod i startgroparna i januari, redo att börja arbetet med att forma en ny och sammanhållen institution för kultur och samhälle här på LiU. Lars, Stefan och jag hade precis klivit in i våra prefektuppdrag. I ledningsrådet fanns flera som precis hade utsetts till avdelningschefer och som såg fram emot sina nya uppdrag med både bävan, tillförsikt och entusiasm. I studierektorsledet var det fortfarande glest; arbetet med att utse studierektorer för våra ämnen hade precis börjat, och det var inte alls någon självklarhet hur ämnes- och bemanningsansvar skulle organiseras i praktiken.

I februari inleddes arbetet med att se över hur våra forskningsmiljöer ska vara organiserade. Uppdraget kom från två håll; från Filosofisk fakultet och från Utbildningsvetenskap. Frågorna som ställdes var utmanande och strategiskt viktiga; Hur vill vi att forskningsmiljöerna på vår institution ska vara utformade? Hur kan de organiseras för att bli livskraftiga och framgångsrika? Hur ska de kopplas till grundutbildningen? Vilka miljöer kan samarbeta mer med varandra, eller rent av gå samman? Dessa frågor lyftes sedan i en lång rad av samtal i flera olika konstellationer under våren.

I början av mars kom signalerna på att Covid19 skulle kunna förändra förutsättningarna för oss på ett mer konkret plan. De första frågorna handlade om medarbetare och studenter som var på väg tillbaka från fältarbeten, konferenser eller hembesök i drabbade områden i Kina och Italien. Därefter följde några dagar där våra forskande medarbetare började få signaler på att konferenser i olika delar av Europa kanske skulle ställas in. Fortfarande fanns inga gemensamma riktlinjer; man vände sig till sina kollegor och tänkte högt tillsammans en stund innan man fattade ett eget beslut om att resa eller inte.

Sedan gick allt sedan väldigt snabbt. Jag tror att många minns var man befann sig när man fick veta att vi skulle få tre dagar på oss att ställa om hela verksamheten till distansläge. Själv satt jag i ett möte i Studenthuset och hade nog ganska svårt att ta in vad detta skulle innebära. Frågorna som hopade sig handlade om liv och död likväl som om praktiska detaljer. Hur kan vi skydda våra studenter och medarbetare från att smitta och att smittas? Tänk om hela lärargrupper slås ut samtidigt? Om barnomsorgen klappar igen? Hur får vi tag i headset? Har alla en kamera på sin dator? Hur ska vi lyckas hålla alla medarbetare informerade om vad som händer?

Våren har sedan dess dominerats av Teams, Zoom och av helt nya sätt att interagera med varandra. Förmodligen är det för tidigt att summera vad pandemin och distansläget faktiskt betytt. Vi kanske kan sätta ord på vad allt detta inneburit i praktisk mening, men hur vi påverkats som människor, vad det betytt för våra studenters lärande på ett djupare plan, vad det innebär för all den forskning vi bedriver och för det samhälle vi är en del av – det är för tidigt att säga nu.

Vad jag vill uttrycka nu, innan vi skiljs åt inför semestern, är en stor beundran och tacksamhet inför den kreativitet, den lojalitet och det ansvarstagande som varje medarbetare hos oss på IKOS har gett prov på under våren. Var och en har löst uppgiften efter bästa förmåga – trots att förutsättningarna varit så annorlunda och så svåra att förutsäga. Tack för det, alla! Som jag ser det har vi just lyckats visa att den kollegiala styrningen har stora fördelar även i en krissituation. Den kollegiala styrningen bygger på en tilltro till varje medarbetares professionella etik och ansvarstagande, och på en tro på kollegiets förmåga att fatta omdömesgilla beslut. Den tilltron och det handlingsutrymmet ska vi värna!

Nu önskar jag att ni alla får en lång och vilsam ledighet, med plats för återhämtning och reflektion.

Soliga hälsningar

Josefina

11+

IKOS Samverkansråd

 

Den 10 juni träffades IKOS Samverkansråd för andra gången i ordningen. Rådet pratade bland annat om hur vi presenterar och beskriver IKOS samverkan på webben samt om idéer kring gemensamma evenemang där IKOS olika råd kan lyfta för dem relevanta och aktuella frågor.

