Mandatperioden för prefekter och proprefekter löper ut i slutet av 2020, och arbetet med att utse nya prefekturer har pågått på samtliga institutioner på LiU under hösten. Det är rektor som utser prefekt och proprefekt, efter förslag från institutionen. Josefina Syssner och Lars Jämterud har meddelat att de står till förfogande som prefekt, respektive proprefekt för grundutbildning för nästa period. Stefan Jonsson, däremot, har meddelat att han inte står till förfogande. Här berättar Stefan om sin tid som proprefekt och varför han väljer att kliva av uppdraget vid årsskiftet.
Stefan Jonsson
Hej Stefan, hur länge har du varit proprefekt?
– Inte alls så länge som jag hade önskat. När förra rektorn Helen Dannetun gav mig frågan i april 2019 kunde jag inte motstå. Jag visste att tajmingen var riskabel, men det är inte självklart att fåglar av mitt slag får en sådan fråga, så när jag nu fick den ville jag pröva vad som kunde göras. Från hösten 2019 har vi arbetat hårt och hängivet, Josefina Syssner, Lars Jämterud och jag, för att bygga upp Institutionen för kultur och samhälle.
Vad har uppdraget handlat om?
– Att skapa EN institution utifrån tre gamla. En ny ledning skulle på plats, avdelningar bildas, rutiner sättas, målsättningar formuleras, förbättringar genomföras. Nu finns en institutionsledning bestående av idel skickliga och kloka personer. (Jag kommer att sakna arbetsgemenskapen.) Avdelningarna är gjorda. Rutinerna tar form. Målsättningarna är på väg att bli verklighet. Det har kort sagt handlat om att skapa former som låter forskningen och undervisningen frodas, så att vi inom humaniora och samhällsvetenskap kan fostra nya generationer av kritiskt tänkande och kunniga samhällsmedborgare. Vad kunde vara viktigare? Och så har det handlat om att ge IKOS lyskraft och resurser: det hoppas jag också att vi ska lyckas med, bland annat genom gästprofessurerna Moa Martinson och Tage Danielsson.
Hur kommer det sig att du inte fortsätter som proprefekt?
– Tajmingen var dålig för mig personligen. Samtidigt som jag ägnat mig åt det roliga arbetet som proprefekt har mitt privatliv skuggats av tunga, svarta moln, en storm av händelser som jag måst navigera i – nära anhöriga som insjuknat, dött, sörjt, krisat; intensiva kontakter med vård och myndigheter på olika orter; barn som behöver mitt stöd; liv som skakas i grunden. Under sådana omständigheter går det att samtidigt arbeta på högvarv – man använder nätterna – men inte hur länge som helst. Det känns tråkigt. Men livets förpliktelser tillåter helt enkelt inte att jag ställer upp för omval.
Är det något annat som du vill tillägga?
– Ja, ett varmt tack till alla på IKOS, prefekturen och hela institutionsledningen inräknade, för det goda samarbetet. Så många skarpa människor, så många angelägna frågor att jobba med, så många underbara, engagerade studenter.
Ny proprefekt för forskning – vad händer nu?
Gruppen som arbetar med att föreslå prefektur för nästa period kommer att skicka ut en länk till ett formulär där alla på IKOS har möjlighet att lämna förslag på proprefekt för forskning. Mer information om detta kommer inom kort här på bloggen.
Vid frågor om processen, kontakta Annika Taghizadeh Larsson.