Länk till protokollet IKOS samverkansråd – mötesanteckningar 2020-06-10

Protokollet finns även sparat på IKOS fillager :\IKOS-gemensamt\Styrelse och Råd\Samverkansråd

0

Moa Martinson-professuren och Tage Danielsson-professuren välkomnas till Institutionen för kultur och samhälle

 

Moa Martinson och Tage Danielsson är starka symboler för bildning, humanism och samhällsengagemang. Båda har dessutom en stark koppling till Östergötland – Martinson till Norrköping och Danielsson till Linköping. Mot denna bakgrund inrättas nu två gästprofessurer i deras namn, med placering vid Institutionen för kultur och samhälle (IKOS). Inrättandet av Moa Martinson-professuren och Tage Danielsson-professuren är en del av humaniorasatsningen, som syftar till att stärka humaniora och samhällsvetenskap vid Linköpings universitet.

Moa Martinson. Bild: TT

Moa Martinson. Bild: TT

Professorsprogrammet ska attrahera vetenskapligt eller konstnärligt framstående personer till LiU och IKOS. Genom programmet får framstående forskare, men också konstnärer, författare och folkbildare möjlighet att vistas vid IKOS under en längre tid. På så vis bidrar programmet till att utveckla den nybildade institutionen IKOS som en miljö för kritisk och samhällsrelevant utbildning och forskning.

Programmet tar också avstamp i universitetets samhälleliga ansvar; det ska bidra till att lärosätets kunskapstillgångar kommer samhället till del, och till ett fördjupat samarbete med skola, kulturliv och andra aktörer som tillsammans bidrar till ett demokratiskt och kunskapsorienterat samhälle.

 

 

– Vi är så glada över att kunna presentera vårt nya professorsprogram, säger Josefina Syssner, prefekt vid Institutionen för kultur och samhälle. Särskilt glädjande är det att vi fått möjlighet att namnge professurerna efter Moa Martinson och Tage Danielsson. Båda är starka och goda symboler för de värden som professorsprogrammet är tänkt att värna: Bildning, humanism och samhällsengagemang.

Den 4 juni tog styrelserna för Filosofiska fakulteten och Utbildningsvetenskap beslut om ett gästprofessorprogram vid Institutionen för kultur och samhälle. Moa Martinson-professuren och Tage Danielsson-professuren ska utlysas första gången under hösten 2020. Professorerna förväntas vara av generell relevans för verksamheten inom Filosofisk fakultet och området Utbildningsvetenskap.

Bildning, humanism och samhällsengagemang

Tage Danielsson 29 maj 1980. Arkivbild: Per-Arne Nyhlén

Norrköpings Moa Martinson och Linköpings Tage Danielsson – den lokala kopplingen är givetvis en bonus, men det är de värden som speglas i deras verk och gärning som ligger till grund för beslutet att uppkalla professurerna efter Moa och Tage. Valet av namn har skett i samråd med deras efterlevande.

I bådas verk finns ett besjälat försvar för varje barns och ungdoms rätt till sitt språk och sin historia, varje medborgares behov av lärande och bildning, liksom varje konstnärs och författares plikt att ifrågasätta orättvisor och vedertagna sanningar. Det är dessa värden som professorsprogrammet värnar. Det understryker betydelsen av en demokratisk grundsyn, det värnar kunskap och allas lika rätt till lärande.

Professorsprogrammets betydelse

“LiU visar sin vilja att vara en viktig aktör i samhällsutvecklingen”
– Karin Axelsson, dekan, Filosofiska fakulteten

Jag är väldigt glad över den här satsningen och den positiva signal den sänder. För filosofisk fakultet är det ovanligt att vi får möjlighet att förstärka våra forskningsmiljöer med ledande forskare på det här sättet. Mina förväntningar är att innehavarna av de båda professurerna kommer att bli viktiga både för fakulteten och för hela universitetet. Humanistisk och samhällsvetenskaplig kunskap behövs mer än någonsin i dagens samhällsutveckling och genom att inrätta Moa Martinson-professuren och Tage Danielsson-professuren visar LiU sin vilja att vara en viktig aktör i detta.

”Genom programmet kan vi vidga och fördjupa intresset för skola inom humaniora och samhällsvetenskap”
– Jörgen Nissen, dekan, Utbildningsvetenskap

Möjligheten att arbeta tillsammans med profilerade forskare, författare, samhällsdebattörer och andra kommer var mycket berikande för våra forskare. Det kommer också stärka LiU:s förutsättningar att vara en angelägen aktör långt utanför akademin. Särskilt roligt är att Utbildningsvetenskap, skola och lärarutbildning är en del i detta. Forskning knuten till högskolornas lärarutbildningar är sorgligt eftersatt på nationell nivå vilket gör det extra glädjande att vi genom programmet kan vidga och fördjupa intresset för skola inom humaniora och samhällsvetenskap.

”Vi vill bidra till ett nyfiket, reflekterande och kunskapssökande samhälle”
– Josefina Syssner, prefekt, Institutionen för kultur och samhälle

Universitetet ett stort ansvar när det gäller att bidra till ett nyfiket, reflekterande och kunskapssökande samhälle. Nu inrättar vi ett brett och dynamiskt professorsprogram som är öppet för forskare, konstnärer, författare och folkbildare att söka. Bredden i programmet är betydelsefull; vi vill visa att kunskapssökande kan ta sig många olika uttryck och ske på många olika fält. Den ständiga förnyelsen är också viktig; den gör att professorsprogrammet över tid kommer att ta sig an ett brett spektrum av frågor.

”Vårt professorsprogram värnar demokrati, rättvisa, allas lika värde, bildning och kritisk reflexion”
– Stefan Jonsson, proprefekt, Institutionen för kultur och samhälle

Demokrati, rättvisa, allas lika värde, bildning och kritisk reflexion är hotade i dagens värld. Vårt professorsprogram värnar dessa värden och möjliggör skarpa forskningsinitiativ. Och om detta dessutom kan ske under inspiration av Tage Danielssons utopiska humor och Moa Martinsons radikala sälta, så desto bättre. Alla på hela LiU gynnas av detta, i synnerhet som universitetet går i god för att satsningen är beständig.

”Moa Martinson och Tage Danielsson stod för samhällsengagemang, bildning och kritiskt tänkande. Dessa värden vill vi fortsätta att verka för tillsammans med våra studenter”
– Lars Jämterud, proprefekt, Institutionen för kultur och samhälle

Studenterna hos oss kommer från en rad bakgrunder och har olika mål för sina studier. Vissa läser en tydlig professionsutbildning i syfte att bli lärare eller socionom; andra läser till exempel språk, historia, konst eller litteratur och hittar fram till yrken i olika samhällssektorer. Alla bidrar de dock till samhällsutvecklingen och vår demokratiska värdegrund. Tack vare att professurerna inte är låsta till någon specifik ämnesdisciplin kommer många studenter på olika utbildningar inom IKOS att få möta professorerna och deras forskning, vilket bidrar till att stärka bildningstraditionen vid LiU, och till att stärka och uppmuntra studenterna i deras förmåga till fortsatt utmanande, kritisk reflexion.

Utformning och tidsplan

En första utlysning sker hösten 2020, och därefter löpande på ett sätt som gör att professurerna är ständigt tillsatta. Under hösten, i samband med utlysningen, lanseras professurerna externt.

*Moa Martinson-professuren har sin placering på IKOS vid Campus Norrköping. Tage Danielsson-professuren har sin placering på IKOS vid Campus Valla.

*Innehavare av professurerna utses för en period om 1–3 år.

*Professorsprogrammet ska attrahera vetenskapligt eller konstnärligt framstående personer till LiU. Programmet riktar sig till framstående forskare, inhemska som internationella, inom humaniora och samhällsvetenskap och inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga delarna av utbildningsvetenskap. Programmet riktar sig också till författare, folkbildare, lärare, journalister, pedagoger, skribenter, konstnärer, filmare, fotografer, eller verksamma inom andra konstarter.

*Rekryteringen av gästprofessorer hanteras av Filosofisk fakultet och Utbildningsvetenskap, genom dessas gemensamma anställningsnämnd.

*Rektors avsikt är att professorsprogrammet blir varaktigt under lång tid. Programmets aktualitet och utformning kommer att prövas och utvärderas löpande, likt universitetets övriga verksamhet.

9+